2010-05-12. Nizhny Novgorod, Ryssland.

Dag 23-29. 26 april 2010 -. Moskva.
Moskva, med 12 miljoner invånare, är trevligt. Vi bor på gågatan Ul Arbat där konstnärer flankerar med sina tavlor. Det är mycket folk, det finns fina cafeer och det finns vandrarhem som så smått börjar likna något bättre. Staden ligger vackert vid Moskvafloden och de bästa sevärdheterna är Röda torget, Kreml och St Basil katedralen. Flera kvällar försöker jag ta mig in till Röda torget för att fota katedralen i mörker men det ar alltid avstängt. En kväll är det parad med trupper och stridsvagnar på gatorna.

Vi springer på och blir vänner med Moskvaboende Johan och han ordnar så att vi halkar in på den svenska ambassaden den sista april då det är brasa, korvgrillning och mingel vilket är riktigt trevligt. Vi åker lokalbuss och jag noterar ett nytt betalsystem. När bussen kommer hoppar alla på som vanligt. Men när bussen åker och alla har satt sig så skickar folk sina pengar via personen framför med ett meddelande om antal personer som resan avser och så vidare fram till chauffören som sedan via samma resenärer skickar tillbaka växelpengarna. Fungerar klockrent.
Distans 0 km.

Dag 30. Moskva – Pokrov.
Vi lämnar Moskva i varmt och fint väder och det pågar ett maratonlopp mellan Kreml och floden när vi passerar. Inga problem att hitta ut till motorvägen M7 österut. Det är mycket trafik, hög ljudnivå, bra asfalt och flackt. Eftermiddagen bjuder på regnskurar och ömma rumpor. Mötande trafik är en enda stor bilkö i 80 km. Vi frågar en äldre dam om vi får campa på hennes gård vid floden Kirjach men blir hänvisade att följa floden 500 meter in i skogen där det finns stora gräsytor. Bästa tältplatsen hittills och det blir också resans första bad. Det är mycket flygfän i luften och träden har börjat blomma.
Distans 100 km. Ack 1217 km.

Dag 31. Pokrov – Vladimir.
Dagen känns som en repris av gårdagen. Det är varmt. Motorvägen är fyrfilig. Det är medvind och ibland kör vi i 25-30 km/h och balanserar på en 10-20 cm bred vägren. Jag slår nytt fartrekord med 54.7 km/h. Det är en hel del bebyggelse och standarden på husen är bättre här på den östra sidan om Moskva. Det är många poliser längs vägen men ingen som stoppar oss, några hejar tillbaka. Vi blir jagade av en varsin hund i 100 meter. En riktig pulshöjare då man har lastbilar precis till vänster och en skällande hund precis vid högerbenet samtidigt som man måste ha koll på eventuella hål i asfalten. Sent på eftermiddagen ankommer vi ett mysigt Vladimir och checkar in på hotell.
Distans 93 km. Ack 1310 km.

Dag 32-33. Vladimir – Moskva – Vladimir.
Vila i Vladimir med 345.000 folk. Staden ligger på en höjd med fin utsikt över floden Klyazma. Det finns några äldre vackra byggnader med St Dmitry katedralen som den finaste. Vi går fotorunda och njuter av värmen som tillåter shorts och t-shirt. För att ge Malins knä en chans att bli friskt så lämnade vi Moskva innan visumen till Kazakstan var klara för att sprida ut vilodagarna lite. Andra vilodagen och vi ska tillbaka till Moskva för att hämta ut passen. Upptäcker att ryssar och kazaker inte alltid är speciellt flexibla. Tåget går 07:45 så vi går ner till hotellets frukost 07:20, tio minuter innan de öppnar. Då möts vi av beskedet att det är fullständigt fel tid. Vi envisas och stannar och när brödet ställs fram norpar vi några mackor och springer till tåget.

Det tar tre timmar till Moskva men det hinner bara gå 10 minuter innan jag blir tillsagt att jag pratar för högt. Eller så kanske man inte får prata alls på tågen i Ryssland. Visumen skulle blivit klara i tisdags klockan 16:00. Nu är det torsdag och vi vet inte om det är 16:00 som gäller för uthämtning eller ordinarie öppettider 09:00-12:30. Så vid 11:30 är vi på plats för att reka och förhoppningsvis få tillbaka passen. De ska bara lämnas till oss hur svårt kan det vara. Vi möts av fem minuters monolog på ryska som verkar betyda: Nej, nej, nej har ni tappat vettet fullständigt. De menar att vi borde hämtat passen i tisdags och inte nu men när vi går tillbaka klockan 16 får vi ut dem utan problem.
Distans 0 km.

Dag 34. Vladimir – Tara.
Vi fortsätter på M7 och det är första riktiga motvindsdagen. Vädret är fint, det är grönt, kuperat och ibland lite trevliga vyer ut över landskapet. Passerar ett vackert kloster. Vägrenen är bra, det är mycket lastbilar och det är 5 timmars motvind som sliter på benen. Vid sista rasten ser vi några ödlor i gräset. Vi letar tältplats och hittar en okej plätt bland låga björkträd inte långt från motorvägen vid Tara.
Distans 86 km. Ack 1396 km.

Dag 35. Tara – Mjachkovo.
Ny varm och fin dag. Svag motvind hela dagen. Kuperat igen. Numera kör vi tre stycken 15 km pass och sedan lunch efter 45 km. Finns det något att köpa så gör vi det. Idag finns det inte och då brassar vi nudlar ute på en åker. Får problem vid ett eftermiddagsstopp. Helt plötsligt dyker två hundar upp. En stor schäfer kommer rakt emot oss vilket inte känns helt bra. Jag är på väg att hämta en vandringsstav som sitter fastspänd utanpå ryggsäcken på pakethållaren och tänker att här får det nog bli ett par rejäla svingar. Schäferns ägare dyker också upp samtidigt som Malin ger hunden några kex och vips så är de plötsligt bästa polare. När vi nästan har cyklat klart för dagen passerar vi floden Mjachkovo där det borde finnas bra tältplats men vi letar länge innan vi hittar en vacker och undanskymd plats ute på en udde. Njuter av att bada efter en svettig dag.
Distans 77 km. Ack 1473 km.

Dag 36. Mjachkovo – Nizhny Novgorod.
Ett himla liv på djuren hela natten. Antar att en groda var det som lät mest. Ser en likadan svart orm som för några veckor sedan. Packar ihop och tar oss tillbaka till motorvägen. När vi börjar cykla är det 73 km spikrakt. Sen svänger det. Svagt vänster. Det är inga backar, bra vägren, jobbig mot och sidvind samt värmebölja. Det är mer sand än jord i marken. Det känns som ett annat torrare klimat här. Vi kommer fram till 1,3 miljoners staden Nizhny Novgorod. Cyklar upp till stadens centrum i tufft motlut och letar upp vårt hotell. Trötta i benen efter tre dagars dryg vind men Malins knä mår bra. Går ut på stan och äter högklassig pizza. Hamnar mitt i ett fyrverkerifirande då det är Victory Day. Ryssland firar segern över Tyskland i andra världskriget.
Distans 83 km. Ack 1556 km.

Dag 37-39. Nizhny Novgorod.
Vila i Nizhny Novgorod med 1,2 miljoner folk. Staden ska ha ett av Rysslands finaste lägen. Ligger högt upp på en stor kulle med utsikt över floderna Oka och Volga. Vi har högsommarvärme och tar en titt på den för Ryssland lite udda beachen. Går fotorunda längs floderna, runt Kreml samt stadens stora gågata med Subway, McDondalds och Mövenpickcafe. Imorgon fortsätter vi mot Kazan och Ufa.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström

2010-04-30. Moskva, Ryssland.

Dag 12. 15 april 2010. Rezekne – Zasitino.
Vi lämnar Rezekne i fint väder men kall luft. Trafiken är lugn och vi cyklar nu 15 km mellan varje paus. Köper lunch och handlar upp alla lettiska pengar i Ludza innan vi fortsätter mot Ryssland. Terrängen är böljande upp och ner mellan skog och åkrar. Benen känns bra. Jag slår hastighetsrekord i en utförsbacke med 46 km/h. Vi passerar Zilupe och sen kommer gränskontrollen. Det inleder med flera kilometer bajamajor och sedan flera hundra meter kö som står helt stilla av bilar och lastbilar. Vi cyklar sakta förbi alla och ingen säger något. När vi kommer fram till passkontrollen blir vi invinkade direkt. Våra väskor skannas och vi visar passen sex gånger. Allt är smidigt och det tar en timma innan vi börjar cykla i Ryssland.

Man är ju inte född cykelmekaniker och mina färdigheter sträcker sig till att laga punktering samt höja och sänka sadeln. Då vill man inte att en eker ska gå av direkt efter gränskontrollen till Ryssland och helst inte på bakhjulet och absolut inte på kassettsidan. Men det är exakt det som sker. Ett himla bök att laga men som tur är har Malin koll på pinalerna och som tur är händer det vid en Statoilmack. Vi saknar ett verktyg men lånar både det och rejäla biceps av två lastbilschaufförer. Det tar två timmar att få cykeln duglig igen och hjulet blir rakt efter att jag riktat det med ekernippeldragarn. Puh. Nu är klockan så mycket att det börjat skymma och vi cyklar bara en liten bit innan vi pyser in i skogen och gömmer oss för natten. Vi är då nära något som på kartan heter Zasitino.
Distans 80 km. Ack 465 km.

Dag 13. Zasitino – Pustoshka.
Ny fin dag. Det är 18 grader ute men inga träd har börjat blomma än. Långa backar, lite trafik, vindsus och mycket fågelkvitter. Ingen bebyggelse förutom några få enkla bensinmackar. I Lettland köpte vi alltid lunch längs vägen. Nu finns det ingenstans att handla. Lagar lunch i ett dike istället. Vi cyklar fortfarande på E22 men som nu skyltas M9. Lite bökigt att hitta tältplats men det slutar bra i en gammal fallfärdig lada några kilometer efter Pustoshka. Det regnar på kvällen när vi sitter i tältet och dricker te.
Distans 83 km. Ack 548 km.

Dag 14. Pustoshka – Velikiye Luki.
Kall dag och blöt asfalt. Vi passerar uppeldade åkrar. Mer backar och ingen bebyggelse. Fryser vid varje stopp som därav blir korta. Det är bara 5 grader ute. Mycket trafik och dålig asfalt. Hittar i alla fall varm soppa och kyckling med mos till lunch på ett ryskt krypin. Bättre asfalt på eftermiddagen och livet känns bra igen när solen tittar fram och vi hittar en fin tältplats på en åker gömd bakom några kullar och dungar 15 km efter Velikiye Luki.
Distans 80 km. Ack 628 km.

Dag 15. Velikiye Luki – Golyanovo.
Ny kall dag men fin asfalt och stark medvind. Rena räkmackan att cykla. Naturen lika som de senaste dagarna och vägen är långa raksträckor. Mycket grodor längs vägen. Ser några som hoppar över motorvägen men de flesta har hoppat klart. Det har börjat dyka upp snö och is i skogen det har vi inte sett tidigare. Malin har knivar i höger knä vid varje tramptag och har haft ont i flera dagar nu. Det är skyltat camping exakt där vi tänkt sova och det siktar vi på men när vi kommer fram står där ett billigt motell som vi väljer istället. Upptäcker att klockorna på motellet är en timma mer än våra så vi har visst cyklat in i en ny tidszon. Bästa snitthastigheten hittills 20,2 km/h. Tidigare har vi snittat mellan 16 och 18.
Distans 82 km. Ack 710 km.

Dag 16. Golyanovo – Sely.
Dagen börjar bra men efter 15 km blir det brutalt dålig asfalt. Mycket trafik och vi tvingas ofta ut i sanden på vägrenen vilket är jobbigt. Vägen har bestått av stora gropar som någon har försökt laga men det har blivit fel för nu är det så ojämnt att det liknar ingenting. Efter några mil passerar vi flera vägarbetare som fyller hålen med ny asfalt men ingen försöker platta till vägen och bilarna får köra direkt på den nya beläggningen. Passerar flera försäljare längs vägen som säljer något i olika glasburkar. Den bedrövliga vägen pågar i 65 km och sen slår vi läger i skogen. Hör en hel del skottlossning på avstånd när det blivit mörkt så vi funderar på om vi har slagit läger mitt i ett militärt övningsområde eller om det bara handlar om den populära ryska hobbyn att från bilarna skjuta prick på vägskyltarna. Det känns sådär att sova faktiskt.
Distans 80 km. Ack 790 km.

Dag 17. Sely – Rzhev.
Ny jobbig dag med dålig väg, mycket trafik och kallt. Ungefär samma natur som tidigare men med lite mer öppna fält. När vi kommer fram till Rzhev där vi ska sova i tre nätter frågar Malin några poliser om vägen och när hon cyklar därifrån tycker hon att de skriker ”freak” efter henne medan jag tror att de skriker ”three kilometer”. Checkar in på fint hotell och det blir febril aktivitet när vi lämnar in passen för inom tre arbetsdagar från att man passerat gränsen måste man anmäla till myndigheterna att man ankommit landet och idag är sista dagen. Hotellpersonalen säger att hade vi kommit imorgon så hade det blivit ”big problem”. Annars kan man ju tycka att det borde ha räckt med att vi visade passen 6 gånger vid gränsen.
Distan 80 km. Ack 870 km.

Dag 18-19. Rzhev.
Två vilodagar i Rzhev och skönt att sova i hotellsäng men klockan 09:00 första morgonen testas brandlarmet. Från att vi checkade in har det regnat konstant i över 24 timmar. Går fotorunda i en fattig stad, kollar mejl, äter hamburgare som värms i mikrougn och njuter av att vila benen.
Distans 0 km.

Dag 20. Rzhev – Shakhovskaya.
Stark medvind och kallt. Det kommer snö, hagelskurar och det är hemskt att pausa. Stundtals kass asfalt. Mycket trafik och en gång kommer en polisbil bakifrån och skriker något i en megafon som jag antar betyder ”akta” och jag kastar mig ut i vägrenens mjuka sand direkt. Det har börjat dyka upp bebyggelse och det är mer folk i rörelse. Vi letar motell men det är för dyrt så vi släpar cyklarna över en åker och slår upp tältet under några granar direkt efter Shakhovskaya.

Jag somnar 21:30. Klockan 23 vaknar jag med ett ryck och hör konstiga ljud utanför tältet. Funderar om det är någon som försöker sno cyklarna men när jag öppnar innertältets dragkedja så sitter det en mus i soppåsen och äter på ett paket Knorr Carbonara. Jag flyttar påsen till 20 meter från tältet och somnar om. Vaknar ytterligare någon timma senare av nya konstiga ljud. Nu sitter den lilla krabaten i en av mina cykelväskor och knaprar på mina färdkex trots att jag tyckte att väskan var täckt av prylar. Kastar ut några kex, stänger väskorna och somnar om efter att musen ställt upp på en bild.
Distans 92 km. Ack 962 km.

Dag 21. Shakhovskaya – Novopetrovskoye.
Motorvägen blir fyrfilig och vi får en egen vägren att cykla på. Medvind och stundtals så stark sidvind att det känns som om vi kan blåsa omkull. Samma natur som senaste veckan. Mycket trafik och övervägande bilar som kör fort. Lagar nudlar i skogen till lunch. Letar motell igen eftersom folk och bebyggelse ökar men hittar inget. Tältar i skog som verkar helt orörd så det känns säkert trots att vi är 50 km från Moskva. Malins knä känns plötslig bättre. Antagligen för att asfalten blivit friskare. Hör skottlossning mitt i natten igen.
Distans 80 km. Ack 1042 km.

Dag 22. Novopetrovskoye – Moskva.
Fortsätter på motorvägen in mot Moskva. Vägen är regnvåt och vi blir skitiga. Bra vind igen och det går fort. Vi följer motorvägen så långt det går men när den fortsätter ner i en tunnel och vägrenen samtidigt försvinner så svänger vi av till mindre vägar och cykelvägar. Krånglar oss igenom fina ytterområden in till Moskva centrum. Första gången sedan vi kom in i Ryssland som jag ser byggnader av kvalite. Nästan allt har sett förfallet ut tidigare. Kommer in pa Leningradsky och följer den i nästan 10 km ända fram till Röda torget. Det regnar lätt och vi bränner snabbt av några bilder på Röda torget, Kreml och St Basil katedralen innan vi letar upp vårt vandrarhem. Nu blir det lång vila innan vi riktar cyklarna mot Kazakstan dit det är 2000 km.
Distans 75 km. Ack 1117 km.

//Magnus Hedström

2010-04-26. Moskva, Ryssland.

Dag 1. 4 april 2010. Västerås – Sävsta.
Cykelresan börjar på Stora torget i Västerås. Mor, far och några polare är på plats för att önska lycka till. Cykeln känns vinglig och jag har inte hunnit testa den alls innan. Letar efter växlar och bromsar men det går ändå bra. Jag får sällskap ut till Brynolf bagare på Hälla av mina bästa vänner och på Brynolf kommer några arbetskamrater för att kontrollera att jag inte skojat med dem aprillo. Fika sedan ny avfärd mot Tortuna och vidare genom Enköping. Strålande sol men kallt i luften och snöfläckar på åkrarna. Cykeln rullar fint nedför men blir jättetung vid minsta motlut. Jag har 54,382 gram packning inklusive det jag har på mig men exklusive cykeln. Vid halv åtta börjar det att skymma och jag letar tältplats vilket är lite struligt men löser sig till slut. Hamnar tyvärr nära några gårdar där jag hör röster så jag slår upp tältet tyst och lägger mig för att att sova direkt. Trött i benen.
Distans 53 km. Ack 53 km.

Dag 2. Sävsta – Stockholm.
Noll grader i tältet under natten. Kommer iväg 08:00. Följer gamla Stockholmsvägen förbi Bålsta, Bro, Kungsängen och Kallhäll. Efter en timmas cykling börjar det att snöa och blir kallt, blött. Villar bort mig lite vid Jakobsberg och hamnar nere i tunnelbanan. Försöker ta hissen upp men cykel och packning får inte plats. Känner mig avvikande i Tensta. Bara jag med fullpackad långfärdscykel. Lunchar kebabtallrik på Ulvsundagrillen. Rullar genom hela city med farten från Tranebergsbron. Landar i Frihamnen klockan 15:30 där min cykelpartner Malin Rendahl 36 år från Nyköping väntar. Vi cyklar på färjan till Riga, Lettland. Nytt land nummer 52.
Distans 69 km. Ack 122 km.

Dag 3-6. Riga.
Cyklar av båten vid 11-tiden. Fixar med cyklarna, packning och upptäcker att Malins styre sitter löst vilket vi inte kan fixa. Medan vi letar efter en cykelverkstad visar det sig att Malins hoj vobblar så in i baljan. Försöker lösa problemen under dagen men det går inte. Jag checkar in på ett hostel och Malin tar båten tillbaka till Stockholm. Mina knän gör ont så det passar bra med lite vila. Två dagar senare kommer hon tillbaka med sin gamla cykel och har då åkt samma nattfärja, en partybåt, tre nätter i rad. Gamla cykeln behöver fräschas upp och lämnas in på service. Verkstaden jobbar två dygn i sträck. Malin blir i samma veva kompis med ett ryskt par vilket gör att vi plötsligt har en kontakt i Moskva. Hon får även hotellpersonalen att hjälpa till med reparation av cykeln och ett tag tar hon över huvuddatorn på hotellet då gratismaskinen inte är tillräckligt bra. Själv ligger jag i sängen och läser Jan Guillou.
Distans 0 km.

Dag 7. Riga – Lielvarde.
Kommer äntligen iväg. Krånglar oss igenom Riga längs floden och kommer till slut upp på E22, motorvägen österut. Det är mycket trafik i början. Vi passerar Salaspils, Ogre och Kegums. Flack cykling bredvid åkrar. Det är varmt. Hundar skäller men alla är kedjade. Det är otäckt med lastbilarna. Man fastnar i deras vinddrag och sugs in mot dem när de passerar för nära. Hittar en fin gård precis före Lielvarde där vi frågar om lov och får tälta vid floden Daugava vilket blir kanon. Mycket smådjur som spindlar och fästingar i gräset.
Distans 55 km. Ack 177 km.

Dag 8. Lielvarde – Stukmani.
Det är varmt ute och jag byter till cykelbyxor. Fin asfalt och lite trafik på förmiddagen. Sämre asfalt och mer trafik på eftermiddagen. Mer lastbilar än bilar. Lastbilarna låter nästan som F1-bilar när de kommer bakifrån så man är alltid förberedd. Vi försöker cykla på vita linjen på sidan av vägen sen finns en vägren av grus som vi flyr till när det bökar till sig. Vi kör 10 km och tar sedan en rejäl paus och därefter 10 nya kilometer. Lunch i Koknese där vi köper pizza. Följer samma flod som igår men nu heter den Pjavinu. Hittar en jättefin tältplats i Stukmani precis vid floden och en bit från vägen. Vilar i tältet. Benen är trötta och Malin har fått ont i vänster knä.
Distans 67 km. Ack 244 km.

Dag 9. Stukmani – Endzeli.
Fryser under natten. Två plusgrader i tältet som kallast. Strålande morgon och vi börjar packa. Kommer en halvmeters lång orm ringlandes vid tältplatsen precis som jag ska göra tvåan så det blir en förkortad version. Det börjar med lite trafik och fin asfalt men före Jekabpils blir det sämre och vi blir snabbt slitna. Hittar en lettisk McDonaldsvariant och det är galet gott. Efter lunch är det motvind och sand i luften. Ögonen blir irriterade men strax före Kukas avtar vinden och det blir också grym asfalt. Fin resa till Endzeli där vi hittar en okej tältplats bredvid en bäck och i kanten av en åker. Det är lite långt att gå för att fråga om lov så vi skippar det. När det börjar skymma upptäcker vi en tjomme som står och spanar på tältet 75 meter bort men när vi vill snacka med honom så pyser han iväg.
Distans 65 km. Ack 309 km.

Dag 10. Endzeli – Rezekne.
Mannen från igar dyker upp på morgonen. Först verkar han arg men när vi är svenskar och ska till Rezekne så går det bra. Vi packar ihop och pyser iväg. Blå himmel igen. Passerar Varaklani och lunchar i Vilani. Känner oss trötta på eftermiddagen. Hundarna blir som galna när vi passerar men alla är fortfarande kedjade eller innanför staket. Malin tappar sina solbrillor men upptäcker det. Vänder tillbaka och hittar som tur är på dem. Kommer till Rezekne och letar bostad. Hittar ett motell modell enkelt och checkar in. Härligt med dusch och fräscha kläder. Äter kvällsmat på Statoil.
Distans 76 km. Ack 385 km.

Dag 11. Rezekne.
Vilodag i Rezekne. Malin hann aldrig få sitt visum till Ryssland innan vi åkte trots att hon lämnade in ansökan före jul. Istället så styrde hon upp det så att passet skulle skickas hit till Rezekne. Tyvärr visar det sig att det postkontor som passet skulle ha skickats till har stängt för gott. Vi knallar in på ett annat kontor som vi råkar passera för att undersöka vad som hänt och vips så finns både pass och visum där. Tala om tur. Imorgon ska vi försöka ta oss in i Ryssland och planen är 11 dagar kvar till Moskva.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström