Dag 428-475. 5 juni 2011 -.
Jag la ner planerna pa att vandra mer i Nepal. Daremot sa har jag fatt sallskap i min fortsatta cykling i Kina dar min hoj star och vantar. Olya ar heltidsresande och har langcyklat tidigare. Men innan vi kan starta maste hon hem till Kazakstan och kopa ett nytt pass da hennes ar fullt samt fixa visum till Kina och Hong Kong. Hur lang tid det kan ta vet vi inte. Hon aker hem och jag blir erbjuden att hanga i hennes hus tills allt pappersarbete ar klart.

Till Kazakstan behover jag visum och det fixas i Indien. Till Indien behover jag ocksa visum och det fixas smidigt i ett regnigt Kathmandu. Tva timmar flyg till Delhi och har ar det enormt varmt och fuktigt. Temperaturen ligger pa 34-37 grader dygnet runt. Aven i mitt rum och jag har svart att sova. Det var tre ar sedan jag var har senaste men manga verkar kanna igen mig. Hello my friend hor jag hela tiden. Eller Excuse me sir. Allt handlar om att blasa mig pa penger i slutandan sa jag ignorerar alla gamla polare. Som tur ar pagar Wimbledon och jag har teve pa rummet. Nagra sevardheter av klass finns inte.



Regnperiod i Kathmandu.

Visumet till Kazakstan blir en intressant historia. Vakterna vid ambassaden kor ett litet sidoknack. De ser till sa att jag aldrig far traffa ambassadpersonalen utan alla mina dokument lamnas vid grinden. Betalning ska ske pa en specifik bank. Tricket ar att inte beratta for mig vilken bank det galler utan istallet erbjuda mig ett gammalt kvitto och betala direkt till dem. Det gor det extra spannande nar jag ska hamta ut passet nagra dagar senare da datumet pa kvittot ar innan jag ankom Indien. Men vakterna trollar till det ocksa sa att jag far ett korrekt visum.

Pa 5 dagar i Indien ater jag 10 ganger pa McDonalds. Det ar kanon men det hade varit annu battre om de haft nagra hamburgare. Pa indiska Mcdonalds finns bara kycklingburgare. Kor ar ju heliga har. Vilket man inte kan tro eftersom man oftast ser dem leta mat bland soporna runt om i city. Anda in i det sista sa forsoker indierna blasa mig. Nar jag har femtio meter kvar till nya tunnelbanan for att aka till flygplatsen sent pa kvallen skriker de at mig att den ar stangd och att jag kan aka med deras taxi istallet.



Delhi, Indien.

Tre timmar flyg till Dubai i Forenade Arabemiraten, nytt land nummer 54. Det ar mitt fjarde land dar jag bara varit pa flygplatsen. Kort vantan och sedan 3,5 timmar flyg till Almaty i Kazakstan. Strul. Hamnar bredvid en full ryss och nagra av hans polare. Det borjar med att han sitter pa min plats och inte vill flytta sig utan sager att jag kan ta hans plats istallet. Glom det sager jag utan att le. Han flyttar sig. Han vill dock halsa genom att ta i hand. Men det sista jag gjorde innan jag gick pa planet var att tvatta handerna for att jag ska kunna ata nagra mackor jag kopt. Sa jag sager nix. Da lackar han ur. Han vill valdigt garna slass men hans kompisar styr upp saken. Han sitter dock bredvid mig och mottar slag under halva flygresan. Nar han inte far nagon respons fran mig brakar han med flygvardinnorna istallet.

Min vaska kommer forst och Olya moter pa flygplatsen. Min kompis Henrik som vi ska bo hos, samma kille som Malin och jag bodde hos for ett ar sedan, har fixat sa att hans chauffor kommer och hamtar. Vi hinner bort fran flygplatsen innan ryssen hinner stalla till med nagot vilket jag var lite radd for. Henke har koll pa Almatys restauranger och det blir precis som forra aret en gastronomisk upplevelse som till och med overtraffar McDonalds.

En dag aker vi upp till Medeo, den klassiska skridskoarenan dar manga varldsrekord slagits. Bland annat pa grund av den tunna luften, hojd 1691 meter. Arenan ligger vackert i ett bergsomrade. Men vadret blir daligt sa vi beslutar att ta buss tillbaka till city igen utan att gora nagon dagsvandring. Val i den fullproppade bussen blir vi overfallna av ett fruktansvart ovader. Det varsta jag nagonsin sett. Det haglar och regnar och blaser sa att man knappt kan se. Varken buss eller bilar kan kora. Det hela drar forbi pa 15 minuter men dar bussen kort for en kvart sedan ligger nu hundratals trad pa vagbanan. All trafik stannar och vi far klattra oss fram over ett kilometerlangt omrade for att ta oss narmare city. Militaren ar snabbt pa plats sa ovadret var nog vantat.



Hamnade i ett ruskigt ovader utanfor Almaty, Kazakstan. Pa den har vagen var det full trafik for en kvart sedan.

Vi bor ocksa hos Olyas kusin i en lagenhet som delas mellan 5 danstjejer i 25-arsaldern. Vilka har for vana under sommaren att springa omkring inne med sa lite klader som mojligt. Och for att inte upplevas som konstig kor jag tricket att se ut som om det ar onsdag. En av tjejerna har en 4-arig dotter som ar sjalv i lagenheten hela dagarna och kvallarna nar tjejerna repar eller har show. Ovanligt i Sverige men har fungerar det bra.

Tag 17 timmar norr till Karaganda. Landskapet ar mestadels stapp. Huset vi bor i ligger nagra mil utanfor Karaganda och tillhor Olyas foraldrar. Det ar ett stort hus med 5 rum och slaktens samlingsplats. Har ar det fullt padrag varje kvall och hela helgerna. For att hamna i god dager visar jag lite badmintontricks for Olyas brors barn samt nar jag ska sparka en fotboll sa later jag min doja flyga ivag over halva kvarteret vilket tydligen var vansinnigt skoj.

Pa helgerna aker slakten bil. Antingen till narmaste skogsdunge vilken ligger 2 timmar bort. Eller till narmaste bra badplats vid en flod vilken bara ar 1 timma bort. Grillen ar alltid med och det ats mangder med grillspett. Trevliga utflyktsmal men valdigt otrevlig bilkorning. I Kazakstan klassas man som cool om man kor bil fort. Och det kryllar av folk som inte kan kora vilket man ser med blatta ogat. Och det hanger nog ihop med att manga koper sitt korkort vilket bara ar lite dyrare an att ga en kurs och kora upp.



Helgutflyckt med sol, bad och givetvis grillning.

Visum till Kina och Hong Kong fixas i Astana, 20 mil och 3 timmar snabbtag nordvast. Information om vilka dokument man behover framgar inte pa internet och det ar ingen som svarar pa ambassaden nar man ringer. Nu visar det sig att Olya behover en inbjudan fran Kina. Men om hon betalar direkt till vakten och han fixar visumet sa behovs det inte. Antagligen ett kryddat pris. Eftersom vi aker tag fragar vi en extra gang om visumet kommer att vara klart onsdag om 9 dagar. Joda, vakten har jobbat med det har i 5 ar och det ar helt bombsakert. Nar vi kommer for att hamta passet ar det inte klart. Sjalvklart inte eftersom det gallde tva visum. Vi hade dock planerat stanna over natten for att fota huvudstaden i morker. Och vakten levererar personligen ut passet mitt i city sent pa kvallen. Tala om service.



Baiterek Tower i mitten ar Astanas symbol och 105 meter hogt.



Astana och floden Ishim pa kvallen.

Till Kina vill vi aka tag. Det ar mest intressant och bast for miljon. Men sa finns det inga biljetter fran Karaganda utan vi ombeds aka upp till Astana for att kliva pa taget som sedan passerar Karaganda. Later helt vansinnigt sa vi andrar oss till flyg med China southern airlines. Men nar deras sajt inte fungerar aterigen, det kostade mig en massa onodiga pengar redan i Nepal, sa atergar vi till tag och lyckas till och med fa biljetter fran Karaganda. Vi delar hytt med tva kazaker varav en har kronisk hosta och hostar rakt ut i kupen utan att halla for munnen. Landskapet ar mycket torr stapp men vi ser nagra bergskullar fran Dzungarian Alatau bergen samt tva sjoar varav den ena ar slutet pa den stora sjon Balkash.

Nar vi kommer till den kinesiska gransen i dalen Dzungarian gate sa byts underredet pa tagat ut da sparbredden skiljer lite. Darefter kollar granspersonalen pass och packning pa taget. Kineserna letar febrilt for att sno min guidebok som de inte gillar eftersom de inte samtycker om Tibets historia och att Taiwan beskrivs som ett eget land. Men de hittar den inte. Det rasslar till och alla formaliteter ar klara pa 4 timmar. Klockan ar strax over 24 pa natten och jag tror att vi ska fa det nya datumets stamplar i passen men icke. Extra synd da Olya bara har ett 30-dagars visum och det ar lite tajt med tid. Jag lyckades kopa 90 dagar i Kathmandu.

Val i Kina blir jarnvagen mycket battre. Och i den torra naturen odlas det som vanligt overallt. Vi ankommer Urumqi i vastra Kina med 2,7 miljoner folk efter 36 timmar. Det ar den stad i varlden som ligger langst bort fran nagot hav, 2250 km. Luften ar otroligt torr och vadret fint. Det finns ett litet omrade mitt i city med uigurisk kultur som ar trevligt. Det ar tatbefolkat och ett myller av matstand pa gatorna. Annars ar staden en modern historia med manga nya och hoga hus. Precis som i Lhasa har det varit oroligheter mellan uigurer och kineser sa det finns en hel del poliser pa gatorna.



Urumqi i vastra Kina.

Vi hade forbestallt tagbiljetter pa internet for vidare resa till Chengdu. Men det fungerar inte och nu finns det bara sittplatser kvar, 49 timmar. Sa vi hoppar pa flyget en sen kvall och flyger 3 timmar till Chengdu. Hostellet dar jag lamnat min cykel var fullbokat sa vi checkar in pa andra sidan stan i den riktning vi ska cykla. Nu ska jag hamta upp min cykel och Olya ska kopa en ny. Sen ar vi redo att cykla soderut i Kina med troligt forsta storre mal Hong Kong.