2010-10-08. Beijing, Kina.

Dag 172. 22 september 2010. Sainshand – Erdene.
Det är kallt men fantastiskt väder när vi försöker hitta ut ur Sainshand. Cyklar lite fel men fångar efter en stund upp den bra grusvägen igen. Kommer fram till ett vägbygge och smyger in på en sprillans ny asfaltsväg som är avstängd men arbetarna vinkar åt oss så det är nog grönt ljus för cyklister. Vi tvingas dock att ta oss över eller runt stora högar med sand som de lagt ut med jämna mellanrum för att undvika fordon tills vägen blir helt klar. Möter en långfärdscyklist från Turkiet som startade i just Turkiet och som är på väg genom Mongoliet till Ryssland. Landskapet är kuperat med grus och grönt torrt gräs samt olika typer av små växter. Mycket trevlig cykling i medvind och utan trafik. Sista milen är det bra grusväg igen. Slår upp tältet precis bredvid vägen och hänger våra reflexvästar på var sida ifall någon bilist tänkt köra exakt där vi sover. Vacker solnedgång. Höjdmeter 510.
Distans 96 km. Ack 8361 km.

Dag 173. Erdene – Camping bredvid vägen.
Endast 5 grader i tältet under natten men jag sover bra. Fint väder igen med behaglig temperatur. Bra grusväg och fin cykling men mycket uppför och det går segt. Malin har problem med att däcken läcker och måste pumpa varje mil. Det visar sig vara strul med ventilerna vilket hon fixar på lunchen. Vägarbete pågår hela dagen med mycket arbetare och maskiner som vi stundtals rundar. Efter 60 km kan vi inte cykla på grusvägen längre utan återgår till ordinarie hjulspår som är skakiga. Ser mycket hästar, får och getter. Pausar endast varje 20 km nu när det är kallare och kollar samtidigt gps’n att vi har rätt kurs. Det blir mörkt redan klockan 19 och vi slår upp tältet medan det är ljust vilket är lite smidigare. Höjdmeter 590. Snittfart 13,3 km/h.
Distans 84 km. Ack 8445 km.

Dag 174. Camping bredvid vägen – Zamyn-Uud.
Sämre väg och motvind samt en del moln. Det blåser sand i luften som vi får i ögonen. Anländer Zamyn-Uud mitt på dagen och det är massiv lastbilstrafik sista biten mellan någon omlastningspunkt och tågstationen. Möter en hel drös med skolbarn som är på väg till en fotbollsplan och lärarna vill fota oss med barnen vilket vi ställer upp på. Letar upp ett fint hotell och checkar in. Höjdmeter 210. Snittfart 12,0 km/h.
Distans 49 km. Ack 8494 km.

Dag 175. Zamyn-Uud.
Vila i Zamyn-Uud med 12.000 folk som ligger ett halvt stenkast från den kinesiska gränsen. Vädret är bedrövligt och klassas väl som sandstorm. Det är svårt att över huvud taget hålla ögonen öppna utomhus och jag överväger ett tag att använda simglasögonen men väljer att stanna inne istället. Zamyn-Uud ligger i östra hörnet av Gobiöknen men vi ser inga sanddyner här heller.
Distans 0 km.

Dag 176. Zamyn-Uud – Hotell längs vägen.
Checkar ut och raggar upp en jeep vid tågstationen då det är förbjudet att cykla över gränsen. Vi lyckas snabbt slå oss ihop med två israeler så att bilen blir full och vi kan åka. Packning bak i jeepen samt cyklarna som bara får plats halvvägs resten sticker ut en bra bit bakåt ut ur bagageluckan. Vi har försökt övertala chauffören att ta det lugnt och det fungerar bra fram tills nu då gasjäveln plötsligt stampas i botten.

Ett par sekunder senare är det dags att tanka och vår chaufför krockar lätt men medvetet in i bilen som precis är klar så att den ägaren blir ordentligt sur. Strax efter kommer vi till den mongoliska gränsen. Chauffören saknar något viktigt papper, vänder 180 grader och far i full fart ut på en åker med stora hål i så att vi studsar fram. Jag säger till flera gånger att han ska köra lugnare med tanke på cyklarna. Jag till och med skriker åt honom och rycker galningen i armen men han fortsätter ändå i högsta fart. Muppen hämtar sitt papper och sedan samma visa tillbaka. Åter vid gränsen och idioten till chaufför skriker och väsnas mot gränspersonalen på ett mycket otrevligt sätt.

Vi kommer efter en stund fram till den mongoliska passkontrollen och går igenom med alla väskor men utan cyklarna. In i bilen igen och sedan samma procedur vid den kinesiska passkontrollen. Därefter ska bagaget kontrolleras och vid kontrollstationen så öppnar vår chaufför bildörren i farten så att en kinesisk vakt blir träffad av dörren på fingrarna när han står och läser något papper vilket gör att vi hålls kvar en stund som straff. Sen krånglar vi oss ur bilen igen med både cyklar och packning men det visar sig vara fel då inga cyklar ska igenom bagagekontrollen. Det löser sig dock då vi får gå en annan väg än alla andra så att vi kan leta upp vår jeep och lasta in igen. Alla bilar ska egentligen först kontrolleras innan turisterna får hoppa in igen.

Flera jeepchaufförer bråkar om platserna i en kö för att få något papper godkänt och eftersom de inte kan stå i kö som vanligt folk så kommer de inte tillbaka till sina bilar i samma ordning som de parkerats. En chaffis tre bilar bak har trängts bäst och bestämmer sig för att putta på framförvarande bilar genom att köra in i kön bakifrån med sin jeep. Dessvärre så hänger våra cyklar en bit ut ur jeepen bakåt och vi försöker hålla emot alla bilar med händerna samtidigt som vi skriker stopp flera gånger när jepparna är på väg att klämma ihop hojarna. Vår chaufför kommer efter en stund och inspekterar vad tusan det är frågan om och visar med ansiktsuttrycket att så där brukar det inte fungera. Cyklarna klarar sig som tur är med minsta marginal.

Väl i Kina är vi ytterst nära att krocka med framförvarande bil och mitt i tvärniten visar det sig att alla säten i bilen sitter löst. Vi hoppar av så snart vi kan och då befinner vi oss i den välordnade kinesiska staden Erenhot med 75.000 folk. Växlar in våra sista mongoliska pengar och tar ut mer kinesiska yen. Äter riktigt god mat på en restaurang vilket känns lovande och letar därefter upp motorväg 208 söderut. Fantastisk asfalt och två filer i vardera riktning samt bred vägren. Cyklar förbi en flera kilometer lång park med dinosaureskulpturer. Landskapet är platt, sand, grästuvor och det blåser stark sidvind.

Sista 20 km får vi medvind och försöker cykla så långt vi hinner innan det blir mörkt men precis som vi ska börja leta tältplats så går mitt bakhjul sönder. Det har varit löst länge och jag har försökt att dra åt det men det skruvar hela tiden upp sig själv. Samtidigt dyker ett enkelt hotell upp och vi checkar in på bottenplan med cyklarna på rummet. Vi jobbar flera timmar med cykeln men somnar innan den är körduglig.
Distans 66 km. Ack 8560 km.

Dag 177. Hotell längs vägen – Sonid Youqi.
Fortsätter att meka med cykeln på morgonen och får hyfsad ordning på bakhjulet. Fint väder och platt cykling. Hojen funkar i 7 km sen sitter hjulet löst igen. Cyklar sakta och försöker att ta mig till nästa stad men efter 17 km funkar det inte alls. Det är då 40 km kvar till Sonid Youqi och för långt att gå innan det blir mörkt. Jag vinkar ner en liten lastbil och får lift in till byn medan Malin cyklar själv. Jag blir avsläppt vid en cykelmekaniker och innan jag ens fått packningen av lastbilen har killen börjat jobba med problemet. Han sätter i en ny kona men det blir inte riktigt bra ända och efter 3 timmar ger han upp när det visar sig att väggen inne i baknavet är sned. Det kostar 30 kronor för 3 timmars arbete. Jag knallar bort till tågstationen där Malin väntar och vi checkar sedan in på ett fint hotell. Frågar i receptionen om det finns någon bra restaurang i stan och får då skjuts till ett bra ställe av hotelldirektören som dessutom bjuder på maten.
Distans 17 km. Ack 8577 km.

Dag 178. Sonid Youqi.
Jag tar med mitt trasiga bakdäck och går på jakt efter en cykelbutik men när jag frågar efter vägen börjar en ny cykelmekaniker att jobba med baknavet. Han verkar säker på att kunna fixa problemet. Efter en timma är han klar och allt verkar bra. Då vill han ha motsvarande 300 kronor för jobbet. Jag ger honom 50 spänn och då vinkar killen åt mig att jag kan sticka och brinna upp någonstans. Testar att cykla på hjulet men det går sönder direkt. Prövar en ny taktik.

Hotelldirektören kör mig runt i staden med sin bil och vi letar cykelaffärer. Första stopp blir dessvärre vid samma mekaniker som jag precis blivit osams med och jag vägrar kliva ur bilen. Vi hittar efter en stund en Giantbutik med okej prylar och innan jag har tagit ut pengar och bestämt mig för ett inköp så hämtar vi upp direktörens engelskspråkiga dotter samt Malin. Det går tyvärr inte att köpa endast ett bakhjul så det får bli en helt ny cykel av märket Giant för 2000 kr. Vi avslutar affärerna med att bjuda tillbaka för gårdagens middag på en väldigt bra restaurang.
Distans 0 km.

Dag 179. Sonid Youqi – Jurhe.
Jag behöver bara bakhjulet från den nya cykeln och skänker resten av hojen till hotellet. Liftar tillbaka till den plats där cykeln gick sönder och cyklar 45 km på fin väg i sidvind tillbaka tll Sonid Youqi. Plockar upp Malin, äter lunch, kör lite fel men kommer till slut ut på den nu lite smalare väg 208. Det är mer trafik än tidigare och mest lastbilar. Vi trampar fram till byn Jurhe och checkar in på ett motell precis längs vägen.
Distans 104 km. Ack 8681 km.

Dag 180. Jurhe – Baiyinchaganzhen.
När vi kommer ut ur byn Jurhe efter 2 km får vi en fin bergsvy framför oss. Det är fortsatt mycket trafik, uppför, sidmotvind och jobbigt. Naturen skiftar snabbt. Gräset blir grönare. Växterna större. Det börjar dyka upp vattenpölar och små sjöar samt att vi ser några enstaka träd. Mörka moln drar in och det kommer några regnstänk samt blir kallt. Marken odlas och kineser jobbar på åkrarna. Passerar en hel del träd men de är planterade. Nedför och lättare på eftermiddagen. Hittar ett litet enkelt hotell längs vägen och checkar in. Det finns ingen toalett på rummet konstaterar vi ganska snabbt. Rekar i hotellkorridoren och det är samma sak där. Frågar hotellpersonalen var toaletten är och det resulterar i att de efter en stund kommer till vårt rum med en 10-liters plasthink.
Distans 96 km. Ack 8777 km.

Dag 181. Baiyinchaganzhen – Jining.
Moln och svalt blir regn och kallt. Massor av lastbilar som åker omkring och tutar och ljudet är så högt att det är obehagligt. Först tutar de en gång när de ser oss på långt håll. Sen igen när de kommer närmare och precis som passerar drar de fyra tut till som verkar betyda hej, hej, tjena, hallå. Enorm ljudnivå hela tiden men chaufförerna svänger ut och tar mycket hänsyn vilket känns bra. Det är skumt skyltat i Chahar Youyi Houqi men vi fortsätter på samma väg som vi kom och det blir som tur är rätt. Ser stora åkrar hela dagen. Genomvåta och skitiga når vi staden Jining där vi checkar in på första bästa hotell. Jag studsar direkt in i en varm skön dusch men dessvärre räcker varmvattnet bara till mig.
Distans 79 km. Ack 8856 km.

Dag 182. Jining.
Vila i Jining med 1 miljon folk. Få turister verkar hitta hit och vi blir väldigt uttittade. Direkt när jag kommer in i en affär så stannar alla upp vad de än håller på med och börjar stirra på mig. I början trodde jag att något hängde utanför byxorna som inte borde hänga utanför byxorna men det är något annat som är fel exakt vad är oklart. Trevlig by i övrigt och lite mindre cyklar än jag väntat mig. Däremot så har folk börjat använda elmopeder. Vädret är ruskigt med isande vindar. Vi ser 6 trafikolyckor på en och en halv dag vilket inte bådar gott. Imorgon fortsätter vi mot Beijing dit det är ungefär 400 km vilket bör ta 4 dagar.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström

2010-09-25. Zamyn-Uud, Mongoliet.

Dag 155-162. 5 september 2010 -. Ulan Bator.
Ulan Bator är Mongoliets huvudstad och landets överlägset största stad med miljonen folk. Byn är varken speciellt kul eller direkt trist det är bara lite ont om feta sevärdheter. I alla fall för att vara en huvudstad. Jag besöker landets största kloster Gandan Khiid mitt i centrum. Inne i klostret finns en mäktig 26 meter hög och guldtäckt buddha av koppar. Den byggdes så sent som 1996 då ryssarna stulit originalet på 30-talet och tillverkat pistolkulor av den.

Jag tar mig till hela tre museer men det är inga höjdare förutom en avdelning i naturhistoriska museet som har några 50-70 miljoner år gamla skelett från dinosaurier som de grävt fram ur sanden nere i Gobiöknen. En troligen intressant sevärdhet som jag dock hoppar över är en av Asiens största marknader, Black Market. Där ska det mesta finnas som går att köpa men turister tenderar ända att gå därifrån med mindre prylar än vad de åkt dit med.

Annars kretsar city och folklivet kring det stora torget Sukhbaatar som är omgivet av en del trevliga och moderna byggnader. Staden huserar landets bästa mat och min favorit blir en indisk restaurang. Modern bio finns och jag passar på att se Inception med Di Caprio och Nolan som funkar speciellt som priset är motsvarande 15 svenska kronor. Mongolerna fortsätter att överraska då mer än hälften av besökarna anländer 10 minuter in på filmen.

Jag måste skaffa visum till Kina vilket blir veckans dumheter. Kinesiska ambassaden är öppen 09:30-12:00 måndag, onsdag och fredag. Jag går dit måndag 10:00 i tron om att det ska ta en timma att lämna in ansökan och pass. När jag kommer fram till grinden är det kö med cirka 10 personer. Efter en kvart kommer en mongolisk vakt och är fly förbannad på att vi står i kö ute och formligen kastar in hela kön i ett litet rum där vi blir 30 turister vilket är 20 fler än behagligt. Vi får blanketter att fylla i och när det är klart frågar samma vakt vilket könummer jag har. Jag svarar att jag inte har något könummer varpå han blir ännu argare och kastar ut mig på gatan och försöker köra fingret genom skylten där det står onsdag 09:30-12:00.

Onsdag morgon och jag är på plats och köar redan 08:00. Klockan 09:30 kommer ambassadpersonalen ut och ger oss varsitt könummer och jag är på plats 23. Sen flyter det på smidigt efter mongoliska mått och jag lyckas lämna in mina papper vid 11-rycket för uthämtning fredag vilket är galant. Ambassaden handhar 40 turister per öppetdag och inte en käft till. Om fler vill ha visum så är det deras eget problem.

Trafiksituationen är hemsk och vi är lite osäkra på vilken gata vi ska ta för att pricka landsvägen till staden Choir som är nästa stopp. Malin frågar i receptionen på vandrarhemmet. Damen där har ingen bil och vet inte men lovar att ringa och kolla upp det åt oss. Hon återkommer lite senare glad i hågen och meddelar att Choir ligger mot öst. Vad bra säger Malin och tackar för den hjälpen.
Distans 0 km.

Dag 163. Ulan Bator – Bagakhangai.
Vädret är bra när vi försöker ta oss ur Ulan Bator men trafiken är det inte. Vi kryssar mellan väg och trottoar för att inte fastna. Det är måndag morgon, full rusning och som värst blir det när två killar hoppar ur sina bilar för att slåss då de har synpunkter på varandras bilkörning. Men efter 10 km blir det bättre. Vi passerar en flod där det växer träd i höstfärger och sedan avtar trafiken snabbt. Asfaltsvägen följer den Transsibiriska järnvägen vilken är den första järnväg vi ser i Mongoliet. Efter en veckas vila vill vi börja lite lugnt men det går inte då det är kuperat hela tiden samt stark motvind. Hela dagen möter vi mängder med veteranbilar från Europa som verkar vara med i något sorts jippo som vi inte lyckas få kläm på vad det handlar om. Landskapet är fina mjuka grusberg. Benen känns trötta när vi lunchar efter 55 km men sen blir det lättare med flackt och en vind som mojnar. Tältar bredvid både väg och järnväg. Höjdmeter 720.
Distans 85 km. Ack 7878 km.

Dag 164. Bagakhangai – Bayantal.
Regnig och blåsig natt men vädret blir moln och skön temperatur när vi börjar cykla. Lämnar bergen bakom oss när landskapet förändras och det ser ut som stäpp igen. Vi har medvind och det är fantastiskt behaglig cykling på bra asfalt och med få bilar. Snittar över 21 km/h. Slår upp tältet tidigt vilket inte är så vanligt.
Distans 107 km. Ack 7985 km.

Dag 165. Bayantal – Choir.
Blåsig natt igen men lugnare när vi vaknar. Mycket insekter i absiden och runt tältet på morgonen som vi rensar för att inte råka trampa på dem. Moln, kyligt, medvind och platt igen. Vi passerar en övergiven rysk flygbas och kommer fram till byn Choir där vi letar upp ett hotell vid järnvägsstationen. Finns ingen dusch men vi går till byns duschhus vilket visar sig vara mycket bra. Får eget fräscht rum i 30 minuter och det finns massor av varmvatten.
Distans 41 km. Ack 8026 km.

Dag 166. Choir.
Byn Choir med 8000 folk består inte av jurtor utan här bor man i vanliga hus. Det finns en asfalterad gata, resten är en blandning av sand och glasbitar. Transsibiriska järnvägen passerar här och jag passar på att fota lite när tåget från Beijing till Moskva stannar. När det åker igen blir tågpersonalen rejält stressade och tror att jag har missat att kliva på. Några barn gör en stor felbedömning när de kastar sten efter oss och träffar min axel. Jag vänder snabbt på klacken fly förbannad varpå en unge av tre springer iväg i full galopp. Efter en stund vänder han sig om och hoppas antagligen att jag ska ge upp. När jag kommer ikapp och får tag i hans arm skriker han livrädd no, no, no i tron att jag ska göra något annat än att skälla ut honom på svenska. Förgrymmade unge.
Distans 0 km.

Dag 167. Choir – Dalanjargalan.
Vi lämnar Choir i moln och det är asfalt i ytterligare 10 km sen blir det grusväg. Vägen går parallellt med järnvägen. Kommer in i Gobiöknen som vi tänkt korsa den närmaste veckan. Passerar stora högar med sand eller om det är något annat som de verkar bryta. Det är bulor i landskapet och smått kuperat. Marken blir torrare och med mer sand men det går bra att cykla. Två hundar jagar ifatt oss varav en av dem försiktigt och hårt tryckt mot marken hasar sig fram till mig, livrädd som det verkar, och önskar bli kliad på magen vilket jag fixar så att den blir överlycklig. Hojar förbi två små byar på kvällen och fyller på vatten. Tältar strax efter bredvid järnvägen. Höjdmeter 410. Snittfart 12,4 km/h.
Distans 85 km. Ack 8111 km.

Dag 168. Dalanjargalan – Camping bredvid vägen.
Kalasmorgon med sol, vindstilla och behaglig temperatur. Fortsatt lättcyklat i sandigt och platt landskap med tillfälliga bulor. Får punktering efter 15 km som jag stannar och lagar. Min nionde. När jag är klar upptäcker jag ytterligare tre små hål i slangen. Undersöker framdäcket och hittar cirka 10 taggar som fortfarande sitter fast i gummit. Byter både däck och slang. Jag har nu nya dyra fräscha grejor som jag köpt i Ulan Bator men det visar sig vara punka på den splitternya slangen också som jag lagar. Cyklar i 5 km till och får punka igen men då är det lagningen som gått upp. Fixar den. Sedan stannar jag och letar efter nya taggar varje kilometer och drar ur dem ur däcken flera gånger utan att det blir punka men vid 40 km får jag två hål till som jag lagar på lunchen. Punktering tretton och fjorton. Boven i dramat är en liten taggig buske som verkar tappa sina taggar och som mina mongoliska däck med lite för mjuk gummiblandning inte klarar av.

Det är jättefin cykling i fina hjulspår men jag kan inte riktigt slappna av när jag ständigt måste stanna och leta efter taggar i framdäcket. Bak har jag ett bättre tyskt däck. Trettio kor kommer springande emot oss och jag tror ett tag att de tänker anfalla men de tycker nog att vi ser ut som mongoler och tror att vi med häst eller motorcykel ska ta dem till grönt gräs eller vatten. När de upptäcker att vi bara är svenskar ser de bra ledsna ut. Det slutar med totalt 6 punkteringar för dagen. Snittfart 12,4 km/h.
Distans 63 km. Ack 8174 km.

Dag 169. Camping bredvid vägen – Sainshand.
Fint väder och lagom varmt. Fortsatta problem med taggarna men jag lyckas upptäcka dem innan det blir hål fram till 42 km då det blir punktering igen. Min femtonde. Jag kan cykla i en kilometer på pumpat däck och kör intervaller fram till 55 km så att jag kan laga på lunchen. Vi går av vägen en bit för att luta cyklarna mot en stolpe men däcken blir proppfulla av taggar så vi retirerar snabbt tillbaka till hjulspåren igen. Många taggar är så små att vi måste använda en tång för att få ut dem ur däcken. Passerar mycket hästar som under långa stunder springer framför oss. Jag vet inte om de tycker att det är kul eller om de är rädda, troligen det senare.

Eftermiddagen blir härlig cykling i bra hjulspår på hårdpackad jord och ett tunt lager sand. Vi ankommer staden Sainshand precis innan det blir mörkt. Kommer in vid järnvägsstationen där alla hus ser förfallna ut men centrum 2 km bort är bättre. Några äldre ungdomar som vi passerar knuffar till min cykel så att jag nästan ramlar. Jag tvärnitar och springer återigen ifatt en kille och skäller ut honom på svenska när han försöker skydda sig på marken av någon anledning. Malin får punktering på båda däcken precis innan vi är framme men kan pumpa och cykla vidare. Vi letar upp ett fint hotell och checkar in. Snittfart 14,4 km/h.
Distans 91 km. Ack 8265 km.

Dag 170-171. Sainshand.
Slappa i staden Sainshand med 19.000 folk. Byn ligger mitt i Gobiöknen. Omgivningarna är inga sanddyner som man kan tro utan ett platt landskap med låg och riktigt torr växtlighet på mark av grus. Här är det vanliga hus igen och inte jurtor. Det händer inget speciellt mer än att vi tvingas byta hotellrum på grund av fullbokat hotell. Stora turistgrupper från Tyskland och Sydkorea bor också på hotellet. Nu är det bara tre dagars cykling kvar i Mongoliet och sen blir det Kina.

//Magnus Hedström

2010-09-12. Ulan Bator, Mongoliet.

Dag 145. 26 augusti 2010. Bayankhongor – Camping bredvid vägen.
Vi lämnar Bayankhongor i bra väder. Cyklar bredvid huvudvägen som är full av vägarbetare med utrustning och är avstängd för asfaltering. Kommer till en bro som inte är färdig och vi tvingas vada en mindre flod. Svänger vänster vid en liten by och det blir lång backe uppför till bergen där landskapet känns riktigt trevligt. Vägbyggarna försvinner så vi smiter upp på den avstängda vägen som är bra grusväg där vi blir ensamma. En bult till Malins pakethållare går sönder så hon byter den. Jag får punktering på mitt trasiga framdäck och byter ut hela däcket mot ett nytt mongoliskt. Min åttonde punktering. Vägen böljar upp och ner och vi får kämpa en hel del då det blåser motvind. Mycket nedför på kvällen på bra väg. Vi cyklar tills det blir mörkt och ser en fullmåne gå upp i horisonten och den ser som vanligt enorm ut när man har en referenspunkt. Slår upp tältet bredvid vägen och avrundar dagen med att brassa korv med mos. Höjdmeter 610. Snittfart 10,0 km/h.
Distans 65 km. Ack 7187 km.

Dag 146. Camping bredvid vägen – Khairkhandulaan.
Skön morgon med moln och ingen vind. Passerar en liten by, njuter av ett kort parti asfalt, sen blir det grus igen. Det är få bilar men en bil i hög fart kommer bakifrån och chauffören tycker antagligen att han är lustig då han kör så nära oss som det bara är möjligt. Minsta vingel från vår sida och det smäller. Sabla olustigt med en del mongoler. Fortsatt bergigt och fint även om bergen nu är mindre. Kommer ut på en stor öppen platå på eftermiddagen och får medvind på hårdpackad jord och det går fort för en stund. Vi använder gps hela dagen men blir ända osäkra på vägen på kvällen då det är ett myller av hjulspår åt alla håll. Passerar en pytteliten by och blir överfallna av en massa barn och några otrevliga hundar. Fyller på vatten och frågar efter vägen. Slår upp tältet när det börjar skymma och hundra meter från vägen som vanligt. Effektiv cykeltid idag lite över 8 timmar. Höjdmeter 690. Snittfart 12,0 km/h.
Distans 96 km. Ack 7283 km.

Dag 147. Khairkhandulaan – Arvaikheer.
Blåsig natt. Jag går ut och kollar att tältet sitter fast och säkrar med stenar. Vi fortsätter i en stor dal och det är bra underlag men blåser kraftig motvind. Cyklar över ett minipass och sen en bit nedför innan det blir brant upp i stark motvind och mjuk sand vilket är galet jobbigt. Efter 30 km pausar vi bakom några grushögar i skydd av vinden och vi är ordentligt trötta. Mäter upp vinden till 12 sekundmeter. Strax därefter börjar asfalten vilket är milen tidigare än vad vi fått information om. Grymt skönt och det börjar med nedförsbacke så det går bra att cykla ett tag. Vägen planar ut och det blir 30 km raksträcka i besvärlig vind till staden Arvaikheer. Malin gömmer sig bakom mig och jag kämpar för allt vad jag orkar. Benen känns bättre ån flåset. Vi kör ju sällan speciellt hårt eller fort bara långsamt och länge. Letar upp ett hotell i Arvaikheer med 22.000 folk och checkar in. Höjdmeter 450. Snittfart 12,1 km/h.
Distans 65 km. Ack 7348 km.

Dag 148-150. Arvaikheer – Ulan Bator – Arvaikheer.
Vi lämnar cyklarna i Arvaikheer och försöker få plats i en stor buss till Ulan Bator men de är redan fulla och det får bli minibuss. Fyra rader gånger tre säten. Chauffören har tydligen kommit på att han tjänar mer pengar om man sitter fyra på varje rad. Vi slipper dock detta men vi är ändå 15 personer på 12 platser. Kan inte röra benen och det blir drygt efter ett tag men vi överlever 6 timmars obehag. Uppgiften i Ulan Bator är att förlänga visumen innan de går ut. Visumkontoret ligger en bit utanför city dit vi tänkt åka buss och graden av förolämpning når nu helt nya nivåer.

Jag kliver på lokalbussen. Det finns inga lediga sittplatser och en del folk står upp. En liten pojke som sitter får syn på mig och studsar plötsligt upp och erbjuder farbrorn att sitta ner. Jag alltså. Jag blir helt paff men samlar mig snabbt. Sätter ögonen i grabben och pekar med hela handen att han ska sätta sig ner igen. Han kopplar snabbt och i samma sekund bestämmer jag mig för att stå hela vägen till slutdestinationen även om jag så blir själv på bussen. Förgrymmade unge.

Det går smidigt att förlänga visumen och vi bokar in oss på ett trevligt boende om en vecka när vi kommer hit med cyklarna. Njuter av riktigt god mat några gånger. Lyckas få plats på en stor buss tillbaka till Arvaikheer där vi till och med får två säten var. Vilken njutning. På bussarna spelar de Modern Talking vilket verkar vara absolut hetast här just nu.
Distans 0 km.

Dag 151. Arvaikheer – Burd.
Vi cyklar ut ur Arvaikheer och tar riktning mot Ulan Bator på bra asfalt. Det ska vara den mest trafikerade vägen i landet men vi är i stort sett själva. Det kuperade landskapet med mycket gräs fortsätter. Långa men inte så branta backar avlöser varandra. Moln och svag motvind vilket är synd nu när vi äntligen är på asfalt. Inte så jobbigt för benen men det dånar i öronen och vi har inte haft någon tyst cykling på en månad. Ser mycket får och getter och andelen hästar ökar för varje meter. På eftermiddagen börjar jag känna mig sämre. Det är nog förkylning på gång och det gör ont i hals och luftrör. Inte speciellt konstigt då det var förkylda människor på både bussarna och i sovsalen. När jag lyser med pannlampan utanför tältet på kvällen upptäcker jag två ögon 10 meter bort. Jag kliver ut och upptäcker en hungrig hund som nosat upp oss medan vi kokat middag. Hunden är rädd men jag lyckas ge den några kex. Höjdmeter 470.
Distans 106 km. Ack 7454 km.

Dag 152. Burd – Erdenesant.
Samma trevliga landskap fortsätter nu i medvind och sol. Däcken sjunger härligt mot asfalten men jag mår inget vidare och cyklar sakta. Backarna är flera kilometer långa och aningen mer njutningsfulla när det går utför och man kan rulla. Passerar ett kort parti sanddyner och ser några kameler. Stannar och äter biffstek på ett trevligt hak med uteplatser under tak. Hästar och kor trängs längs vägen i små vattenhål eller under viadukter i skuggan för att komma undan den värsta hettan. Ser några stora fåglar som jag inte känner igen. Flera gånger varje dag blir vi passerade av bilar fyllda med mongoler som stannar tvärt, skyndar sig ur, sliter fram sina snablar och står och pissar längs vägkanten samtidigt som vi cyklar förbi. Inte speciellt trevligt och bara killar givetvis. Jag mår bättre på kvällen. Vi slår upp tältet och jag landar dagen fint med en Knorr Broccoli-Mozzarella. Höjdmeter 500.
Distans 125 km. Ack 7579 km.

Dag 153. Erdenesant – Bayankhangai.
Hinner inte sova länge innan jag vaknar av att jag har ont i magen och mår allmänt illa. Efter en stund kastar jag mig ur tältet och kräks några gånger. Mår genast mycket bättre och kan sova vidare. Vet inte exakt vad det kan vara. Biffsteken kanske. Eller den mongoliska tejpen vi använder för att tejpa igen innertältet. Det är trasigt sedan några dagar och tejpen vi precis köpt luktar hemskt. Tung morgon men jag tvingar i mig en halv portion gröt. Kommer iväg sent. Kuperat, varmt och ingen energi i kroppen. Trafiken ökar och bilarna kör otrevligt fort. Passerar en död motorcyklist som ligger på sidan av vägen. Polis på platsen.

Lunchar vid 60 km och jag kämpar med att få i mig mina favoritnudlar men det gör susen och jag kvicknar till efter det. Kommer till en flod och jag är på väg att ta ett dopp men vattnet är för skitigt. Fyller på vatten, juice och godis i en större by. Fin solnedgång när vi cyklar svagt uppför över en platå i motvind och med tilltagande trafik. Hittar fin tältplats på en höjd 100 km från Ulan Bator. Höjdmeter 460.
Distans 106 km. Ack 7685 km.

Dag 154. Bayankhangai – Ulan Bator.
Fortsatt lika natur, kanonväder och jättevarmt. Ser några jakar och de känns aningen felplacerade här i värmen. Krånglar oss förbi ett vägbygge och passar på att pausa. En liten lastbil med kor på flaket kör förbi och vägen är så ojämn att kossorna tappar balansen och nästan trillar ur. Lastbilens flak omges av tunna rör och en av kossorna får ena benet mellan rören och utanför flaket när den försöker återfå balansen vilket inte alls trevligt att se. Vid 20 km kvar till Ulan Bator cyklar vi förbi en förort och det luktar hemskt illa i hela byn. Längs vägen ligger skinn från olika djur på tork och som man kan köpa.

Får syn på Ulan Bator när det är 10 km kvar och sista biten är nedför. Väl nere i stan tilltar trafiken dramatiskt och vägen blir enormt dålig. Full koncentration gäller och vi kämpar febrilt för att inte bli överkörda eller paja cykeln i något stort hål. Det går dock bra och vi letar upp det förbokade vandrarhemmet och checkar in. Duschar snabbt och pyser ner till mongoliska rallyts mållinjeparty som är varje lördag. Skoj evenemang och vi träffar på en del kul folk som vi känner igen. Nu blir det vila i en vecka innan det är dags att börja cykla söderut mot Kina. Höjdmeter 700.
Distans 108 km. Ack 7793 km.

//Magnus Hedström