2011-05-27. Kathmandu, Nepal.

Dag 365-392. 3 april 2011 -. Kathmandu – Besi Sahar – Bragha.
Allt är inte bra med Kathmandu. Luften är kass. Trafiken är kaos. Ljudnivån obehaglig. Det är för mycket folk, bilar och motorcyklar. Många ljuger, tigger och erbjuder viskande i mitt öra smoke, nice girls och något som kallas everything men som jag inte testat. Vattnet är gift och det finns knappt någon elektricitet. Men jag trivs. Klimatet är bra. Himalaya är nära. Det finns bra mat, bra cafeer, bra boende, grymma bokaffärer och det är framför allt väldigt billigt samt att turisterna som är här har samma intressen som jag med resor, berg och fjällvandring.

En eftermiddag sitter jag och äter dyr men bra mat på Kathmandu Guesthouse när ett 24-årigt bombnedslag från Australien kommer fram till mitt bord. Är Du ensam? Ehh ja. Kan jag slå mig ner? Ehh ja. Jo alltså jag kom precis hit och när jag gick ut på gatan blev jag nästan överkörd samt överfallen av flera försäljare. Jag behöver någon som har lite koll och som kan visa mig staden, har du tid? Jag sväljer nästan gaffeln men när jag hämtat mig pyser vi först till Swayambhunath ett tempel fullt med apor och därefter till Boudhanath vilket är en stor stupa och buddhistisk mötesplats.

Alla dagar är inte lika överraskande normalt kör jag sovmorgon, internet, god mat, läser bok och träffar någon kompis över en fika. En dag åker jag buss till Shivapuri och promenerar runt bland bergsknallarna där som är huvudstadens närmsta granne. Besöker också Bhaktapur Nepals gamla huvudstad och kanske den bästa sevärdheten i området med flera tempel och långa gator av urgamla trevliga byggnader.

Jag träffar Olya från Kazakstan och vi bildar team för en vandring i Annapurnaområdet. Bussresan till ledens startpunkt Besi Sahar tar 7 timmar och är lika trevlig som vanligt. Vägen är trasig. Det är tokmycket trafik. Det är varmt och hög ljudnivå och det stinker fruktansvärt när vi passerar små byar. Landskapet är dock vackert och det fungerar utmärkt att smyga ut ett badkar av fantomendoft utan att någon anar att det är jag som har en kass mage.

Vandringsdag 1. Vi lämnar Besi Sahar på 800 meters höjd 07:30. Det är kalasväder och redan varmt. Landskapet är grönt, fåglarna kvittrar och jag njuter av att höra sulornas knaster mot gruset. Omväxlande stig och grusväg med blygsam busstrafik. Vi följer floden Marsyangdi Khola och dalen vi går i heter också Marsyangdi. Passerar majsodlingar, flera byar med enkla lodger och vi skymtar några höga vita berg på håll. Barn tigger efter godis och pengar. Det blir varmare och vi ser bufflar bada i lerpölar för att få svalka. Mitt på dagen börjar det blåsa kraftigt med grus i ögonen som följd.

Leden heter Annapurna Circuit och vi fortsätter uppför på grusväg och sedan smala stigar bland gröna majsterrasser till Bahundanda 1270 meter. Väljer mellan två olika lodger och fastnar för en med härlig vy över dalen och mängder av terrassodlingar. Stället måste vara ett av de mysigaste jag bott på och rummet kostar 4.50 kronor natten. På kvällen anländer ett par som flytt från grannlodgen vilken vi också nästan valde. En grupp om 35 israeler har flyttat in och ljudnivån passerade visst smärtgränsen. Vår lodgeägaren förklarar att israelerna brukar prata med varandra även om de är på var sida trädgården och den ena personen samtidigt sitter inne på toaletten. Tid 7:30.

Dag 2. Majsterrasserna blir ännu mer imponerande. Det är grönt överallt och blå himmel igen. Leden går först ner och letar sig sedan upp högt upp i dalen längs branta bergssidor. Vi äter lunch i byn Ghermu. Jag frågar om de har kyckling som finns på menyn. Jodå det är inga problem. Efter några minuter kommer kökspersonalen bärande på en vit vacker kyckling och skär halsen av den mitt framför ögonen på mig. Kniven är i slöaste laget och det tar cirka minuten samtidigt som kycklingen kämpar för att komma loss. Måltiden känns inte helt hundra faktiskt. Korsar floden vid Syange där det blir grusväg och uppför på branta genvägar. Det börjar blåsa kraftigt mitt på dagen igen. Checkar in i byn Jagat 1330 meter med kalasvy över floden som rinner längst ner i dalen som nu är en smal canyon. Tid 6 tim.

Dag 3. Går grusväg en bit sedan finns det två varianter att välja mellan. Vi beslutar oss för den gamla leden utan väg som ska vara grönare och vackrare. Det börjar upp sedan plan vandring bland bananträd med utsikt över mäktiga vattenfall på andra sidan dalen. Brant ner för att korsa och följa floden. Jag stannar för ett kort kallt dopp. Uppför igen och eftermiddagsvinden dyker upp. Bärare släpar omkring på stora delar till ett plåttak på ryggen vilka fungerar som perfekta vindfångare. Ser en ledsen häst med blödande och brutet ben. Brant upp till byn Tal 1700 meter som ligger i ett hörnet av dalen som tillfälligt har en platt och bred botten. Tid 4:45.

Dag 4. Fint vader men dis. Smal led på brant klippa. Vackert bakåt mot Tal med Marsyaingdiflodens turkosa vatten. Möter karavaner med mulor. Vi blir stoppade i byn Karte och tvingas vänta i 30 minuter på grund av sprängningar till en ny väg. Vägbygget stör en hel del. Där naturen tidigare varit grön ser det nu ut som ett slagfält med grus och sten åt alla håll och kanter. Vägen är inte klar än men om några år ska den gå ändå till Manang långt upp i dalen. Vi har gått norrut i tre dagar men nu svänger leden väst. Svagt uppför på bred stig och bakom diset skymtar vi Annapurnamassivet för första gången. Stannar för natten i Danaque 2210 meter. Tid 5:45.

Dag 5. Uppför på bred väg i skog. Fint väder men dis igen. Bakåt ser vi Manaslu 8156 meter. Ser en hel del andra vandrare men mestadels går vi själva. Mer uppför på grusstig i barr och rhododendronskog. Passerar byn Thanchowk som är full av blommande äppelträd och gröna ängar. Möter mulor som bär ved. I byn Koto passerar vi dalen Nar-Phu som bär iväg norrut. Checkar in i Chame 2710 meter i mysig bungalow. Tid 5:45.

Dag 6. Vilodag i Chame. Äter frukost på verandan och läser bok med utsikt över Manaslu. Vädret är underbart halva dagen men sedan blir det moln och blåsigt igen. Vi har ett svenskt par som grannar.

Dag 7. Uppför på bred stig i granskog. Går bredvid Marsyangdi Khola och har tillfälliga vyer över vita berg. Passerar byn Bhratang som består av stenhus. Leden svänger norrut en kort bit och vi får en mäktig vy över Paungda Danda-klippan som är 1500 meter hög och helt slät men inte lodrät. Leden är för en stund uthuggen i bergväggen strax ovan floden. Fin vandring i mer granskog i dalens botten som nu blivit bredare igen. Checkar in i Pisang 3240 meter. Gör en promenad till Upper Pisang hundra meter upp då himlen öppnar sig med regn och hagel och vi passar samtidigt på att smita in på en lodge och njuta av varm äppelpaj. Tid 6 tim.

Dag 8. Går en fotorunda i Upper Pisang i strålande väder. Därefter flack vandring i barrskog. Passerar en liten men vacker sjö. Dalen är nu öppnare och bredare. Söder om oss ser vi bergen Annapurna 2, 7937 meter, Annapurna 4, 7525 meter, Annapurna 3, 7555 meter och Gangapurna 7454 meter. Serpentiner upp till stenbyn Ghyaru 3670 meter och nu börjar höjden kännas. Skråar flackt högt över Marsyangdidalen som blivit torrare. Det är mäktiga vyer både fram och bak. Lite nedför till Ngawal en till mysig by av stenhus. Första boendet utan dusch. Tid 5 tim.

Dag 9. Skråar ner i dalen med vy över Annapurnamassivet. Flackt genom skog full av getter på frukostmöte. Torrt landskap med branta färggranna bergssluttningar. Det är varmt och fint väder när vi följer floden i dalens botten förbi byn Mungji och checkar in i Bragha 3470 meter. Får ett guldrum för 9 kronor på Hotel New Yak med vyer i tre väderstreck så att vi ser dalen i båda riktningarna samt Annapurnamassivet. Gör en promenad upp till Manang 3540 meter som är områdets stora by med mer än 500 hus. Tid 3 tim.

Dag 10. Vilodag i Bragha. Vi hade planerat en dagstur upp till två sjöar men vädret är dåligt. Siktar på att gå imorgon istället och efter det bär det upp i en ny dal mot Thorung La-passet som är ledens prövning och högsta punkt med 5416 meter.

//Magnus Hedström

2011-04-26. Jomsom, Nepal.

Dag 355-364. 24 mars 2011 -. Lobuche – Lukla – Kathmandu.
Vandringsdag 12. Daniel och jag startar 05:00 från Lobuche på 4930 meter. Det är mörkt och vi går med pannlampor utan packning. Vi fryser i början innan kropparna kommer igång. Det är svagt uppför i 45 minuter tills vi kommer till en morän då leden blir krokig med korta backar upp och ner. Det blir ljust strax innan vi kommer fram till dalens sista by Gorak Shep 5160 meter där vi äter frukost. Går över en uttorkad sjö i mjuk sand och sedan brant upp i hundra höjdmeter innan leden blir lite humanare. Vyerna blir bättre ju högre vi kommer. Himlen är täckt av ett tunnare molntäcke men svag sol når oss precis innan vi når toppen av Kala Pattar 5545 meter.

Det är en fantastisk utsikt med berget Pumori 7165 meter precis norr om toppen. Nedanför oss har vi Everest Base Camp där några gula tält syns som små prickar på Khumbuglaciären. På andra sidan dalen ser vi Mount Everests svarta sydsida, en bit av Lhotse 8501 meter och framför det Nuptse 7861 meter. Vyn ner i dalen är den bästa med ett pärlband av vita berg, Khumbuglaciären samt kammen och två små förtoppar till Kala Pattar. Det börjar blåsa kraftigt när vi tar våra toppbilder. Vi njuter av utsikten men pyser ner när det blir för kallt. Vinden avtar en bit nedanför toppen och det är trevlig vandring med Everest till vänster om oss. Kommer ner till Gorak Shep och nu är tanken att Per ska dyka upp.

Text: Per Sundeck.
Vi har bestämt träff i Gorak Shep för lunch så jag drar inte förrän strax efter 09 från Lobuche och räknar med att ta mig dit på drygt två timmar. Jag går själv då Jonas hoppar över Everest Base Camp och går i förväg till Dzonglha. Det går tungt redan från början till min besvikelse. Gissningsvis är det min förkylning som gör sig påmind och jag har det jobbigt i varje motlut. Som den logistiker man är så kommer jag fram till mötesplatsen exakt samtidigt som grabbarna kommer ner från Kala Pattar. Vi äter en god lunch och beger oss mot Base Camp i helt okej väder.

Det står i guideboken att det ska ta tre timmar. Jag får tidigt problem med orken efter en fullständigt misslyckad omkörning av en karavan med jakar. Går helt enkelt in i väggen vilket är ganska lätt hänt på den här höjden. Ger i princip upp men efter lite huvudvärkstabletter, diskussion med Mange och en ovilja att missa Base Camp så blir det ett försök till. Tar mig framåt i slowmotion med Mange bakom. Som tur är har någon skojat i boken då det tar betydligt kortare tid än tre timmar att komma fram. Danne, som hakade på jakkaravanen, är redan framme och fotograferar för fullt. Vi är definitivt inte ensamma på plats och jag ser mest is och sten. Höjden är 5300 meter. Det är ungefär 10 tält i baslägret då klättersäsongen inte börjat än. Vi ser inte Mount Everest. Vi tar våra bilder med oss framför isfallet innan vi beger oss tillbaka. Dagen avslutas med pizza och cola i Lobouche. Tid 8:45 och för Danne och Mange 13 timmar. //Per S.

Dag 13. Jag lämnar Lobuche 05:00 i kolmörker. Går själv då vi beslutat att Per och Danne ska få sova aningen längre och Per dras med en liten förkylning. Jag följer leden ner mot Duglha och svänger av efter 30 minuter vid en istäckt sjö som jag halkar över. Letar upp stigen på en brant bergssida samtidigt som det börjar ljusna. Ser 6000-meters bergen Taboche och Cholatse på andra sidan dalen och de känns verkligen nära. Leden är mycket mindre än vanligt då inte så många går här. Jag njuter för fullt av tystnaden och solens uppgång när den träffar de snötäckta bergstopparna. Kort nedför över dalen och sen en kort klättring upp till 4830 meter och de två lodgerna i Dzonglha. Precis som jag kommer över krönet och ser byn dyker Jonas upp på exakt avtalad tid och undrar var de andra är.

Jonas pyser vidare över Cho La passet med en kille från Estland medan jag väntar på Per och Danne. Vädret är kanon likaså vyerna. Jag är omgiven av mäktiga berg och längst ner i dalen står Ama Dablam i givakt. Det är tyst och skönt när jag sitter på en varm sten mitt i solskenet men plötsligt hamnar jag mitt i en amerikansk filminspelning. Några killar är på toppen av det svåra berget Cholatse 6443 meter. Ett filmteam är på plats och blir upphämtade av en helikopter 50 meter från där jag sitter. Filmteamet flyger runt toppen på berget i en timma. Bergsbestigarna filmas när de klättrar en svår vägg men jag kan inte se dem då de är för högt upp.

Efter några timmar kommer Per och Daniel. Vi äter en snabb lunch och fortsätter upp i dalen mot passet. Möter ett par grupper som har startat tidigt från andra sidan. Det är svag lutning i början men när vi kommer fram till en bergvägg blir leden brant. Det är ordentligt jobbigt med ryggsäckarna och vid några tillfällen är det så brant att måste vi använda händerna. Vyerna bakåt är kalas men moln och kall vind drar in när vi når 5300 meter. Sista biten är glaciär där vi följer en upptrampat led. Bredvid leden ser vi penitentes samt några rejäla glaciärsprickor.

När vi når toppen av Cho La Pass 5420 meter är det stark vind och svinkallt. Efter ett kort fotostopp klättrar vi brant ner i Gokyodalen bland is och lösa stenar. Fångar upp leden och gör en halvdryg klättring upp till en kam när det börjar snöa och blir dimma. Vi ser inte mycket men leden är rösad och lätt att följa. Länge svagt nedför i starkt snöfall till byn Tagnag 4700 meter. Stannar för soppa men går genast vidare för att hinna till Gokyo innan det blir mörkt. Leden ska korsa en morän men vi kommer in på en ny led som fortsätter på moränen ända fram till Gokyo. Både snön och mörkret faller. Vi går så fort vi orkar för att inte fastna i moränen över natten. Kommer fram till sista branten av moränen samtidigt som det blir mörkt. Använder pannlamporna för att hitta stugorna i Gokyo på 4750 meter och tajmar in ankomsten lagom till middag. Jonas har varit på plats sedan tidig eftermiddag. Tid 1:40 och 8:15.

Dag 14. Gokyo har Everestområdets mest spektakulära läge. Byn ligger vid kanten av sjön Dudh Pokhari som nu är täckt av is och snö. Det är berg i alla vinklar men vackrast är Cho Oyu-massivet 8201 meter längst upp i Gokyodalen. Per och Jonas väljer att bekanta sig med lodgen idag medan Daniel och jag i strålande väder går upp i dalen mot Cho Oyu. Det är nysnö på marken, halt och stundtals lurigt att följa leden som håller sig bredvid Ngozumpaglaciären. Vi passerar en sjö som kallas fjärde sjön. Leden som vi följer har bitvis ramlat ner i glaciären och sista sträckan är ett ständigt klättrande upp och ner.

Vi kommer till dalens femte sjö. Fikar och börjar klättringen upp för en topp som kallas Knobby View 5553 meter. Elaka moln är på väg in och mitt i klättringen samtidigt som molnen träffar oss säger Danne att han vänder. Jag fortsätter själv och det går bra till en början men högre upp är det ett myller av stora stenbumlingar. Jag hamnar lite fel och klarar inte en passage utan måste vända och ta en annan väg. När jag tror att jag når toppen ser jag ytterligare en topp lite högre och 30 meter bort. Tar mig dit på hala snötäckta stenar och när jag når den toppen ser jag en tredje topp som ser ut att vara ytterligare några meter högre. Den är en halvtimma bort och ser brant och bökig ut då alla stenar är glashala. Vyerna är obefintliga i dimman och Danne står nere och väntar så jag väljer att vända. Jag har varit där förut men glömt bort hur det ser ut. Normalt kan man se Cho Oyu, Everest och Makalu härifrån men inte idag.

Går sakta ner över de hala stenbumlingarna. Längre ner blir det lättare och jag kan gasa på tills jag kommer ner till en iskall Danne som pysslar med att gå en 30-meters sträcka fram och tillbaka. Stoppar i mig en tonfiskmacka och sedan sätter vi av mot Gokyo. Det är mycket snö och vi tappar leden ibland men det går inte att gå vilse då det är berg på ena sidan leden och morän på den andra. Kommer trötta fram till Gokyo och den suveräna lodgen Gokyo Resort. Tid 8:45.

Text: Jonas Mellander.
Dag 15. Även om vi gått upp tidigt är vi inte först att bege oss från Gokyo mot toppen av Gokyo Ri 5360 meter. Den sista toppbestigningen på resan. Medan vi äter frukost, vilket vi dock är först med eftersom de andra verkar ha prioriterat bort det, ser vi små prickar längs grusserpentinerna som sakta rör sig upp mot toppen. Solen har ännu inte letat sig över den kuperade horisonten, men det är ändå ganska ljust. Bestigningen blir ett envetet saxande fram och tillbaka med de andra under knappa två timmar. Väl uppe är vädret bästa tänkbara och solen bjuder in till kortärmat. Utsikten är som vanligt magnifik även om de värsta wow-känslorna lagt sig sedan tidigare toppturer.

Vi ser Everest men från längre avstånd än Kala Pattar. Cho Oyu är närmaste 8000-meters berg. Nedanför oss breder Ngozumpaglaciären ut sig och i samma riktning ser vi byn Gokyo och den istäckta sjön. Efter en intensiv fotosession där slutarna smattrar börjar molnen samlas och smeker bergssidan i uppåtriktning ett efter ett. I gluggarna smattrar kamerorna än mer frenetiskt. Till slut kan vi dock konstatera att vi kommit upp precis i tid för att ta våra bilder då molnen nu verkar ha lagt sig mer permanent över bergstopparna i området. Nöjda med upplevelsen rör vi oss ner mot Gokyo och lodgen igen. Där väntar mer stillsamma aktiviteter i allrummet och mental förberedelse på det som blir startskottet för hemfärden via Namche, Lukla, Kathmandu och slutligen Sverige. Efterlängtat på sätt och vis. Tid 4 tim. //Jonas M.

Dag 16. Dagen börjar med vandringens roligaste incident. Jonas ska hämta ut sin tvätt men den finns inte där det var tänkt utan han hittar den hängande utomhus. Det är 10 minusgrader och snöar så kläderna är inte helt torra snarare hårda av is. Nepaleserna hjälper till att tina upp plaggen så att de i alla fall går att vika ihop och pula ner i ryggsäcken. Vi checkar ut och beger oss nerför i snöyra. Det är flera centimeter nysnö på marken men inga problem att hitta.

Passerar dalens andra och första sjö. Brant ner på stentrappor bredvid floden Dudh Kosi. Pulsar i snö och möter bärare som går i gymnastikskor. Fikar i Machhermo och äter lunch i Dole 4070 meter. Går genom mysig rhododendronskog i dimma. Vi kommer ner under 4000 meter efter att ha tillbringat 10 dygn över. Leden vänder upp i Phortse Tenga 3680 meter och stiger till passet Mong La 3975 meter. Lång utförssträcka, förbi några flacka partier och slutligen in i Namche Bazaars gryta på 3440 meter. Kvällsmaten blir rena festen med jakburgare och cola. Tid 9:30.

Dag 17. Härlig by och härlig morgon. Fint väder och tibetansk musik längs gågatorna. Nedför Namchebacken och det känns som i en djurpark. Vi ser några stora färggranna fåglar, jakar, mulor och fransmän. Fransmännen känns lätt igen då alla andra hejar genom att säga namaste eller hello medan fransmännen säger bonjour. Korsar Dudh Kosi flera gånger på hängbroar. Äter lunch i Phakding. Det blir moln på eftermiddagen och regnet hänger i luften men det kommer bara några stänk. Naturen är gröna terrassodlingar samt träd som blommar i olika färger. Möter massvis med bärare på väg upp. Kommer fram till Lukla 2800 meter och slutet på vandringen. Flygen går bara på morgonen så vi stannar över natten. Tid 8 tim.

Flygbolaget ringer till vår lodge och säger att vi flyttats till ett senare flyg. Nervös väntan då det är molnigt men plötsligt ringer bolaget igen och då är det jättebråttom. Vi checkar ut och går de femtio metrarna till flygplatsens incheckning. Allt går i en rasande fart och snart är vi i luften men med ett annat flygbolag. Resan till Kathmandu tar normalt 30 minuter men piloten visar inga tecken på att vilja landa. Under oss ser vi ett enormt molntäcke. Vi flyger länge och har inte en aning om vart vi är på väg. Någon information får vi icke. Till slut hittar piloten en glipa i molnen och kan gå ner och till vår lättnad är vi i Kathmandu efter över en timma i luften.

Det är härligt att komma tillbaka till civilisationen med värme, bra mat och sovmorgon. Vi betar av det bästa att se i Kathmandu. Swayambhunat stupa ligger på en höjd med fin utsikt över huvudstaden. Det kallas också Monkey Temple för alla apor som lever där. En apa använder Pers ben som språngbräda för att komma upp för en kant och lite senare skojar jag med grabben genom att köra in några fingrar i ryggen på karln vilket skapar en skoj reaktion. I alla fall kul för oss andra samt för några nepaleser som inte kan sluta skratta. Vi besöker Durbar Square som är ett tempelområde mitt i centrum. Pashupatinat är ett hindutempel som inte är speciellt vackert men intressant. Där ser vi en blödande get utan huvud som just har offrats och vi ser fötterna på lik som kremeras bredvid en enormt skitig flod.

Bodhanath stupa är buddhisternas samlingsplats och en trevlig tillställning. En enorm stupa full med böneflaggor som vajar i vinden och tjockt med buddhister som går runt runt varv efter varv. Efter tre härliga veckor och fyra dagars sightseeing dumpar jag killarna på flygplatsen för hemresa till Sverige. Själv ska jag ta en ordentlig semester innan det bär iväg till Annapurna och nästa vandring.

//Magnus Hedström

2011-04-12. Kathmandu, Nepal.

Dag 344. 13 mars 2011. Kathmandu – Lukla – Lobuche.
Vandringsdag 1. Taxi till flygplatsen där vi köar länge för att komma fram till säkerhetskontrollen som bara är där för syns skull. Att smyga med en artilleripjäs av grov kaliber skulle nog funka bara man säger att det är något annat. Flygbolaget har flyttat oss från första till andra flyg vilket är tänkt att avgå en timma senare cirka 08. Antagligen har någon mutat sig före eller så är det en av alla dessa bröder eller kusiner som fått förtur. Nervös väntan på om vi ska få flyga då det är moln men efter ytterligare lite försening blir det till slut dags. Buss till det lilla dornierplanet och 30 minuter flyg från Kathmandu till Lukla. Landningsbanan lutar 12 grader och vi landar i motlut för att hinna stanna före en bergvägg som är slutet av banan.

Lukla ligger på 2800 meters höjd och leden börjar i samma steg som vi kliver ut från flygplatsen. Det är jag och mina kompisar Daniel, Jonas och Per. Vi fixar till våra ryggsäckar och går genom byn som kantas av hotell, barer, vandringsbutiker, folk och några enstaka jakar. Vädret är bra, det går lätt nedför och omgivningarna är gröna terrassodlingar. Leden följer Dudh Kosi-floden som vi ser långt ner i dalen. Vi passerar flera byar fulla med lodger. Korsar några hängbroar. Ser stora målade stenar som vi går på vänster sida om för att smälta in i den lokala kulturen. Vi går sakta, fotar mycket och fikar på ett mysigt hak med bord utomhus. Lugn start och alla mår bra när vi kommer fram till Phakding 2650 meter och första övernattningen. Tid 3:30.

Dag 2. Träffar en svensk man utanför lodgen som är på väg ner och som säger att namchebacken är det värsta motlutet som finns. Vi kommer dit imorgon. Phakding är mysigt på morgonen med härlig luft och barn som leker ute längs huvudgatan. Leden korsar floden och fortsätter i skog. Det är få andra vandrare, vädret är bra och vi har fina vyer över floden och det 6608 meter höga berget Thamserku längre upp i dalen. Vi tar det återigen lugnt, försöker vänja oss vid höjden och det är inga problem att övertala grabbarna att stanna för en fika ute i solen. Det kryllar av lodger som erbjuder black tea och coconut biscuits för nästan inga pengar alls. Över floden igen och därefter en kort klättring upp till byn Monjo 2840 meter där vi checkar in på en fin lodge med dusch på rummet. Vädret blir sämre på eftermiddagen när vi hänger på rummen. Tid 3:15.

Dag 3. Sol men blåsigt. Vi betalar nationalparksavgift och visar våra vandringstillstånd vid entren till Sagarmatha nationalpark. Leden letar sig ner till floden Dudh Kosi och följer den ett tag. Kommer till sista hängbron och möter samtidigt flera jakkaravaner så vi får vänta en stund. Namchebacken är 600 höjdmeter bred grus och stenstig i skog med stundtals fina vyer över floder och berg. En del bärare på väg upp konkar på enorma lass vilka väger mellan 70 och 110 kg.

Vi går sakta och pausar varje hundra höjdmeter samt tar ett längre stopp mitt i backen där några damer säljer färska clementiner. Det är inte speciellt jobbigt och när vi kommer upp till Namche Bazaar 3440 meter mår vi bra. Checkar in, äter spaghetti och pyser iväg på acklimatiseringstur upp till 3600 meter där vi stannar i en timma. Vädret har nu blivit sämre och killarna funderar över vad vi håller på med när vi bara hänger för att lapa höjd. Tid 4:30 och 1:45.

Dag 4. Namche Bazaar är en fantastisk by med formen hästsko och med hus längs en lång sluttning. Vyerna består i första hand av bergen Thamserku och Kongde Ri 6187 meter. Det är acklimatiseringsdag och vi följer en kam upp till Shyangboche flygplats 3800 meter. Går vidare till ett hotell där vi fikar utomhus med vy över områdets vackraste berg Ama Dablam 6812 meter, Lhotse 8501 meter samt Mount Everest 8850 meter. Vädret är klockrent. Vi fortsätter till byarna Khumjung och Khunde och når som högst 3900 meters höjd innan vi vänder tillbaka till Namche. Tid 6:30.

Dag 5. Uppför ut ur Namche och leden skråar högt ovan Dudh Kosi med Ama Dablam i dalens förlängning. Vädret är bra och vyerna toppklass. Några andra grupper startar samtidigt och det är en del folk på leden. Genom rhododendronskog som inte har börjat blomma än. Ner över floden och in i Tengboches mördarbacke 600 höjdmeter upp till 3870. En nepalesisk guide som vi ser flera gånger är helt plakat och säger att han ska till Island Peak. Vi får inte fota honom idag då han är ljusår från sin toppform.

Annars är det oftast tjejerna som inte vill bli fotade. Det är någon kulturell pryl om att de tror att vi ska printa bilden och torka oss i arslet med den. Det är varmt och det går segt uppför. Tengboche har ett fint kloster som vi ägnar svag uppmärksamhet. Däremot finns ett konditori som vi besöker längre. Vädret blir sämre med dimma när vi kommer in i rhododendronskog. Snö, lera och mycket halt först nedför och sedan flackt. Korsar floden Imja Khola på en hög bro, klättrar en bit och i stark dimma kommer vi till Pangboche 3860 meter. Tid 8:30.

Dag 6. Bra väder men ett par moln redan på morgonen. Fin led högt över Imja Khola. Hamnar bakom en karavan med jakar och tvingas gå sakta till byn Orsho där vi fikar. Jag skojar lite med Danne medan vi sitter vid ett bord ute. Några jakar passerar bakom hans rygg och cool som han är tittar han åt ett annat håll. Precis då kör jag in ett finger hårt i ryggen på karln så att han studsar upp och är på väg att inleda någon förklaring till jaken att den ska sluta upp med det där. Mycket kul i alla fall för oss andra.

Uppför till en platå och vädret blir sämre. Nerför och korsa Imja Khola. Det är moln och dimma. Kort klättring upp till byn Dingboche 4360 meter där vi checkar in. Pyser iväg på acklimatiseringstur efter lunch till 4500 meter där vi stannar en timma i dimman. Precis som vi ska gå ner spricker himlen upp i några få sekunder och vi ser toppen av Ama Dablam mycket nära oss vilket är häftigt. Grabbarna och speciellt Per har lite obehagskänsla i huvudet under eftermiddagen och kvällen vilket är symptom på höjdsjuka men det är inte så allvarligt att det måste åtgärdas. Tid 3:45 och 1:45.

Dag 7. Sol med inslag av moln och varmt trots höjden. Vi svänger av från leden upp till baslägret och in i Imjadalen bredvid floden Imja Khola. Det är svagt motlut och vi går sakta. Höjden känns ordentligt nu. På andra sidan floden reser sig Ama Dablam som ser lite annorlunda ut i ny vinkel halvvägs runt berget. Längst upp i dalen ser vi Island Peak 6189 meter. Det är 5 km till Chhukung på 4730 meters höjd vilket tar oss 2 tim 30 min. Checkar in på lodgen Chhukung Resort med perfekt vy över Ama Dablam. Gör en acklimatiseringstur upp till 4900 meter där vi vilar i en timma. Vädret är dimma igen men vid några tillfällen ser vi Ama Dablam titta fram. Per och Jonas har ordentligt tunga i huvuden på kvällen och vill vila imorgon. Tid 2:30 och 2 tim.

Text: Daniel Mansour.
Dag 8. Jag och Magnus beger oss av från Chhukung 06:45 i riktning mot Chhukung Ri, vilket är vandringens högsta topp på 5546 meter. Min natt har präglats av sömnlöshet. En kombination av förväntan men även besvärande krypningar i kroppen på grund av höjden. Så jag är inte direkt utsövd när vi startar. Jonas och Per kör en vilodag då båda har symptom av höjdsjuka. Klokt val. Vi möts av tjocka moln och isande vindar direkt på morgonen så full utrustning i form av skaljacka, balaclava, mössa och handskar är en förutsättning. Om jag först trodde att höjden skulle bli den avgörande utmaningen fick jag snabbt ändra uppfattning då de mycket kalla vindarna är ett större bekymmer.

Upp till 5300 meter känns höjden överkomlig, men de sista 250 höjdmeterna visar sig bli en riktig prövning. 09:35 efter knappt 3 timmar så når vi den efterlängtade toppen och belönas av en helt otrolig vy över några av de högsta bergen i världen. Närmast oss mot norr har vi Nuptse 7861 meter och Lhotse 8501 meter. Österut ser vi Island Peak och Makalu 8463 meter. På andra sidan dalen finns Ama Dablam och vi kan se hela vägen ner till Dingboche och Tengboche. De tjocka molnen gör det svårt för solen att skapa de mest kulörta vyerna, men de gråa lite mörkare kontrasterna ger en annan sorts mäktighet som är minst lika inspirerande. Vi stannar en halvtimma på toppen för att sedan snabbt bege oss ner och spendera resten av dagen i vila och läsa bok. Tid 5:15. //Daniel M.

Dag 9. Nu mår alla relativt bra igen. Det har kommit några centimeter nysnö under natten, himlen är knallblå och det är ungefär så vackert som det kan bli. Hela gruppen gör ett försök på Chhukung Ri. Danne har fart under sulorna och försvinner upp först. Jonas, Per och jag går sakta. Leden börjar brant men flackar sedan ut en stund innan det blir serpentiner upp till en sadel på 5400 meter. Jonas och Per är bra groggy av höjden men båda kämpar febrilt med att klara sista branta kammen upp till toppen 5546 meter. Det är fortsatt kalasväder och vyerna är ännu bättre än igår med sol, nysnö och 360 grader berg. Vi tar det piano ner. Jonas får mycket ont i huvudet men det går över med huvudvärkstabletter och två timmars vila. Vi packar ihop, checkar ut och går Imja dalen ner till Dingboche vilket går dubbelt så fort mot när vi gick upp. En del moln drar in på eftermiddagen och vi lyckas ta några härliga bilder med dalen, moln och höga snötäckta bergstoppar i kvällssol. Tid 6 tim och 1:30.

Dag 10. Guldväder. Kort uppför till kanten på Pherichedalen och vi är tillbaka på Everestleden igen. Hundra meter ner i dalen ligger byn Pheriche, bakom oss lyser Ama Dablam och på andra sidan dalen har bergen Taboche 6542 meter och Cholatse 6443 meter dykt upp. Det går svagt uppför och vi passerar några låga stenhus. Ser jakar som äter gräs. Svänger upp i en ny dal och ska passera en flod till Duglha men vi missar när leden viker av och kommer lite för långt. Beslutar oss för att korsa floden utan att använda bron och så långt går det bra men på andra sidan är det brant med ett par raviner att korsa så humöret ramlar tillfälligt långt ner i ryggsäckarna. Kommer in på leden igen mitt i Duglhas mördarbacke. Motlutet är bara 200 höjdmeter men på den här höjden 4800 meter känns allt jobbigt även om våra ryggsäckar är lätta.

Väl uppe vilar vi vid en stor minnesplats för klättrare som omkommit i området. Leden planar ut och det är fläckvis med snö och is. Vi ser berget Pumori 7165 meter längst upp i den allt smalare dalen med branta bergssidor bredvid oss. Checkar in i Lobuche 4930 meter och vi får ett 4-bäddsrum för första gången. Det normala är dubbelrum. Danne känner sig vissen på eftermiddagen och blir ännu sämre på kvällen med andnöd och magont samt att han spyr. Det är med största säkerhet höjdsjuka så vi beslutar att Danne och jag går ner. Vi packar ihop och drar klockan 21 med pannlampor i kolmörker. Det går bra att hitta tills vi nästan är i Duglha 4620 meter då vi vimsar runt i mörkret ett tag för att hitta lodgen. Vi knackar på dörren i en halvtimma så att alla vaknar utom de som kan öppna. Hittar dock ett olåst ledigt rum och lägger oss för att sova samt håller tummarna för att Danne inte blir sämre så att vi måste gå ner lägre under natten. Tid 4:45 och 1 tim.

Dag 11. Vi har noll grader på rummet under natten. Daniel mår bättre och vädret är bra. Vi går upp för mördarbacken igen samt flacka partiet till Lobuche. Vilar resten av dagen i lodgen. Jonas och Per har gått till toppen Kala Pattar 5545 meter i perfekt väder och kommer nöjda tillbaka på eftermiddagen. Imorgon ska Daniel och jag försöka ta både Kala Pattar och Everest basläger. Jonas ska gå till Dzonglha vilket är inledningen på passövergången till Gokyo. Per ska med till baslägret och ansluter till Daniel och mig i Gorak Shep där det är tänkt att vi ska passera mitt på dagen. Det är i alla fall var plan.

//Magnus Hedström