2010-08-05. Ölgii, Mongoliet.

Dag 106. 18 juli 2010. Barnaul – Troitskoye.
Vi har sällskap av Alexandr på cykel när vi rullar genom Barnaul centrum. Han är tävlingsklädd och viker av efter ett par kilometer. Då har han en kvart och 2 km kvar till start i en mountainbike tävling. Själva tar vi motorvägen M52 mot Altaibergen. Det är bra vägren och fint väder i 20 km. Sedan blir det smal väg utan vägren och regn i flera omgångar men ändå varmt. Trafiken i den motsatta riktningen är helt galen det kommer bilar utan avbrott exakt hela dagen. Vi vet inte varför kanske är det stugbyte då det är söndag. Smått kuperad terräng och mycket grönska. Vi tältar i kanten av en åker och det är så mycket flugor att vi måste laga mat i innertältet.
Distans 92 km. Ack 5221 km.

Dag 107. Troitskoye – Srostki.
Kraftigt regn när vi tar ner campen och i 20 km men sen blir det bättre. Vi passerar ett parti med lösa stenar på asfalten och det viner stenskott av bilar som inte kan hålla sig till de hjulspår som finns. Det rasslar i cykeln och jag blir träffad flera gånger på benen samt på hakan så att det börjar blöda. Mer kuperat och fin cykling på eftermiddagen. Passerar staden Biysk. Letar tältplats länge och hittar till slut en plätt i två meter högt gräs där det är tjockt med mygg.
Distans 99 km. Ack 5320 km.

Dag 108. Srostki – Souzga.
Varm och fin dag. Efter 10 km bjuder vi en törstig kalv på vatten. Den suger på Malins händer kanske i tron om att det ska komma mjölk. Mamman ser vi inte till. Naturen är grön och kullig och vägen slingrar sig fram genom dalgångar stundtals längs floden Katun. Det går lätt och det är vackert. Vi lunchar på ett mysigt ställe bredvid floden och när jag beställer min andra portion får jag inte betala. De vill bjuda och ger oss också en liter kall juice. Fantastiskt vilken service. Vi passerar Mayma innan vi letar bostad i den lilla byn Souzga. Första hotellet är fullt men ägaren tar med oss till en filial där det finns plats. Stället har ingen dusch men skön bastu.
Distans 84 km. Ack 5404 km.

Dag 109. Souzga.
Vilodag i den lilla byn Souzga. Vi är nu på gränsen till Altaibergen med höga berg och vilda floder i en oändlig grönska. Området vimlar av möjligheter till vandring och forsränning vilket givetvis lockar horder av öl och vodkadrickande ryssar. Här är det full partystämning. Jag gör en promenad i fina omgivningar till en omtalat vacker sjö i Aya några kilometer bort men blir föga imponerad. Kanske för att det är molnigt. Byter bromsbelägg på cykeln för första gången. Vi hamnar i tidsnöd på kvällen. Bastun är bokad till klockan 19. Vi slukar några grillspett på 5 minuter och springer tillbaka till hotellet för att traska rakt in i en iskall bastu. Ägaren ser vi inte till.
Distans 0 km.

Dag 110. Souzga – Shebalino.
Vi fortsätter att följa floden Katun nere i dalgången. För varje by som vi passerar avtar trafiken. Vi äter lunch i Ust-Sema och cyklar sedan över bron som är starten på Chuysky Trakt, en 400 km lång bergsväg genom Altaibergen till Ölgii i Mongoliet. Bergen blir högre och bergssidorna brantare. Vägen går upp och ner bland gröna berg och vi passerar flera små mysiga byar. Det hänger dimma i dalarna och när vi kommer högre upp börjar det att regna. Letar hotell i Shebalino men det är fullt. Cyklar vidare och hittar en kanoncamping precis intill floden. Total stigning 900 höjdmeter.
Distans 107 km. Ack 5511 km.

Dag 111. Shebalino – Onguday.
Härlig morgon med sol och myggfritt. Backarna börjar direkt och varvas sedan med några flacka partier. Det är 25 km upp till Cheminsky Pass 1750 meter över havet. Stundtals riktigt brant och sista biten innan toppen är det grillen i låren. Härliga vyer när vi börjar bromsa och rulla nerför. Ett avsnitt bra och brant väg och jag slår fartrekord med 65,7 km/h. Det är utför resten av dagen och vägen letar sig ner i dalgångarna med gröna berg åt alla håll. Som vackrast blir det i Onguday där vi tänkt bo. Hittar tre hotell men innan vi ens hinner fråga är det alltid någon som skriker åt oss att det inte finns plats. De senaste dagarna har folk inte bemött oss lika vänligt som tidigare och stämningen i byn känns sådär. Vi cyklar vidare och tältar nära vägen men gömda i en skogsdunge. Det är fredag kväll och i en annan närliggande dunge är det högljutt party. Höjdmeter 890.
Distans 94 km. Ack 5605 km.

Dag 112. Onguday – Inya.
Kanonväder. Lugn cykling i 9 km då vi är nere och vänder på 780 meter över havet. Sedan blir det en jättebacke cirka milen lång. Sista 5 km med 10 procents lutning. Svetten flödar och vi tar det lugnt uppför passet Chike-Taman. Några ryska mountainbikecyklister säger att passet är på 2000 meter och vi blir mäkta förvånade när vi plötsligt är uppe och höjdmätaren visar 1400 meter. Fantastisk utsikt över flera dalar och serpentinerna vi just cyklat. Nedfärden är obehagligt brant, kurvig och sandig väg men det går bra. Nere i dalen är gräset inte lika grönt längre då landskapet blivit torrare. Vägen letar sig ner i en canyon och vid en passage är vägen insprängd i berget högt ovan floden. Lite senare stannar jag utanför en by och badar i floden som är riktigt kall. Det hinner bli ännu torrare med mest grus och sand innan vi når byn Inya där vi får bo efter en del funderande av ägaren. Stället är annars tomt på gäster. Höjdmeter 800.
Distans 65 km. Ack 5670 km.

Dag 113. Inya.
Vilodag i Inya. Byn ligger spektakulärt omgiven av branta grusberg. Skum stämning i byn inte ett leende så långt jag kan se. Jag går iväg och fotar Leninstatyn och längs vägen blir jag utsatt för ett klassiskt ryskt skämt. En bil i 70 knyck är på väg rakt emot mig när jag går på sidan av vägen och när den är 20 meter bort springer jag över diket i tron att föraren somnat. Men just som han kör exakt där jag precis gått på vägrenen så svänger han skrattande tillbaka. På kvällen träffar vi på vår första långfärdscyklist sedan starten när en 68-årig tysk checkar in på hotellet. Trevlig prick och det visar sig att han också ska till Ulan Bator. Han börjar dock cykla kvart i fem på mornarna och det gör inte vi.
Distans 0 km.

Dag 114. Inya – Aktash.
Molnigt och behaglig temperatur. M52 och Chuysky Trakt slingrar sig upp och ner i korta branta backar men följer hela tiden floden som nu heter Chuya. Det har börjat knäppa oroväckande i vänster trampa vilket jag inte lyckas fixa. Möter en rysk långfärdscyklist när vi äter lunch i Ak-Boom. Naturen blir grönare igen och känns mäktig med ständigt nya berg i olika former och den hela tiden svängande floden nere i dalbotten. Regn jagar oss men vi slipper det. Checkar in i Aktash på hemtrevligt hotell med bra och stekhet bastu. Höjdmeter 990.
Distans 86 km. Ack 5756 km.

Dag 115-116. Aktash.
Vila i Aktash med 3500 folk. Byn är förfallen men ligger vackert på 1400 meters höjd omgiven av berg. Vädret är stundtals ruskigt med regn och blåst. Sista dagens bastu är beställd till 19 men tio över 18 ändras tiden till 18 med kommentaren att vi alltså bör skynda oss. Vi har gott om tid på oss eftersom vi inte vill cykla in i Mongoliet före dag 121 av visumtekniska skäl. Vi är nu 180 km från den rysk-mongoliska gränsen.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström

2010-07-17. Barnaul, Ryssland.

Dag 94-95. 6 juli 2010 -. Pavlodar.
Vila i Pavlodar med 330.000 folk. Floden Irtysh rinner precis bredvid centrum och har en liten sandstrand men vattnet är grumligt och vädret blåsigt, kallt och regn så det är inte aktuellt med bad. Vi besöker Mashhur Zhusip som är Kazakstans största moske. Inte speciellt vacker men den liknar Darth Vader vilket inger en del respekt. Pavlodar ligger 300 km från staden Semey där Sovjetunionen testade 460 kärnvapen fram till 1989. Testplatsen strax utanför staden är fortfarande radioaktiv men inte avspärrad och enligt guideboken springer lokalbefolkningen ovetande omkring där och blir sjuka.
Distans 0 km.

Dag 96. Pavlodar – Sherbakty.
Molnigt och svalt när vi följer några vägskyltar ut ur Pavlodar. En korsning saknar skyltar och vi tokchansar rakt fram men hamnar i ett industriområde och tvingas cykla en omväg. Till slut är vi rätt och följer den spikraka vägen och järnvägen mot nordost. Det är medvind, nästan inga bilar och väldigt lättcyklat. Molnen lättar och vi får sol. Landskapet är platt med rader av låga träd. Vid varje stopp kryllar det av gräshoppor vilket varit vanligt de senaste veckorna. Vi kommer till byn Sherbakty och letar länge efter boende innan vi hittar något mycket enkelt. Men stället ligger helt fel i prisnivå och när vi säger att vi tältar istället så sjunker priset till en fjärdedel och då checkar vi in. Antagligen trodde de att vi kom direkt från Ryssland och tog en rövare på att vi inte hade koll på valutan.
Distans 107 km. Ack 4628 km.

Dag 97. Sherbakty – Dzhira.
Moln och medvind. Strax före gränsen stannar vi och försöker göra av med de sista kazakstanska pengarna på en bunt grillspett som smakar kanon. Efter 35 km når vi gränsen samtidigt som ett regnoväder öser ner. Vi köar flera gånger men gränspassagen går ändå relativt smidigt. Ryssland är inte lika öde som norra Kazakstan varken när det gäller bilar eller träd. Det är dock fortsatt platt. I Kulunda tipsar en lastbilschaufför oss om en omväg för att slippa grusvägar vilket vi lyssnar på. Tältar bredvid en sjö som ser trevlig ut men stranden är lera och det funkar inte att bada. På kvällen kommer två killar på häst på besök och vi snackar en del samt att vi får provrida. De jobbar med att driva runt 200 kor på sina marker vid sjön.

Kazakstan har varit kul. Landet är 6 gånger större än Sverige och världens nionde största land. Det är mycket torrt och i de norra delarna där vi cyklat är det mestadels platt stäpp. Befolkningen har varit vänliga och nästan alla har varit glada. Det har varit mycket lättare att cykla i Kazakstan än i Ryssland då trafiken varit mindre och bilisterna bromsat ner, svängt ut och visat hänsyn när de passerat. Landet har massor av olja och saker och ting börjar ordna upp sig till det bättre, i synnerhet i de större städerna där vi sett en hel del stora och dyra bilar. Västerländsk mat kan de inte men vi hittade några av deras egna rätter som var goda.
Distans 101 km. Ack 4729 km.

Dag 98. Dzhira – Rodino.
Det regnar lätt på morgonen när vi tar ner tältet. Sidvind och halvseg cykling. Tunga regnmoln runtomkring oss och till slut börjar det regna ordentligt och blir kallt. Stannar i en liten by och lagar korv och makaroner under ett plasttak. Flera personer kommer fram och vill prata och precis alla är fulla. Stora delar av den manliga befolkningen här i området lider av kronisk alkoholism vilket vi sett flera exempel på sedan vi passerade gränsen. När vi ska packa ihop köket upptäcker vi att en av våra tamojer saknas. Vi rullar vidare när det slutat regna och det är fortsatt flackt men mycket grönare än i Kazakstan och vi passerar till och med en tallskog. Checkar in i Rodino och tar en härligt varm dusch. Ställer fram klockorna ytterligare en timma.
Distans 95 km. Ack 4824 km.

Dag 99. Rodino – Mamontovo.
Åkrar, bra asfalt, moln, medvind och lättcyklat. Det blir grönare och grönare med fler och större träd. Regnmoln tornar upp sig runt oss och min väderstation i ryggsäcken piper flera gånger och varnar för storm. Det blixtrar och åskar en bit bort men vi klarar oss från regn. Vägen är dock blöt. Trafiken ökar och asfalten blir dålig men det svänger fort för det blir en fin avslutning in till Mamontovo där vi letar hotell länge innan en kvinna cyklar med oss till rätt ställe. Det finns teve på rummet och jag försöker hålla mig vaken för att se VM-finalen i fotboll men det går inte.
Distans 115 km. Ack 4939 km.

Dag 100. Mamontovo – Pavlovsk.
Börjar känna mig sliten. Moln och lite kallt. Efter 40 km får jag min andra punktering den här gången på bakhjulet vilket tar knappa timmen att laga. Har tydligen cyklat in i ytterligare ett vasst metallföremål som fastnat i däcket. På eftermiddagen blir himlen kolmörk och regnet öser ner samtidigt som det blixtrar och smäller nästan samtidigt. Det blir lite otäckt ett tag då vi är relativt högt på vägen även om det finns både elledningar och träd på sina håll. Regnet slutar och det torkar upp men vi kan ändå inte pausa på grund av alla mygg, knott och bromsar. Jag passerar 5000 km totalt vilket känns kul. Vägen blir jättebra med några korta undantag. Dagen blir lång då distanserna på våra kartor inte stämmer. Kommer fram till byn Pavlovsk som är ganska stor. Folk knallar omkring och viftar med lövruskor för att hålla tjocka moln med både mygg och knott borta. Även inne i centrum.
Distans 132 km. Ack 5071 km.

Dag 101. Pavlovsk – Barnaul.
Terrängen är nu kuperad och det var länge sedan vi cyklade i så här branta backar. Som tur är är de inte så långa. Mycket biltrafik och varierande kvalite på vägen. Vi har mörka moln bakom oss men vädret blir bättre och bättre. Kommer in i staden Barnaul och följer trafiken mot centrum. När vi stannat för att läsa kartan kommer en kille fram och frågar om vi behöver hjälp. Han heter Alexandr och har sett oss från sin Volvo och eftersom han cykeltränar nästan varje dag vill han gärna snacka med ett par cyklister. Han visar sedan vägen till hotellet genom att köra före med sin bil.
Distans 58 km. Ack 5129 km.

Dag 102-105. Barnaul.
Vila i Barnaul med 600.000 folk. Byn ligger ungefär 50 mil nordväst om nästankorsningen mellan Kazakstan, Ryssland, Mongoliet och Kina och området räknas till södra Sibirien. Det finns inga stora sevärdheter men det finns en Hollywoodliknande skylt på en höjd bredvid floden Ob en bit utanför city där det står Barnaul med stora bokstäver. Fin utsikt är det också. Byn är ren och trevlig samt har några intressanta Leninstatyer som dekoration istället för stridsvagnar. Alexandr tar med oss på en tur i sin bil och visar det som finns att se samt att vi äter några middagar med några av hans ytterst trevliga vänner. Imorgon fortsätter vi mot Altaibergen dit det är tre dagars cykling. Väl där väntar riktiga berg, siktet är inställt på Mongoliet dit vi bör anlända om cirka två veckor.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström

2010-07-13. Barnaul, Ryssland.

Dag 75-83. 17 juni 2010 -. Kokshetau – Astana – Almaty – Astana – Kokshetau.
Från Kokshetau gör vi en dagsutflykt med buss 1,5 timma till sjön Burabay där det enligt Kazakerna ska se ut som i Schweiz. Det gör det såklart inte men de har gjort i ordning ett trevligt promenadstråk längs sjön bland några små kullar som de kallar berg. Några ovanliga klippformationer reser sig ur vattnet vilket är promenadens höjdpunkt och vändpunkt. Jag doppar mig i sjön och spanar in ett litet zoo innan bussen går tillbaka till Kokshetau.

Resan till Almaty tar 26 timmar och börjar med 6 timmar buss till Astana. Vi hänger halva dagen på tågstationen. I brist på billiga biljetter åker vi 12 timmar lyxigt nattåg till Almaty där vi har eget rum med dusch och toa. I Almaty får vi bo hos Malins kompis Henrik i hans maffiga hus en bit utanför city vilket är superskönt. Almaty är Kazakstans största stad med 1,3 miljoner folk och det var landets huvudstad fram till 1997. Staden har ett fantastiskt läge alldeles intill bergen Zailiysky Alatau som toppar dryga 4000 meter. Tyvärr har vi mestadels dåligt väder och kan knappt se omgivningarna. Besöker city och spanar in Panfilovparken där den gula Zenkovkatedralen ligger vilken påminner en hel del om St Basil i Moskva. Det är stadens bästa sevärdhet. Visum till Mongoliet fixas smidigt och med hjälp av Henrik så prickar vi in resans hittills bästa mat på en belgisk restaurang.

Det finns inga tågbiljetter alls tillbaka till Astana så det får bli buss. Stor buss men med för litet sittutrymme. Malin frågar på busstationen om bussen kommer att ha luftkonditionering och får till svar; Ja självklart, det finns pool och bastu också. Bastu finns det på alla bussar det vet vi sedan tidigare. Nu är vädret inte det bästa så det funkar ändå men tjejerna framför oss har pressat in väskorna under sina säten så det inte blir någon plats kvar till våra fötter. Dessutom så fäller de stolarna till maxläge så att mina knän nästan krossas och tjejen bakom måste till varje pris kila in sina fötter mellan mitt ryggstöd och sittdyna så att jag får dem rakt i avslutet. Bättre har man ju suttit. Första 6 timmarna är vägen kraterfylld och bussen kränger ständigt. Efter 8 timmar exploderar ett bakdäck och bussen fylls av rök innan chauffören stannar för ett däckbyte. Men vägen blir bättre och som tur är tar resan bara 20 timmar.

Astana med 550.000 folk är Kazakstans nya huvudstad sedan 1997. Nästan hela centrum är nybyggd och består av en hel del pampiga byggnader. Vi gör vandringsstråket längs floden Ishim och det är rent, trevligt och vackert i strålande väder. Buss till Kokshetau tar 6 timmar.
Distans 0 km.

Dag 84. Kokshetau – Shchuchinsk.
Vi lämnar Kokshetau i fint men svalt väder. Cyklar motorvägen söderut mot Astana. Passerar en lång sträcka med ny motorväg som är avstängd men som vi cyklar på ändå. Härlig asfalt och bilfritt. Landskapet är lätt kulligt och det är nästan ingen vind vilket antagligen är ovanligt här. Checkar in på ett motell i Shchuchinsk.
Distans 74 km. Ack 3813 km.

Dag 85. Shchuchinsk – Akkol.
Fortsätter på motorvägen som nu är tre filer i vardera riktning samt en ordentlig vägren. Supervind och vi flyger nästan fram hela dagen på fin asfalt. Naturen är fortsatt kullig och på eftermiddagen med en del mindre sjöar och något som liknar fjällbjörkskog. Det påminner om svenska fjällen faktiskt. Kartan visar fel distanser så dagen blir längre än vi tänkt oss. Svänger av motorvägen och hittar ett motell i byn Akkol. Slår både nytt distansrekord med 145 km och högsta snitthastighet med 25,7 km/h.
Distans 145 km. Ack 3958 km.

Dag 86. Akkol – Minskoye.
Svänger av motorvägen och tar mindre vägar österut. Vi blir snart både jagade och bitna av ett gäng getingar. Det börjar med bra asfalt och sidvind men vägen blir sämre och sämre och till slut cyklar vi på en grusväg. Lunchar i en liten by där de har byggt en restaurang i en gammal tågvagn vilket är helmysigt. Efter maten fortsätter den dåliga vägen som vi nästan är ensamma på med trafiktäthet ungefär en bil i timman. Passerar några hästar och kor som är väldigt nyfikna på oss och en ko tuggar lite på vår packning. Träden glesnar under dagen och när vi ska campa finns det inte ett träd att söka skugga under men dessvärre tusentals myggor. Här gäller mygghatt på.
Distans 112 km. Ack 4070 km.

Dag 87. Minskoye – Ereymentaw.
Vaknar tidigt av att det är tokvarmt i tältet. Först grusväg men efter ett tag asfalt. Passerar en stor åker som brinner okontrollerat tror vi först men upptäcker sedan två lokala förmågor som verkar hålla koll på branden. Vi tänkte äta lunch i byn Sileti men hittar ingen restaurang. En kille visar vägen till den lokala affären så att vi kan köpa vatten men den är dessvärre stängd. Då hämtar han ägaren som kommer och låser upp så att vi kan handla. Sileti, tala om håla halva byn ser sönderbombad ut.

Medan vi fikar kommer en tjej fram och frågar om hon får ta en bild av oss. Det går såklart bra. Efter ytterligare en stund kommer hon tillbaka och frågar om hon får bjuda på te. Det går också bra. Vi drar iväg cyklarna en liten bit in på hennes tomt och huset hon bor i ser helt okej ut. Det bjuds på te inne men jag väljer att stanna kvar ute och vakta cyklarna men det går inte alls för sig att jag står ute själv. Plötsligt kommer hela tjocka familjen också ut, cirka 10 personer, med ett fulldukat matbord och ställer det precis där jag är och så bjuds det på både te och manty. Nationalrätten som består av köttfars, lök och potatis i ett ångkokt pastaskal vilket är galet gott.

Under måltiden pratar familjen gott om en damm i närheten där man kan bada och vi säger att vi stannar nog till för ett dopp innan vi åker. Och vips så byter hela tjocka familjen om till badkläder och hoppar in i en bil och ber oss cykla efter. Någon kilometer bort ligger en damm med stor badvänlig sjö i vackra omgivningar. Vi badar tillsammans med dem och försöker konversera så gott det går. De vill att vi ska stanna över natten och har planerat fisk till kvällsmat men vi känner att vi behöver åka vidare. Sileti, tala om guldställe.

Nu är vi sena och vägen helkass och vi kommer knappt framåt. Malin glömmer sin hjälm vid ett stopp och tvingas trampa 10 km extra för att hämta upp den. Vi cyklar stundtals bredvid vägen där bilar tidigare också valt att köra så att det numera har blivit en acceptabel grusväg. Klockan rinner iväg och vi kör de sista 30 km med pannlampor i mörker. Kommer fram till ett motell utanför Ereymentaw klockan ett på natten efter drygt 8 timmars effektiv cykling.
Distans 125 km. Ack 4195 km.

Dag 88. Ereymentaw.
Motellet saknar rinnande vatten och toalett men det finns ett utedass. När jag ska gå på muggen mitt i natten upptäcker jag att vi är inlåsta och det går inte att ta sig ut till toan. Jag använder en vattenflaska på rummet och löser det lilla problemet i den istället. Vi är trötta och tar en vilodag. Jag är mest sliten i de nedre delen av låren alldeles ovanför knäskålarna.
Distans 0 km.

Dag 89. Ereymentaw – Shikyldak.
Nu är vi ute på en lite större väg mellan Astana och Pavlodar men asfalten är riktigt dålig. Antingen skakar det hejdlöst eller är så är asfalten mjuk av värmen. Det är jobbigt att cykla och det blåser mot och sidvind. Naturen är småkullig med en del buskar och det är mycket torrt. På kvällen slår vi upp tältet bakom ett buskage 75 meter från vägen.
Distans 83 km. Ack 4278 km.

Dag 90. Shikyldak – Ekibastuz.
Det regnar under natten och när vi tar ner tältet samt en stund när vi cyklar. Skön temperatur och den tidigare så mjuka asfalten är nu bättre. Efter halva dagen blir vägen enormt ojämn och det är inte ens kul. Landskapet är platt utan träd. Folk tutar och vinkar ständigt och en man är så till sig att han gasar ikapp oss två gånger med bilen och vill fota sig tillsammans med oss samt att det ska pussas på kinden. Helt sjukt. Vi svänger av vägen och rattar in till Ekibastuz där vi checkar in i ett stort rum tillsammans med 32 mygg varav 30 avlivas efter en del stånk och stön.
Distans 93 km. Ack 4371 km.

Dag 91. Ekibastuz.
Vila i Ekibastuz med 130.000 folk. I Kazakstan har de inte McDonald’s men ett tag tror jag att jag ska få en god hamburgare till lunch. Dock så stämmer inte bilden, som visar en riktig big mac, med det som levereras vilket är en köttfärsbit i seg ostfralla.
Distans 0 km.

Dag 92. Ekibastuz – Tortkuduk.
Fortsätter att trampa mot nordost. Det är högtryck och inte ett moln på himlen. Cyklar till och från på en gammal väg bredvid vägen där vi är helt själva. Platt, torrt och svag motvind ger smidig cykling. Blir stoppade två gånger av samma poliser som vill prata och fota oss med mobiltelefon. Tältar hundra meter från vägen i en spalje av låga träd. Finns inte en mygga av någon anledning vilket verkligen är skönt.
Distans 91 km. Ack 4462 km.

Dag 93. Tortkuduk – Pavlodar.
Fortsatt flack och lätt cykling i svag medvind. Passerar en skylt där det står Sputnik 1 km. Det dyker upp en massa försäljare bredvid vägen som säljer färska vattenmeloner och vi köper en klump på 6 kg som smakar kanon. Kommer till Pavlodar tidigt och checkar in på ett fint hotell. Våra kazakstanska visum är nästan slut men nu blir det två dagars vila innan vi tar fart in i Ryssland igen och siktar mot staden Barnaul i Sibirien.
Distans 59 km. Ack 4521 km.

//Magnus Hedström