2011-01-24. Chengdu, Kina.

Dag 77. 5 januari 2011. Ningqiang – Baolun.
Jag lämnar Ningqiang i nollgradigt och trist väder men vindstilla. Det är behagligt svagt uppför. Efter 15 km går växelvajern av och en trög växel hoppar i. Det är kallt så jag undersöker inte direkt om det går att fixa. Stannar efter 30 km och försöker laga men det klarar jag inte. Fortsätter trampa på tröga växlar. Cyklingen är kuperad och landskapet risfält. Det går mer ner än upp och temperaturen stiger till 7 grader. Vägen följer en stor motorväg och passerar genom flera tunnlar. Motorvägen är inte helt klar och all trafik hamnar efter en stund på min väg. Når en 2 km lång tunnel och tar på mig reflexvästen, pannlampa och äter lite kex så har jag i alla fall inte släpat på dem i onödan. Mitt i fikat stannar trafiken i tunneln upp. Jag slänger mig snabbt på hojen och tar rygg på en tankbil genom mörkret och benen går som på en Husqvarna Viking Emerald 118. Vit.

Längs vägen säljs miniburar med småfåglar som sitter i kylan och kvittrar. Kommer in i staden Guangyuan som verkar trevlig och jag blir sugen att stanna men Kina har sin största plutoniumtillverkning här och jag vill helst inte strula till det i onödan. Tappar vägen tillfälligt men så kommer en skylt med Zhaohua 14 km där jag tänkt stanna. Kämpar mig uppför några rejäla backar som jag måste stå upp i samt gå ibland. Bredvid vägen är det stora fina hus i trevlig natur. Plötsligt ser jag en skylt med välkommen till Baolun vilket abrakadabra är 15 km för långt och jag fattar ingenting. Cyklar in i staden och ser en vägskylt om väg 212 nordväst och den vägen ska inte finnas i Baolun. Strunt samma, bostad måste fixas.

Fin stad men skumma människor. Massor av folk skriker hello efter mig. Om jag svarar så skrattar de. Svarar jag inte så skrattar de också. Det blir nit på de tre första hotellen men sen hittar jag ett billigt halvruckel utan rumsnyckel. Ofta när jag checkar in så tar det inte många minuter innan det knackar på dörren och någon från receptionen vill komplettera incheckningen. Av den anledningen brukar jag undvika de lite mer avancerade prylarna i badrummet tills den proceduren är avklarad.

Efter en halvtimma knackar det som vanligt på dörren men nu är det inte från receptionen utan jag får en polislegitimation i ansiktet. Det är dags för förhör igen. Vi snackar inte samma språk men efter en halvtimma är den trevliga konstapeln nöjd även om han tar med mitt pass för kopior. Jag får det dock snart tillbaka. Efter ytterligare en timma kommer samma polis igen. Nu i sällskap med en engelsktalande tjej och de vill reda ut några oklarheter men allt verkar vara i sin ordning. Det är bra att vara från Sverige och det är viktigt att jag cyklar vidare direkt imorgon bitti. Höjdmeter 700.
Distans 111 km. Ack 11941 km.

Dag 278. Baolun – Yaoduzhen.
Jag byter växelvajer på hotellrummet. Väg 212 följer en bred flod full med vatten och som är omgiven av branta berg med terrassodlingar. Naturen är storslagen. Grått och trist väder men flera plusgrader. Fina hus och dyra men få bilar. Vägen går upp, ner och tar långa omvägar för att runda varje vik. Floden liknar en fjord. Letar boende i Baishui tror jag att jag är i men hittar inget. Konstig by den ser både ny och sliten ut på samma gång med byggarbeten överallt. Jag trampar vidare. Hittar ingen vettig plätt att slå upp tältet på. Frågar på några ställen som liknar små motell men får hela tiden nej. Cyklar i mörker upp över 1000 meter över havet och sen långt ner igen. Jag startade dagen på 400 meter och hittar till slut ett motell 550 meter över havet. Höjdmeter för dagen blir 1610 och det är nytt rekord.
Distans 95 km. Ack 12036 km.

Dag 279. Yaoduzhen – Wenxian.
Kuperat men inte lika kraftiga backar som igår. Passerar några dammar. Vägen är upphängd i berget stundtals. Cyklar igenom staden Bikou som är skitig och har dålig luft med stenkrossmaskiner i floden. Eftermiddagen blir vackrare då solen kikar fram och flodens vatten lyser smaragdgrönt. Vägen planar ut. Det blir mindre vatten i dalens botten och kineserna har givetvis passat på att odla marken. Checkar in i staden Wenxian på 900 meter. Höjdmeter 1280.
Distans 102 km. Ack 12138 km.

Dag 280. Wenxian – Jiuzhaigou nationalpark.
Mulet igen men inte så kallt. Vägen fortsätter att följa floden och kineserna försöker kontrollera vattenflödet för att odla ännu mer. Svagt uppför och medvind. Stannar i staden Jiuzhaigou och lagar nudlar. Vägen går mer och mer uppför. Det är enormt mycket polisbilar. Jag gissar på konferens eller så har de bemanning för högsäsong hela året om. Det hinner bli både mörkt och kallt innan jag kommer fram till Jiuzhaigou nationalpark. Har tänkt att bo på Grand hotell men det är stängt. Några killar i vakten vill hjälpa mig att leta boende men jag lackar ur efter ett tag då jag anar att de försöker blåsa mig på en del av rumspriset. Lämnar dem och hittar ett okej ställe utmed vägen. Det finns cirka 20.000 bäddar utanför nationalparken men många hotell är stängda nu i lågsäsong. Hotellbyn ligger 2050 meter över havet. Höjdmeter 1430.
Distans 114 km. Ack 12252 km.

Dag 281-288. Jiuzhaigou nationalpark.
Upptäcker att det finns två Grand hotell vilket skapade en del förvirring igår. Letar upp ett bättre och billigare boende och flyttar. Tar bussen 100 km och 2 timmar bort till Songpan på 2900 meter. Bussen är uppe på 3700 meters höjd som mest och naturen är trevlig med berg, skog och gräsdalar. Jag är cirka 200 km från Tibet och ser flera färggranna tibetanska byar med hakkors målade på väggarna. Det är tydligen tecknet swastika som är solens tecken och som står för liv.

Till Songpan åkar man i första hand för att rida häst. Det ska finnas långa och superba turer i bergen men det är på sommaren. Songpan har även Kinas skickligaste visumförlängare. Det tar två timmar. Mysig och fin tibetansk by bland höga berg om än något kall. Få bilar men alla åker och hamrar på hornet. Även om det inte finns något att tuta på. Antagligen vill de väl bara vara lite förutseende ifall någon tänkt komma ut genom en dörr och kasta sig ut på gatan med ljusets hastighet. Jag åker tillbaka till Jiuzhaigou nationalpark med buss.

Man får inte bo inne i nationalparken så det funkar inte att fjällvandra. Det finns en hel del vandringsleder byggda av trä men 75 procent av dessa är stängda nu på grund av brandrisken. Jag repeterar, på grund av brandrisken. Funderar på hur det kan hänga ihop. Det är visserligen rökförbud i hela parken men med kineser längs lederna kan man vara säker på att fimparna flyger som lottobollar och det är mycket torrt nu på vintern under torrperioden. Kineserna har byggd en väg in till mitten av parken där den delar sig i två och fortsätter vidare upp i varsin dal. Det är ungefär 30 km från parkentren till respektive vägs vändpunkt och det är massiv trafik av bussar.

Första dagen och jag har tänkt att åka buss till en sjö. Det står massor av bussar vid entren men utan destinationsskyltar. Det finns värdinnor som ska hjälpa till men allt är ändå ett enda stort kaos. Inte bara jag blir förbannad även kineserna lackar ur. Jag hoppar till slut in i en överfull buss som sedan stannar vid varje sevärdhet där kineserna springer ut och fotar i 5, 10, 15 minuter. Chauffören tror dessutom att han är med i Dakarrallyt och till slut blir jag galen och väljer att gå istället. Jag traskar till sjön Arrow Bamboo Lake som till stora delar är istäckt men solen trycker på och isen har börjat smälta. Vattnet är kristallklart och man ser tydligt gamla trädstammar under ytan och färggranna alger som växer och ser ut som koraller på botten. Dalen är fantastiskt vacker. Nedanför sjön forsar Arrow Bamboo Lake Waterfall ett upp till 7 meter högt och 150 meter brett vattenfall som till delar är fruset.

Jag fortsätter ner till Five Flower Lake som också är en kristallklar sjö som badar i olika färger. Jag träffar en tysk tjej och vi utbyter lite erfarenheter om parken. Senast jag pratade med någon förutom polisen var 17 dagar sedan när Remo svängde vänster i Shagoujie. Klockan 15:30 börjar ljuset bli perfekt men då kommer en parkvakt och skriker att jag måste lämna parken så jag hoppar in i en passerande buss. Längs vägen ser jag några av parkens 9 tibetanska byar.

Andra dagen och jag har laddat för att åka så långt som möjligt med bussen men lackar ur ännu tidigare än igår. Stannar och fotar i några timmar vid Pearl Shoals Waterfall som är ett 310 meter brett och upp till 40 meter högt vattenfall. Även det till stora delar fruset. Går upp till Five Flower Lake igen för att vänta in bra ljus men blir utslängd av en parkvakt redan halv två. Åker ner till entren och frågar när parken stänger och de svarar 17 blankt. Jag borde ha stannat längre då vädret var perfekt.

Tredje dagen insisterar jag vid entren att jag ska till Long Lake som ligger i den mindre populära dalen och får till slut en egen buss med värdinna. Den här östra dalen är inte lika vacker. Sjön Long Lake är frusen och ligger 3100 meter över havet. De andra sjöarna i dalen är säsongssjöar och saknar vatten nu i torrperioden. Åker tillbaka till Five Flower Lake som blivit min favorit. Sjön är kristallklar, full av mineraler och blir till en härligt grön färg i sol. I änden av sjön ligger Peacock Riverbed som är en safirblå blank flod och full av trädstammar under ytan. En parkvakt kommer halv ett och vill slänga ut mig men jag berättar att parken stänger 17 blankt och får vara kvar.

Jag avslutar dagen med att gå från parkens centrum och norrut ner till entren. Mitt i parken ligger det stora Nourilang Waterfall men här har de byggd en väg och en stor besöktsplattform alldeles för nära fallet. Längre ner passerar jag Rhinoceros Lake och Tiger Lake och sjöarna har en härligt blå färg. Shuzheng Lakes är 19 mindre sjöar bredvid varandra över ett flera kilometer stort område och väldigt spektakulärt då det är ett litet dropp i höjd mellan varje sjö. Längst ner i parken ligger Bonsai Shoals som är någon typ av färgglad vass. Hela parken kryllar av vatten och vattenfall och som till delar är av snö och is. På vissa ställen är dalens lutning så liten att vattnet spridit ut sig i skogen och rinner i maklig fart ner bland träd och mark.

Fjärde dagen och det börjar bli riktigt jobbigt att åka med bussarna och sitta och vänta på att kineserna ska springa ur och ta sina bilder. Det är tydligen tänkt att man ska åka med en och samma buss runt hela parken och hoppa ur vid alla 14 stopp som finns och skynda sig att ta bilder. När man kliver in i en buss på eftermiddagen så ligger det alltid några kineser och sover. Jag försöker förbättra några bilder jag redan tagit och när jag ska till södra änden av Arrow Bamboo Lake blir jag tagen av parkvakterna och skjutsad med jeep längre ner i parken. På vägen stannar de och skriker på några kineser som inte åker med bussarna.

Jag avslutar med Sparkling Lakes Cascades som är ett litet vattenfall men härligt annorlunda då det växer en dunge barrträd på toppen av fallet. Efter fyra dagar i Jiuzhaigou nationalpark konstaterar jag att det är bland det vackraste jag sett. Det blev varken en vandring eller så mycket promenad utan mest har jag fotograferat. Även om logistiken i parken är heltokig så har det varit en härlig upplevelse. Imorgon fortsätter jag att cykla mot Chengdu.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström

2011-01-05. Ningqiang, Kina.

Dag 250-266. 9 december 2010 -. Xian.
Terrakottaarmen är Xians huvudsakliga dragplåster. En av Kinas största sevärdheter och en av världens mest intressanta arkeologiska fynd. Men som en polare uttryckte det. Historien kring armen är intressant, att besöka den är inte lika skoj. Historien handlar alltså om tyrannen Qin Shi Huang som bland annat begravde 460 människor levande, dåtidens elit. För 2200 år sedan lät han bygga en hel arme av lerfigurer för att bevaka sin grav. Orsaken till det var troligen att han trodde sig fortsätta regera även efter sin död. Dessa lerfigurer upptäcktes 1974 och finns i 3 olika byggnader utanför Xian varav den största är stor som en hangar. Där ska finnas 6000 soldater, alla med olika ansikten. Några figurer finns i glasmontrar som man kan syna på nära håll och det finner jag mest intressant. Fina detaljer rakt igenom.

Xian med 3,9 miljoner folk vimlar av historia. Det finns förutom terrakottaarmen flera gamla gravplatser att besöka men efter att ha synat guideboken och talat med andra resenärer så avstår jag. Det verkar mest handla om bevarade gåvor från det dagliga livet för länge sedan som skålar och annat smått att se. Precis som i Pingyao finns det en stor mur runt centrum som man kan promenera uppe på hela varvet runt. Även den här muren byggdes 1370 men är betydligt större. Tolv meter hög, kanske 10 meter bred och 14 km lång. Inte lika mysig promenad som i Pingyao men ändå ett trevligt inslag, speciellt på kvällen när muren och alla torn är upplysta. Annars är byn modern, folktät med mycket muslimska kvarter samt allmänt trevlig.

Det saknas hästar i något stall. Den saken är helt klar efter att jag har tillbringat timtal med förlängningen av mitt visum. När jag väl samlat in alla dokument som kopior på pass och visum, fyllt i ansökningsblanketten och fått ett skrivet kvitto från vandrarhemmet att jag bor där. De som inte bor någonstans kan inte förlänga sitt visum. Då vill damerna på visumkontoret ta en kopia på mitt kreditkort som bevis att jag har pengar att resa för. Jag är väldigt sugen att fråga om de tycker att jag ser efterbliven ut men nöjer mig med att fråga om de skojar. Svar nej. Jag vet inte hur saken ska lösas men chansar och skriver ut ett saldobesked från banken och det visar sig vara okej. De passar också på att lura iväg mig till fel byggnad när jag ska betala kalaset samt skäller på mig för mitt uttal av månaden mars på engelska. Citat: ”Hur ska jag kunna förstå vad du säger om du inte kan tala ordentligt?”

En vecka väntar jag på förlängningen. När jag kommer tillbaka är den såklart inte klar. Kontoret ligger på andra våningen i en byggnad och jag ombeds att gå till våning 18 och fråga där efter passet. Inte för att jag räknade våningarna när jag gick in i huset men jag får en gnagande känsla av att något inte stämmer och frågar om damen skojar. Svar nej. Jag hittar ingen hiss och väljer trapporna. De slutar vid våning fyra. Jag går ut ur huset och finner det fyra våningar högt. Samtidigt ser jag ett annat stort hus en bit bort och provar där istället. Hittar så mitt pass i en låda på våning 18. Jag blir ombedd att vänta och efter någon halvtimma blir jag tillsagt att gå ner till våning två och hämta ut passet där. Vilket också känns konstigt eftersom jag vet att det ligger kvar i samma låda som för 30 minuter sedan. Jag tar mig ner igen medan damen nere åker upp och gör klart visumansökan så att jag får tillbaka passet till slut.

Innan visumförlängningen är klar hinner jag dra på mig en förkylning och gör ingenting i ytterligare en vecka. Det är behagligt och jag håller världselit på det området vilket säkert kan intygas av min förra chef. På vandrarhemmet bor även Remo från Schweiz som också har cyklat hit men via Turkiet, Iran och Stanstaterna. Han är på väg till Shanghai och vi beslutar att göra sällskap en bit söderut.
Distans 0 km.

Dag 267. Xian – Guanshicun.
Det är strålande väder och 32 km helt flackt innan vi hittar på väg 210. När vi stannar för lunch säger Remo att han föredrar maten död så slipper man anstränga sig för att hålla den på tallriken. Jag håller med. Vägen går in i en ravin och vidare upp i bergen. Det är fin cykling mest uppför på kringel och krok väg. Remo har en relik till hoj med bara en växel och går när det är brant. Han går dock fort så det funkar bra. I skuggiga partier är det snö, is och halt. Det är söndag och mycket kineser i området som tagit sig upp med bil och gör promenader i omgivningarna. Trevlig stämning och utan lastbilar. Vi kommer högre och det blir mer snö och slask som fastnar i hjul och bromsar. Letar efter tältplats men hittar ett trevligt krypin hos en dam där vi får ett rum som håller noll grader. Höjdmeter 820.
Distans 52 km. Ack 11356 km.

Dag 268. Guanshicun – Camping bredvid vägen.
Vägen fortsätter brant uppför bredvid en flod full av stenar med nysnö på. Luften är kall men solen värmer skönt. Efter 16 km backe och 990 höjdmeter kommer vi till ett pass på 2050 meter och då har Remo gått i ungefär 15 km. Vi tar paus i sol och lä. Klär på oss och rullar brant ner i en fin dal och på stundtals isig väg. Vi blir som isbitar av vinddraget och stannar några gånger för att värma oss. Äter lunch i Shagoujie och sen svänger Remo av mot Shanghai som ligger sydost härifrån. Själv ska jag mot sydväst. Det var kul med sällskap ett tag även om det var kort. Min väg fortsätter nerför och varvas med en del flacka partier. Inga bilar och jag njuter för fullt. Det är så trevlig cykling att jag struntar i att leta bostad i några byar. Vägen vänder brant upp igen och folk slutar plötsligt att heja när jag hojar förbi. Ser inget boende så jag dammar av tältet på en liten snöplatt i kanten av en miniåker. Höjdmeter 1240.
Distans 70 km. Ack 11426 km.

Dag 269. Camping bredvid vägen – Ningshan.
Minusgrader i tältet men vattnet är inte genomfruset så det går att laga frukost. Backen upp fortsätter med 10 procents lutning vilket är rejält brant. Serpentiner och glashalt så jag går några gånger. En bil på väg ner har sladdat av vägen i en enkel passage och fastnat i ett betongdike. Ung kille som antagligen haft lite skoj innan han hamnade snett. Efter 450 höjdmeter och 7 km passerar jag ett pass och kommer in i en ny vacker dal som badar i sol och torr asfalt. Skönt utför i 5 km sen vänder det upp igen. Dalen är djup och längre ner är det skugga och mycket snö. Ser riktig skog med barrträd för första gången sedan Ryssland för nästan ett halvår sedan. Enorm backe och det blir kallare samt motvind. Jag är trött och stannar flera gånger för att vila.

Efter två mil backe är jag på toppen av ett pass 2200 meter över havet. Jag tangerar samtidigt rekordet med 1440 höjdmeter på en dag. Brant ner igen och jag fryser hund. Temperatur en grad plus. Stannar och gör åkarbrasor och försöker få liv i fingrarna. Livet blir bättre en bit ner. Inga bilar, fin asfalt och ständigt skön lutning genom kurvor och förbi små kluster av hus och åkrar. Precis som det blir mörkt når jag Ningshan efter 36 km utför. Höjdmeter 1440.
Distans 74 km. Ack 11500 km.

Dag 270. Ningshan.
Vila i Ningshan som ligger mysigt bland berg med branta bergssidor och längs en flod med nästan inget vatten. I samtliga städer som jag har besökt så har kineserna flera gånger varje dag smällt av ett rejält fyrverkeri med raketer, smällare och smatterband. Jag har aldrig förstått varför och jag finner det ganska otrevligt. Ljudnivån blir för hög, det blir skräpigt och det känns onödigt när folket är så fattiga. Samt att alla hundar längs gatorna säkert har mer problem med ljudet än jag.
Distans 0 km.

Dag 271. Ningshan – Yangtian.
Jag är fortfarande på väg 210. Rullar ner genom en dal till 400 meter över havet. Det är kallt men sol och fint väder. Svänger höger i Liangheg genom en tunnel och in på en mindre väg. Fler dalar och mer uppför. Luften är frisk och vattnet i floderna alldeles klart. Naturen är grön samt att det växer bambu bredvid vägen. Jag ser stora skyltar med pandor på. Vet inte om det finns vilda exemplar här eller om de har någon park i området. Kommer till väg 108 och det fortsätter uppför till 1100 meter. Cyklar genom en ny tunnel som är 2,5 km lång och det går bra. Ner igen på kurvig väg och jag rullar länge i 40 km/h och njuter av ljudet från däcken mot asfalten. Kommer till byn Yangtian och checkar in på basic ställe utan värme. Höjdmeter 780.
Distans 87 km. Ack 11587 km.

Dag 272. Yangtian – Chenggu.
Blir lätt skrämd när jag står och packar cykeln utanför boendet på morgonen. En plastpåse börjar plötsligt prassla och hoppa omkring. Någon har stoppat ner en tupp i påsen och nu sticker bara huvudet ut. Ägaren har lämnat kassen på trottoaren medan han handlar i en närliggande affär. Trist väder. Noll grader och moln. Cyklar nerför längs en flod. Det är branta bergssidor med poröst berg och skyhög rasrisk vilket är lite obehagligt. Vägen går upp och ner och jag svettas eller fryser beroende på lutning. Minsta lilla jordfläck används för att odla på. Bergen övergår till mindre kullar och till slut är det platt och stora åkermarker. Det är mycket trafik med bilar, mopeder och cyklar. Cyklar igenom Yangxian och checkar sedan in i Chenggu. Det är nyårsafton men lugnt ute på kvällen. Höjdmeter 580.
Distans 85 km. Ack 11672 km.

Dag 273. Chenggu.
Vila i Chenggu. Gör en promenad på byn. Hög ljudnivå med tutande bussar, bilar och mopeder samt dånande musik utanför flera butiker. Det är mycket folk i omlopp. Gatorna verkar ha olika teman. En gata har bara mopedbutiker och verkstäder. En annan gata har en massa små kioskbutiker med halva fruktsortimentet på trottoaren. En lång gata med endast lyxiga klädbutiker där jag undrar om någon har råd att handla. Bröllopsgatan består av affärer med enorma klänningar, hårfrisörer, vinbutiker samt givetvis butiker som säljer granatkastare.
Distans 0 km.

Dag 274. Chenggu – Daan.
Det är berg på båda sidor dalen men platt cykling bland åkrar på skakig betongväg. Dis, medvind och någon plusgrad vilket känns kallt. Vägen går igenom staden Hanzhong som saknar skyltar men jag drar mig mot nordväst och kommer rätt. Ser en Burger King logga i Mianxian och äter kycklingburgare på en restaurang som heter Unik. När jag ska åka kommer tjejerna i kassan ut och vill fotas tillsammans med mig. Mer berg och vackert. Smal väg längs en flod och mycket hus precis bredvid vägen. Blir förföljd av en mc i nästan 20 km. Misstänker att det är en polis då killen har modernare både hoj och kläder än de flesta andra. Kommer till en större by och tror att jag är i Daan. Letar boeende länge innan jag hittar ett kallt hotell. Höjdmeter 560.
Distans 116 km. Ack 11788 km.

Dag 275. Daan – Ningqiang.
Minus tre grader och lätt snöfall. Kuperad bergsväg som blir hal. En minibuss har sladdad av och hamnat i hörnet på ett hus. Serpentiner och lång backe uppför till ett pass på 1100 meter. Jag svettas mycket men blir kall om fötterna. Brant ner och stundtals glashalt men någon har sandat så det går bra. Längre ner har snön och isen smällt kanske har någon saltat. Cyklar igenom Ningqiang och ser en skylt med Guangyuan 71 km. Det är längre än vad kartan visar så jag vänder om och checkar in i Ningqiang. Vill inte riskera att cykla i mörker samt att det är kallt och blött. Höjdmeter 510.
Distans 42 km. Ack 11830 km.

Dag 276. Ningqiang.
Vila i Ningqiang. Jag uppgraderar rummet till ett med internet. Det visar sig vara strul med datorn. Jag uppgraderar igen till ett rum med fungerande internet och hamnar i en svit med hall, vardagsrum och sovrum för 160 kronor. Känns helt okej faktiskt. Imorgon fortsätter jag söderut mot Chengdu men om det inte är för kallt så ska jag försöka ta mig upp till Jiuzhaigou nationalpark först som är ungefär en veckas cykling bort.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström

2010-12-12. Xian, Kina.

Dag 235-239. 24 november 2010 -. Pingyao.
Det bor en halv miljon folk i Pingyao men dem ser man inte mycket av om man bor i gamla stan som är omgiven av en 10 meter hög mur om 6 km. Innanför muren är det ett myller av antika byggnader och mysiga små gator samt några tempel. Biltrafiken är avstängd till stora delar och det finns elbilstaxi så det är för ovanlighetens skull tyst och rent. Jag gör några utflykter och kikar på sevärdheter men inget imponerar. Det bästa är det behagliga lugnet samt promenaden man kan göra uppe på muren hela varvet runt med trevlig utsikt. Muren byggdes 1370 och bara några få bitar är restaurerade.
Distans 0 km.

Dag 240. Pingyao – Lingshi.
Harmony Guesthouse som jag bott på och som varit toppklass bjuder på varm choklad och rostmacka just som jag ska åka. Det är mycket fint väder och 17 grader varmt. Jag cyklar söderut på en liten väg i 10 km innan jag svänger över till väg 108 som har två filer i vardera riktning samt bred vägren. Det är nästan ingen trafik, helt flackt, åkrar och mycket bebyggelse. Vädret blir dis och motvind men efter en stund mojnar vinden. Berg dyker upp och vägen håller sig i dalen. Jag kommer till staden Lingshi och letar upp ett hotell. På kvällen äter jag på den lokala kedjan CFC som har ungefär samma mat, inredning och logga som amerikanska KFC. Höjdmeter 50.
Distans 67 km. Ack 10761 km.

Dag 241. Lingshi – Linfen.
Nackspärr. Borde inte använt hotellets kudde. Mjuk som en stridsvagn. Kall morgon och bara 3 grader. Vägen fortsätter i samma dal. Järnvägen går på ena sidan och vägen på den andra. Fortsatt flackt och disigt. Mycket bebyggelse och inte så mycket att se. Lite trist cykling. Har tänkt att stanna i den lite större staden Linfen men det är disigt och jag kan inte se vart centrum är så jag stannar på ett motell längs vägen. Dagstemperatur 10-12 grader och åkrarna börjar bli gröna igen nu när jag är längre söderut och på lägre höjd. Linfen ligger 530 meter över havsnivå. Höjdmeter 300.
Distans 113 km. Ack 10874 km.

Dag 242. Linfen – Jishan.
Alltjämt kalla mornar men sköna dagar. Det blir varmt runt 11. Fortsatt flackt fram till Xiangfen där det blir en rejäl 200 höjdmeters uppförsbacke och direkt efter en skön utförskörning. Sen kommer städerna Quwo, Houma och Xinjiang på ett band. De har nästan växt ihop och det är svårt att följa vägen. Speciellt i Houma där vägen kryssar fram mitt i city utan vägskyltar. Jag ligger på en del för att hinna till Jishan innan det blir mörkt. Det går bra och jag hittar snabbt ett hotell. Blir dock under kvällen osäker på om jag är i Xinjiang eller Jishan då all koncentration gick åt till att följa väg 108 hela dagen. Höjdmeter 390.
Distans 111 km. Ack 10985 km.

Dag 243. Jishan.
Tar en vilodag i Jishan tror jag att jag är i. Spelar inte så stor roll så jag låter det vara oklart en dag till. Har känt mig förföljd de senaste dagarna av flera moderna svarta bilar men är inte säker. Manga bilar har likartade registreringsnummer och många kineser kör om mig flera gånger för att ta sig några tittar. Jag tar en promenad på byn och tycker mig se några av de återkommande bilarna utanför hotellet med chauffören sovandes med fötterna på ratten. Jag är dock fortfarande inte bombis på att det är samma bilar. Det är inget fel på byn. Livlig men ändå relativt städad. Men i sådana här små orter får jag så mycket uppmärksamhet att jag helst håller mig på hotellrummet.
Distans 0 km.

Dag 244. Jishan – Yongji.
Det var länge sedan jag fick ha cykeln på hotellrummet. Den lämnas ofta nere i något rum kring receptionen efter den sedvanliga argumentationen då hotellpersonalen tycker att den kan stå ute på gatan. Där är helt säkert säger de. För att inte tala om hur bombsäkert det är i ett rum nära receptionen. Ännu en gång hämtar jag ut cykeln utan att någon ser det men när jag har packat klart kommer vakten springande och berättar stolt att han varit ansvarig för bevakningen.

Ser att jag har bott i Jishan som jag misstänkte. Fortsätter på väg 108 till Hejin där jag byter till väg 209 en kort bit innan jag svänger av på mindre vägar som är bra skyltade mot Yongji. Lång stigning, mindre bebyggelse och stora åkermarker nu med någon pluttig trädsort istället för majs. Lite bättre luft, varmt, bra asfalt, nedför och medvind vilket känns riktigt härligt. Mycket vägarbetare som jobbar med reliker till kvastar för att få bort sten och grus från vägrenen. Checkar in i Yongji. Höjdmeter 400.
Distans 116 km. Ack 11101 km.

Dag 245. Yongji – Huayin.
Det är berg till vänster om mig men jag ser bara kammarna på grund av det ständiga diset. Gula floden ligger till höger och den kan jag inte se alls. Inte mycket trafik, kuperat. Kommer fram till en stad som inte finns med på kartan. Det är lunchtid och jag kikar som vanligt efter snabbmatskedjan Dicos som finns i många städer. Men så i en rondell ser jag en McDonaldsskylt. Hjärtstopp. Jag skrattar hela vägen fram till entren. Väl där har jag dock skrattat klart. Det är den lokala kedjan Mai De Shi vars logga påminner väldigt mycket om McDonalds logga, i alla fall på håll. Jag lunchar där ändå.

Cyklar över Gula floden på en kilometerlång bro. Hittar inte väg 310 utan hamnar på fel sida om motorvägen på någon mindre väg som dessutom är helkass med sten, grus och damm. Efter en stund bland stressade lastbilschaufförer ser jag ut som The Bride när hon kom upp ur kistan i Kill Bill 2. Jag är på väg mot Hua Shan men är inte alls säker på om jag är rätt. Fortsätter till staden Huayin och håller tummarna. Det visar sig vara samma stad som har två olika namn. Eller så är Hua Shan en liten del av Huayin. Rätt kommer jag i alla fall och jag hittar ett bra hotell precis bredvid Hua Shan nationalpark. Nu är det dags för fjällvandring. Höjdmeter 430.
Distans 78 km. Ack 11179 km.

Dag 246-248. Hua Shan Trek.
Vandringsdag 1. Jag köper biljett till nationalparken och bussbiljett upp till starten för kabinbanan där vandringen börjar på 800 meters höjd. Det finns två leder upp på berget och det här ska vara den svåraste och kallas lite finurligt för ”The Soldier’s Path”. Motlutet drar igång direkt genom en lång stentrappa. Det är bra väder och luften blir bättre ju högre jag kommer. Leden är antingen byggd stentrappa eller steg uthuggna i berget. Kabinbanan svävar långt ovanför mig. Jag ser inga andra som går upp men några kineser är på väg ner och personal arbetar med att förbättra leden. Jag har väntat mig två lodräta partier om 50 meter var men de verkar utbytta mot passager med lite mer normal lutning även om det är brant ibland. Det tar 2,5 timmar att komma upp på nordtoppen som når 1615 meter.

Käkar lunch på ett hotell som ligger precis nedanför nordtoppen. Fortsätter sedan att vandra högre upp. Det är mycket folk, fantastiska vyer och leden slingrar sig fram på en smal bergskam. Bergen här är av granit och mycket branta. Leden är nästan uteslutande på stenunderlag och med bra räcken ifall man vill hålla i sig. Jag tar mig upp på centraltoppen som är 2042 meter. Folket försvinner och jag verkar plötsligt vara själv. Besöker också bergets östra topp 2096 meter precis innan det blir mörkt. Efter 6 tim 30 min vandring checkar jag in på ett mysigt hotell och jag är till en början själv i sovsalen med 10 bäddar. Lite senare trillar det också in två kinesiska par. Efter middagen blir den ena killen plötsligt dålig och ligger däckad i sängen och fryser. Dessvärre måste göken röka i bädden och jag vill inte klaga när muppen ser helvissen ut.

Dag 2. Kineserna går upp i ottan för att spana in soluppgången. Jag går upp några timmar senare. Vädret är moln och inte alls lika fint som igår. Tar mig upp på östra toppen igen. Fortsätter sedan till sydtoppen som är bergets högsta punkt 2154 meter över havet. Bredvid toppen är det flera hundra meter lodrätt stup. Skyltar upplyser om att man inte ska hoppa. Jag pyser vidare ner till västra toppen 2082 meter där det är en grupp kineser. I övrigt är det i stort sett tomt på vandrare. Det var mycket folk igår då det var söndag och bättre väder.

Går ner till restaurangen vid nordtoppen och äter. Vädret blir bättre. Jag ser en bild på väggen på västra toppen i eftermiddagssol och springer upp på berget igen och skjuter några serier när solen lyser på västra toppens lodräta bergsvägg. Vandrar i 7 timmar och checkar sedan in på ett nytt hotell strax ovanför en lång brant kam som heter Blue Dragon Ridge. Ett gäng kineser ligger i sina bäddar i sovsalen och röker så jag byter till ett eget rum. Dyrt men skönt.

Dag 3. Blåsig natt och ett himla oväsen från vinden. Det är 3 minusgrader på rummet. Hua Shan bergen är ett litet område och jag har redan sett det mesta men bestiger sydtoppen igen. Nu är vädret fint med knallblå himmel även om det blåser kraftigt. På vägen upp rekar jag några klätterleder som är avstängda. Kanske lika bra det i den här vinden. Annars är det klätterlederna som bergen är mest kända för. Ytterst tveksamma leder på lodräta bergsväggar.

Från sydtoppen går jag ner via den inte fullt så branta men längre leden. Möter en del kineser och några är ordentligt trötta. Från sydtoppen är det 8 km och totalt 1700 höjdmeter ner till byn Hua Shan vilket tar 6 tim 30 min. Berget är ett av taoismens fem heliga berg och mycket turistigt med kabinbana, trappor, räcken, restauranger och flera hotell. Dock väldigt vackert och trevligt. Det finns ingen uttalad vandringsled men jag kallar turen Hua Shan Trek.
Distans 0 km.

Dag 249. Huayin – Xian.
Väg 310 går precis utanför hotellet och jag följer den österut. Det är backar, bebyggelse och åkrar. Lång kö av lastbilar vid 40 km där en bro har rasat och reservvägen håller på att repareras. Folk försöker stoppa mig men jag smiter förbi på den avstängda vägen så långt det går och svänger sen ut på några åkrar där jag släpar cykeln tillbaka till vägen. Inte så mycket trafik men två halvgalna mc-killar i höga farter kör om mig och lite senare ser jag en blodig man ligga skadad bredvid vägen med en grupp kineser runt sig. Om det var någon av fartdårarna vet jag dock inte.

Det är bökigt att hitta in till Xian centrum men jag följer de vägar som är mest trafikerade och till slut är det skyltat till järnvägsstationen. Väl där ser jag stadsmuren och innanför den har jag karta och letar upp tänkt hotell. Nu blir det vila och sightseeing samt att jag ska försöka förlänga mitt visum. Nästa stora stopp blir i Chengdu. Höjdmeter 620.
Distans 125 km. Ack 11304 km.

//Magnus Hedström