2010-11-27. Pingyao, Kina.

Dag 222-226. 11 november 2010 -. Datong.
Listan över världens mest luftförorenade städer domineras av Kina. Nu är inte Datong med 1.6 miljoner folk med på den men staden har vansinnigt dålig luft. Kineserna harklar sig och spottar mer än någonsin. Men man kan inte klandra dem. Efter några dagar här gör man samma sak själv. Det finns en hel del kolgruvor i området och de verkar vara en stor bov. Dock så åker man inte till Datong för att andas friskluft. Strax utanför byn finns två omtalade sevärdheter.

De 252 Yungangrottorna byggdes av turkisktalande buddhister för cirka 1500 år sedan. Fyrtiofem av dem är öppna för besök eller som ibland man kan se in i dem från öppningen. I grottorna finns 51.000 statyer karvade direkt i berget föreställande bland annat djur, tempel och massvis av små buddhas. Några av grottorna är stora och innehåller enorma buddhastatyer. Den största 17 meter hög. Jag besöker också Xuankongtemplet eller Det hängande klostret som det också kallas. Även det byggt av buddhister för 1500 år sedan. Litet kloster men galet spektakulärt läge mitt på en lodrät bergsvägg 50 meter över marken.
Distans 0 km.

Dag 227. Datong – Shanyin.
Det är massvis av trafikljus på väg ut ur Datong och fram tills jag hittar på väg 208 söderut. Luften är kass. Vägen är kass men blir snart bättre. Det blir luften också. Det dyker upp berg till väster men cyklingen är flack. Det går två vägar parallellt med varandra och jag väljer den lugnare. Det är ont om bra tältplatser som vanligt men strax före Shanyin ser jag ett parti orörd mark men det ser misstänkt ut att vara ett militärt övningsområde och jag finner det olämpligt att chansa. Man vet ju aldrig vilken övning som kan bli morgondagens väckarklocka. Kina har ju kärnvapen. Checkar istället in på ett trist ställe i den smutsiga staden Shanyin. Går ut och äter på kvällen och det blir missförstånd vid beställningen och jag får in 3 rätter. Även de två som jag tackade nej till när de frågade vad jag ville äta. Höjdmeter 160.
Distans 85 km. Ack 10173 km.

Dag 228. Shanyin – Shenchi.
Kall morgon men sol och vindstilla. Jag lämnar väg 208 och ska på mindre vägar försöka ta mig över till väg 209. Det är skyltat till Shuozhou där jag tappar vägen en stund men frågar och kommer rätt igen. Det är varmt och skönt när jag stannar för lunch och lagar nudlar bredvid vägen. En bil som passerar tvärnitar och tre killar vill prata och fota mig. De kommer tillbaka en stund senare med en tjej och så blir det foto med henne också. Tror ett tag att jag missat avfarten till Shenchi men så kommer det en skylt att det är 13 km kvar. Elva av dessa är uppför upp till 1600 meter över havet och jag är i motlutet inklämd mitt i en lång rad av dånande lastbilar. Checkar in och avrundar dagen med en isdusch. Höjdmeter 570.
Distans 91 km. Ack 10264 km.

Dag 229. Shenchi – Lanxian.
Moln, motvind, kallt och mycket trafik men nedför. Vägen delar på sig efter 15 km och trafiken blir normal. Det blåser 8-11 sekundmeter motvind så det blir långbyxor. Kuperad väg men trista vyer. Äter snabbmat i Wuzhai. Hittar på väg 209. Fortsatt kuperat med en del terassodlingar. Passerar någon mysig liten by. Det är en grad varmt när jag blir förföljd av en svart audi med tonade rutor som ligger 75 meter bakom mig i 5 km vilket känns olustigt. Jag blir ofta förföljd i städerna av nyfikna kineser men aldrig på landsvägen. Svagt utför i 30 km och vinden mojnar. Det är lätt cykling. Blir förföljd igen nu ännu längre av en liten röd bil ända in till staden Kelan där jag blir stoppad av polisen.

De möter mig redan vid infarten till stan och ber mig stiga in i polisbilen för att åka någonstans som det verkar. De är vänliga men jag vill såklart inte lämna hojen. Vi gör upp att jag ska cykla bakom dem in i staden. De kör med blåljusen på. Jag tror ett tag att de ska visa mig vilket hotell jag ska bo på och jag tänker typiskt att man inte får välja det själv. Men vi landar på polisstationen. Jag tror då att de vill bjuda på te men de vill se mitt pass och det tar en halvtimma att reda ut från vilket land jag kommer. De säger att Kelan är avstängt för utlänningar. Det är tydligen en militär zon. De ringer in en tjej som talar engelska och som ställer en del frågor. Vad jag heter, när jag är född och i princip det som står i passet. Samt hur länge jag varit i staden. Jag kom ju nu säger jag. Jag tvingas visa mina bilder jag tagit under dagen och måste radera alla efter Wuzhai där jag åt lunch. Det är ett tiotal bilder varav i alla fall två hade varit skoj att ha kvar.

Jag får inte bo kvar i staden över natten. Jag får inte cykla vidare. De ska tydligen skjutsa mig till nästa stad 80 km bort. Det är nu mörkt ute när vi lastar in mina prylar i en modern jeep. Vägen är stundtals helkass och isig och det inträffar ungefär 10 incidenter där chauffören paniknitar för att inte fara av vägen. Problemet är att alla fordon kör med helljus på och det går inte att se något vid möte. Vi har både helljus och blåljus men det blir ända en fullständigt livsfarlig resa. Det finns inget säkerhetsbälte bak och poliserna använder dem inte där fram. Vi stannar 20 km före Lanxian där jag blir avsläppt. Vägen ligger öde och det är rejält mörkt trots lätt månsken. Poliserna avslutar med att på knagglig engelska säga följande till mig; ”Attention please, bad guys in this area”. Sen vänder de om och åker hem.

Det är 3 minusgrader, vindstilla och skönt. Cyklingen är lätt och går nedför. Dock bökiga möten med lastbilar som använder helljus. Jag ser inget och är orolig att ramma någon kvarglömd stenbumling. Kommer till staden Lanxian och checkar in på första hotell jag ser. Får brottas med fyra besvärliga killar först i receptionen och lite senare även på rummet. Hotelldirektören som luktar sprit vill visa hur precis allt fungerar innan han ger sig av. Höjdmeter 460.
Distans 102 km. Ack 10366 km.

Dag 230. Lanxian – Fangshan.
Fem i tio knackar hotelldirektören på dörren och säger att utcheckning är 10:00. Okej, ge mig 5 minuter säger jag. Visst svarar han och sätter sig på sängen. Sen blir vi osams. Först blir han upprörd över att jag inte har några långbyxor. Kallt ute visar han. Sen vill han bära ner min cykel från rummet men han luktar fortfarande sprit och jag misstänker att han vill testcykla hojen. Till slut skriker jag åt honom och det tar ett tag innan han ger sig. Jag hojar in till city och gömmer mig där det inte är några folk för att nollställa cykeldatorerna. Vips så är jag omringad av 15 personer som inspekterar mina ben och cykeln.

Härligt väder och vindstilla i 8 km, sen motvind och svagt uppför i 20 km. Två lastbilar stannar plötsligt när jag står och fotograferar. Fyra killar kommer utspringande och berättar energiskt att jag inte har några långbyxor. Nedför och mindre trafik. Luften är bättre mellan städerna. Mer terassodlingar. Kommer in i staden Fangshan som verkar lugn och tämligen ren men hotellet kör turistpriser för mig vilket antagligen är dubbelt mot vad kineserna betalar och det blir för dyrt. Cyklar vidare och hittar runt milen senare ett enkelt motell för 30 kronor. Höjdmeter 440.
Distans 81 km. Ack 10447 km.

Dag 231. Fangshan – Lijiashan.
Fantastiskt väder igen. Svänger av väg 209 och cyklar småvägar upp i bergen. Tvåhundra höjdmeter på 5 km cykling. Därefter nedför. Nu har jag inga kinesiska tecken på kartan längre utan måste ständigt fråga efter vägen vilket gör det svårt. Passerar flera korsningar och flera byar. Folk verkligen stirrar när jag passerar. När jag stannar för att fråga om vägen går en del därifrån utan att säga ett ord. Ännu mer ner i torrt bergslandskap och jag följer en uttorkad flod. Kommer till en större stad efter 30 km och funderar på om jag kan vara framme för dagen. Då ser jag en skylt att det är 28 km kvar.

En kines med värsta kameran kommer springande och frågar om han får fota mig. Visst säger jag. Han ska bara ringa några samtal först. Jag väntar en stund sen åker jag vidare. En halvtimma senare dyker han upp igen. Frågar om vi inte kan prata lite och så börjar han ringa igen. Jag cyklar vidare. Nu är vägen större och bra och det går nedför längs en ännu större uttorkad flod. Kineserna är ju stora fan av dammbyggen, kanske därför det inte finns något vatten i floderna. Jag kommer ner till staden Qikou där Gula floden rinner och nu är det plötsligt varmt. Jag letar upp en skylt till byn Lijiashan som ligger 3 km bort och sista biten är 100 höjdmeter jordstig och jag släpar upp cykeln till en fantastisk by där folket bor i grottor. Höjdmeter 470.
Distans 61 km. Ack 10508 km.

Dag 232. Lijiashan.
Vilodag i Lijiashan som ligger 850 meter över havet. Byn liknar ingenting annat, är 550 år gammal och ligger i ett bergsområde på en sluttning 100 meter ovanför Gula floden. Husen är i 9 våningar och byggda som grottor direkt i jorden. Det har bott 600 familjer här som mest. Nu är det bara 40 kvar samt en turist. Det finns inga bilar eller fordon så det är tyst, skönt och mycket vackert. Jag får ett eget stort rum eller grotta hos en trevlig familj på nionde våningen och serveras samma mat som de äter.
Distans 0 km.

Dag 233. Lijiashan – Lishi.
Fortsatt fint väder men noll grader. Jag går ner till Gula floden och tar samma väg tillbaka förbi Qikou och upp längs den uttorkade floden. Ser en skylt mot Lishi efter 15 km och vägen går stadigt uppför till 35 km. Det är ett fantastiskt landskap med djupa dalar, branta bergssidor och överallt är det spektakulär åkermark i terassform. Vad jag kan se är det mest majsodlingar. Jag cyklar igenom flera små byar. Som högst är jag uppe på 1450 meter och cyklar igenom en otäck svart tunnel. Sedan nedför i 18 km hela vägen till staden Lishi.

Det är lite bökigare att checka in när man är själv och speciellt i den här delen av Kina. När jag kommer fram försöker jag låsa cykeln så fort jag kan. Jag har ett kodlås och jag vill inte att någon ska se koden som jag måste ratta in för att kunna låsa. Det hinner jag oftast inte innan det dyker upp en kines i armhålan och det sker ungefär samtidigt som en annan kines är framme och drar i mina hår på benen. Det är inte det att de är ute efter att se låskombinationen för att sno cykeln. De är bara så infernaliskt nyfikna på vad jag håller på med.

När jag ska ta av väskorna från cykeln kommer det ofta en säkerhetsvakt från hotellet som ska hjälpa till. Alltid en kille som tror att han kan allt vilket han inte alls kan och så börjar han slita loss packningen från cykeln så att saker nästan går sönder. I receptionen jobbar det i normala fall ett gäng unga tjejer och de i sin tur tror inte de kan något alls fast de visst kan. Jag måste trycka upp guideboken i ansiktet på dem för att få dem att läsa de kinesiska tecknen där det står; Jag vill ha ett singelrum. Spänningen släpper lite när de upptäcker vad jag är ute efter. Annars borde det ju inte vara någon stor skräll att man vill ha ett rum när man kommer till ett hotell. Priset får jag dem att knappa in på sina ultramoderna miniräknare. En sån där som man slängt ut både person och miniräknare redan halv åtta på morgonen ifall någon använt den på kontoret. Den talar. Höjdmeter 870.
Distans 53 km. Ack 10561 km.

Dag 234. Lishi – Pingyao.
Det är svårt att hitta rätt väg ut ur Lishi. De två första jag frågar pekar åt fel håll. Till slut är jag på väg 307 österut och det går svagt uppför i en dalgång. Det är en del trafik, mycket bebyggelse och inte speciellt vackert. Vägen blir brantare ju högre jag kommer och sista biten upp till ett pass på 1700 meter får jag nästan värmeslag i solen. Rejält svettig rastar jag en kort stund innan jag klär på mig och börjar rulla nedför. Det är brant i 10 km och jag blir som en isbit inklämd mellan några långtradare. Det blir moln och 9 grader. Jag kan rulla i 30 km innan det blir platt.

Cyklar igenom staden Fenyang och svänger in på en mindre väg mot Pingyao. Det är nu helt flackt och stora åkermarker som stundtals är vattentäckta. Det är dålig luft och dis. Vägen är bra i 15 km men sen blir det kaos. I 10 km går det knappt att cykla. Ser ut som om att det varit översvämning och att det vällt in jord och sten på vägen som är galet ojämn. Kommer till Pingyao när det börjar skymma och hittar inte ingången till staden som är omgiven av murar. När jag väl kommer in är det strömavbrott och kolsvart så jag måste plocka fram en pannlampa. Hittar till slut mitt boende som kan vara resans trevligaste. Nu ska jag vila i några dagar sen blir det fjällvandring i Hua Shan och därefter Terrakotta. Höjdmeter 900.
Distans 133 km. Ack 10694 km.

//Magnus Hedström

2010-11-13. Datong, Kina.

Dag 193-216. 13 oktober 2010 -. Beijing.
Beijing är Kinas huvudstad och med 19 miljoner folk landets andra största stad efter Shanghai som huserar 22 miljoner. Beijing skulle kunna vara en av världens coolaste städer men får tyvärr inte riktigt ihop hela konceptet. Det är ofta svårt att röra sig både på land och nere i tunnelbanan. Det är alldeles för mycket folk och fordon. Det visas bara ett fåtal amerikanska filmer på bio varje år, antagligen för att gynna den egna produktionen. Det jobbar 30.000 kineser på den lokala internetcensuren vilket krånglar till saker. Det är ändock en imponerande stad och det finns massor att se och göra och det finns framförallt en sevärdhet i knockoutformat. Muren.

Malin packar ihop och flyger hem till Sverige och strax efter plockar jag upp mamma på flygplatsen. Vi sätter full fart med sightseeing och anmäler oss till en promenad på den Kinesiska muren. Bussen släpper av oss vid Jinshanling där den klassiska promenaden till Simatai börjar. Det finns flera bra ställen att syna muren på utanför Beijing men just här ska det vara som bäst om man vill gå en bit. Den här delen av muren är restaurerad. Där den inte är underhållen kan man normalt inte gå om det nu ens finns några ruiner kvar över huvud taget.

Muren började byggas för över 2000 år sedan men det mesta av murens 8852 km är byggda mellan år 1300 och 1600. Vi vandrar uppe på muren och den slingrar sig fram längs höga bergskammar kilometer efter kilometer. Vid varje liten topp finns ett torn som man går igenom så det är kuperat hela tiden och ofta brant. Vi har lyckats pricka in jättefint väder och utsikten med berg, skog och mur håller absoluta världsklass. Det är få turister de flesta som går är från samma buss som oss. Sista biten ner till Simatai är avstängd för ny restaurering och vi klättrar ner från muren efter 6 km.

Att muren skulle bli intressant det visste vi innan. Men att vi skulle bli bjudna på en show redan i bussen på väg till Jinshanling kunde vi inte ana. När vi stannar vid en mack för att tanka ser vi två kineser som inte riktigt har samma synsätt på en trafiksituation som vi tyvärr just missat. Ena killen är en sån där hård typ på motorcykel med skinnjacka och svart hjälm. Han skäller ut en sån där cool typ med kostym och öronsnäcka medan den mannen står och tankar. Mc-killen håller ett långt föredrag viftande med armarna. Kostymkillen är mycket större och viftar med ett finger framför näsan på den lilla mc-killen att han bör hålla sig lugn.

När den stora killen tankat klart försvinner han en stund för att strax efter komma tillbaka och fixa betalningen medan mc-killen står kvar bredvid bilen och väntar. När de sammanstrålar igen kör mc-killen samma föredrag i repris med vevande armar men med ett par snäpp högre volym. Det blir droppen för kostymnissen som hoppar in i bilen och trycker på gasen i botten när mc-killen fortfarande står framför bilen. Jag vet inte om han vill skrämmas eller köra över honom men han träffar benen så att mc-killen ramlar över huven och tar emot sig med händerna.

Mc-killen blir då galen och försöker öppna en bildörr men hinner inte utan dunkar istället hjälmen i bilens baklucka samtidigt som den accelererar i en rivstart. Överraskande nog så har mc-killen placerat en mc-polare vid mackens utfart som nu kommer springande och rycker upp en bakdörr i farten men lyckas inte hoppa in då bilen svänger och sladdar ut från macken. Båda mc-killarna hoppar då upp på sina hojar och börjar jakten som vi tyvärr missar. Om bilisten kom undan är nog tveksamt trafiksituationen är halvkaos och antagligen fastnade han ganska snart i köer om han nu inte hade en himla tur.

Beijing är mycket tempel och gröna parker. Vi besöker det trevliga buddhistiska Lama Temple. Vandrar en halv dag i den vackra Himmelens tempelpark. Trängs med mängder av kineser i Förbjudna staden som är ett stort område mitt i city med vackra hus, häftiga portar, några tempel och stora rena ytor där beslutsfattarna bodde i 500 år samtidigt som området var avstängt för alla andra. Sommarpalatset är Beijings näst bästa sevärdhet. Ett stort parkområde lite utanför centrum runt en sjö med flera öar, vackra broar, paviljonger och med ett tempel uppe på en höjd med storslagen vy över parken och Beijings stadskärna. Sommarpalatset var beslutsfattarnas rekreationsområde när de inte höll till i Förbjudna staden.

Beijing kan vara jobbigt ibland. Innan jag fick kläm på byn kunde dagen börja så här: Jag kommer in på ett internetcafe och vänder direkt när det inte går att andas av all cigarettrök. Det får bli city istället tänker jag men så får jag inte plats i tunnelbanevagnen annat än att stå som en sardin bland ett myller av harklande kineser. Prövar taxi men när det är rusningstrafik vill chaufförerna antingen inte köra västerlänningar eller så tar de åttadubbelt pris. Jag lägger ner city och tänker handla mat men blir inte insläppt i affären då jag har ryggsäck. Traskar tillbaka till vandrarhemmet och läser bok istället.

Beijings shopping är inte heller någon lek. Antingen går man i de exklusiva varuhusen och handlar originalgrejor dyrare än i Sverige där man nästan blir ensam kund. Eller så väljer man någon av alla inomhusmarknader där nästan allt är fejk och man har inte en aning om priserna. Det är ett myller av turister och kunder och försäljare och kikar man på minsta lilla pryl och blir upptäckt vilket man givetvis blir så håller de i en tills man handlat något eller sliter sig loss. Här drar de sig inte för att lura kunderna på priser tio gånger inköpspris. Bästa prutmetoden tycks vara att klargöra redan från början att man absolut inte vill ha prylen och då sjunker priset drastiskt. Speciellt bra shopping är det inte men ändå lite roligt att se och uppleva.

Beijings charm ligger i dess hutonger. Ett myller av smala gator och med massor av aktivitet. Det är här man hittar de överlastade cyklarna, de skrikande fruktförsäljarna, cykel och mopedmekaniker som har sin arbetsplats direkt på gatan, en uppsjö av små restauranger och stånd med billig mat samt en del souvenirbutiker om området också drar turister. Går man till en park tidig morgon så hittar man hundratals kineser som pysslar med konstiga gymnastiska övningar i grupp och ofta till musik. Eller så spelar de kort eller något bollspel med fiskhåvssträngat badmintonracket där man med stil föser iväg bollen till sina med eller motspelare.

Jag finner kineserna en aning virriga. Ibland när man kommer gående så bestämmer de sig för att börja röra på sig precis som man ska passera och man tvingas tvärnita för att inte krocka och det gäller förutom gångare även cyklister och bilister. I Sverige skulle man väl få en örfil med ett sånt beteende men här är det vardag. Priset tar nog en händelse inne på en av toaletterna vid Sommarpalatset. När kineserna kliver innanför tröskeln till det allmänna utrymmet så öppnar de samtidigt både skärp och gylf och gör sig beredda. De kan liksom inte avvakta och se hur situationen i badrummet är. Nu är det fullt på alla pissoarer och det hade kanske inte varit så dumt att vänta en liten stund med starten. Men det verkar inte heller vara något problem för helt plötsligt ser jag 10 köande kineser med en varsin ballefjong i näven och det i samma veva som jag själv är på väg ut vilket inte är alldeles lätt då utgången inte riktigt är anpassad för en hel klunga. Otrevligt värre.

Av Beijings 143 museer besöker jag inget. Mamma åker hem efter 9 roliga dagar. Min före detta arbetskompis Lisa med familj passerar byn på en resa i landet och jag får middagssällskap i några dagar till vilket är kul. Vi äter bland annat den klassiska pekingankan. Gott kött som jag nog skulle kalla anka och som rullas i tunt pannkaksliknande bröd vilket fylls med grönsaker och sås. Taktiken påminner en del om tacos. Jag lämnar in cykeln på service och byter kedja för första gången samt vevlager. Mamma hade med sig ett helt nytt bakhjul med ny kassett samt nya riktiga däck och slangar så nu känns cykeln som ny. Jag har också fått ett nytt innertält då dragkedjan på det förra var trasig. Efter nästan 4 veckors vila är det så dags att cykla vidare.
Distans 0 km.

Dag 217. Beijing – He Nan Tai Cun.
Det är varmt och skönt men smog när jag lämnar Beijing västerut. Det går bra att hitta och efter 35 km är jag på väg upp i bergen på väg 109. Vägen blir smal och trafiken kör onödigt fort. Efter 50 km är det 4 km uppförsbacke till 550 meter över havet och på krönet cyklar jag igenom en lång mörk otäck tunnel där det hade varit uppskattat med lite mer hänsyn från bilisterna. Det är svalt ute och de träd som har löv kvar badar i höstfärger. Jag rullar ner på andra sidan och slår upp tältet i en träddunge endast 15 meter från vägen. Höjdmeter 650.
Distans 65 km. Ack 9756 km.

Dag 218. He Nan Tai Cun – Renjiagou.
Ingen lyckad tältplats. Alldeles för livat med mycket lastbilar och oljud från en järnväg hela natten samt stark vind. Fin morgon dock och bra asfalt men moln drar in tidigt och det blåser motvind. De sista löven ryker från träden. Vägen slingrar sig fram i en dalgång lite mera upp än ner. Jag passerar Qingshui vilket är första byn som stämmer med kartan sedan Beijing. Därefter blir det konstant uppför i stark motvind. Lagar nudlar vid 55 km och samtidigt kommer det några snöflingor så det får bli långbyxor. Sen blir det riktigt brant och jag kan bara cykla i 6 km/h. Blir rejält trött i låren så jag stannar och vilar flera gånger. Efter 70 km når jag ett pass på 1475 meter och då har det varit brant sedan lunch samt att jag startade dagen på 315 meter. Totalt 30 km backe. På toppen gissar jag att det blåser runt 18 sekundmeter. Jag är svettig och vinden är grymt kallt. Termometern i packningen registrerar minus 1,4 grader som kallast.

Jag sätter av direkt nerför men går vissa bitar då det inte går att hålla balansen i vinden. Det börjar bli mörkt samtidigt som jag når en liten by där det finns enkelt men okej boende. Det är grymt skönt att komma in i ett varmt rum även om det bara håller 8 grader. Rummet och hotellet saknar toalett så jag använder byns allmänna vilket är en multitoa med 5 hål i golvet i ett och samma rum. Höjdmeter 1260.
Distans 77 km. Ack 9833 km.

Dag 219. Renjiagou – Korsningen väg 109/207.
Det snöar under natten. På morgonen är vägen isgata men vädret är fint. Jag tar det lite piano med avfärden tills isen smälter. Det bär uppför direkt och vägen är fortfarande isig där det är skugga. En tankbil har fått sladd och fastnat mitt i vägen och blockerar framfarten för alla utom mig. Det är 5 km upp till ett nytt pass på 1410 meter. Sen brant ner på is i skugga och jag kryper fram. Chaufförerna som jag möter har hoppat ur sina fordon och skottar sand på vägen. Passerar ytterligare en lastbil som glidit och blockerar vägen. Olyckorna gör att det är minimalt med trafik vilket är skönt.

Det är en bra bit utför och det blir varmare hela tiden. Kommer ut på en större väg med vägren och cyklingen är kuperad förbi några byar men efter en stund lämnar jag bergen bakom mig. Flackt och åkermark med mycket folk på fälten där de använder hästar istället för traktorer. Ingen vind och jag trampar på i bra fart tills det börjar skymma då jag hittar ett motell i korsningen mellan vägarna 109 och 207. Höjdmeter 930.
Distans 85 km. Ack 9918 km.

Dag 220. Korsningen väg 109/207 – Yangyuan.
Frost och kallt när jag trampar norrut i fint väder och utan vind. Bra väg och lite trafik. Har träningsvärk i benen efter de senaste dagarnas bergsetapper. Varje kvadratmeter av marken är väg, hus eller åkermark. Stora lass av majsplantor transporteras av hästar och åsnor. Vid 40 km svänger vägen väst igen och det blir blandat mellan ny asfalt och gruspartier där de håller på att byta ut en massa broar. Det börjar blåsa motvind och vinden tilltar. Efter en stund kan jag bara cykla i 11-12 km/h.

Staden Yangyuan är felplacerad på kartan och dyker upp 10 km för sent. Jag tar mig in till city och folk tittar på mig som om det vore E.T. som cyklar förbi. Ser en ny variant av fårtransport. Två mc-killar har surrat fast bakbenen på två får i framgaffeln och frambenen i bakdelen på sina hojar och kan på så vis köra omkring med två levande får var utan att störas i sin körning mer än att det antagligen luktar lite kul. Hittar ett hotell med dusch och det är så galet skönt med varmvatten när man har frusit hund står jag och tänker när det inte finns något varmvatten. Slår ihjäl några kackerlackor och går sen ut på stan och äter kycklingburgare. Höjdmeter 170.
Distans 80 km. Ack 9998 km.

Dag 221. Yangyuan – Datong.
Efter 2 km passerar jag 10.000 km totalt. Samma väder som igår, vackert, kallt och ingen vind men det är några lustiga molnformationer här och var så jag anar vartåt det barkar. Det börjar blåsa redan efter 35 km och det är stark motvind. Kämpig cykling och mycket trafik samt inte så roliga vyer. Kommer in i staden Datong och kör igenom hela centrum till ett hotell vid järnvägsstationen där det ska finnas sovsal men det gör det inte längre. Väljer istället ett hotell med ett eget mycket fint rum med härligt varm dusch. Tar en promenad på kvällen då det är halv storm och det blåser sand, löv och en massa damm i luften samt att bitar från husen kommer farande så att jag nästan får en parabolantenn i skallen. Nu blir det vila i några dagar innan jag fortsätter mot Pingyao. Höjdmeter 220.
Distans 90 km. Ack 10088 km.

//Magnus Hedström

2010-10-29. Beijing, Kina.

Dag 183. 3 oktober 2010. Jining – Dukoubaoxiang.
Vädret är sol men kallt när vi lämnar Jining på väg 110 och det är galet med trafik. Kommer till en betalstation där det är 5 km kö av lastbilar och jag gissar att vi på insidan passerar cirka 200 stillastående ekipage. Moln drar in, landskapet blir kuperat och längs vägen är det hela tiden bebyggelse eller åkrar. Vi cyklar bredvid en ny stor motorväg och det är lika mycket trafik på den. Vid 60 km rammar Malin ett häftstift och får punktering vilken fixas under lunchen. Fortsatt kuperat och vackert och på kvällen passerar vi en ny betalstation med ungefär 200 lastbilar i 5 km kö. Säkert samma lastbilar som vi körde om på förmiddagen och som passerat oss under dagen. Precis innan det blir mörkt tycker jag mig skymta den Kinesiska muren långt bort. Det är svårt att hitta tältplats och vi hamnar till slut på en öde parkering och tältar på betongunderlag bredvid en mur. Höjdmeter 850.
Distans 102 km. Ack 8958 km.

Dag 184. Dukoubaoxiang – Xuanhua.
Vi får besök vid tältet på morgonen av två kineser som till en början verkar sura men det svänger när de ser våra cyklar. Kallt men fantastiskt väder. Börjar med att rulla i 13 km ner genom en canyon bland massor av lastbilar. Fortsätter nerför i totalt 30 km medan vi droppar från 1300 till 700 meter över havet där det blir varmare. Jag lyckas köra in i samma sorts taggar som vi brottades med i Mongoliet och får punktering både fram och bak samtidigt. Punka nummer 16 och 17. Vägen blir flack och vi cyklar bredvid stora gula och gröna majsodlingar samt trevliga berg bara kilometern bort. Det är skördetid och mycket folk på fälten.

Vi passerar ett avsnitt av Kinesiska muren som är förfallet. Fortsatt mycket lastbilar blandat med mopeder, åsnor och trehjulingar ibland lastade med tre gånger större volym än vad som antagligen skulle ge fängelse i Sverige. Det är stark medvind, perfekt asfalt, bred vägren och alla tar hänsyn så det är kanoncykling förutom att ljudnivån och luften inte är speciellt behagligt. Cyklar igenom Wanquan och fortsätter till Xuanhua där vi letar upp ett hotell och checkar in. Höjdmeter 150.
Distans 103 km. Ack 9061 km.

Dag 185. Xuanhua – Yanqing.
Fint väder men smog och disigt. Kartan stämmer inte med vår gps och varken karta eller gps stämmer med verkligheten. Vi cyklar på en väg som inte finns. Frågar lokalbefolkningen ofta om nästa ort men det är besvärligt. Visserligen finns städerna både på engelska och kinesiska på kartan men kineserna kan inte peka. Det är helt omöjligt att se åt vilket håll de menar att vi ska cykla. När de försöker peka ser armen ut som en banan och handen samt fingrarna hänger och spretar åt alla håll. Ibland är det till och med så illa att vi inte ens kan se om de menar att vi ska fortsätta rakt på eller om de tänkt sig att vi ska göra ett vanligt lappkast och vända om 180 grader.

Vi snurrar runt i Xuanhua ett tag bland trafik, damm och lera innan vi ser skyltar mot Beijing och följer dem. Överallt känns det som en stor arbetsplats med ständiga byggen längs vägen. Det är kuperat och varmt. En bit före Huailai finns det en alternativ väg bredvid vägen att köra på så cyklingen blir mer avslappnad. Det planar ut när vi följer en sjö på höger sida samt ser fina berg till vänster om oss. Vid 86 km kvar till Beijing visar skyltar att vi passerar stadsgränsen. Ny asfalt med raka linjer av planterade träd och inga lastbilar. Vi försöker hinna så långt vi kan och hamnar i Yanqing före mörkret där första hotellet inte tar emot aliens men vid nästa hotell blir det bra. Höjdmeter 620.
Distans 117 km. Ack 9178 km.

Dag 186. Yanqing – Beijing.
Yanqing har ett modernt city och en trevlig flod som vi passerar. Ut på väg 110 med härlig asfalt och planterade träd längs vägen som ger skugga. Cyklar förbi en lång sträcka med lastbilstvättar på vägrenen som en massa driftiga kineser ordnat med hjälp av varsin vattenslang. Kommer till ett bergsområde och det bär uppför och blir dimma vilket jag tror är smog. Efter en kort bit upp blir det 20 km backe nerför på smal väg full av hårt bromsande lastbilar. Kommer in i Beijing några mil före centrum och det blir cykelbana men det går inte att slappna av. Cykelbanan används som busshållplats och omkörningsfil samt av bilar, trehjulingar, mopeder, elmopeder och cyklister som kör i motsatt riktning.

Vi tar oss till Himmelska fridens torg där det är tusentals folk. Det är nationell guldvecka och ett myller av semestrande kineser. Vi tar några bilder i hörnet av torget och med en av ingångarna till Förbjudna staden i bakgrunden. Sen har vi tur och hittar ett ledigt bra hotell till rimligt pris trots att vi inte förbokat. Från hotellet är det bara 3 innerkurvor till McDonalds där vi njuter länge. Vi har överlevt 129 dagar utan McDonalds eftersom det varken fanns i Kazakstan eller Mongoliet. Det måste vara nytt personligt rekord och troligen så är det väl nytt världsrekord också. Höjdmeter 230.
Distans 96 km. Ack 9274 km.

Dag 187-188. Beijing.
Vilodagar i Beijing. Det är bra väder och varmt men dålig luft och tjockt med smog. Det är sista dagarna i den kinesiska guldveckan så myllret av kineser minskar för varje timma. Det är 9 år sedan jag var här sist och det jag lägger märke till är betydligt färre cyklister. En del kör elmoped istället. En del har säkert köpt bil. Men många använder tunnelbanan som jag tyckte var kanon förut. Nu går det knappt att röra sig där nere och det gör saken bökig då Beijing är enormt stort. Kineserna spottar och harklar sig fortfarande även om det inte är lika intensivt som förut. Hälften av jordens rökare finns i Kina och de nästan oändliga rökmolnen har jag jobbigt med. Sen verkar det som om de fortfarande har kvar någon amöba i benen för normal gångfart är cirka 2 km/h.
Distans 0 km.

Dag 189. Beijing – Tianjin.
Det är mycket folk och bilar när vi försöker hitta ut ur Beijing. Vi hittar inte väg 103 direkt utan kör lite omvägar genom små byar som visserligen är gemytliga. Vädret är moln, dimma och smog. Efter 50 km kommer vi ut på rätt väg och sätter fart mot Tianjin. Tät trafik och full aktivitet längs vägen hela tiden. Det ligger majs på tork direkt på asfalten. Högljudda trehjulingar med enorma laster med blad passerar oss ständigt. Jag tror det är själva majsplantan eller vad det kan heta som antagligen används till något och måste flyttas. Det är svårt att hitta tältplats och det hinner bli mörkt innan vi till slut hamnar på en resort 20 km före Tianjin. Dyrt men bra boende.
Distans 131 km. Ack 9405 km.

Dag 190. Tianjin – Tanggu.
Vi har svårt att hitta rätt genom Tianjin centrum då det är mycket skumt skyltat. Alla skyltar visar hur långt det är till närmaste bro. Inte en skylt om vägnummer eller kommande orter. Det ordnar sig dock till slut och vi fångar upp väg 103 mot Tanggu och Gula havet. Det blir inget lugnare parti mellan städerna utan det känns som om vi cyklar i en storstad hela vägen. Väl i Tanggu tappar vi skyltningen igen men får hjälp av en vänlig kines. Vi vill till havet men hamnar i containerhamnen och de sista metrarna till vattnet är avstängt med stora stängsel. Det är Malins slutdestination på resan Östersjön till Gula havet och korsning av en hel kontinent med cykel. Gps’n visar att vi står en bit ut i vattnet när vi tar Malins målbilder. Härifrån kan man åka båt över till Japan men det får bli en annan gång. Vi cyklar samma väg tillbaka till Tanggu och letar upp en buss till Malin. Hon hoppar in i den och åker tillbaka till Beijing medan jag cyklar in till city och checkar in på ett hotell.
Distans 102 km. Ack 9507 km.

Dag 191. Tanggu – Tianjin.
Hotellpersonalen står i en klunga och vinkar av mig när jag ska åka samt att en städerska kommer springande med Malins soppåse som de tror att jag har glömt på rummet. Det har regnat under natten och smogen är borta. Blå himmel, blåsigt och motvind. Jag cyklar tillbaka till Tianjin, som är Kinas tredje största stad med 11 miljoner folk, och checkar in på ett bra hotell mitt i centrum. Det verkar vara en trevlig by med en del skyskrapor och fina konstnärliga broar över floden Hai precis där jag bor.
Distans 42 km. Ack 9549 km.

Dag 192. Tianjin – Beijing.
Jag startar redan 06:30 eftersom det blir mörkt före 18. Det går bra ut ur Tianjin och jag fångar upp väg 103 mot Beijing. Det är svalt men vindstilla och bra förhållanden. Får punktering vid 80 km men det är fram och jag kan laga på 20 minuter. Nummer arton. Kommer in i Beijing och cyklar flera mil stadstrafik. Funderar ibland om det finns några trafikregler över huvud taget eller om det bara är rekommendationer. De breda cykelbanorna är värdefulla och jag kan hålla bra fart ända in i city. En eker går sönder bak när jag har 100 meter kvar. Checkar in på ett mysigt vandrarhem där även några intressanta norskor bor och som vi bodde på samma ställe som i Ulan Bator. Dessvärre klantar jag till det och känner inte igen dem. Nu blir det lång vila med sightseeing i Beijing. Malin ska flyga hem till Sverige. Mamma ska komma och hälsa på och i månadsskiftet oktober november fortsätter jag att cykla själv mot sydvästra Kina. Nästa destination bör bli Datong.
Distans 142 km. Ack 9691 km.

//Magnus Hedström