Då är jag äntligen tillbaka med en story från den här resan även om det är från i höstas…

2016-06-20. Karaganda, Kazakstan.

Nr 28. (16 oktober – 23 oktober, 2015).

Mestia – Mestia to Ushguli Trek – Mestia.

Tanken från början var att göra en lång vandring i Svaneti men nu blev den på grund av vädret uppdelad i tre delar. Jag väntar i drygt tre veckor på ett rejält högtryck och när det är på ingående kör jag samma procedur som senast att jag beger mig högre upp i bergen dagen innan det ska slå till. Sträckan mellan Mestia och Ushguli är Georgiens populäraste vandring och ska också vara den vackraste.

---

Mestia – Ushguli Trek. 16 oktober 2015.

Dag 1. Mestia – Kakhuri Range.

Jag går från mitt boende på campingen strax utanför Mestia in till byn, korsar Mulkhra River på en bro och svänger sedan tillbaka österut på en grusväg och börjar klättra uppför mot ett pass och min tänkta tältplats för natten. Vädret är växlande med sol, moln och lätt regn samtidigt. Det är ett fruktansvärt oväsen från en stenkrossmaskin nere i floden. En bit upp blir vyerna bra det är skarpa höstfärger på träden, snö högst upp på bergen och moln runt topparna.

Grusvägen övergår till stig som korsar gröna gräsytor innan den försvinner in i en smal korridor av lövträd brant uppför. Jag har varit här uppe och rekat tidigare och vet precis vart den bästa tältplatsen ligger. Jag slår upp tältet 500 meter ovanför Mestia i en stor kohage med vyer in i två dalar. I den ena ligger Mestia 1400 meter och ovanför den andra hovrar Mt Ushba 4710 meter. Kvällen blir stjärnklar och jag springer runt och skjuter några nattbilder på tältet, Mt Ushba och Vintergatans stjärnor. Tid 3 tim.

Några bilder från idag:

---

Mestia – Ushguli Trek. 17 oktober 2015.

Dag 2. Kakhuri Range – Zhabeshi.

Sanslöst vacker morgon med klarblå himmel och kritvit nysnö på de övre delarna av bergsmassiven. Jag ser Svanetian Range 4008 meter bakom dalen med Mestia, Mt Ushba på andra sidan den andra dalen och bakom tältet en lång bergskam med Banguriani Mountain 3838 meter som högsta punkt. Kor betar på stora gröna gräsytor och lövträden badar i höstfärger. Vackrare morgon blir det nog inte. Fotograferingen tar sin tid och jag kommer iväg sent. Går en liten bit uppför längs kammen på Kakhuri Range 1950 meter och kommer efter en halvtimma fram till en utsiktspunkt med vy över Svaneti Valley med Tetnuldi Mountain 4858 meter i dalens förlängning.

I hörnet av en stor plan gräsyta har det bildats en liten tillfällig pöl av regnvatten där Mt Ushba speglar sig och det är sagolikt tjusigt. Jag fotar, äter lunch och fotar ännu mer tills klockan hinner bli 14:30. Tar mig ner i Svaneti Valley och passerar några små byar med gamla försvarstorn av sten. Vädret är fortsatt bra och Tetnuldi bjuder på den bästa vyn. Jag har lite svårt att följa leden men hamnar nere i dalbottnen 1500 meter där jag korsar Mulkhra River på en bro. Går sedan grusväg i några kilometer förbi fler byar, där folk vill att jag ska övernatta på deras homestays, tills jag når byn Zhabeshi i slutet av dalen. Solen står lågt och det blir skugga och kallt nere i dalen tidigt. Leden är dåligt markerad det dyker upp någon pil ibland men jag frågar efter vägen och blir hänvisad längs en av flera upptrampade stigar.

Fyller på vatten och klättrar brant uppför på kostigar tills jag hittar en plan yta för tältet en bit ovanför Zhabeshi på ungefär 1800 meters höjd. Får en chock när jag ska dricka mitt nya vatten och spottar ut det av ren reflex då det smakar som kolsyrat vatten. Tid 7:30.

Några bilder från idag:

---

Mestia – Ushguli Trek. 18 oktober 2015.

Dag 3. Zhabeshi – Adishi.

Tältet är fullt av dun när jag vaknar det är sovsäcken som har spruckit längst upp. Lagar hålet med skavsårstejp. Väderprognosen sa en hel vecka dunderväder men himlen är täckt av ett tunt dis redan idag. Ser en liten räv ströva förbi 50 meter från tältet. Fortsätter uppför på kostigar utan att se några ledmarkeringar men riktningen känns rätt. Går i mysig skog med mycket löv på marken som är blöt, frusen, hal och lerig. Det är svalt i luften men motlutet håller mig varm. Högre upp blir det jättebra stig vilket bör betyda att jag är på rätt väg.

Kommer upp till en skidbacke som inte är färdigbyggd vilken fungerar som väg nu med gott om oljud, damm och arbetsfordon. Det är ett virrvarr av dalar nedanför mig och härliga bergsvyer mot norr, väst och syd med ett lager nysnö från 3500 meter ungefär. Jag svänger öst uppför skidbacken som ser ut att vara blå. Passerar en stor grupp med byggarbetare som har rökpaus mitt i pisten och de frågar om jag vill ha något att dricka och fyller samtidigt en plastmugg åt mig. Jag svarar att jag har gott om vatten men då säger någon att det här är specialvatten och så skrattar grabbarna nästan byxorna av sig. De är väldigt måna om att jag ska smaka men jag säger att jag dricker inte alkohol och då svarar någon att det inte är någon alkohol i det här vattnet och så skrattar gruppen ännu mer.

Jag är osäker på vart jag ska vika av och det saknas skyltar. Höjden ska vara 2500 meter men jag har ingen höjdmätare. Enligt guideboken har många gått vilse här så jag står och avvaktar en stund vid en stig och frågar en passerande bilist som pekar att det är rätt väg. Äntligen lugnt och skönt igen. Lagar lunch vid en bäck strax efter skidbacken där det också finns en kanonbra tältplats med vidunderliga vyer men jag knallar vidare. Bra stig lätt nedför i höstfärgad skog. Passerar fler hyggliga tältplatser med vatten men kallar det dag när jag har ungefär kilometern kvar till byn Adishi. Efter mörkrets inbrott blir jag skrämd av något djur som flåsar och bökar i marken alldeles bredvid tältet. Jag tror först att det är vildsvin men när jag kikar ut för att skrämma iväg dem visar det sig vara en stor ko. Tid 7:30.

Några bilder från idag:

---

Mestia – Ushguli Trek. 19 oktober 2015.

Dag 4. Adishi – Chkhunderi Pass.

Fint väder men inte riktigt knallblå himmel som jag hoppats på. Går runt ett krön och kommer ner till byn Adishi 2050 meter. Liten by med spektakulärt läge på en brant sluttning i en lång svängande dal. Byn är mycket gammal och består av en del försvarstorn av sten, ett myller av fallfärdiga byggnader och smala gränder med mycket grisar. Jag knallar omkring en bra stund med kameran och blir erbjuden att köpa både lunch och övernattning vilket lockar då det är mysigt men jag vill helst gå längre nu när vädret är okej.

På väg ut ur byn stannar jag för att fota tre kor som ska passera en bro men bara två dyker upp i sökaren och medan jag skjuter några bilder på dem börjar den tredje kossan slicka mina byxor med en jättetunga. Leden går svagt uppför längs Adishi River. Vyerna bakåt över Adishi och några snötäckta berg är fantastiska. Efter 5 km är jag nedanför Adishi Glacier i slutet av dalen. Här finns det flera härliga tältplatser men jag vill sova högre upp och måste korsa floden. Letar en lång stund för att hitta en lämplig passage utan att behöva ta av mig kängorna. Det löser sig till slut och jag springer dessutom över 4 gånger för att få med tricket på film. Lagar mat på andra sidan och fyller på rejält med vatten.

Solen är på väg ner och jag skyndar mig uppför för att fotografera glaciären innan den hamnar i skugga. Hinner precis fram till en utsiktspunkt men bilderna blir ändå inte så bra. Femhundra höjdmeters stigning upp till Chkhunderi Pass 2722 meter och halva sträckan är smålurig med hal lera. Slår upp tältet samtidigt som det blir mörkt strax ovanför passet på en lång kam med vidunderliga vyer. Utsatt läge men funkar det inte så får jag ta ner palatset och gå ner en bit. Tid 7:45.

Några bilder från idag:

---

Mestia – Ushguli Trek. 20 oktober 2015.

Dag 5. Chkhunderi Pass (vilodag).

Lättare bris under natten och inga problem med vinden men det brakar och smäller i glaciären varje timma vilket håller mig vaken. Helmulen morgon och jag beslutar mig för att avvakta lite. Blir det kanonväder här uppe så finns det alla möjligheter att sätta några riktiga pangbilder. Jag har vyer ner i Adishidalen med Adishi Glacier, byn Adishi och i dalens förlängnings syns Mt Ushba långt bort. På andra sidan passet och kammen som jag campar på skiner Zaresho-Khalde Glacier längst upp i Khaldechala Valley som leden fortsätter ner i.

Jag gör några promenader upp till toppen av kammen 2825 meter i öst och följer en bred stig en bit upp mot en topp i väst som är på drygt 3000 meter. Precis när jag är som längst från tältet ser jag en vandrare komma upp till passet så jag börjar gå ner igen för att få mig en liten pratstund men väl nere ser jag att personen har fortsatt ner i nästa dal utan att stanna. Vädret spricker aldrig upp så det får bli en natt till här uppe.

Några bilder från idag:

---

Mestia – Ushguli Trek. 21 oktober 2015.

Dag 6. Chkhunderi Pass – Ushguli.

Minusgrader under natten men jag har dubbla sovsäckar och det är inga problem. Värre är det med mitt uppblåsbara liggunderlag som har sett kryare dagar halva madrassen ser ut som en badboll. Vädret är bättre och jag kutar omkring till samma ställen som igår och fotograferar tills jag är nöjd. Det är sagolikt vackert åt alla håll. När jag är som längst från tältet på samma ställe som igår så ser jag två vandrare och en vit hund komma upp till passet så jag börjar gå ner igen för att få mig en liten pratstund men väl nere ser jag att personerna har fortsatt ner i nästa dal utan att stanna. Jag plockar ner tältet och följer i deras fotspår leden ner i Khaldechala Valley.

Nedfärden går galant det är mycket torrare på nordsidan av passet. Väl i dalen följer jag Khaldechala River svagt utför. Det är vackra höstfärger på träden och den bästan vyn är bakåt upp mot Zaresho-Khalde Glacier. Jag möter den vita hunden men ser inga vandrare trots att jag håller bra fart. Leden är först en traktorstig till en liten halvöde by och blir därefter riktig grusväg in till den större byn Iprali 1950 meter som ligger i en tredalskorsning. Området är fint men inget mot vad jag sett tidigare så det blir till att knalla vidare direkt.

Brant 200 höjdmeter nedför till huvudvägen mellan Mestia och Ushguli och sedan vandring på grusväg med minimal trafik genom Enguri Gorge som är brant och smal. Jag har ont om vatten och vet inte riktigt hur jag ska lösa natten men plötsligt kommer det en skylt att det bara är 4 km kvar till Ushguli. Lite konstigt för leden skulle svänga upp i skogen någonstans men trots att jag har letat efter markeringar har jag inte sett några.

Mitt sista kamerabatteri tar dessutom slut de förbrukas enormt fort när man filmar och det är kallt. Jag kommer fram till Ushguli 2160 meter samtidigt som det blir mörkt. Det är lite lurigt att hitta bland alla smala gränder med lerig mark. Turen är dock på min sida och jag hittar nog det bästa hotellet där även två schweiziska tjejer precis checkat in. Det var tydligen dem jag såg med den vita hunden uppe på passet tidigare idag. Perfekt med trevligt middagssällskap. Tid 6:30.

Några bilder från idag:

---

Ushguli finns med på Unescos världsarvslista och är den högsta kontinuerligt bebodda bosättningen i Europa. I området bor ungefär 200 personer. Byn påminner en del om Mestia med försvarstorn och byggnader av sten men den är mindre, mysigare och har ett betydligt ödsligare läge. Bakom byn når berget Shkhara 5193 meter det är ett av de högsta i Kaukasus men tyvärr är vädret inte riktigt klart på de höjderna. Jag stannar en dag i byn för att fotografera och tar sedan en buss tillbaka till Mestia.

Nästa drag blir att besluta om jag ska åka till Indien dit Olya med familj är på väg eller om jag ska stanna kvar i Kaukasus för att fotografera vintern.

//Magnus Hedström

2016-04-06. Satun, Thailand.

Nr 27. (6 september – 15 oktober, 2015).

Mestia – Guli Pass Trek – Mestia.

Efter det plötsliga avbrottet av vår första vandring hoppades vi kunna fortsätta gå efter bara några dagars vila i Mestia. Det tar dock 11 dagar innan ett riktigt lovande högtryck är på ingående igen. Vi fördriver dagarna med att ta det piano vilket vi är riktigt bra på. Familjen vi bor hos får ett tillskott i form av en helgullig liten valp som vi leker med och även ger en del mat då det inte verkar ingå i ordinarie rutiner i den lokala kulturen.

---

Guli Pass Trek. 17 september 2015.

Dag 1. Mestia – Nedanför Guli Pass.

Dagen innan det nya pangvädret ska slå till packar vi våra ryggsäckar för att knalla upp till samma plats som vi sov vid sist. Vi tar adjö av familjen i Mestia en gång till och kommer iväg efter lunch. Vädret är moln och vi startar från 1400 meter. Går konstant uppför i en brant öde dal till samma camping som vi flydde från en tidig morgon för 12 dagar sedan. Vi ser endast en själ som passerar oss på häst och som lite senare är på väg ner igen men nu med två hästar. Den här gången går vi rätt men ett gäng enorma tjurar verkar vara på krigsstigen så vi tar en omväg förbi dem. Kommer fram till den härliga tältplatsen på 2600 meters höjd samtidigt som våra ben börjar bli lagom möra. Tid 4 tim.

Några bilder från idag:

---

Guli Pass Trek. 18 september 2015.

Dag 2. Nedanför Guli Pass – Old Guli Village.

Fantastisk morgon vi vaknar till kalasväder enligt prognosen den första av fem molnfria dagar. Fotograferar, äter frukost, tar ner tältet och ska försöka hitta upp till Guli Pass. Leden är nu nymålad med överdrivet mycket färg på stenarna. Vi följer den uppför mot passet tills vi plötsligt upptäcker att vi går på samma stig som förut och är på väg in i samma branta återvändsgränd där vi vände sist. Här är det något som inte stämmer tänker vi. Försöker se leden högre upp men landskapet är för buligt. Vi såg ju tre personer komma ner från passet sent på kvällen senast så jag går off road i den riktningen för att kanske finna någon ledtråd och vips så hittar jag på rätt stig. Mycket märkligt markerad led precis där man ska svänga så saknas det både stig och markeringar.

Resten av stigningen går smidigt med den avslutande branten i serpentiner upp till Guli Pass på 2900 meter. Olya stannar flera gånger för att plocka och äta blåbär. Vi följer sedan en kam till en topp på 2960 meter. Utsikten är en kioskvältare vi har vyer bakåt ner i dalen vi tältat i med Tetnuldi 4858 meter i horisonten, Svanetian Range i sydväst och Mt Ushba 4710 meter norrut i kammens riktning. Vi tar en paus med fika och fotografering i det strålande vädret samtidigt som två amerikanska grabbar kommer upp från dalen vi är på väg ner i. De har också haft svårt att hitta så vi utbyter lite erfarenheter om hur leden går.

Lång väg ner men inte speciellt brant. Bökigt att hitta i början men längre ner är leden tydligare. Vyerna över Mt Ushba som vi nu är nära är sagolika. En lokalbo som är här uppe och ser över sina kor visar oss en källa med dricksvatten i Old Guli Village 1900 meter över havet där vi slår läger inne i en tom kohage. Jag kämpar en stund med att bära grinden på plats och låsa ordentligt så att kolosserna till kor utanför hagen inte kommer in och snubblar över våra tältlinor mitt i natten. Old Guli Village som byn kallas finns inte längre den åkte med i en lavin för ett gäng år sedan och man valde att inte bygga upp stenhusen igen på grund av det utsatta läget. Nu är det bara ett par ruiner kvar samt gröna fina betesmarker för boskapen. Tid 8 tim.

Några bilder från idag:

---

Guli Pass Trek. 19 september 2015.

Dag 3. Old Guli Village – Shdugra Waterfall.

Guldväder igen och höstfärger på träden gör platsen extra fin. Upptäcker att kohagen vi sovit i på vissa ställen saknar staket vilket gjorde mitt jobb med att stänga och låsa grinden tämligen onödigt. Vi följer en traktorstig bredvid djupa flodraviner ner till Becho Valley och byn Mazeri. Äter lunch på samma hostel som de amerikanska grabbarna bott på. Trevligt ställe vi sitter i trädgården bland äppelträd där det springer omkring får, höns, en gris och en gullig hund. Riktigt god mat är det också vi beställer kycklingsoppa och hatchapuri vilket är nygrillat bröd med ost men vi äter alldeles för mycket och blir nästan däckade.

Har tänkt att handla med oss mer mat men hittar inte någon butik. Fortsätter norrut genom den öppna dalen med Dolra River väster om oss och Mt Ushba i öst. Det är galet vackert men de håller på att asfaltera den enda vägen och det dånar och dammar otrevligt mycket. Synd på en så vacker plats här borde man deklarera området nationalpark och inte bygga något alls. Vid en parkering strax före en bro över floden vinkar en polis åt oss att komma han har en pistol utan hölster i jeansen och vill veta vart vi är på väg. I slutet av dalen blir det skog och uppför där vi möter en hel del folk de flesta på dagstur men även några bergsbestigare som varit upp till toppen av Mt Ushba.

Vi hade tänkt att tälta i skogen men hittar ingen vettig plats med vatten. Korsar Dolra River igen och kommer till ett militärläger där vi måste stanna för natten då vi inte får gå längre norrut. Det här är sista utposten före den ryska gränsen. Militären är mycket trevliga och det finns både vettiga tältplatser och en källa med färskvatten. Ytterligare några turister med tält dyker upp senare på kvällen. Vi är på 2000 meters höjd och har ungefär kilometern kvar till Shdugra Waterfall. Tid 7 tim.

Några bilder från idag:

---

Guli Pass Trek. 20 september 2015.

Dag 4. Shdugra Waterfall – Becho Valley.

Sover länge, packar ihop och går sista biten upp till vattenfallet. Shdugra Waterfall är Georgiens högsta men exakt hur högt det är verkar hemligt. Samtidigt som vi ser fallet till höger om oss kommer en stigkorsning utan skylt där vi chansar vänster i tron om att det kommer en bättre stig till höger lite högre upp. Det gör det inte men leden vi går på är välanvänd så vi ändrar våra planer och siktar mot en platå ovanför fallet där vyerna ska vara kalas. Stigen blir dock brantare ju högre vi kommer och underlaget är besvärligt med knytnävsstora stenar på halt grus. Vyerna ner i dalen och över baksidan av Mt Ushba är sanslösa så vi fortsätter uppför trots att det är olustigt brant.

Plötsligt hör vi tre personer alldeles bredvid oss som är på väg ner. Vi ser dem inte för växtligheten är för tät men vi frågar dem om de går på en bättre stig. De meddelar att de inte går på någon stig alls och att leden vi går på blir nästan lodrät högre upp. Vi beslutar oss då för att vända. Det är svårt som tusan nedför men vi klarar oss från att ramla. Hittar tillsammans med den lilla gruppen ytterligare en stig som viker av upp mot platån men den börjar med en liten klätterpassage förbi en stor sten som vi inte vill pröva med stora ryggsäckar. De andra tre går med lätt packning och sätter av uppför igen.

Plötsligt kommer det en person gående nedanför oss i ett dike det är Timo från Holland som har tappat bort leden fullständigt han undrar om vi vet vägen till vattenfallet. Vi gör sällskap ner dit men upptäcker att man inte kan komma speciellt nära utan att korsa ett par vilda forsar så det får bli lunch på stället istället. Vi lagar mat bredvid en bäck, fräschar upp oss med ett bad och njuter av vyerna över Shdugra Waterfall samt Becho Valley i strålande sol. Timo berättar att han studerar aerodynamik för rymdraketer. Vi fotar en hel del och precis som vi ska gå ner kommer solen i rätt vinkel för att skapa en regnbåge i botten av fallet vilket gör det extra vackert. Det är omöjligt att bedöma höjden men den delen vi ser kan mycket väl vara 50 meter.

Vi knallar ner till militärlägret tillsammans och det visar sig att Timo har slagit upp sitt tält på samma plats som vi sov senast. Vi tar adjö där men bokar att ses i Old Guli Village imorgon eftermiddag då vi har ungefär samma planer. Olya och jag fyller på vatten och letar upp en mysigare tältplats en bit ner i skogen ungefär 1900 meter över havet. Tid 6 tim.

Några bilder från idag:

---

Guli Pass Trek. 21 september 2015.

Dag 5. Becho Valley – Old Guli Village.

Sämre väder med dis i luften och molnigt. Vi tror att Timo ska komma förbi tältet men han ser det nog inte från leden. Fortsätter nedför i skog och möter två killar som jobbar med att märka leden med vit och röd färg. Speciellt engagerade är de inte inte undra på att det blir fel ibland. Vi går tillbaka i samma dal och väljer att gå på västra sidan om Dolra River där det är grymma vyer över floden och Mt Ushba på andra sidan dalen.

Plan vandring till Mazeri där vi försöker handla på oss lite mer mat. Vi har frågat tidigare om det finns matbutiker i byn och fått positiva svar men det som säljs är nästan bara öl och tobak. Äter lunch på samma hostel som senast men maten är nu sämre då damen som normalt sköter stället är borta. Köper mer än vad vi kan äta så det räcker till kvällsmat också då vår egen mat är slut. Går samma grusväg upp till Old Guli Village där Timo redan har slagit upp sitt tält. Fin solnedgång och trevligt med sällskap. Tid 6:45.

Några bilder från idag:

---

Guli Pass Trek. 22 september 2015.

Dag 6. Old Guli Village – Mestia.

Vi startar tidigt för att nå Guli Pass i hyggligt väder. Vi går alla tre tillsammans men har olika taktik. Timo går mycket fortare än oss med många pauser medan vi går sakta utan pauser. Det ger samma utfall i slutändan. Springer på ytterligare tre holländare som är på väg upp men de försvinner lite mystiskt strax före toppen. Vyerna ner i dalen och upp mot Mt Ushba är kalas och vädret är bra ända tills vi når toppen av Guli Pass 2960 meter. Mörka moln börjar sväva lite här och var på himlen så vi skyndar oss ner till vår tidigare camping nedanför passet. Timo fortsätter mot Koruldi Lakes medan vi svänger ner i dalen och tar oss tillbaka till Mestia 1400 meter då vädret inte lockar för att stanna en natt till här uppe. Tid 9 tim.

Några bilder från idag:

---

Vi har en vandring kvar att göra och bosätter oss hos familjen i Mestia en tredje gång i väntan på ett nytt väderfönster. Hösten faller på och det börjar bli svalt på kvällarna. Vi gör några dagpromenader in till city med den lilla valpen som inte riktigt trivs i ljudnivån där så jag tvingas bära henne bland bilar och folk. Det visar sig vara en klockren raggningstaktik för tjejer som jag normalt inte ens törs titta på kommer plötsligt fram för att klappa hunden och fråga vad hon heter.

Familjen har nu tre hundar. Den lilla valpen som helst håller till på övervåningen där vi bor. En medelstor hund med namn Tarzan som springer lös och ser till att vilsna kossor och gatuhundar inte kommer in på tomten. Samt en stor bjässe som sitter fastsurrad i en tre meter lång kedja bakom ett staket vid grinden. Den får vi inte röra då den kan bitas men jag blir bästis med den i alla fall efter att vi gett den något att äta varje dag. Vi matar även valpen och Tarzan men blir tillsagda att inte ge Tarzan någon mer mat för det verkar som om han börjar gilla oss för mycket.

Fredagen den 2:a oktober börjar som vanligt med frukost på terrassen och lek med valpen. Några minuter senare medan vi fortfarande äter lurar den äldre mannen i huset iväg de två lösa hundarna bakom en bil utanför grinden. Tar upp valpen, trycker ner henne i en stor plasthink och skär med kniv halsen av stackaren som skriker som en stucken gris. Vi tror först att det är den vanliga proceduren som de ägnar sig åt här att de kapar öron och svans av valpar. Vi har sett flera blodiga hundar efter den behandlingen men när valpen sedan blir knäpptyst så förstår vi att det handlar om något annat. Jag går ner för att kontrollera vad som händer och då kommer gubben bärande på valpen i hinken med ett plastskynke som skydd. Han säger till Olya på ryska att det inte var någon bra hund och att de inte behövde henne.

Vi tappar genast lusten att bo kvar, packar ihop våra saker och checkar ut. Funderar på om vi ska lämna området för gott men det tar emot för mig då vi har den bästa vandringen ogjord. Vi rekar lite nya ställen öster om byn och finner ett billigt trevligt litet rum på en camping. Inte lika bra som tidigare men bättre kök och toa samt att folket är djurvänner de har bland annat 12 katter.

Några dagar senare dimper det ner ett mejl i Olyas brevlåda att hennes föräldrar önskar att vi åker till Indien med dem. I Kazakstan kan man inte välja semester själv och möjligheten för dem att åka dök oväntat upp. Till Indien behöver Olya visum och det går nästan bara att fixa i hemlandet så hon flyger hem medan jag stannar kvar för att gå den sista vandringen själv. Mestia är nog som bäst på hösten med härliga färger på träden och nysnö på bergen samt att det är få turister. I mitten av oktober kommer äntligen en ny riktigt lovande väderprognos så jag packar min ryggsäck för att gå landets bästa trek mellan Mestia och Ushguli.

//Magnus Hedström

2016-03-13. Kuala Lumpur, Malaysia.

Nr 25. (11 augusti – 5 september, 2015).

Mestia – Koruldi Lakes Trek – Mestia.

Mestia i nordvästra Georgien är en gammal bergsby i Kaukasus med 2800 folk om man också räknar in 10 mindre byar i närområdet. Orten ligger 1400 meter över havet och endast 15 km från den ryska gränsen i en grönskande dalkorsning omgiven av snötäckta berg på över 4000 meter. Europas högsta berg Mount Elbrus i Ryssland ligger 40 km nordväst men är tyvärr inte synligt. Regionen heter Svaneti eller Svanetien och ska vara det bästa Georgien har att erbjuda vilket måste stämma för det är vackert att man nästan blir tårögd.

Karaktäristiskt för byarna i trakten är alla så kallade ”Svan Towers” vilket är höga försvarstorn av sten upp till tusen år gamla. Svaneti har en blodig historia och tornen byggdes och användes som skydd mot besökare av den vildare sorten med allt annat än ärliga avsikter. Vad gäller det rysk-georgiska kriget 2008 så säger folk att ryska stridsvagnar var på väg upp hit men att de inte kunde passera genom de små tunnlarna längs den krokiga bergsvägen från Zugdidi. Annars hade området knappast tillhört Georgien längre man tappade ju både Abchazien och Sydossetien i den vevan.

Om Mestia legat i Alperna hade det varit en populär skidort med mängder av liftar, skidbackar, hotell, restauranger, affärer och aktiviteter för turister. Här finns hittills en franskbyggd skidlift med två skidbackar medan en andra lift och tredje backe är under uppförande. Möjligheterna i området är oändliga med utförsåkning, längdåkning, mountainbike, vandring och så vidare men kommersen har nästan inte kickat igång alls vilket känns lite märkligt men ändå skönt. Det är nog bara en tidsfråga innan förvandlingen kommer en ny flygplats öppnade 2010. Det finns några restauranger och en hel del mindre matbutiker i centrum annars är stället halvdött. I aktivitetsväg finns vandring, den lilla skidbacken på vintern och så kan man rida häst.

Riktigt idylliskt är det ändå inte i city luften är märkligt nog helkass med ett lager damm på vägarna som de visserligen få men tillräckligt många bilisterna som kör alldeles för fort vispar upp till stora moln i dalen. Ljudnivån är inte heller vad den borde vara oftast pågår någon form av dånande arbete när folk bygger på sina hus eller sågar ved inför vintern. Dessutom är normal samtalston så högt som möjligt även när folk inte är osams vilket de dessvärre verkar vara tämligen ofta. Alkoholintaget i den här kulturella delen av världen är som vanligt kraftigt vilket gör att trafiken inte riktigt flyter så som vi är vana med i väst. Här har de flesta bilarna bulor i plåten, trasiga rutor och många saknar kofångare.

Vi hajar det inte direkt men efter några dagar i byn verkar det som om vi lyckats pricka in det bästa boendet. Vi bor 1,5 km väster om Mestia och en liten bit norr om vägen. Här är luften klar och utsikten prima. Från vårt hörnrum på andra våningen ser vi bland annat Tetnuldi 4858 meter i öst och Svanetian Range i väst med högsta punkt Layla 4008 meter. Vi bor hemma hos en familj som är mycket trevliga mot oss men inte lika goa mot varandra. Under sommaren bor även familjens tonårsgrabbar i huset och de verkar varken ha något intresse för den magnifika naturen eller något annat heller för den delen. Några gånger bråkas det så mycket att närmaste greppbara prylar viner i luften och slutar i småbitar.

Helt smidiga är grabbarna inte mot oss heller det är det vanliga problemet med yngre män att de i huvudsak pinkar på toalettringen så att vi får en gigantisk förbrukning av toalettpapper. Olya är normalt inte speciellt konspiratorisk av sig men när hon en dag berättar för det äldre värdparet hur mycket vi trivs i huset i synnerhet eftersom nästan ingen röker så tar det mindre än en timma innan grabbarna flyttar sin rökplats till fönstret precis utanför vårt rum vilket äntligen får henne att lägga ihop ett plus ett. Det brukar annars vara min favoritsysselsättning.

Vi varvar dagarna med lata timmar på rummet och promenader runt de små byarna för att kika på tornen och det dagliga jordbruket. Kor, grisar och hundar springer lösa överallt medan folket jobbar på fälten eller bygger på sina hus. Trots höjden är det rejält varmt i augusti när solen skiner vilket den gör överraskande ofta. Det finns ett tiotal dagsturer att göra och vi smyger iväg på några av dem.

Niohundra meter ovanför Mestia står ett järnkors med fantastiska vyer och vakar över byn. Det blir vår första lite längre promenad och den tar nästan livet av oss då vi inte vant oss med den tunnare luften. Vi går också 8 km uppför till Hatsvali som skidområdet heter och fortsätter 2 km mitt i backen upp till toppen där vi väljer liften ner då den är gratis åt det hållet. I början av september ser väderprognosen enormt lovande ut så vi packar för några dagars riktig vandring. Landets populäraste trek går mellan Mestia och Ushguli men vi startar med en egen variant en kort bit norrut.

---

Koruldi Lakes Trek. 02 september 2015.

Dag 1. Mestia – Järnkorset.

Vädret är strålande när vi säger goodbye till familjen och hundarna och går asfaltsvägen in till Mestia centrum där vi äter lunch på en restaurang. Passerar några försvarstorn på små stigar och följer sedan en grusväg i serpentiner uppför. Vyerna blir bättre ju högre vi kommer. Vi ha nu vant oss vid höjden och det går lätt hela vägen upp till järnkorset på 2300 meters höjd 900 meter ovanför Mestia. Det är ett populärt utflyktsmål men på kvällen är det bara vi och ett ryskt par kvar och vi kan njuta av en fantastisk camping. Från tältet har vi vyer över Tetnuldi 4858 meter, Svanetian Range 4008 meter, byn Mestia och Hatsvalis skidbackar på andra sidan dalen samt att vi kan se toppen av Mt Ushba 4710 meter vilket är områdets vackraste berg. Tid 5:30.

Några bilder från idag:

---

Koruldi Lakes Trek. 03 september 2015.

Dag 2. Järnkorset – Koruldi Lakes.

Perfekt väder igen och en underbar plats att vakna upp vid det är löjligt vackert åt alla håll. Fortsätter uppför längs kammen som vi tältat på. Fyller på vatten vid en gård och kliver ut på samma grusväg som igår. Träffar Vanda från England som bor i Turkiet och vi gör sällskap med henne resten av dagen. Det är en hel del vandrare på vägen även om vissa passerar i taxi vilket tyvärr bidrar till att det dammar onödigt mycket. Vi har återigen 360 graders vyer och fräckast är det mot Tetnuldi i sydväst.

Vägen är rejält brant på slutet och vi blir lite trötta innan vi når Koruldi Lakes 2700 meter. Det är en handfull sjöar utspridda över en ganska stor bulig platå av gräs med mängder av bra tältplatser. Det är områdets populäraste utflyktsmål lokalborna säger att det i bra väder kan komma 300 besökare om dagen men på kvällen är det bättre och jag räknar till 7 tält. Vyerna är fantastiska och jag kutar runt i flera timmar och fotograferar. Vackrast blir det på kvällen när vinden mojnar och de omkringliggande bergen speglas i sjöarna. Mt Ushba syns tyvärr inte från den här vinkeln.

Några bilder från idag:

---

Koruldi Lakes Trek. 04 september 2015.

Dag 3. Koruldi Lakes – Nedanför Guli Pass.

Jag är uppe tidigt för att skjuta några kalasbilder på sjöarna innan vinden startar men en jeep full av israeliska tjejer har hunnit upp hit redan och parkerat mitt i vägen för den bästa fotovinkeln. Brudarna verkar dessutom upptagna med att ta selfies av sig själva resten av dagen så jag får ge upp den briljanta tanken. Vi ska fortsätta mot Guli Pass och den riktiga stigen dit börjar en timma tillbaka längs grusvägen. Vi ser dock en riktigt bra stig här uppe i samma riktning så vi chansar på att den kan funka.

Det börjar med lätt skråvandring i ett par timmar men till slut blir det för brant och vi tvingas backa tillbaka lite och gena rakt ner till den riktiga stigen. Även den blir för brant vid en dubbel flodkorsning så vi vandrar först nedströms längs den ena floden och uppströms i den andra tills leden blir mindre farlig. På eftermiddagen tappar vi bort oss fullständigt och vi har inte en aning om vart leden går. Enligt kartan ser det ut som om vi ska följa en ravin upp till passet men där är det hiskeligt brant så det är inte ens aktuellt att pröva.

Vi försöker ta oss uppför på en liten rygg istället men den blir bara brantare och brantare så vi vänder tillbaka. Virrar runt ett bra tag och ser flera stigar och ledmarkeringar men förstår inte åt vilket håll vi bör gå. Prövar att klättra uppför mot passet i en liten ström med hyggliga fotfästen men när vi efter mycket besvär lyckas ta oss upp till en liten hylla där vi plötsligt står på leden igen förstår vi ändå inte åt vilket håll vi ska fortsätta det är för brant och farligt åt båda hållen. Vi klättrar ner igen i samma ström och sen är klockan bli så mycket att det är lönlöst att fortsätta leta. Vi slår upp tältet på en fin plats bredvid en liten fors där vi blir ensamma på ungefär 2600 meters höjd.

Känns lite trist att inte plocka passet idag när vädret var klockrent speciellt som vi antagligen var väldigt nära toppen när vi var som högst men det blev för farligt. Fin dag dock inte samma storslagna vyer som tidigare men gröna mäktigt stora och branta bergssidor. På kvällen när det nästan är mörkt ser vi tre vandrare komma ner från passet men lite på sidan mot där vi prövat så vi får testa där imorgon istället. Lite senare när det blivit mörkt börjar det blåsa rejält. Tid 7 tim.

Några bilder från idag:

---

Koruldi Lakes Trek. 05 september 2015.

Dag 4. Nedanför Guli Pass – Mestia.

Vi vaknar 05:30 av blixtar och åska. Vår tältplats är inte jätteutsatt men vi har sett några ihållande oväder med ett otal blixtar tidigare och nu är halva himlen rejält mörk. Vi beslutar oss för att packa ihop snabbt som attan och gå ner till Mestia. Det regnar lätt och blåser kraftigt när vi tar ner tältet men klockan 06:00 är vi klara. Vädret blir humanare en bit ner i dalen. Vi är noga med att följa stigen då dalen är superbrant men vi går fel ändå och får kämpa med vassa buskar och hålig blöt mark i nån halvtimma innan vi är på rätt köl igen. I botten av dalen är det lättare med stig och liten grusväg hem till byn.

Med trötta fötter, träningsvärk i benen samt rödflammig hud av den starka solen är vi tillbaka vid vårt boende igen. Ungdomarna har nu flyttat ut och de äldre som bor här året runt är glada över att se oss och bjuder på färsk yoghurt och nybakat bröd vilket vi mumsar i oss med ett stort leende. Idag i det dåliga vädret blev det inte en enda bild tagen. Nu ska vi vila upp oss och vid nästa lovande väderprognos fortsätter vi vandra. Tid 4 tim.

//Magnus Hedström