Railay, Krabi, Thailand. Stranden nere till höger är Railay East och där badar man inte. Railay West ligger på andra sidan landremsan vid vattnet som syns där. Phra Nang Beach ligger till vänster utanför bild.

2014-12-12. Ko Lanta, Thailand.

Nr 5. Vecka 6-10 (04 nov – 04 dec, 2014).

Krabi, Thailand.

Krabi Town med 27.000 folk utmed Krabi River ligger på östra sidan av Phang Nga Bay i Andamansjön. På den västra sidan ligger Phuket och däremellan ett gäng populära sol och badöar bland annat Phi Phi Island. Landskapet består av kalkstensberg, mangrove och djungel och är mycket vackert. Krabi Town är i första hand en transportknutpunkt för att ta sig ut till öarna då själva byn blivit utan sandstrand.

Krabi Town.

Flygbussen på väg genom Krabi Town för att släppa av passagerarna så avsides som möjligt.

Vi har tänkt att stanna ett tag och letar upp ett kanonrum på fjärde våningen med toalett och dusch på balkongen samt bra wifi för 130 kronor natten. Priset är normalt högre men i år är det få turister i omlopp kanske beroende på det ovanligt dåliga vädret för november månad. Monsunen brukar tacka för sig och ersättas av ett torrare klimat men i år hänger åskvädren kvar en bit in i december. Det är också orsaken till att vi blir kvar betydligt längre än vi planerat från början.

Krabi River, kalkstensberg och en dånande långsvansbåt.

Lokalbefolkningen på väg över Krabi River.

Byn har tyvärr inga stora sevärdheter. Det som finns är ett litet tempel på en höjd, två nattmarknader samt att man nog måste räkna floden och kalkstensbergen runt stan som en attraktion då det är enormt tjusigt. Något nytt som de har börjat med och bra för miljön är att man kan köpa filtrerat vatten för 20 öre litern i obemannade automater där man fyller upp i sin egen vattenflaska. Inte lika bra är strategin med flygbussen som passerar igenom hela stan och parkerar på bakgården till ett hotell 1 km utanför centrum i ett försök att få folk att bo just där. Vi bor i närheten av hotellet och ser mängder av resenärer varje dag släpa på sina väskor tillbaka till city för att hitta ett annat hotell eller fortsätta sin resa med nytt färdmedel.

Matstånd på nattmarknaden mitt i Krabi Town. Området är till stora delar muslimskt.

Krabi Night Market.

Skräddare på dagen, mc-knutte på kvällen. Krabi Town.

Fördelen med att stanna länge på samma ställe är som vanligt att man till slut får kläm på vart den goda och billiga maten finns. Nattmarknaden som visserligen inte är öppen på natten är billigast där en portion kött, ris och grönsaker kostar 9 kronor. Den är i minsta laget dock och lär kryddas med en portion till. Cucina Italiana Viva har bra pizza. May & Mark Restaurant blir min favorit som har lite allt möjligt men högre kvalite än snittet på thairätterna vilket gör stor skillnad. McDonald’s finns inte men KFC står för bästa glassen. En trist överraskning är att 7Eleven slutat med fransk hot dog vilket nog var Thailands godaste maträtt förut.

Wat Kaewkorawaram i Krabi Town är ett buddhistiskt tempel.

Bara en dag över en hel månad bjuder på knallblå himmel långt in på eftermiddagen. Då passar vi på att via Ao Nang, som också har en stor beach, åka ut till paradiset Railay som bara kan nås med båt. Det var 19 år sedan jag var här för första gången och jag minns att jag låg och flöt i det kristallklara vattnet, tittade på kalkstensbergen och funderade på om det gick att åka hit bara över helgen i brist på semester. Det var innan jag kom på att man borde resa hela tiden istället. Railay består av 3 stränder på något som nog kan beskrivas som en halvö. Två av dessa, Railay West och Phra Nang Beach, har gjort området till ett av världens häftigaste bad. Nu är det tyvärr inte samma idyll som förr i tiden då det är mycket mer folk i omlopp samt galet med dånande långsvansbåtar. Det känns aningen trist att utvecklingen inte går som man önskar. Här borde de endast tillåta roddbåtar och kajaker. Halvtrevligt är det i alla fall men nu för tiden är vattnet inte speciellt klart även om det beror på det oroliga vädret.

Phra Nang Beach, Krabi.

Phra Nang Beach, Krabi.

Flytande kiosk, Phra Nang Beach, Krabi.

Kalkstensbergen bjuder på enastående klippklättring. Det är vi inte i form för nu men vi gör en promenad så brant att man måste använda händerna till en utsiktspunkt över området. Från samma stig kan man också klättra ner till en lagun men det har jag gjort några gånger förut och Olya dras fortfarande med en svag arm så låter vi det vara. Efter en månad på samma ställe börjar det krypa i benen så imorgon åker vi ut till ön Ko Lanta.

Railay Beach (Railay West), Krabi.

//Magnus Hedström

Bild från gångtunnel vid Boat Quay över Marina Bay Sands Hotel.

2014-11-13. Krabi, Thailand.

Nr 4. Vecka 5 (29 okt – 03 nov, 2014).

Malacka – Singapore – Butterworth – Georgetown – Langkawi – Satun – Hat Yai – Krabi, Thailand.

För att inte riskera en katastrof tidigt på morgonen så tar vi taxi 3 km från gamla stan i Malacka ut till Melaka Sentral som busstationen heter. Olya fortsätter med buss till Kuala Lumpurs flygplats och landar mitt på dagen i Krabi Thailand. Jag sjunker ner i en buss för att sova men det går inte så bra då chauffören ständigt hamnar i problem så att bussen kränger kraftigt och jag vaknar med blixtens hastighet för att försöka se vart det är bäst att kasta sig i skydd någonstans. Jag beslutar att hålla mig vaken istället och följa trafiken. Det som orsakar alla girar verkar vara exploderade däck som ligger kvar på körbanan efter lastbilar. Resan till Singapore tar drygt 4 timmar och gränsen passeras lika smidigt som vanligt. Vi går av utan packning för att checka ut ur Malaysia och tar med oss ryggsäckarna vid kontrollen i Singapore. Det svåraste är att hitta tillbaka till rätt buss igen bland myllret av bussar på de två olika plattformarna.

Jag reser till Singapore enbart för att hämta ut Olyas kamera som vi köpte här i juli och som vi lämnade in på lagning i september. Hon får ju inte resa hit utan visum eller på annat sätt än med flyg. Kameran är klar och verkar fungera och klockan är bara 11:30 när jag är tillbaka på vandrarhemmet och funderar vad göra. Det går ett direktflyg till Krabi 13:30 som kostar 600 kronor och som jag kan hinna med om jag stressar. Men jag är sugen på att åka tåg, som kostar samma med en övernattning längs vägen, och bestämmer mig för att ta mig till tågstationen. Dessvärre är Singapores klassiska Tanjong Pagar railway station nästan mitt i city stängd och nu gäller Woodlands Train Checkpoint vid gränsen mot Malaysia. Att ta sig dit är lättare sagt än gjort.

Clarke Quay längs Singapore River.

Jag inleder med 45 min tunnelbana till Kranji. Där ska jag fortsätta med buss 170 eller 178. Jag frågar efter tågstationen på några bussar men chaufförerna säger bara fel buss. Efter ett tag byter jag till andra sidan vägen. Samma sak där på buss 170 men nummer 178 blir rätt. Sträckan ska vara 4 km så jag försöker halla koll på hur långt vi åker. När jag tycker att vi borde vara framme stannar bussen vid något som liknar en slutstation och alla går av. Även jag. Rekar om jag kan hitta några skyltar men det visar sig att vi åkt 4 km i sidled och inte i den riktning jag trott och att jag nu befinner mig på Woodlands tunnelbanestation fortfarande 4 km från nya tågstationen.

Prövar att ta en ny buss men chaufförerna pratar inte engelska och förstår inte train station. Samma sak med folket på gatan. Snackar också med en polis men han säger att det inte finns någon tågstation alls. Vilket också råkar vara det som de sa till mig på vandrarhemmet. Knallar omkring nån timma på gatorna runt tunnelbanestationen som också är ett shoppingkomplex utan att hitta någon avslöjande vägskylt med riktning. Tänker att jag skulle behöva lite ny information från webben och prövar om wifi fungerar på McDonald’s och Burger King men det gör det inte. Hittar ett bibliotek med gratis wifi men det fungerar bara om man har en mobiltelefon med abonemang. Vid det här laget börjar jag tröttna en aning och bestämmer mig för att åka tillbaka till vandrarhemmet. Kommer dit efter totalt 4 timmars letande samtidigt som jag kunde ha landat i Krabi.

Singapore skyline vid Boat Quay.

När jag ändå är i Singapore passar jag på att shoppa lite. Är i behov av nya shorts, t-shirts och ett par simglasögon. Det löses relativt fort på Orchard Street, stadens stora shoppinggata. Jag hittar egentligen ingenting som jag tycker om men saker som duger. Jag har ju varit här några gånger nu och de enda sevärdheter som finns kvar på listan är Universal Studios och det bara några år gamla Buddha Tooth Relic Temple. Jag siktar på det senare då det gör sig bra på bild i synnerhet på kvällen. Men det blir ett lätt fiasko då templet inte är upplyst när jag anländer. Möjligen att det bara är det vid speciella högtider. Byggnaden innehåller ett museum också så det får väl bli ett till besök någon gång i framtiden. Tågbiljett får jag tag på med nya instruktioner om hur man tar sig till stationen. Men tåget går bara till Butterworth vid Penang i Malaysia.

Buddha Tooth Relic Temple.

Efter 3 dagar i Singapore startar jag tidigt med tunnelbana 45 minuter till Woodlands och buss 10 minuter till tågstationen. Köar ett tag till passkontrollen både för Singapore och Malaysia innan vi kliver på tåget. Det är bara 3 personer i vagnen, jag och ett par från Jönköping. Men några minuter senare i Johor Bahru kliver fler på bland annat Mats som går från Sverige till Australien och som vi träffade i Malacka. En riktigt kul överraskning. Jag har bett om fönsterplats och fått det. Syftet med tågresan är ju att se lite längs vägen. Det är bara det att min fönsterplats längs väggen inte har något fönster. Vagnarna är rätt slitna men vi huserar mestadels i restaurangvagnen som är fräschare. Vyerna är mycket grönt med en hel del oljepalm men inte alls bedårande som de försöker sälja in sträckan som. Mats kliver av i Kuala Lumpur ungefär halvvägs. Jag är framme i Butterworth i nordvästra Malaysia efter 14 timmar. Tar en kvällsfärja klockan 22:45 till Georgetown på Penang. Får en härlig känsla när jag går genom byn på kvällen, det är ett rasande trevligt ställe, och checkar in på vårt gamla favorithak Star Lodge.

Ljusshow vid Marina Bay Sands på kvällen.

Upp tidigt igen och hoppar på direktbåten 08:15 till Langkawi. Blir lurad precis som några gånger tidigare av tonade rutor och tror att vädret är grått men när vi är framme efter 3 timmar skiner solen. Ställer om klockan en timma och köper ny biljett till Tammalangpiren utanför Satun i Thailand. I väntan på att passkontrollen ska öppna dyker det upp 3 thailändska cyklister med hojar. Vi snackar en del och de fotar mig när jag berättar att jag också cyklat här. Jag visar även lite bilder från min cykling i Malaysia och Mongoliet och då fotar de mig ännu mer. Båten tar 1,5 timma. Jag har tänkt att åka buss till Krabi men den går bara på kvällen. Säger de. Det finns minibuss också men dem gillar jag inte och när jag diskuterar alternativ med fixarna dyker cyklisterna upp och frågar om jag vill åka med dem till Hat Yai. De har bil. Det är 100 km och inte riktigt rätt håll men vi tränger in oss i en kombi med 3 cyklar och med väskorna på taket tills det börjar regna då vi pressar in även dem i bagageutrymmet.

Mats i restaurangvagnen på tåget mellan Singapore – Kuala Lumpur – Butterworth.

I Hat Yai finns det direktbuss till Krabi dock med lite väntetid. På kuppen sparar jag 75 kronor men kommer fram 4 timmar senare. Bussresan tar 5 timmar och vi blir avsläppta längs väg 4 en bit utanför Krabi. Ett gäng fixare erbjuder transport givetvis trots att klockan närmar sig midnatt. De säger att det är 7 km in till Krabi och då tänker jag att det kanske är hälften. Deras priser vill jag helst inte höra. Jag börjar gå och får sällskap av en tysk. Efter 1 km kommer vi till en 7Eleven där han blir upphämtad. Personalen kommer ut och vill hjälpa till att skaffa transport till mig. De säger att det är 3 km in till Krabi. De ringer taxi men vill inte berätta vad det kostar. Till slut säger de 50 kronor och det är jag inte alls sugen att betala. Man åker ju rätt långt i Bangkok för 25 kronor. Taxin visar sig vara en ur personalens pojkväns bil och när jag säger att jag kommer att gå så kör de mig gratis. Hotellet som Olya bor på är låst men jag bankar och blir insläppt. Imorgon ska vi försöka hitta ett lite större rum med luftkonditionering och wifi som fungerar även för mig. Sen blir vi nog kvar i Krabi ett tag.

//Magnus Hedström

Merdeka Square och Kuala Lumpurs silhuett. Petronas Towers skymtar till vänster om tornet Menara KL.

2014-10-31. Singapore.

Nr 3. Vecka 4 (19 okt – 28 okt, 2014).

Mersing – Kuala Lumpur – Malacka, Malaysia.

Bussarna i Malaysia håller prima kvalite. Inte säkerhetsmässigt kanske, de flesta skulle nog få körförbud vid en kontroll i Sverige. Men man sitter förbluffande bra. Standard verkar vara tre säten i bredd och inte fyra vilket bäddar för en komfortabel tur bara chauffören kan köra. Och den här gången kan han det. Varje plats har också en egen dataskärm, precis som på flygplan, med Internet. Nu är visserligen den apparaten trasig på alla platser i hela bussen men det blir ändå plus i kanten för ett bra tänk. Dessutom finns det en skylt vid ingången att man måste använda säkerhetsbälte. En ovanlig sak utanför västvärlden. Förvisso finns det inga säkerhetsbälten alls i bussen men man måste nog ändå säga att Malaysia är på rätt väg. Sträckan Mersing till Kuala Lumpur är 350 km och tar knappt 6 timmar. Vi korsar södra delen av Malaysias fastland genom ett stort hav av oljepalmsplantager. Djungeln verkar numera helt slaktad.

Olya med vän på sightseeing i Tun Abdul Razak Heritage Park i Kuala Lumpur.

Vi har bara ett uppdrag i Kuala Lumpur och det är att fixa visum till Thailand vilket går toppensmidigt. Vi lämnar in ansökan dag ett och hämtar ut varsitt 60-dagars visum dag två. Annars har det blivit svårare att komma in i Thailand. Tricket är att inte vara där för ofta så att de börjar misstänka att man jobbar i landet. En av Olyas mammas före detta arbetskamrater är i stan också så vi tar med henne på lite sightseeing. Hon blev inspirerad av Olyas blogg och började resa som pensionär vilket går galant trots att hon inte kan någon engelska alls. Det är också skoj att träffa killen som sköter hostellet som vi brukar bo på. Vi har blivit goda vänner efter all tid vi spenderat i byn. Nu har stället tyvärr drabbats av vägglöss och rummet bredvid vårt har varit stängt i 3 månader. Men ett par från Korea flyttar in där frivilligt och påstår att lössen nog försvunnit.

Middag med Mats Andren och Olya i Malacka.

Helgmarknad i Chinatown, Malacka.

Buss söderut till Malacka går smidigt och tar drygt 2 timmar. Malackas bussterminal ligger några kilometer utanför centrum och vi måste åka lokalbuss sista biten. Det är lättare sagt än gjort. Vi vet att vi ska åka med buss 17 men det är väldigt svårt att hitta. En av orsakerna till det är att hållplatsernas nummer sitter nere vid golvet och när det är kö syns inte skylten bakom allt folk. Buss 17 är dessutom märkt med nummer 31. Vi får inte plats på den första bussen men nästa buss 17 som är märkt med nummer 32 tar oss dit vi vill. Jag vaktar packningen medan Olya rekar hotellmarknaden och prickar in det mest prisvärda boendet hittills i Malaysia. Stort fint rent rum med luftkonditionering och fönster för 120 kronor. Malaysia är ju normalt mycket dyrare än Thailand. I Malacka är också Mats Andren. Den svenska vagabonden som vandrar från Stockholm till Sydney i Australien. Han passerar Malacka precis nu och vi sammanstålar en kväll. Mycket trevlig prick och extra kul att träffas då jag följt hans blogg sedan starten i Sverige för 1,5 år sedan.

Resterna av Porta de Santiago i Malacka ett portugisiskt fort från 1511.

Ruin av St Paul’s Church i Malacka byggd av portugiserna 1521.

Malacka med en halv miljon folk finns med på Unesco’s lista över världsarv. Byn har en stökig historia med kolonisering av portugiser, holländare och britter. Men det är också orsaken till att det väller in horder av turister framförallt på helgerna. Det finns några halvbleka sevärdheter i form av ruiner men det stora dragplåstret är arkitekturen i gamla stan eller Chinatown vilken också sträcker sig en bit utefter den mysiga Melaka River. Det stora turistintresset har också medfört ett bastant utbud av restauranger och cafeer. Jag hade gärna stannat här i 3 veckor, istället för 4 dagar, för att fotografera och få bättre kläm på maten men Olyas visum är slut. Imorgon flyger hon till Thailand och jag åker till Singapore för att hämta ut hennes nyservade kamera.

Melaka Town Square. Bakom klocktornet syns Christ Church byggd 1590 av holländarna samt byns landmärke Stadthuys till höger uppfört på 1600-talet också av holländarna. Restaurerat får man väl anta.

Melaka River.

Melaka River på kvällen.

Väldekorerade trishaws eller cykeltaxi är big business i Malacka.

//Magnus Hedström