2011-03-11. Kathmandu, Nepal.

Dag 314-327. 11 februari 2011 -. Kathmandu – Jiri – Namche Bazaar – Gokyo.
Resan till Jiri börjar struligt. Första taxichauffören vill ha motsvarande 50 kr från hotellet till busstationen och han säger att alla andra är mycket dyrare. Vi letar vidare och hittar en kille som bara vill ha 15 kr. Tyvärr blir vi avsläppta på fel busstation och innan vi inser det hinner chauffören pysa, vilket kanske var bra i sammanhanget. Bussresan till Jiri har tidigare beskrivits som vandringens svåraste dag. Så är det inte längre. Nu finns det en rökfri buss som kallas Super Express och 200 km tar 8 timmar. Fortare går inte att köra i den här trafiken och på de här vägarna som är skakiga, kurviga och enormt backiga. På mötande bussar ser vi getter som försöker hålla balansen på taket. Det är tysken från turen i Tibet och jag som ska vandra den klassiska leden Everest Base Camp Trek med start i Jiri vilket räknas som originalstarten på leden där bilvägen slutade under många år.

Vandringsdag 1. Jiri ligger på 2100 meters höjd och vi är de enda som startar idag. Först grusväg och därefter stig upp över ett litet pass på 2440 meter. Det är behagligt tyst och skönt väder när vi går bland gårdar i bruna och gröna terrassodlingar. Barn frågar efter pennor, vi ser en del getter och tuppar och vi hejar på vänliga människor. Passerar floden Khimti Khola vid byn Shivalaya 1770 meter där vi äter lunch. Brant stigning i torr lera. Fin vy bakåt mot Shivalaya. Backen tar 3 timmar. Moln drar in och vi passerar passet Deorali 2705 meter innan det blir brant ner till byn Bhandar 2200 meter där vi checkar in. På kvällen träffar vi på två engelska tjejer som har valt samma lodge. Tid 8:30.

Dag 2. Dimma på morgonen men den pressas bort av solen. Lätt nedför bland gårdar och åkermark. Passerar de engelska tjejerna. Leden skråar längs en brant bergssida och det är fin vy ner i en djup dal. Vi möter barn på väg till skolan. Ser några apor. Leden letar sig ner till floden Likhu Khola och följer den till byn Kinja. När jag passerade här för 6 år sedan var jag glad att ta mig förbi levande. Det var inbördeskrig och Kinja var en av maoisternas baser. Nu är det bättre. Vi äter lunch ute och stämningen i byn är inte lika trevlig som i gårdagens byar men ändå helt okej. Brant stigning i värme och på torra stenstigar till Sete 2520 meter. Vi fikar ute med fin vy över en stor dal när tjejerna anländer strax innan det blir mörkt. Tid 6:45.

Dag 3. Strålande väder. Uppför i skog med fin vy bakåt. Vandrar längs en kam på sten och grus. Högre upp blir det rhododendronbuskar samt en del snöfläckar. Kommer upp till passet Lamjura Bhanjyang 3530 meter där det blåser 10-15 sekundmeter. Vi lunchar inne hos en trevlig kille med hus mitt på passet. Han har två söta valpar som jag bjuder på kex. Mamman finns inte längre då hon lite olyckligt blev uppäten av en tiger. Ner i vacker skog med mossa på träden. Det är stenigt, mer rhododendrons och gårdar. Kommer runt ett hörn och får en fantastisk vy över en fet dal med byn Junbesi i botten samt berget Numbur 6959 meter på andra sidan. Checkar in i Junbesi 2680 meter. Tid 8 tim.

Dag 4. Det regnar så vi startar sent. Barrskog och uppför med fina vyer ner i dalen mot Junbesi. Skråar in i en ny dal vid Phurteng 2900 meter. I fint väder ska man kunna se Mount Everest. Nu ser vi bara moln. Stannar och fikar i en lodge i skydd från nytt regn. Fin vandring högt över en dal och relativt flackt. Ner till en bro över en flod på 2510 meter. Brant upp på sten i stark vind och varmt. Möter långa led hästar bärande på tunga packningar. Nepaleserna kastar stora stenbumlingar i häcken på de hästar som inte går dit det är tänkt vilket känns olustigt. Passerar passet Trakshindu La 3071 meter. Lunchar på andra sidan ovanför ett kloster. Nerför på hal lera, sten och hästbajs. Det kommer lite hagel men det blir bättre längre ner. Fin vy över Nunthala 2220 meter där vi checkar in. Beställer pizza på kvällen och blir serverade två ingredienser. Seg deg och svamp. Med lite tomatsås och ost hade det säkert smakat okej. Tid 7:15.

Dag 5. Grått väder. Nerför bland sten, grus och hästskit. Flera hästkaravaner i spåret och de är svåra att passera. Det är kallt, regn och dimma men grönt, djungelskog, terrassodlingar och fint. Går över floden Dudh Kosi 1510 meter vilket är ledens lägsta punkt. Ny klättring bland gröna terrasser utspridda över enorma bergssidor och det är galet vackert. Upp till ett nytt pass och byn Bupsa 2360 meter där vi stannar. Träffar en sherpa som säger att han tidigare haft världsrekordet från Everest basläger upp till toppen på ungefär 10 timmar. Han säger sig också ha jobbat med den svenska klättraren Fredrik Sträng. Tid 4:15.

Dag 6. Jobbig natt plötsligt är jag förkyld. Superväder med blå himmel och nysnö lite högre upp på bergen. Uppför i skog och det känns segt. Grymma vyer över en dal och gröna terrassodlingar. Vid 2800 meter blir det några centimeter nysnö. Is och halt i skog på smal stig bredvid stup. Vi tar det lugnt. Kommer runt på solsidan och det blir torrt och varmt. Leden går högt upp på ena bergssidan längs Dudh Kosi canyonen. Träffar tre vandrare från Ukraina och Kazakstan. Lunchar med fantastisk utsikt över dalen och ser byn Lukla och flygplatsen som vi ska flyga ut ifrån. Ner i fin skog och vi går en bra bit under Lukla. Det är härligt tyst. Möter en kille från Australien som säger att det kommit en meter snö i Namche dit vi ska gå imorgon. Knallar genom några små byar innan vi når Cheplung 2700 meter. Tid 8:45.

Dag 7. Nu är vi inne på normalleden till Everest basläger och det är mer folk i rörelse. Leden följer floden Dudh Kosi och går i dalen med samma namn. Vädret är blå himmel. Vi korsar floden flera gånger på långa hängbroar. Kuperat men inga stora backar. Passerar flera byar med tomma lodger då vandringssäsongen inte kommit igång än. Går förbi Phakding och Monjo och vårt klättertillstånd kontrolleras tre gånger när vi kommer in i Sagarmatha nationalpark. Balanserar över en sista hängbro högt över floderna Dudh- och Bhote Kosi. Därefter 600 höjdmeter uppför i skog till Namche Bazaar 2440 meter. Snömängden ökar ju högre vi kommer. I Namche är det runt en halvmeter och det rasar stora drivor från taken. Checkar in på ett bra ställe med varma rum. Gör en acklimatiseringstur upp till 3800 meter och ser berget Thamserku 6608 meter titta fram en kort stund på en till stora delar molnig himmel. Tid 7:45.

Dag 8. Vila i Namche Bazaar. Det är en fantastisk by i formen hästsko på en bergssluttning full med tehus, cafeer och butiker som säljer souvenirer och trekkingutrustning. Byn är inklämd mellan flera höga och vitklädda berg. Vi går en promenad upp till 3800 meter och ser Mount Everest 8850 meter samt berget Ama Dablam 6812 meter. Moln drar in men vi knallar omkring i snön ett tag för att acklimatisera. På eftermiddagen hänger vi i hotellets restaurang och äter spaghetti med tomatsås och jakost. På kvällen när det är mörkt ramlar de engelska tjejerna in på samma hotell och de är ordentligt trötta.

Dag 9. Vi har bestämt träff med vår klättersherpa Gara klockan 10. Han kommer inte i tid men efter lite ringande så dyker han upp med andan i halsen. Vi går igenom detaljerna för klättringen på berget Island Peak om två veckor. Tanken var att vi skulle hyra utrustning här i Namche men allt är stängt så vi beslutar att hyra i den lilla byn Chhukung istället. För säkerhets skull ber jag Gara ringa och kolla att alla prylar finns att tillgå där. Vi får ett positivt svar det är inga problem. Chhukung ligger längst upp i den dal där man börjar vandringen mot Island Peaks basläger och det är även där vi ska mötas igen om 10 dagar.

Vädret är kanon hela dagen och på eftermiddagen vandrar vi vidare. Klättrar från Namche upp och in i skogen. Det är mycket snö men upptrampat och blaskigt med en del lera. Leden går högt över Bhote Kosi dalen och det är fantastiska vyer med höga berg både fram och bak. Passerar några små byar och möter ett par jakar. Det är mestadels plant men till slut går vi ner en bit, över en bro och sedan upp till byn Thame 3750 meter. Några busiga barn kan inte sluta skratta när de gör samma stretchövningar som vi medan vi väntar på kvällens middag. Tid 3:15.

Dag 10. Kalasväder och mycket snö. Leden klättrar upp på en höjd och vi får en fin vy bakåt mot Thame. Dalen Bhote Kosi blir bred och det är härlig vandring i vintrigt landskap. Leden är hyggligt upptrampad och vi möter barn på väg till skolan. Kommer till byn Marulung 4200 meter där vi lunchar. Har tänkt att gå Renjo La passet 5345 meter till Gokyo men alla vi mött de senaste dagarna har sagt att det är omöjligt. Vi gör några försök att hyra en guide men det finns ingen. Svårigheten ligger i att hitta då leden ska vara markerad genom målade stenar som nu är snötäckta. Vi beslutar oss för plan B.

Går tillbaka ner till Thame och svänger av mot Khumjung strax före Namche. Vädret blir sämre och vi går i lätt snöfall och dimma de sista timmarna. Uppför till Khumjung 3780 meter och vi kommer fram samtidigt som det blir mörkt. Checkar in på fin lodge där ett tyskt par bor. De har guide och bärare och alla hänger i matsalen runt kaminen på kvällen för att hålla värmen. Tid 10 tim.

Dag 11. Noll grader på rummet under natten. Fantastisk morgon med nysnö och klarblå himmel. Leden lämnar Khumjung och går högt på en bergssida med vy över Thamserku och det kanske vackraste berget i området, Ama Dablam. Kommer upp till passet Mong La 3975 meter och njuter av en fika med toppenvy. Halt nedför till Phortse Tenga 3680 meter. Skugga, halt och rhododendronskog upp till byn Dole 4090 meter där en lodge har bord och stolar i snön där vi stannar för lunch. Det är varmt i lä och vi måste dra ner vandringsbyxorna och äta i bara kalsongerna för att inte svimma.

Knallar vidare på ännu mer snö och det är enormt vackert. Vi ser flera vackra och höga berg men mest imponerande är Cho Oyu 8201 meter längst upp i dalen. Rundar några kullar och kommer fram till Machhermo 4410 meter och nu börjar luften bli riktigt tunn. Det är första lodgen vi kommer till med mycket folk, runt 10 personer. Några engelsmän snackar länge om berget vid Gorak Shep. En enorm isfrusen stalagmit som är på väg upp ur golvet på en utomhustoa med hål i golvet. Den måste tydligen ses. Tid 8:30.

Dag 12. Känns som högt blodtryck och jag har svårt att sova. Minus 4 grader på rummet och våra blöta kängor har frusit till hård is. Måste bända upp dem för att få i fötterna. Vi startar 05:15 med pannlampor i mörker. Det är mycket snö, kallt och blåsigt men flackt och vi fortsätter upp i en bred dal. Kommer fram till en liten sjö som inte är frusen och med några fåglar i som simmar fram till kanten precis där vi går. Temperaturen är ungefär minus 10 grader. Mer flackt och en till sjö men frusen och snötäckt. Solen kommer fram och det blir otroligt fint. Vid en tredje sjö, Dudh Pokhari, ligger byn Gokyo 4750 meter och nu är omgivningarna helt fantastiska. Vi checkar in, äter och packar för topptur.

Kullen Gokyo Ri är 5360 meter och det är slitsamt brant vandring i snö. Väl på toppen är det vyer som kanske bara finns i Himalaya. Vi ser tre berg över 8000 meter, Cho Oyu, Makalu och Everest. Samt Nepals största glaciär Ngzompa som ligger precis bakom Gokyo och de tre sjöarna som vi passerade på morgonen. Vi njuter tillsammans med några andra vandrare i en timma på toppen. Sakta ner i den branta snön och raka vägen till knaprig smakrik pizza i en varm lodge. Tid 8:15.

Dag 13. Vila i Gokyo. Går en fotorunda men hänger mest i matsalen som är varm hela dagen och sovrummet som blir varmt på eftermiddagen. Spelar schack mot värden och lyckas vinna efter två minuter och utan att tappa en enda pjäs. Imorgon fortsätter vi mot nästa topp Kala Pattar och därefter styr vi kosan mot Chhukung och Island Peak.

//Magnus Hedström

2011-02-19. Namche Bazaar, Nepal.

Dag 300-313. 28 januari 2011 -. Chengdu – Lhasa – Kathmandu.
Tåget till Tibet avgår klockan 21 på kvällen. Vi är en grupp om 8 personer från Sverige, Island, England, Tyskland, Frankrike, Kanada samt två japaner. Tågstationen i Chengdu är inte anpassad till antalet passagerare och vi pressas in i en fålla utanför stationsbyggnaden precis som boskap och slussas sedan vidare ut på perrongen när tåget kommer. Jag och tysken hamnar i samma hytt som ett engelskt och ett kinesiskt par. Hytten är helt okej men med något trång bädd.

Tåget åker först norrut i cirka 100 mil till Xining i ungefär samma natur som jag har cyklat med åkermarker i terrassform och en del bebyggelse. Sen bär det västerut och upp på högre höjd och det blir vackrare med milsvida vyer i trädlöst och torrt landskap. Jag sover helt okej på natten men det gör inte kanadensaren och fransmannen. De ville spara pengar och har sittplatser. De kommer förbi vårt rum på morgonen och ser ut som två lik. Vi lånar ut våra sängar till dem under dagen. De har haft otur och delar plats med en barnfamilj varpå de bara har ett halvt säte var.

Det är rena svinstian i sittvagnarna med folk och packning överallt. Allt skräp slängs på golvet och sopas ihop till högar av tågpersonalen då och då. Kineserna tycks leta efter saker i sina näsor och när de hittar något så skjuter de iväg det i slumpmässig riktning. Spolfunktionen på toaletterna korkar igen och det är den kinesiska varianten med hål i golvet som rymmer ungefär 20 pissningar och lite annat sen rinner det ut i vagnarna i kurvorna och man blir klibbig om gympadojorna när man går förbi.

Andra dagen lämnar det kinesiska paret vår kupe och kanadensaren och fransmannen sover hos oss men blir utslängda klockan 24 vid en kontroll. Tåget svänger söderut vid Golmud. Tredje dagen och vi kommer upp på över 4000 meter och det blir enormt vackert. Berg överallt och vi åker i en dal med tusentals jakar. Marken har blivit gronare men med inslag av snö och is. Det är inga problem med höjden då det sprutas in syre i vagnarna. Qinghai-Tibet railway är världens högsta järnvägssträcka och vi är som mest uppe på 5072 meter över Tanggu La Pass en bit före Lhasa. Sträckan Chengdu – Lhasa är 336 mil och tar 44 timmar.

Lhasa med 260.000 folk ligger mycket vackert på 3600 meters höjd omgivet av berg och liknar ingenting jag sett tidigare. Staden består av två delar. En kinesisk samt stadsdelen Barkhor som är gamla stan med tibetanska kvarter där vi bor. Den tibetanska arkitekturen är färggrannare, finessrikare och hästlängder trevligare än den kinesiska. Vi besöker Jokham templet som är det heligaste i Tibet. Runt templet vandrar mängder med pilgrimer dagarna i ända varv efter varv och vissa slänger sig om och om igen på marken och hasar sig fram i någon typ av böneakt.

Vid ingången pågar samma procedur att folk ber genom att ligga och stå upp om vartannat. Inne i templet är det mörkt och mystiskt med tibetanska bönesånger rabblandes utan avbrott samt mängder med stora och små buddhastatyer, rökelser och en tätt packad kö av koncentrerade pilgrimer. Vi turister betalar och får gå en egen runda utan kö. Tänker att det är tur att tibetanerna fått sina buddhistiska aktiviteter klassade som religion annars hade de åkt in på psyket alla dar i veckan.

Byns bästa sevärdhet är Potalapalatset. En enorm byggnad med över 1000 rum uppe på en höjd. Den gör sig bäst utifrån men vi får gå in och kika på några av rummen längst upp. Det är ett myller av kapell, buddhastatyer av guld och brons, munkar, rökelser, böner och annat heligt. Det var också Dalai Lamas arbetsplats fram till 1959 då han tvingades i exil. Vi får se några av rummen där han arbetat och tagit emot utländska gäster. Tyvärr är det fotoförbud inne i palatset.

Hela Barkhor ser ut som en stor marknad med långa rader av stånd med diverse småprylar och ett myller av folk i färgglada kläder. De flesta tibetanerna är sönderbrända i ansiktet av den starka solen på hög höjd och har inte vårdat håret på åratal varpå de ser ut som banditer men verkar trevliga. Längs gatorna kryllar det av kinesiska poliser med automatvapen som ser till att folk behåller sina eventuella åsikter för sig själva. Det finns även krypskyttar på hustaken.

De flesta i gruppen har svårt att sova på grund av höjden. Maten är helt fantastisk vart jag än äter. Vi har en guide med oss hela dagarna eftersom man inte får resa själv i Tibet. Det är bökigt att vara i en grupp. Alltid är det någon som kommer en kvart för sent till samlingarna. Speciellt kanadensaren och fransmannen har en otrolig förmåga att hela tiden befinna sig på fel plats vid fel tillfälle.

Gruppen lämnar Lhasa i två landcruisers längs Friendship Highway som går till Nepal. När vi bokade resan fick man det bästa priset om gruppen bestod av 4 eller 8 personer. Det innebär en eller två bilar. Nu är guiden inte en av chaufförerna så det saknas en sittplats men vi lyckas packa så att en kan ligga i bagageluckan. Landskapet är kalt och torrt. Vi åker på bergsvägar upp till Kampala Pass 4794 meter där vi har en fantastisk utsikt över den istäckta och heliga sjön Yamdrok med snöklädda berg i horisonten.

Vi fortsätter och det är knallblå himmel, glaciärer och ett till bergspass med böneflaggor och härlig vy. Kör förbi byn Gyantse och landar i Tibets näst största stad Shigatse 3900 meter där vi övernattar. Det är första dagen på det veckolånga firandet av kinesiska nyåret och himlen fylls av fyrverkerier. Kanadensaren köper raketer, bomber och smatterband för samma summa som han sparade genom att sitta på tåget.

Medan guiden fixar våra tillstånd för vidare färd så besöker jag och tysken Tashilhunpo Monastery. Tyvärr får vi bara 50 minuter på oss och jag hinner inte gå in men fotar en del från utsidan. Klostret är enormt stort. Vi åker vidare och kör över Gyatso La Pass 5100 meter och det känns att luften är tunn. Vyerna är fantastiska och efter ytterligare en bit ser vi Mount Everest nordsida för första gången. Vi kommer fram tidigt till New Tingri 4250 meter och checkar in.

Tysken och jag knallar upp på en kulle 4800 meter med superba vyer och han planerar att flyga ner med sin glidskärm. Han prövar om och om igen men det vill sig inte då luften är för tunn. Klockan blir mycket och innan vi hinner ner är det mörkt och vi tvingas gå sakta och en omväg då det är ett myller av djupa raviner. När vi nästan är nere möter vi en räddningspatrull på fyra personer som är på väg att leta efter oss.

Fransmannen och kanadensaren har otur igen. När vi andra checkade in igår så tog de en promenad på byn. När de sedan kom tillbaka fanns det bara dyra rum kvar så de har tältat utanför vandrarhemmet i 10 minusgrader omringade av vilt skällande hundar. Men de är inte bittra. Några i gruppen vill se Everest i soluppgången så vi startar tidigt. Dålig grusväg upp till ett pass och väl där ser vi ett panorama över Himalaya med 5 toppar över 8000 meter. Makalu, Lhotse, Everest, Cho Oyu och Shishapangma ligger längs en lång rad vitklädda berg. Det är vackert men hade varit enormt mycket bättre att se och fota om det varit ljusare. Nästa stopp är Mount Everest basläger på 5150 meters höjd. Vi ser Everest någon mil bort men baslägret är tomt. Det är för tidigt på säsongen de första expeditionerna bör anlända någon gång i mars.

Vi skumpar vidare på eländig väg och när jag efter någon timma blir utsläppt ur bagageluckan är det väldigt vackert med ett sandigt landskap i olika färger. En av chaufförerna kör ofta alldeles för fort och det är direkt obehagligt. Vi säger till flera gånger men det hjälper bara i en halvtimma. Vi äter lunch i Old Tingri. Isländskan och engelsmannen ska inte vidare till Nepal och bor kvar i byn. Vi andra åker upp till Tong La Pass 4950 meter och får en kalasvy med ett pärlband av glaciärtäckta gigantiska berg i perfekt väder. Dagens avslutning blir nerför i sandiga raviner på serpentinvägar och landskapet slår om till skog och grönt när vi kommer lägre i de djupa dalarna. Övernattar i gränsstaden Zhangmu 2250 meter och det finns gott om syre igen.

Gränsen till Nepal är i botten av Zhangmu. Kineserna rotar igenom vårt bagage för att sno våra guideböcker som de inte gillar. Jag har lagt guideboken i lilla ryggan för att inte behöva öppna min stora men jag tvingas plocka ur allt från stora ryggsäcken medan de inte upptäcker min lilla ryggsäck som jag har på ryggen. Tala om tur. Vi går över en bro och hälsas välkomna till Nepal och det känns direkt mycket vänligare än i Kina. Visumet till Nepal kostar dollar. Två killar i gruppen har otur igen. Det är fransmannen som inga dollar har och han torskar stålar på kass växelkurs. Samt kanadensaren som inte har några pengar alls. Han hittade tydligen ett billigt ölhak igår kväll och pengarna tog slut så han får låna av mig för att bli insläppt i Nepal.

Vi åker jeep i 150 km till Kathmandu genom små byar med mycket folk och aktivitet. Det är krokiga och dåliga vägar i vackert landskap bland dalar och terrassodlingar i grönt och gult samt varmt. Vi stoppas flera gånger i poliskontroller och det går bra några gånger men sen blir det bråk. Jag tror ett tag att både bil och packning ska kontrolleras men vi får till slut åka vidare. Problemet var tydligen att polisen ville att vi skulle ta med en teve ner till Kathmandu som vår chaufför vägrade eftersom jeepen är proppfull.

Stadsdelen Thamel i Kathmandu är sig lik. Smala gator med motorcyklar, bilar, cykeltaxis, turister och lokala fixare som vill sälja trekkinginfo, små instrument, flygbiljetter, tigerbalsam och smoke samt indier som ständigt vill laga mina trasiga gympadojor. Det finns också härliga restauranger och billiga hotellrum med värme. Imorgon tar tysken från tibetturen och jag bussen till Jiri och ska vandra upp till foten av Mount Everest och göra några pass och kullar på över 5000 meter samt avsluta med ett försök på Island Peak 6189 meter. Det beräknas ta 23 dagar.

//Magnus Hedström

2011-02-08. Kathmandu, Nepal.

Dag 289. 17 januari 2011. Jiuzhaigou nationalpark – Jiuzhaigou.
Kort cykeldag och jag planerar sen start. Kinesisk teve har gjort reklam i flera veckor att de ska följa Australian Open i tennis. Det är dag ett och Federer spelar. Då visar kinesisk teve repriser från andra sporter. Jag skyndar att checka ut innan någonting på hotellrummet råkar gå sönder. Det har snöat några centimeter under natten. Djup dal, blå himmel och vackert men blåsigt och kallt. Jag rullar sakta bort från Jiuzhaigou nationalpark på hala vägar. Blir stoppad av en polis som frågar om jag vill ha skjuts. En bit lägre blir det asfalt. Checkar in i staden Jiuzhaigou på 1450 meters höjd. Vill inte cykla längre då det är 14 mil till nästa stad. Höjdmeter 50.
Distans 43 km. Ack 12295 km.

Dag 290. Jiuzhaigou – Hus längs vägen.
Minus 3 grader och lätt snöfall på morgonen. Nedför i 13 km och jag snittar 22 km/h på halt underlag. Byter väg in i en ny dal. Uppför förbi några små byar på torr asfalt. Det är kallt men sol och jag svettas. Det blir brantare och brantare ju högre jag kommer. Sex åtta procents lutning och med 12 som topp. Det blir skog, serpentiner, fina vyer, snö och is. Jobbigt som tusan men det funkar att vila i solen utan att frysa häcken av mig. Luften blir tunnare och jag kan bara cykla i 100 meter mellan varje vila. Vid 3000 meter och efter 40 km uppför måste jag börja gå. Får inte tillräckligt med syre till benen.

Vid 3150 meter ser jag passet och slutet på backen men det är cirka timmen bort och klockan börjar bli mycket. Det är minus 7 grader. Jag har inte sett några hus på länge men så kommer ett hus med vakttorn och en kines vinkar och vill prata. Jag passar på att fråga om jag får övernatta och det funkar i hans gästrum. Hans hund skäller oavbrutet på mig och det hjälper inte ens med kex. Jag lägger mig och vilar men kinesen vill att vi tittar på teve tillsammans medan han röker oavbrutet. Försöker kommunicera med hjälp av guideboken som har ett litet engelsk-kinesiskt lexikon. Snittfart 9,5 km/h. Höjdmeter 1880 är nytt rekord.
Distans 56 km. Ack 12351 km.

Dag 291. Hus längs vägen – Pingwu.
Mina kläder som hängt på tork inne har frusit till is samt en del av vattnet men jag lyckas skaka fram tillräckligt för att koka nudlar. Det är moln och minus 11 grader. För kallt att cykla utan att fötterna sprängs av smärta så jag går 6 km upp till passet på 3440 meter. Fin skog i vintrigt landskap. Ser några lastbilar med snökedjor i snigelfart. Rullar en kilometer och måste sen stanna för att värma fötter och händer. Rullar en kilometer till och stannar igen och fortsätter så ett bra tag. En liten lastbil kör om mig och lite senare kör jag om den när den står i diket.

Vid 1800 meter blir det snöfritt och varmare så att jag kan rulla som vanligt. Djup dal, flod, skog och få bilar. En BMW kör om i hög fart och lite senare kör jag om den när den smällt in i en mc-kille som måste haft södra Kinas halva fruktreserv på pakethållaren. Det hinner bli plusgrader innan jag kommer till Pingwu 850 meter över havet. Checkar in på ett superbra hotell som visar Federer – Simon live. Tala om rysare. Höjdmeter 370.
Distans 86 km. Ack 12437 km.

Dag 292. Pingwu – Jiangyou.
Smal bergsväg av betong och mycket trafik. Andra körbanan är ofta avstängd på grund av stenras och trasiga betongplattor samt att lokalbefolkningen torkar vass direkt på vägen. Svår cykling. Upp och ner längs en flod i djupa dalar. Mycket byar och byggarbeten. Småtjejer spelar badminton längs vägen i blåst och minusgrader utan nät samt med en flera år gammal fjäderboll. Det blir varmare och skönare mitt på dagen. Ser flera nyligen inträffade trafikolyckor. En bil ligger på taket. Två lastbilar har mötits och slagit sönder varandras backspeglar. Blinda kurvor där ingen bromsar utan båda tutar och chansar. En buss har just krockat och kan inte köra längre då fronten är paj. Fem kilometer uppför vid 75 km. En och en halv kilometer tunnel sen ner igen. Vägen lämnar bergen och det blir plattare. Känner mig sliten när jag kommer till Jiangyou och checkar in. Höjdmeter 850.
Distans 123 km. Ack 12560 km.

Dag 293. Jiangyou – Chengdu.
Får ont i magen av hotellfrukosten. Lagar normalt egen men idag var den var slut. Regn i luften och jag mår pyton. Flackt och mycket trafik men långa sträckor cykelbana. Kommer in i Mianyang efter 35 km. Rörigt och inga skyltar. Tokmycket bilar och jag måste cykla eller gå på trottoaren. Frågar efter vägen flera gånger. Det ska vara 115 km till Chengdu enligt kartan men det är ofta fel. När jag kört 90 km kommer en skylt att det är 78 km kvar. Funderar på om jag ska övernatta eller fortsätta. Man vill ju inte verka bekväm. Magen mår bättre och jag trycker på för allt vad benen orkar. Det går att hålla 25 km/h på flacken.

Cyklar rakt igenom staden Deyang och passerar Shitingriver. Struntar i lunchen. Det blir mörkt och vägen som varit jättefin blir plötsligt ett skämt med lera, hål och bulor. Batteriet till pannlampan lägger samtidigt av och jag ser ingenting i 5 km. Köper nya batterier. Vägen blir bättre efter 10 km. Jag kommer in i Chengdu vid 21 och det är ett myller av stora vägar. Jag är trött men mitt boende ligger på rätt sida om city och det är grymt härligt att checka in på Sim’s Cozy Garden. Ett av världens högst rankade hostels. Det blev resans längsta dag i både tid och distans. Sjutton mil prick och jag cyklade i 9 timmar 37 minuter. Höjdmeter 510.
Distans 170 km. Ack 12730 km.

Dag 294-299. Chengdu.
Vila i Chengdu som är Kinas sjunde största stad med 7 miljoner folk. Mycket populärt ställe bland ryggsäcksfolk med flera bra billiga hostels. Jag har ett eget mysigt rum för 64 kr natten med värme, teve och DVD-spelare. Det finns varmvatten i duscharna och det finns flera trevliga utrymmen där folk hänger med sina datorer då wifi ingår i rumspriset. Annars är Chengdu väldigt rörigt med för mycket folk, bilar och det är extra bökigt just nu när en ny tunnelbana håller på att byggas. Stans mitt är torget Tianfu där det står en stor staty av Mao.

Det finns flera bra utflykter runt Chengdu och den populäraste är Giant Panda Breeding Research Base som ligger milen utanför centrum. Ett stort grönområde där kineserna kämpar med att föda upp pandor då de har svårt att föröka sig själva. Jag hänger med på en tur tidig morgon när pandorna äter bambu som bäst. De verkar dock lite trötta på alla turister även om det är mindre folk än vanligt nu i lågsäsong. De flesta pandorna sitter med ryggen mot oss men lite aktion blir det när några jättepandor klättrar i träden och på de träleksaker som finns uppbyggda. Det är en underbar syn. Ungarna är mer aktiva men de är inte ute utan man kan kika på dem genom en glasruta. I parken finns cirka 50 pandor, både jättepandor och en mindre panda som är röd.

Nu har jag anmält mig på en resa genom Tibet till Nepal. Vi är en grupp om 8 personer och det börjar med 44 timmar tåg upp till Lhasa. Därefter blir det landcruisers. Cykeln lämnar jag här i Chengdu för att komma tillbaka i sommar och cykla vidare.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström