2010-09-07. Ulan Bator, Mongoliet.

Dag 136-137. 17 augusti 2010 -. Altai.
Vila i staden Altai med 19.000 folk. Vi är 2200 meter över havet och landskapet är som vanligt berg och grus. Själva stadskärnan består av enkla, risiga men vanliga byggnader medan alla bostäder utanför centrum är jurtor. Vi har ett bra rum men problem med hotellpersonalen. Redan när vi checkade inte blev det strul. Vi kunde inte enas om priset. När man inte kan något gemensamt språk så gäller miniräknare och fingrar. Först fick vi priset 40.000 tögrög. Det brukar vara priset för en natt. Jag höll sedan upp tre fingrar för att visa antal nätter vi ville stanna. Försökte betala 120.000 men fick inte det. Damen gick sedan upp på vårt rum och visade att varje säng kostar 20.000 samt golvet 20.000. Det slutade med att vi betalade 60.000 för första natten och 20.000 var för natt två och tre. Totalt 100.000 tögrög och vi fick kvitton.

Ny hotellpersonal nästa dag och då ville de att vi skulle betala igen. Vi dividerade länge och visade kvittona men ingenting hjälpte. Till slut kom en annan hotellgäst in på rummet, en mongol som pratar både engelska och mongoliska. Han förklarade för damerna att eftersom vi har kvitton sa har vi redan betalat. Allt lugnt tror vi men sista dagen kommer samma personer in igen samt damen vi checkade in hos och vill ha mer pengar. Flera timmar gick åt i anspråk för detta antagligen försökte de trötta ut oss även om de visste att de hade fel eller så var de bara ovanligt dumma.
Distans 0 km.

Dag 138. Altai – Delger.
Checkar ut, hojar iväg och hundra meter från hotellet när jag är på väg in i en korsning kommer en bil vinglande från vänster och slirar på sanden på asfalten och fortsätter rakt igenom korsningen i för hög fart och kraschar mot en tre decimeter hög trottoarkant. Jag får en glimt av båda killarna i bilen och de är så fulla att de har svårt att hålla upp sina huvuden.

Vi lämnar Altai och landskapet börjar kulligt men blir snart flackare. Soldis, inte mycket till vind och skön temperatur. Inga mygg. Passerar en liten by lagom till lunch och beställer mat. Samtidigt ankommer två bussar med mongoler och alla fingrar på våra cyklar. De är vänliga dock. När vi ätit klart kommer två killar på motorcykel med en fin brun get mellan sig på sadeln. De stannar och slänger ner geten på rygg, skär upp magen, tar ut något och håller i geten tills den sprattlat klart. Fin cykling på eftermiddagen och kvällen i något som jag tror kallas bergsstäpp. Mycket platt och med bergen långt bort. Marken mest grus med glesa inslag av torrt gräs och det är tältplatser överallt. Snittfart 12,9 km/h.
Distans 82 km. Ack 6797 km.

Dag 139. Delger – Camping bredvid vägen.
Blå himmel, stark medvind, flackt och lättcyklat. Vi får till och med bromsa när vinden skjuter på som mest. Stundtals är vägen djupa hjulspår av tvättbräda och då försöker vi köra i mittsträngen. Malin cyklar före mig och får sin och cykelns vikt till höger och däcken på vänster sida vilket slutar med tre meter sladd och sedan pang i marken. Det ser lite otäckt ut men hon klarar sig bra. Som tur var hade hon fått för sig att det var kallt och körde i handskar. Sista 10 km blir vägen sandig och mjuk och det ar jobbigt att cykla. Mycket fin solnedgång. Snittfart 13,6 km/h.
Distans 90 km. Ack 6887 km.

Dag 140. Camping bredvid vägen – Camping bredvid vägen.
Fantastisk morgon. Vindstilla, inga moln, inga mygg. Dålig väg av sand och ständiga gupp. Måste gå i sanden några gånger. En del uppför och vägen blir aningen bättre. Fortsatt bergsstäpp och väldigt vackert. Tänkte fylla på vatten i en by efter 40 km men den dyker aldrig upp. Till slut kollar vi Malins gps och upptäcker att vi kommit 40 km ur kurs. Vi har följt huvudvägen hela tiden och varit säkra på att vi varit rätt. Men vägarna ändras ständigt beroende på vilka hjulspår som används mest. En italienare på motorcykel passerar och han har tappat bort sina vänner. Han ger oss lite vatten. Vi bestämmer oss för att dela på ett kvällsmål och även äta halv frukost imorgon för att inte riskera att bli helt utan vatten. Ingen stor ko på isen dock då vi ser en sjö 20 km till höger samt att det passerar en och annan bil då och då som vi kan kapa i värsta fall. Snittfart 10,5 km/h.
Distans 73 km. Ack 6960 km.

Dag 141. Camping bredvid vägen – Camping bredvid vägen.
Grymt bra väder igen och väldigt varmt. Svagt uppför på sandig väg som blir sämre och sämre med inslag av sten. Tre italienare på motorcyklar passerar och de har tappat bort en kompis. Vi kommer fram till en by efter 30 km och fyller på vatten samt äter. Två trevliga rumäner i mongoliska rallyt anländer precis som vi lunchar och de kör i en fin jeep med luftkonditionering som de tänkt skänka till välgörenhet i Ulan Bator. De ger också kläder till barnen i byn.

Gårdssamlingen ligger vackert och det rinner en flod med klart vatten rakt genom byn. Vi vadar floden med cyklarna och får hjälp av lokalbefolkningen som skjuter på så mycket att det går för fort och jag får ont i mina kontorsfötter då det är stenar på botten. När vi kommit över tar jag ett bad samtidigt som flera bilar i rallyt också ska försöka ta sig över floden och det skapar givetvis en hel del uppståndelse. Vattnet är tillräckligt djupt för att förarna måste ut och reka situationen innan de törs köra över med vanliga bilar. Vägen blir bra ett tag sen sand igen och mot slutet av dagen sand och stora grässlätter så långt ögonen når. Snittfart 9,5 km/h.
Distans 65km. Ack 7025 km.

Dag 142. Camping bredvid vägen – Camping bredvid vägen.
Det är 90 km kvar till nästa stad och vi går upp tidigt. Om allt flyter på kan vi hinna fram idag. Svagt uppför i sand omgivna av enorma grässlätter. Malin får punktering och lagar den men det funkar inte att pumpa däcket och vi hittar ett hål till. Fixar det också och hinner bara en liten bit innan däcket blir tomt igen. Små taggar från någon elak buske har letat sig igenom hennes tyska kvalitetsdäck. Det är Malins första punkteringar sedan starten. Lika natur hela dagen och varmt som tusan. Äter i en liten by efter 60 km. Vägen blir riktig grusväg istället för hjulspår. Cyklar en bit motlut och sedan upp med tältet innan det blir mörkt vid 20:30. Höjdmeter 510. Snittfart 10,6 km/h.
Distans 65 km. Ack 7090 km.

Dag 143. Camping bredvid vägen – Bayankhongor.
Kuperad väg bland gröna kullar och varmt igen. Känner mig trött. Efter 15 km ser vi Bayankhongor och vi kan i stort sett rulla ner till staden den sista timmen. Letar upp ett hotell och checkar in. Bra rum igen och inget krångel alls. Höjdmeter 220. Snittfart 11.1 km/h.
Distans 32 km. Ack 7122 km.

Dag 144. Bayankhongor.
Vila i Bayankhongor med 24.000 folk. Staden ligger på 1900 meters höjd och påminner om de tidigare städerna vi passerat. Det finns en handfull restauranger av blandad kvalite. Ett par internetställen. Flera banker. Massor av små matbutiker. Det finns ingen större affär så vi tvingas handla i ett tiotal butiker innan vi är hyggligt nöjda. Längs gångstråken ser vi flera meter djupa hål i marken som saknar brunnslock. Diameter en meter och stor risk att man stukar foten i dessa när det blivit mörkt. Tvättar nästa veckas cykelkläder i en av Malins framväskor vilket fungerar klockrent. Nu är det bara 180 km kvar till asfalten och 650 km till Ulan Bator.

//Magnus Hedström

2010-08-30. Arvaikheer, Mongoliet.

Dag 125. 6 augusti 2010. Ölgii – Tolbo.
Vi lämnar Ölgii i strålande sol och påträngande hetta. Det blir grusväg direkt som bär av uppför i 8 km och 400 höjdmeter. Kommer upp i en dalgång med jurtor längs bergssidorna. Landskapet är berg, grus och med lite nysnö på bergstopparna. Vägen är 10 par hjulspår att välja mellan. Trafiken minimal men vi möter ett schweiziskt par i husbil och de talar om myggen. Vid ett tillfälle hade de öppnat bildörren i två sekunder och in kom 100 mygg. Cirka.

Blir passerade av några motorcykelturister med full packning. Cyklar en bit nedför och det blir aningen grönare. Ser kameler bredvid vägen. Efter 40 km kommer vi fram till den stora sjön Tolbo då jag får min fjärde punktering. Lagar och kör ytterligare 3 km när däcket piper till och blir platt igen. Hittar inget hål, pumpar och fortsätter. Det kommer en kort regnskur samt en supervind som avtar lika snabbt som den dök upp. Trampar ner till sjön och slår nattläger. Vi befinner oss på 2100 meters höjd och landskapet med mestadels berg är fantastiskt vackert. Mygg är det men inte speciellt många. Höjdmeter 910. Snitthastighet 9.6 km/h.
Distans 59 km. Ack 6083 km.

Dag 126. Tolbo – Grusplätt bredvid vägen.
Blå himmel och blåsigt. Cyklar längs sjön Tolbo och det är mycket mygg ett tag trots vinden. Träffar en fransk grupp i minibussar. Passerar byn Tolbo och fyller på vatten. Rattar genom en dal i sidvind och sedan upp till ett bergspass på 2600 meter. Ser gröna dalar, berg av sand, nysnö högre upp samt några glaciärer. Fyra barn till häst dyker upp och vill att vi ska fota dem. Det kostar säkert en massa strul så vi avstår trots utdraget tjat. Utför på dålig väg. Träffar två trevliga franska par i ombyggda husbilstoyotalandcruisers som vi får vatten av.

Kommer ner i en stor dal med några jurtor. Cyklar förbi två små sjöar och svänger in i ytterligare en dal med snöklädda berg bredvid oss. Det är oavbrutet grymt vackert. Motvind och länge uppför över ett till pass. Solen går ner och det blir kallt. Vi fortsätter utför på bra väg i mörker när Malin stannar och säger: ”Nu har vi cyklat 70 km, jag ser ingenting och jag fryser.” Vilket jag lite snabbt översätter till att det är här vi ska tälta. Höjdmeter 850. Snittfart 8.8 km/h.
Distans 71 km. Ack 6154 km.

Dag 127. Grusplätt bredvid vägen – Dund-Us.
Moln och inga mygg. Rullar i 6 km ner till en dal med en bäck och jurtor. Vägen blir stenig och svår att cykla på. Hastigheten bestäms av vad man tror att cykeln klarar. Det skakar ständigt. Kör förbi barn som blir arga när vi inte stannar trots deras skrik och gester. Det dyker upp en restaurang efter 20 km som har god manty. Passerar ett område med mycket mygg innan vi kommer upp på en stor platå samtidigt som vädret spricker upp. Jag får punktering igen, min femte. Undersöker däcket och upptäcker att det är trasigt. Ett schweiziskt par på motorcykel kommer precis förbi och ger mig en rejäl gummibit att laga däcket med.

Bra väg över platån. Vi blir osäkra på vägen som delar sig men så ser vi en mur som heter Djingis Khan enligt kartan och kan välja rätt väg. Stannar och rastar vid en träbro och blir överfallna av tusentals mygg. Drar snabbt på oss full mundering med mygghatt. Vägen böljar upp och ner i mjuk sand och det är jobbigt och svettigt i alla kläder. Slår upp tältet bredvid ett schweiziskt par på jordenruntresa i minibuss. Höjdmeter 400. Snittfart 11.7 km/h.
Distans 72 km. Ack 6226 km.

Dag 128. Dund-Us – Khovd.
Varmt och mycket mygg. Malin går omkull i en nedförsbacke men klarar sig bra. Blandad kvalite på grusvägen. Cyklar upp över ett litet pass och sedan lång backe ner till staden Khovd där det finns flod, grönska och massor av jurtor. Det är berg runt staden men de är en bit bort. Asfalten börjar i samband med bebyggelsen och en konstapel vill att vi ska betala asfaltsavgift men jag frågar om det gäller cyklar också och det gör det inte. Lugn och fin stad. Hotellet vi tänkt bo på är fullt. Checkar in på Grand Hotel istället. Speciellt bra är det inte. Malin går iväg och duschar medan jag ligger i sängen och vilar då en stark vind slår mot vårt fönster som går sönder och glasbitar faller ner i min säng samtidigt som hela fönsterkarmen är på väg över mig innan jag hinner upp och hålla emot. Höjdmeter 190. Snittfart 12.5 km/h.
Distans 29 km. Ack 6255 km.

Dag 129. Khovd.
Vila i Khovd med 28.000 folk. Byn ligger 1400 meter över havet och det är inget fel på den. Felet är hotellet. Maken till festplats har jag aldrig bott på. Som det verkar hyrs rummet bredvid vårt ut till män med tillfälliga kvinnliga bekantskaper som de med största sannolikhet betalar för. Det är omöjligt att sova på nätterna. Jag går på stadens marknad och köper ett nytt däck. Flyttar bak mitt bra framdäck och sätter det nya mongoliska däcket fram. Under kvällen lyckas jag få punktering när cykeln står i hotellkorridoren. Min sjätte. Normalt har vi cyklarna på rummet men nu är det för litet.
Distans 0 km.

Dag 130. Khovd – Tugrug.
På tung cykel med 17 liter dryck lämnar vi Khovd i moln. Uppförsbacke i 5 km över ett pass och sedan lång utförskörning ner mot en sjö på okej väg. När vi kommer lägre dyker myggen upp trots stark vind. Full klädsel gäller men det är svalt så det funkar bra. Vägen planar ut och vi cyklar mil efter mil över en platå. Underlaget blir sämre och vi trampar till långt in på kvällen innan vi släpar cyklarna över en flera hundra meter bred ränna av hjulspår tills vi hittar en vettig tältplats. Precis som vi ska slå upp tältet börjar det blåsa kraftigt. Höjdmeter 460. Snittfart 11.0 km/h.
Distans 69 km. Ack 6324 km.

Dag 131. Tugrug – Altanteel.
Stark vind 11 sekundmeter i ryggen och det är fortsatt mängder av hjulspår att välja mellan. Vägen är okej och vi svänger vänster vid en vägdelning där det till och med finns en skylt även om den är aningen svår att förstå. Kommer in i en dal med berg på höger sida och gröna träskmarker till vänster. Vi passerar flera övergivna bondgårdar. Det är ont om vatten och de flesta djuren som tidigare levt här har nog gått bort. Under eftermiddagen blir vägen bedrövlig, vinden avtar och myggen anfaller. Regn jagar oss men vi slipper det. Ser en del kameler och hästar. Det är ont om bilar men ibland passerar det några ryska minibussar med Pelle i botten samt enstaka skramlande överlastade lastbilar. Tältar i stenig terräng precis bredvid vägen. Snittfart 10.5 km/h.
Distans 70 km. Ack 6394 km.

Dag 132. Altanteel – Darvi.
Mer dålig väg och tufft trots flackt. Varmt, vindstilla och mycket mygg. Passerar bondgårdar med både djur och folk. Ser klasar med kameler. Mycket fina berg i syd med nysnö högre upp. Vägen är sand ibland vilket är svårt och jobbigt. Kämpar oss förbi våtmarker med extra galna mygg. På kvällen blir vägen hårdpackad jord och cyklingen genast mycket lättare. Kommer fram till byn Darvi och checkar in på markplan så att vi kan rulla in cyklarna på rummet utan att ta av packningen vilket är lyx. Finns inget vatten och ingen toalett men vi får använda den offentliga toan utomhus längs huvudgatan. Två bås med hål i marken och ingen dörr. Kommer någon när man sitter där så betyder en harkling upptaget vilket är väldigt smidigt. Snittfart 11.0 km/h.
Distans 77 km. Ack 6471 km.

Dag 133. Darvi – Camping bredvid vägen.
Lämnar Darvi i kanonväder och utan mygg. Fortsätter i samma dal med berg och nysnö högre upp. Efter 13 km fantastisk cykling exploderar mitt framdäck och det blir ett två centimeter stort hål i både däck och slang. Min sjunde punktering. Mitt mongoliska ching chong däck höll därmed i 20 mil. Sätter på mitt gamla trasiga däck istället och tejpar hålet på det med silvertejp. Några mil senare upptäcker vi ett hål i Malins bakdäck och hon byter däck direkt innan det också exploderar. Det pågar ett mongoliskt rally från Europa till Ulan Bator och några bilar har passerat oss de senaste dagarna. Nu stannar ett par engelska bilar och det blir en pratstund. Skoj med nya intryck. Rallyt är ingen riktig tävling utan de som vill får vara med. Kravet är att man skänker bilen till Mongoliet när man kommer fram så får de in lite pengar till olika välgörenhetsprojekt. Varierande kvalite på vägen resten av dagen men fin cykling. Snittfart 12.0 km/h.
Distans 77 km. Ack 6548 km.

Dag 134. Camping bredvid vägen – Camping bredvid vägen.
Fin morgon och okej väg men jag känner mig seg. Vädret ändras till dis och motvind. Vägen blir tvättbräda och det är jobbigt. Vi passerar getter, mer kameler och flera bilar i rallyt stannar för att snacka. Alla är på kanonhumör utom två danska tjejer som är fullständigt under isen. Bilens stötdämpning har gjort sitt och de kan bara köra i 15 km/h. Malin hamnar efter i sandiga partier då hon cyklar på 1,6 tums däck och lätt sjunker ner. Det går lite lättare för mig med bredare 2,0 tums däck. Platt avslutning på dagen och bergen är plötsligt långt borta. Snittfart 10.5 km/h.
Distans 84 km. Ack 6632 km.

Dag 135. Camping bredvid vägen – Altai.
Spikrak och bra grusväg i lite för varmt väder men medvind. Ser en hästtransport med cirka 10 hästar på ett lastbilsflak utan tak. Efter lunch blir det 40 km uppförsbacke från 1400 till 2200 meter över havet vilket är svettigt och jobbigt. Trafiken ökar och det dammar rejält av alla fordon. Kvällscykling genom flera dalgångar i kulligt landskap. Rullar ner till staden Altai och hittar äntligen ett bra hotellrum. Vi är sena så vi pyser snabbt ut och äter middag innan allt stänger. När vi kommer tillbaka till hotellet och ska ta vår första dusch på 6 dagar är vattnet avstängt. Vi har tre liter dricksvatten kvar vilket vi delar på och duschar under våra vattenflaskor. Inte riktigt vad vi tänkt oss men det räcker gott för mig. Malin kan inte tvätta håret så hon får sova med mössa. Nu blir det två dagars vila. Höjdmeter 990. Snittfart 10.4 km/h.
Distans 83 km. Ack 6715 km.

//Magnus Hedström

2010-08-18. Altai, Mongoliet.

Dag 117. 29 juli 2010. Aktash – Chuysky Trakt.
Vi fortsätter på Chuysky Trakt förbi Aktash i strålande sol men sval luft. Efter några uppförsbackar kommer vi in i en gryta omringad av berg. Vi följer en bred flod och klättrar upp på en stor platå där vyerna är rejält storslagna med berg åt alla håll. De högsta partierna är snöklädda och det är den vackraste cyklingen hittills sedan starten för 4 månader sedan. Vi ser över 100 skärmflygare i luften och de landar lite här och var. Jag får resans tredje punktering i en nedförsbacke när jag rullar i 60 km/h och det blir aningen obehagligt innan jag får kontroll på ekipaget. Landskapet är torrt med mycket grus och sand men vi hittar en trevlig tältplats med gräs, träd och bäck 200 meter från vägen och 1800 meter över havet. Höjdmeter 810.
Distans 72 km. Ack 5828 km.

Dag 118. Chuysky Trakt – Kosh Agash.
Vägen letar sig fram i en dalgång med flod, grusberg och viss grönska. Efter 15 km kommer vi ut på en platå och nästan all växtlighet upphör plötsligt förutom alldeles intill floden. Vi är fortsatt omringade av berg av sand och i söder är det högre berg med glaciärer. Vi ser några små byar på håll. Vädret är fantastiskt och himlen knallblå. Vi ankommer Kosh Agash mitt på dagen och jakten på internet börjar. Säkra kortet postkontoret har icke. Hittar ett internetcafe men den enda datorn är trasig. Får tips om att stadens administrativa center vet allt. Går dit och de säger pröva biblioteket. Knallar dit och det finns ett internetcafe med 4 fina datorer vilket känns som VM-guld. Men det visar sig att ingen har betalat abonnemanget. Inga pengar, inga kunder. Blir hänvisade till byns skola där det finns en dator som vi får låna en kort stund. Sen ger vi upp, surt sa räven. Höjdmeter 270.
Distans 37 km. Ack 5865 km.

Dag 119. Kosh Agash.
Vila i Kosh Agash på 1800 meters höjd. Staden går i grus och sand och ligger vackert mitt bland bergen. Det ser fattigt ut och många byggnader är slitna. Vårt hotell ser ut som ett skämt utifrån men funkar på insidan med både dusch och vanlig toa. Det är dock extremt lyhört, ibland måste jag kolla så att ingen annan är i rummet eftersom det låter så.
Distans 0 km.

Dag 120. Kosh Agash – Tashanta.
Moln, få bilar, bra väg och svagt uppför mot Tashanta. Vägen kryllar av stora gräshoppor som flyr när vi kommer. Vi visar passen i en militärpostering och får reda på att gränsen är stängd och öppnar 09:00 imorgon. Det är ju söndag. Tashanta ligger på 2100 meters höjd och verkar öde men en full arg man i bar överkropp försöker blockera vägen när vi kommer och kastar sedan sten efter oss. En bil med tre fulla ryssar stannar och vill prata. Även föraren är tokfull. Letar hotell men det finns inget. Ingen restaurang är öppen. Inte heller någon affär är öppen.

Vi bestämmer oss för att cykla vidare mot gränsen dit det är 20 km. Tror vi. Men när vi når slutet av byn är det stora staket och början av Ingenmansland och vi kommer inte längre. Några bilar köar redan nu. Vi släpar upp cyklarna på en höjd och gömmer oss bakom en grushög 50 meter från gränsen som består av ett rejält taggtrådsstängsel. Hinner precis få upp tältet när en jeep dyker upp och en svartklädd man kommer ut och säger att vi inte får tälta här. Vi spelar dumma och får till slut stanna bara vi lovar att inte gå närmare gränsen samt att vi kör igenom grindarna när de öppnar imorgon bitti. Höjdmeter 390.
Distans 53 km. Ack 5918 km.

Dag 121. Tashanta – Tsagannuur.
Sover dåligt då jag försöker hålla koll på prylarna och tältet mer än vanligt. Det börjar regna precis som vi packat klart och det är kallt, endast 6 grader. Cyklar ner till byn och fram till gränsen. Får reda på att man inte får cykla genom Ingenmansland, endast motorfordon får passera. Problem. Då kommer en grupp om 6 tjecker och erbjuder sig att ta oss med i deras bilar. Vi slänger upp cyklar och packning på taket på deras två Lada kombi. Det är ju lysande. Nya problem i passkontrollen då Malins immigrationskort är borta men en av tjeckerna pratar väldigt bra ryska och det löser sig genom att hon fyller i ett nytt papper.

Att passera gränsen med bil är tidsödande och det tar flera timmar men tjeckerna är supertrevliga och vi har skoj. Väl förbi alla kontroller är det 20 km Ingenmansland på den ryska sidan och 10 km i Mongoliet. Asfalten tar slut direkt när vi kommer in i Mongoliet och det är bedrövlig lerväg ner till gränskontrollen. När vi kommer fram är det såklart lunchstängt. Skyltar visar att bilen ska köra ner i en grop med regnvatten för att få bort den värsta leran vilket vi gör. Sedan väntar vi och efter en halvtimma knackar ett barn på rutan och säger att vi måste betala för desinficeringen av bilen. En dollar. Först tror vi att det är ett skämt men grabben har nyckel till ett kontor samt att han fixar fram ett skrivet kvitto.

Nya tidsödande procedurer för att komma in med bil i Mongoliet men efter totalt 6 timmars gränskontroller är allt klart. Vi kör iväg bakom första bästa bergsknall och lastar av. Vi tackar för hjälpen och tjeckerna gasar iväg med sina bilar. Nu är det grusväg och svårt att ens cykla i 10 km/h. Det är kallt, medvind och 25 km ner till Tsagannuur. Längs vägen ser vi enorma jakar och en väldigt arg hund. För säkerhets skull tar jag upp några större stenar och lägger i jackfickan. Vi ser jurtor på håll och de barn som ser oss springer med full fart mot oss och vill antagligen att vi ska stanna. Val i Tsagannuur möts vi av två killar på en moppe. Vi frågar om det finns ett hotell i byn. Japp det gör det hemma hos dem. Vi undrar om det finns restaurang i byn och den är också hemma hos dem. Vi frågar efter vägen till Ulaangom och det visar sig att den passerar precis utanför deras hem och de vill hemskt gärna bjuda på te när vi ändå är så nära men vi avstår.

Vi krånglar oss ut ur byn med påträngande människor och fortsätter i en dalgång där vi äntligen blir själva. Det är regn i luften, landskapet bergigt och vi cyklar bredvid en sjö när en ny moppe kommer ifatt oss. En trevlig kille säger att vägen regnat bort 150 km längre fram och att den är avstängd. Vi vet inte om vi kan lita på honom men Malin vill vända och cykla mot Ölgii istället vilket vi gör till slut. Killen vill visa oss vägen trots att det bara finns en dalgång att välja på. Det är 5 km tillbaka till Tsagannuur och när vi passerar byn kör moppekillen 200 meter framför oss och ibland fel väg eftersom han vill att vi ska besöka hans hus. Vi struntar i det och tar vägen till Ölgii men så dyker han upp igen och kör länge 200 meter framför oss och vi börjar skämta om att han kanske tänkt tälta med oss. Sen blir det problem.

Nu påstår killen att han har fått bensinstopp och visar oss att moppen inte fungerar. Han vill att vi ska betala för all den service han bistått med. Det kan du glömma säger vi, vi har inga pengar. Efter en stunds dividerande blir han förbannad och när vi försöker åka håller han i min packning så att jag inte kan cykla. Då blir jag också förbannad och tar bort hans hand och sticker iväg samtidigt som han skriker att han ska ringa polisen. Vi hojar på så fort vi kan men det är svårt på lerig väg när det regnar och dessutom håller på att bli mörkt. Vi hör efter ett tag att han startar mopeden och åker iväg. Efter något som känns som en halvtimma är en bil på väg ifatt oss och vi blir rädda att killen raggat upp några polare för att reda ut begreppen. Vi gör snabbt upp en plan att vi kan ge bort alla kex och godis som vi har ifall det blir problem. Men när bilen är i ifatt oss kör den om som vanligt och tillhör som tur är någon annan. Vi cyklar en bit in på natten och slår tysta upp tältet i kolmörker utan att använda pannlamporna och hoppas samtidigt att vi inte hamnat nära något olämpligt. Höjdmeter 160. Snittfart 11.5 km/h.
Distans 50 km. Ack 5968 km.

Dag 122. Tsagannuur – Ölgii.
Blåsig natt och morgon, 10 sekundmeter. Vi fortsätter upp i dalen i medvind och det är nysnö på bergstopparna. Passerar ett gäng jakar. Det är jobbig cykling i tunn luft och ett motlut som blir mer och mer brant. Vi är på väg över ett pass på 2600 meter och till slut är det så brant att vi måste gå med cyklarna. Det är kallt, blåser isvindar och det kommer några hagelskurar när vi släpar cyklarna ett 50-tal meter mellan varje andningspaus. Från tältet är det 13 km upp till passet. Vi fikar snabbt på toppen, kontrollerar våra bromsar och sätter av ner.

Det blir snabbt varmare och efter någon timme utför kommer vi till en väg med ny asfalt. Vi är nästan ensamma men det passerar någon jeep ibland. Mer utför och vi susar fram i ett trevligt landskap med massor av grusberg. Det är 35 km fin väg och precis innan Ölgii slår vinden knut på sig själv och det blir motvind. Ankommer Ölgii tidig eftermiddag. Det är en hel stad av jurtor. Barnen springer eller cyklar efter oss. En full bilförare stannar och vill sälja något vilket vi ignorerar. Checkar in och lyckas hitta en turkisk restaurang med galet god kebab. Höjdmeter 460. Snittfart 14.9 km/h.
Distans 56 km. Ack 6024 km.

Dag 123-124. Ölgii.
Vila i Ölgii med 28.000 folk. Jag går en fotorunda på byn och blir nästan överfallen av en herre som vill spöa skiten ur mig för att jag fotar några getter. Han är full och hans polare håller i galningen och stoppar honom från att kasta sten på mig. Trafiken i staden är obehaglig. Det droppar vatten från taket på hotellrummet och när vi säger till så är det mer eller mindre självklart eftersom det just regnat mycket. Låset till vårt rum går sönder och vi tvingas flytta till ett annat lika dåligt rum med läckande handfat och toalett samt livsfarligt trasiga eluttag. Hotellpersonalen vill hjälpa till att flytta våra saker vilket vi avböjer men när vi nästan är klara bär de några prylar ändå och passar samtidigt på att stjäla en av våra konservburkar med korv.

Byn är vacker och ligger bland trevliga berg 1700 meter över havet men till slut trivs jag inte alls och gillar jag bara den turkiska restaurangen. Skissar på nya planer. Vi hade tänkt att cykla den norra rutten till Ulan Bator men väljer nu den södra istället. Då blir det Ölgii – Khovd – Altai – Bayankhongor – Arvaikheer – Ulan Bator. Asfalten börjar i Arvaikheer dit det är 1300 km jord, sten, sand och grusväg.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström