Nipah Beach, Tioman Island, Malaysia.

2014-10-27. Malacka, Malaysia.

Nr 2. Vecka 2-3 (08 okt – 18 okt, 2014).

Mersing – Tioman Island – Mersing, Malaysia.

Innan vi kliver på färjan till Tioman Island måste vi betala både nationalparksavgift och en öavgift som kostar nästan lika mycket som båtresan. De här färjorna har ett trist rykte om sig efter några svåra olyckor. Nu är det lågsäsong och båten inte fullpackad eller ens fullsatt. Men man kan lätt tänka sig hur en paniksituation skulle kunna te sig med bara några få små utgångar och otäckt trånga utrymmen packade med sittplatser. Dessutom har någon placerat berget av packning precis framför utgångarna vilket mycket väl skulle kunna göra det svårt att ta sig ut fort om man så var ensam på båten. I ett försök att höja säkerheten har kustbevakningen infört kontroller av trafiken men för att inte krångla till det i onödan så har man valt att endast följa de säkerhetsföreskrifter som finns de dagar då det är kontroll. Resan är ingen njutning och det blir inte bättre av att de dunkar på en film på det omåttligt populära temat kille misshandlar flickvän.

Ett av tre bostadsalternativ på Nipah. Vår bungalowby med 4 hus ligger lite utanför bild till höger.

Vår helt okej bungalow mitt på beachen. Restaurangen där vi åt alla våra måltider till höger i bild.

Men vår resa flyter på och efter 90 minuter och 50 km är vi framme vid Tioman Island. En 20 gånger 11 km stor djungelö i Sydkinesiska havet öster om Malaysias fastland. Eftersom vi gick på båten nästan sist är vi bland de första att kliva av vilket gör att jag inte ser att de flesta andra inte gör det. Jag hade några tankar vid färjeterminalen på fastlandet om vart färjan kommer att lägga till på ön men trodde att den skulle gå direkt till Tekek eftersom det bara fanns skyltar om den orten samt att det är skrivet på vår biljett. På båten fanns ingen information över huvud taget och inte heller på piren som vi nu står på och ser färjan gasa norrut till Tekek. Det är lite för sent när jag inser att vi hamnat fel och 200 meter senare upptäcker vi att vi kommit till Genting. En klantig miss då det hade räckt med en liten titt i guideboken för att förstå upplägget. Här måste man säga till vart man vill kliva av.

Vissa delar av Nipah Beach har ett tunt lager svart sand.

Planen var att försöka se så mycket av Tioman Island som möjligt och starta i Tekek vilket är öns centrum med beach, marina och asfalterad väg till tre andra stränder samt öns enda bankomat. Genting beskrivs som en mysig by med bra möjligheter att bekanta sig med lokala fiskare. Men beachen är inte den bästa och på helgerna väller det in studenter från Singapore. Plus att de lokala yrkesfiskare vi springer på vätskevägen garanterat sig om att marken gungar även under ledig tid. Det är ungefär 10 km till Tekek härifrån och en motorbåtstransport kostar mer än vad färjan till ön kostade. Och en djungeltrek med packning är inte riktigt aktuell. För att reda ut situationen på bästa sätt bestämmer vi oss för att åka söderut till Nipah Beach istället. Det är en avlägsen strand som man bara kan komma till genom att åka färja och lokal motorbåt. Vi blir såklart lurade och priset för 5 km båtresa slutar på 270 kr men vi har inget bra förhandlingsläge.

Granitklippor vid Nipah’s västra ände.

Nipah Beach i sydvästra hörnet av Tioman Island visar sig däremot bli en hit. Sandstranden är fin och 500 meter lång. Det finns 3 olika bostadsalternativ mitt på beachen där en liten flod rinner ut i havet. Prisnivån däremot är hög även om vi prutar rejält genom att boka in oss att stanna i 10 dagar. Vi betalar 220 kr per natt vilket är dubbelt mot vad vi önskar göra. Hälften av tiden är vi strandens enda gäster och tillvaron är ruskigt behaglig. Vi badar, läser bok, löptränar och snorklar vid strandens östra ände där det finns gott om färgglada fiskar och koraller. Maten är överraskande bra, ägarfamiljen riktigt trevlig och det finns teve i restaurangen så att jag kan följa Shanghai Open i tennis. Ägaren har Malaysiska kompisar som bor i Sverige även om de för stunden sitter i fängelse efter att ha misshandlat sina barn. Sverige verkar väldigt strikt tycker han. De övriga gästerna som dyker upp kommer från Frankrike, Holland, Tyskland och Singapore. Alla är trevliga även om killarna från Singapore har lite väl högljudda aktiviteter för sig på nätterna.

Nipah Beach och södra öns karaktäristiska dubbeltopp ca 700 meter höga delvis bakom molnen.

Öarna runt Tioman Island har ju varit inspelningsplatser till några säsonger av Expedition Robinson. Det har normalt varit i juni juli. Nu i oktober är det lågsäsong och sista månaden innan monsunen anländer på östkusen. Himlen har en mjölkaktig vit nyans de flesta dagarna och havet är lätt oroligt och således inte helt klart även om det är rent. Nipah Beach har ingen Internet och inte heller några vägar. Vill man ta sig någonstans ska det gå att knalla längs elledningarna i djungeln vilket inte ser speciellt lockande ut eller åka motorbåt. Efter 10 trevliga dagar åker vi båt till Genting och färja till Mersing på fastlandet. Hänger en dag på webben på samma hotell som vi bodde på tidigare och imorgon tar vi bussen till Kuala Lumpur.

På norra Tioman finns det enorma varaner. På Nipah finns den här mindre varianten ca 1,5 m lång.

//Magnus Hedström

Morgon vid Boat Quay i Singapore.

2014-10-20. Kuala Lumpur, Malaysia.

Nr 1. Vecka 1 (28 sep – 07 okt, 2014).

Västerås – Arlanda – Dubai – Singapore – Mersing, Malaysia.

Resan börjar bra med bil från Västerås till Arlanda. Men bara några minuter efter ankomst och exakt vid Emirates incheckningsdisk dyker vi på turens första problem. Datorskärmen som tjejen på andra sidan en smal men hög bordsskiva tittar på visar att Olya måste ha ett visum till Singapore i sitt pass för att få kliva på flyget. Det har hon inte. Nu har hon visserligen varit i Singpore 3 gånger det senaste året utan något visum vilket vi påtalar. Hon får 96 timmars transitvisum vid ankomst och fräscha stämplar finns i passet. Det hjälper föga då vi genast upplyses om att reglerna ändras dagligen. Jag nämner också att jag kollade upp reglerna för en vecka sedan och då gällde 96 timmar fortfarande. Svaret blir detsamma igen att reglerna ändras dagligen och att mitt inlägg således inte var det mest briljanta. Men nu är vi i Sverige och det verkar finnas en viss gnutta flexibilitet. Chefen för incheckningen ger oss okej och efter ett godkännande också från flygvärdinnorna så får vi våra boardingkort.

På väg ner i tunnelbanan MRT (Mass Rapid Transit) i Singapore. Funkar klockrent och är billig.

Flyg 6 timmar till Dubai och nu har man gjort om rutten lite så att vi inte flyger över krigszonen i Ukraina utan vi håller oss en bit från gränsen på den ryska sidan. Fem timmars väntan i Dubai vilket går bra trots en inte så rolig flygplats. Problemet stavas för mycket folk och får få toaletter. Det är långa köer och här krävs en del planering. Noterar också att emiratierna är stora fan av onödiga arbetsuppgifter. Nästan varje litet toalettrum med några få toaletter är bemannade av 3 personer och det jobbar även folk som berättar hur man ska gå på tågen mellan terminalerna. Flyg 7 timmar till Singapore med Airbus A380 superjumbo som kan ta upp till 853 passagerare. Imponerande plan men inte speciellt komfortabla stolar.

Fick ta oss till Singpores förorter för att få dator och kamera lagade.

För att inte strula till det i onödan har vi nu köpt en utresebiljett till Olya in i Malaysia. Med buss. Och hon fastnar givetvis i tullen och vi hamnar där vi brukar hamna vid en liten säkerhetsdisk på sidan om. Där får vi reda på att hon bara kan få 96 timmars visum om hon flyger både in och ut ur Singapore. Det visste vi inte även om vi misstänkte att det kunde vara så. De tidigare gångerna har hon bara flugit men vi tyckte att det kändes aningen onödigt att flyga iväg någon annanstans än dit vi ska. Det hela löser sig till slut genom att hon får ett 72 timmars visum så att hon kan resa med den förbokade bussen till Malaysia. Och precis som förra gången så får jag mina stämplar också vid det här avsides kontoret så att vi inte ska behöva stå i kö igen. Vi ombeds att passera där kabinpersonalen normalt går. Och när vi ställer oss bakom en flygvärdinna och väntar så kommer en kille från den långa normala tullkön och undrar om vi inte kan läsa. Jag svarar att vi blivit ombedda att gå här men det köper han nog inte fullt ut för det kommer en och annan surmulen kommentar flygande medan han går tillbaka till sin kö.

Singapore River vid Boat Quay. Vårt hostel ligger bland husen längst till höger i bild.

Singapore skyline vid Boat Quay.

I Singapore är det 31 grader varmt och vi har två saker på schemat. Jag behöver ett nytt batteri till min dator. Det går galant och bytes på plats medan jag väntar. I Sverige behövde de 2 veckor på sig för samma jobb. Och så är Olyas kamera trasig. Vi köpte ju den när vi var i Singapore för 3 månader sedan och saken gick sönder efter en vecka. Fujiflm lovar att laga den på 2-3 veckor vilket innebär att jag måste åka tillbaka och hämta ut den. Vi gör också lite sightseeing till Katong eller Joo Chiat öster om centrum där Peranakan Terrace Houses bjuder på annorlunda arkitektur med färgglada hus i två våningar från 1927. Vårt favorithostel är fullbokat och vi huserar istället i det ännu bättre 5footway.inn vid Boat Quay mitt i smeten och med härlig vy över skyline och Singapore River.

Området Katong eller Joo Chiat öster om city.

Peranakan Terrace Houses i Singapore.

Buss 4 timmar till Mersing på Malaysias östkust. En stad med 21.000 folk. Byn är större än förväntat då jag trodde att det skulle vara en liten fiskeby. Stället är rätt trist med dålig beach, mycket trafik och den stora hobbyn verkar vara att röka vilket även städerskorna gör på hotellrummen. Vi stannar i några dagar för att ha tillgång till vettig wifi. De turister som letar sig hit gör det för att fånga en färja till Tioman Island 50 km ut i Sydkinesiska havet vilket också är vår plan imorgon.

Vi bodde på Embassy Hotel i Mersing.

Ett litet tempel i Mersing och byns kulle med Hollywoodkaraktär.

Fiskebåtar i Mersing River.

//Magnus Hedström