|
2001-09-18. Chengdu, Kina.
Nr 3. Terrakottaarmen.
Vi avslutade Beijing med att cykla till Sommarpalatset, 11 km enkel. Att cykla i Beijing var ett äventyr bara det. Cykelbanan var full av cyklande kineser och fungerade även som busshållsplats. Sommarpalatset var som det mesta vi besökt, stort, fint, mäktigt och vackert. Flera tempel runt en sjo och stora gronomraden. Märkligast var ändå cykeluthyrningen. Vi hittade nog Beijings billigaste hyrcyklar som kostade en krona per timma. Men det tog en ordentlig tid innan cyklarna var klara eftersom personalen var tvungna att bryta upp låsen. Nycklarna var visst tillfälligt borta.
Sommarpalatset och Beijing skyline.
Från Beijing tog vi nattåg till Xian, 80 mil och 15 timmar sydväst Beijing. Xian var inte riktigt vår stad. Luften var kass och det var packat med kineser, 4 miljoner folk. Vi besökte dock Terrakottaarmen som var ganska bra. Några tusen lersoldater som håller på att bli uppgrävda ur jorden. De skapades för länge sedan för att vakta en grav. I Xian hade Stefan och jag bokat in oss i dubbelrum med aircon och de andra i ett trippelrum. Det skulle bli vår första riktigt sköna natt efter resstarten. Först sov vi på Helsingforsbåten, sedan pa tåget till Moskva, därefter 6 nätter Transibiriska, sovsal i Beijing och nu nattåg igen. Ja vi var riktigt barnsligt glada.
Terrakottaarmen i Xian.
När vi kom tillbaka till hotellet vid 22-tiden efter middagen och öppnar hotelldörren så visar det sig att teven är på hög volym, lamporna ar tanda, det luktar rök och det ligger en halv kines och snarkar i min säng. Stefan blir galen, flyger ner till receptionen och efter en halvtimmas tjat lyckas vi få ner rumspriset men vi blir inte av med kinesen. Hotellet fullbokat. De har gjort fel men vad göra. Vi lyckades i alla fall fa receptionen att ringa till kinesen och saga at honom att inte roka i rummet, vilket var tur. Det visade sig att killen var en av Kinas största rökare. Till slut fick jag fick sova i en extrasäng med kinesen mellan oss. Klockan två på natten skulle han upp och röka. Och klockan 05:00 också. Och vid bada tillfallen var Stefan tvungen att hjälpa honom eftersom han saknade hela högerbenet. Helt overkligt!
Fran Xian tog vi tåget till Chengdu, 17 timmar. Vi hade bokat in oss i den billigaste klassen som kallas hard seat. Kinesiska hard seat innebär 140 personer i en vagn med 120 sittplatser. Rökigt, varmt och äckligt da golvet är papperskorg samt där man spottar och snyter sig etcetera. Trånga och obehagliga säten dar det inte gar att vila huvudet. Vi tänkte att vi måste testa i alla fall, det var ju billigt. Efter en kvart tyckte vi att vi testat färdigt. Sara följde aldrig med till Chengdu utan tog tåget till Shanghai. Chengdu är bättre än Xian. Visserligen var Chengdu zoo en besvikelse med alldeles for sma burar for alla djur. Men vi har ocksa besökt en stor pandapark där de föder upp jättepandor och det var en höjdare. Pandan är tydligen utrotningshotad.
Struts pa Chengdu Zoo.
Minilejon pa Chengdu Zoo.
Jattepanda pa Chengdu pandapark.
Nu har vi varit på en 3-dagars utflykt. Först till Leshan för att se världens högsta Buddha pa 71 meter. Och darefter två dagar vandring upp på berget Emei Shan som är ett av buddhisternas heliga berg. Stefan och jag började vandringen 06:30 i söndags och gick i knappt 12 timmar. Från 500 meters höjd till 2500 meter. Det var totalt 20,000 trappsteg till toppen. Naturen var super men det regnade stundtals samt att det nästan hela tiden var dimma. Sträckan till toppen var enligt kartan 63 km men det kan inte stämma, hälften är mer rimligt.
Jag framfor Leshans 71 meter hoga Buddha.
Vi övernattade i kloster och gick sedan i tät dimma de sista 500 höjdmetrarna till toppen, 3077 meter. Därefter gick vi ner till klostret igen och tog bussen tillbaka till Chengdu. Enda faran förutom att halka på stentrapporna var aporna. Turister har blivit bitna och av med prylar men när Hedström och 1,93-Gidlund klev förbi såg de mest gulliga ut. Håkan och Andreas hoppade över vandringen och nu har även Andreas lämnat oss och stuckit mot Shanghai. Det fanns även en topp till ytterligare 22 meter högre men vi hittade aldrig stigen dit om det nu fanns någon. En kines försökte lura i oss att enda chansen att nå den var att åka hans monorailbana för 65 kronor och att det var livsfarligt att gå eftersom det fanns björnar i området. Vi letade ett tag men gav upp då allt var avspärrat och vi inget såg på grund av dimman.
Pa vag uppfor Emei Shans 20,000 trappsteg.
Natten före vandringen var ingen höjdare. Vi bodde alla fyra i ett 3-bäddsrum och väggarna var fulla av råttor, trodde vi. Vi låg och lyssnade på dem hela natten och klockan 03:30 var vi helt säkra på att de var i rummet så helt plötsligt står vi upp i sängarna alla fyra i bara kalsonger. I rummet var de som tur var inte och på morgonen visar det sig att väggen var start och landningsbana för ett gäng fladdermöss. När de landar springer de några steg för att få ner farten, herrregud vilket ljud.
Nu är planerna att ta oss till Chongqing imorgon, 4 timmar med buss. Och sedan vidare mot Shanghai, med båt, 240 mil på Yangtzefloden.
//Magnus Hedstrom |
