2011-07-28. Chengdu, Kina.

Dag 417-427. 25 maj 2011 -. Pokhara- Kathmandu- Sun Kosi River- Kathmandu.
Pokhara är Nepals näst största stad med 350.000 folk. Staden ligger mitt i landet och granne med sjön Phewa Tal. Det har skapat en annorlunda atmosfär än i Kathmandu. Istället för ett pulserande kaos är det betydligt mer avslappnat med långtidsresenärer som lugnt glider gata. Området närmast sjön är packat med restauranger, cafeer, internethak, gatuförsäljare och hotell med bra standard. När regnsäsongen i Indien startar verkar många ta sig hit för att röka vidare.

Vi stannar bara en natt och åker sedan buss 7 timmar till Kathmandu. Ser längs vägen en lastbil proppfull med bufflar som har det betydligt sämre än vi. Någon efterbliven typ har försökt få djuren att inte ramla genom att köra rep genom nosen samt knyta fast det och svansen i taket. Det funkar inget bra och vissa bufflar ligger i högar på golvet medan andra kämpar febrilt för att inte ramla samtidigt som vissa rensar avgastrumman av skräck. En återkommande humörsänkande aktivitet när man reser är att se hur djur blir behandlade.

Väl i Kathmandu är det dags för 8 dagars forsränning nerför floden Sun Kosi i Östra Nepal. Raftingen anses vara en av de 10 bästa i världen enligt guideboken. Vi träffar vår guide Maila och gruppen kvällen innan avfärd. Vi är 7 turister, en kille från Australien, en tjej och ett par från England, en tjej från USA samt jag från Sverige och Olya från Kazakstan som jag vandrade med i Annapurna. Australiska killen är utbildad raftingguide och vi sågs också i Annapurna.

Forsränningsdag 1. Det är risk för strejk så vi träffas 04:00 för att hinna ut ur Kathmandu innan den startar. Först saknas den amerikanska tjejen som också missade träffen igår. När hon väl dyker upp saknas bussen med all utrustning. Till slut är vi dock på väg men för att ta igen tidsförlusten försöker chauffören köra dubbelt så fort mot vad buss och väg är byggda för. Sur start men efter tre timmar utan krasch är vi i alla fall framme vid Dolalghat där floderna Indrawati och Sun Kosi möts.

Det tar några timmar att lasta av bussen samt pumpa och packa båtarna. Vi har en stor gummibåt med utrustning som en guide ror själv. En gummibåt med guide för oss turister samt två killar i kajak som är vår säkerhet om något går snett. Vädret är tunga moln och lätt regn. Landskapet är flod omgiven av gröna kullar. Guiden går igenom hur vi ska paddla. När han säger ”forward paddle” paddlar vi framåt. När han skriker ”back paddle” paddlar vi bakåt. När han skriker ”hold on” så håller vi i oss. Alla utom den amerikanska tjejen hajar upplägget.

Floden börjar lugnt och behagligt. Passerar några mindre forsar och det är kul när vattnet rycker tag i båten. Första dagen är kort och vi kommer efter några timmar fram till en härlig sandstrand där vi slår upp tälten. Vädret är nu bättre och det är fantastiskt mysigt. Tyvärr råkar jag se hur guiderna hanterar mat och vatten så jag bestämmer mig genast för att äta minimalt samt endast dricka mitt eget vatten. Som tur var tog jag med mig vattenreningstabletter.

Dag 2. Bra väder och fortsatt grönt kulligt landskap som floden snirklar sig fram genom. Ser lokalbefolkningen fiska med stora nät som de slänger ut som lasson. Paddlar förbi flera små byar och folk vinkar. Tar oss igenom några forsar men det är inget som ger hicka och de är väldigt korta. Stannar för lunch på en fin sandstrand och det är skönt att vila rumpan en stund. Australiska killen tar över guidejobbet medan huvudguiden hjälper till i utrustningsbåten som är tung och jobbig att ro.

Vi byter plats i båten mellan varven för att paddla både på höger och vänster sida. När det är långa partier utan fors sitter vi och vilar för att inte trötta ut oss. Den amerikanska tjejen fortsätter att förvåna. Hon får inte till det med paddlingen men hon står för underhållningen när vi pratar. Vet inte om man ska ta henne på allvar då hon verkar ha tagit sig igenom 45 år utan att snappa upp något av värde. Kommer på eftermiddagen fram till en ny härlig sandstrand där vi slår läger.

Dag 3. Fyra personer magsjuka. Antagligen från vattnet som guiderna filtrerar och renar på något mystiskt sätt. Blå himmel och varmt men trist flod igen. En eller två gånger om dagen väntar kajakkillarna in oss och är beredda nedanför svårare passager. Annars har de ett riktigt smörjobb att leka i floden med sina forskajaker. Vi hoppar ofta i och badar för att svalka oss i hettan. Ser några lokala förmågor som fiskar med el. De har en elmaskin på ryggen och två långa strömförande pinnar som de går omkring med i vattnet. Bakom dem går två killar med hovar och plockar upp chockade fiskar.

Ett vägbygge stör naturen. Det är kineserna som behöver en länk mellan Tibet och Indien. De plöjer ny väg med bulldozers uppe på bergssidorna i den gröna djungeln. Stenmaterial som blir över dumpas över kanten och det ser för gräsligt ut. Vid ett tillfälle är det så brant att bumlingarna hamnar i floden nära där vi passerar och guiden visslar pipa men ingen hör oss eller reagerar. Campar på en ny fin beach på eftermiddagen.

Dag 4. Jag snackar med guiden om det är tänkt att floden ska fortsätta utan några större forsar. Jag är till och med sugen på att hoppa av men han lovar att från och med idag så blir floden vild. Dessutom är det sista dagen med vägbygget och naturen blir mer öde ju längre österut vi kommer. Fin förmiddag men trist flod. Stannar för lunch i en by och det regnar kraftigt. Lokalbefolkningen kör ut bussar i floden för att tvätta dem. Strax nedanför byn är det dags för veckans prövning. En passage som heter Harkapur 2 och som är graderad 4 på en skala upp till 6 där 6 betyder begravning.

Vi parkerar båtarna ovanför forsen och guiderna går ner för att reka. De diskuterar i en halvtimma och bestämmer sig för att vi inte kan ta oss igenom. Det jag inte vet då är att det är veckans enda riktigt roliga passage. Det är en smal passage med bergvägg på ena sidan och stora stenar på den andra. Mitt i floden som är extremt kraftig finns det ytterligare några stora stenbumlingar som skapar virvlar i vattnet. Passagen är cirka 50 meter lång och innehåller två mindre dropp där man passerar stenbumlingarna. Efter lite mer betänketid säger Maila att han tror att det kan funka.

Efter ytterligare en halvtimmas väntan då Maila om och om igen förklarar för den amerikanska tjejen att hon inte får paddla passagen är det så dags. Den engelska tjejen avstår också. Jag drar åt både flytväst och hjälm ordentligt. Kajakkillarna placerar sig strategiskt och vi går igenom hur vi ska bete oss om vi välter. Ut i floden och båten rycks med av strömmen. Vi paddlar lugnt till en början men när Maila som sitter längst bak skriker ”forward paddle” tar vi i så att paddlarna böjs. Hamnar lite snett och frontalkrockar med den första stenbumlingen.

Halva gruppen paddlar fram och den andra bak. Snurrar runt stenen, klarar droppet bra och paddlar sen för kung och fosterland för att ta oss nerför det andra droppet på vänster sida. Kommer helt rätt och far ner i ett par enorma vågor men vi är aldrig nära att välta. Tar i igen för att inte fastna mellan två vågor och paddlar sedan in till strandkanten. Så galet skoj. Utrustningsbåten ska ner också och vi killar hjälper till med den. Samma taktik men inte riktigt lika vilt då båten är tung och går betydligt stadigare. Nedanför passagen slår vi nattläger.

Dag 5. Fin dag men blek flod. Floden Dudh Kosi från Everestområdet ansluter och det blir mer vatten. I en mindre fors om hundra meter är det djupt och stenfritt och vi kan hoppa ur båten och glida med strömmen bland vågorna. Vi har flytväst och hjälm och det är skoj. Tar några roliga bilder med min vattentäta kamera när jag åker bakom alla andra. Passerar en hängbro där guiden säger att det är 18 meter högt och djupt nog att hoppa. Vi killar hoppar såklart och den australiska killen gör en baklänges volt med rygglandning. Några 18 meter är det dock inte, kanske 10, men väldigt kul.

Leker med kameran i vattnet under eftermiddagen och den slinker ur handen på mig. Jag är helt bombsäker på att den flyter men den kommer aldrig upp igen. Det tar 10 sekunder innan jag inser att den antagligen ligger på botten. Då är det för sent att slita av sig flytvästen, simma tillbaka i strömmen och ner i det grumliga vattnet. Borde naturligtvis ha testat om kameran flöt men tog det för givet då den var byggt för att användas i vatten. Dålig ljusstyrka och jag lyckades aldrig ta några riktigt bra bilder med den men det känns ändå surt att förlora fem dagars foton. Slår läger vid en fin plats och det blir en trevlig solnedgång.

Dag 6. Vi paddlar österut och naturen är ungefär densamma men utan väg och med mer vatten i floden. Passerar fortfarande små byar med barn som vinkar och skriker bye bye. Dagen är riktigt rolig. Flera roliga forsar med stora vågor och en del lite längre klass 3 passager med bra aktion. Stannar vid ett vattenfall och tvättar oss i rent vatten. På eftermiddagen blåser det stark motvind och det är slitsamt att ta oss förbi de lugnare partierna. Amerikanska tjejen passar på att fråga åt vilket håll det blåser. Slår läger på en sandstrand alldeles nedanför en större by. Lokalbefolkningen kommer på besök. De vill träna sin engelska, är nyfikna på hur vi ser ut och hur det ser ut inne i tälten.

Dag 7. Regn under natten och morgonen men vi möts ändå av ett dussin ansikten när vi öppnar tältet samt att halva byn samlats runt lägret för att titta på oss. Vädret slår om och blir kanon. En del roliga sträckor och i en av de vildare och längre flyger Olya ur båten. Hon sitter längst fram och det är alltid svårast då det inte finns några bra ställen att kila in fötterna under. Vi fiskar dock upp henne genast. Barn leker i vattnet längs floden. Flera av dem har långa stockar som de använder som flytdon. På eftermiddagen blir kullarna lägre och naturen ändrar karaktär. Floden är nu rejält bred och djup. Slår läger uppe på en kulle av sand alldeles intill en by.

Dag 8. Vaknar av att jag hör en misshandel. Flyger ut ur tältet och ser en man slå ett barn med baksidan av en enorm kniv. Halva byn är på plats. Guiderna är vakna. Jag och den amerikanska tjejen blir förbannade men vågar inte gå fram då kniven är enorm. Det visar sig senare att det var pappan till barnet som tillämpade nepalesisk uppfostran. Mycket obehagligt. Startar tidigt och precis före målet i Chatara blir landskapet helt platt. Vi har då paddlat 270 km på Sun Kosi floden och befinner oss i sydöstra Nepal med bara 5 mil till indiska gränsen.

Jag och Olya vill flyga till Kathmandu. Guiden vill att vi åker buss då det är bra motorväg som han säger. Det är 20 mil fågelvägen och resan ska ta 15 timmar. Maila ordnar så att vi ska få skjuts in till byn Chatara och sedan åka lokalbuss till Dharan Bazaar och därifrån buss eller taxi till flygplatsen i Biratnagar. Han har ordnat kostnaderna halvvägs till Dharan Bazaar men vi hinner inte ens 50 meter innan hans medhjälpare och fixare vill ha 350 kronor i förskott till taxi. Det finns inga bussar säger han. Jag går tillbaka till Maila och berättar att något gått fel i planeringen.

Precis då har tredje världskriget brutit ut. Amerikanska tjejen är förbannad på att guiden försöker separera henne från mig och Olya. Hon har inte betalat forsränningen ännu och guiden är lika arg han för att han inga pengar får. Jag snackar med henne och säger att hon givetvis måste pröjsa men hon drar av lite på summan av den anledningen att hon inte fick paddla den bästa passagen samt att de sagt till henne att det var en 9-dagars tur. Nepaleserna räknar ju resdagen som en dag vilket inte alla turister förstår vid anmälan. En del tror att det handlar om antal dagar på floden.

Jag åker motorcykeltaxi till Chatara medans tjejerna sitter på taket till en fullproppad jeep. Chauffören försöker blåsa dem på kostnaden som redan är betald. Därifrån fortsätter vi till Dharan Bazaar på samma sätt men med den skillnaden att jeepen inte är lika full och tjejerna får plats på taket utan att riskera att ramla av i varje gupp eller kurva. Jag får blåsor på fingrarna då jag håller i mig krampaktigt i 45 minuter eftersom mc-killen kör alldeles för fort. Olya och jag shoppar flygbiljetter till Kathmandu medan amerikanska tjejen bestämmer sig för att ta buss till Indien så vi tar adjö.

Vi tänkte åka buss till flygplatsen en timma bort men nepaleserna försöker ta 30 kronor för den trots att ordinarie pris är 3 kronor. I den här delen av Nepal ljuger allt och alla för att blåsa turister på pengar och knepen är redan uttänkta sedan länge. Vi lackar ur och tar taxi som visserligen kostar mer men vi får ett ärligt pris. Kommer lagom i tid till flygplatsen och flyger 45 minuter till Kathmandu. Dagen efter träffar vi delar av gruppen som säger att bussresan tog 20 timmar. Nu är det färdigt med Nepal för den här gången och dags att ta mig till en annan del av världen.

//Magnus Hedström

Ps. Bilderna från forsränningen är tagna med reservkamera de sista tre dagarna.

2011-06-22. Kathmandu, Nepal.

Dag 406-416. 14 maj 2011 -. Tatopani – Annapurna Base Camp – Pokhara.
Vandringsdag 24. Leden fortsätter ut ur Tatopani på 1190 meters höjd på grusväg i en kvart. För första gången blir vi osäkra på vart vi bör gå. Inga skyltar och tokig tidsangivelse i guideboken men vi hittar en dam som pekar in oss på rätt stig. Går över floden Kali Gandaki, in i en ny dal där det sitter en skylt och sedan bär det brant uppför. Leden är blandat vacker stig och nybyggd grusväg där de plöjt sönder landskapet. Dalen blir bredare med en del terrassodlingar. Passerar några byar. Det är grönt och vackert. Luften är varm men mörka moln jagar oss. Vi kommer in i djungelskog när stigen blir stentrappor och regnet anfaller. Går i regn i några timmar och konstant uppför. Sent på eftermiddagen når vi Ghorepani 2870 meter. Då har vi gjort 1820 höjdmeter och vandringens största motlut. På kvällen är det massivt skyfall. Tid 8:30.

Dag 25. Vaknar strax efter 05 och har från sängen en sanslös vy över dalen vi vandrat samt Dhaulagiri 8167 meter som ligger ungefär 30 km bort. Det är vilodag och vi strosar omkring på byn som är liten och trevlig med vyer åt två håll då den ligger på en bergskam. Ser en tjej som vandrat i djungeln utanför stigen plocka blodiglar från sina stövlar. Monsunen är på väg och likaså horder av blodiglar. De är inte farliga bara lätt obehagliga ifall de kommer på huden och man inte hinner få bort dem innan de börjar dricka blod.

Dag 26. Ovanför Ghorepani ligger Poon Hill vilket är Annapurnas bästa utsiktspunkt. Vi startar 04:30 i mörker samtidigt som många andra. Det är bra stig och det tar 45 minuter upp till toppen på 3210 meter. Solen är på väg upp och vyerna är tokfeta. Nordväst och på andra sidan Kali Gandaki-dalen är det som vackrast och där ser vi från vänster Gurja Peak 7193 meter, Dhaulagiri 4, 5, 3 och 2 där alla toppar är runt 7700 meter, Dhaulagiri 1, 8167 meter samt Tukuche 6920 meter. Öster om Kali Gandaki och rakt norrut ligger Nilgiri 6940 meter, Annapurna 1, 8091 meter, Annapurna South 7219 meter och Hiunchuli 6441 meter. Samt att vi i nordost för första gången ser toppen av Machhapuchhare 6997 meter vilket är ett av Nepals vackraste berg. Dock gör sig toppen inte speciellt bra i den här vinkeln tidigt på morgonen då solen går upp alldeles bakom.

Det är ungefär 50 personer på kullen. Vi stannar i flera timmar för att fota och blir ensamma efter klockan 07 då de flesta knallar ner igen. Förutom två brittiska tjejer då som kommer upp samtidigt som molnen drar in vid 09. De valde fel stig och gick nedför i ett par timmar innan de insåg att de inte var på väg mot toppen. Vi går samma väg ner igen till Ghorepani. På eftermiddagen blir det nytt ösregn och en stor engelsk grupp anländer genomblöta till lodgen. Vandringstid 1:15.

Dag 27. Vi lämnar Annapurna Circuit när det är 4 timmars vandring kvar till närmaste väg. Leden vi går pyser in i skogen och fortsätter uppför till en kam där vyerna är ungefär desamma som från Ghorepani och Poon Hill. Mycket trevlig vandring längs kammen med Dhaulagiri på vänster sida och hela nepalesiska låglandet till höger. Vid superklart väder kan man se ända till Indien men inte nu trots fint väder då det är dis på längre håll. Brant ner i skogen på hala stigar med löv och rötter. Det växer mossa på träden och fåglarna sjunger. Leden går länge bredvid en fors med ständiga vattenfall. Kommer ut ur skogen och landskapet är gröna kullar med djungel. Uppför på stentrappor till Tadopani 2710 meter. Det finns inga bra lodger men det blir en vacker kväll. Tid 5 tim.

Dag 28. Fin morgon med vy över Annapurna och Machhapuchhare från frukostbordet. Leden fortsätter i skog bland mer löv och rötter på blöt mark. Nedför i 800 höjdmeter förbi en del gröna terrasser fulla av getter. Över floden Khumnu Khola 1930 meter och brant upp på andra sidan på stentrappor och med några inslag flacka partier. Det blir molnigt. Dalen vi går i är en sidodal till Modidalen som vi också ser och som vandringsleden Annapurna Sanctuary som vi ska fortsätta på följer. Vi kliver över en kam och på andra sidan ligger Chhomrong 2210 meter i ytterligare en vacker sidodal och utspritt över en lång bergssida. Eftermiddagen bjuder på saftiga skyfall. Tid 4:45.

Dag 29. Vi går ner genom Chhomrong i moln och över en liten flod på gammal bro. Vädret svänger fort och det blir sol, varmt och fuktigt. Svettig klättring på stentrappor med supervy bakåt över dalen med Chhomrongs alla hus och lodger på en grön bergssida. Svänger in i Modidalen och Machhapuchhares topp blir synlig. Leden går högt ovan floden Modi Khola i härlig djungelskog. Stannar och rekar blodiglar så ofta vi kommer ihåg. Det blir kraftigt regn och vi passerar byn Bamboo där de flesta andra stannar. Det är mer folk längs den här leden. Det kommer ännu mer regn och marken är hal med lera och luriga rötter. Mycket blöta stannar vi i Doban 2500 meter. Byarna vi passerar nu består bara av några få lodger inga bofasta. Tid 5:45.

Dag 30. Molnigt redan på morgonen. Dimman hänger som tussar ovanför djungelns trädtoppar och längs bergssidorna. Vandring i tajt canyon med många långa vattenfall. Smal led i blöt och fuktigt skog. Ständigt uppför och över små bäckar på rangliga broar av hala trädstammar. Ibland ser vi Modi Khola långt ner i dalen. Får en blodigel på byxorna men ser den i tid. Går förbi några lodger som kallas Himalayan Hotel. Tar oss förbi flera lavinfarliga områden utan att stanna. Passerar mera lodger i Deorali. Träden blir mindre och snart är vi över trädgränsen. Bergssidorna blir brantare och leden går i nivå med floden men det är inga vyer på grund av moln och dimma. Korsar floden och checkar in i Machhapuchhare Base Camp 3700 meter. Något basläger är det däremot inte då det är förbjudet att klättra berget. Tid 5:30.

Dag 31. Många startar före soluppgången för att hinna till ledens vändpunkt, Annapurna Base Camp, ta några bilder och sedan börja gå ner igen. Vi startar tidigt men är nog sist. Himlen är knallblå och det är fantastiskt vackert. Precis bredvid oss har vi Machhapuchhare men coolast är Annapurna South 7219 meter vars delvis vita bergssida träffas av solens morgonstrålar. Det är även blickfånget längst upp i dalen nu när leden svänger väst efter att ha gått rakt norrut i två dagar. Svagt uppför och lättgått bredvid en fors. Marken kryllar av gröna växter och blommor i olika färger. Vi möter många vandrare som är på väg ner. Moln och dimma anländer samtidigt som vi till Annapurna Base Camp 4130 meter.

Annapurna Base Camp ligger längst in i dalen och området heter Annapurna Sanctuary. Lodgerna ligger på kanten till en glaciärmorän som börjar nedanför Annapurna 1 lodräta sydvägg. Det är 360 graders vy av berg och de mest tongivande är Annapurna South, Annapurna 1 samt Machhapuchhare. Utöver dessa ser vi ett tiotal berg över sex och sjutusen meter. Det är dimma resten av dagen men på kvällen spricker det upp hyggligt och vi kan fota Machhapuchhare i kvällssol inlindat i några moln. Det är kul folk i lodgen och det finns god äppelpaj. Tid 2:15.

Dag 32. Natten blir turens kallaste med 6 plusgrader på rummet. Moln och dimma redan vid soluppgången. Det spricker upp lite ibland och vi knäpper bilder så gott det går. Beslutar oss för att stanna tills vädret blir mer fotovänligt eventuellt några nätter till. Plötsligt försvinner dimman och vi lyckas plåta så att vi blir nöjda. Det är inte molnfritt men tillräckligt bra. Annapurna South och Annapurna 1 är mäktigt nära. Bakom lodgerna ligger en liten sjö som bergen speglas i. Vi packar ihop och checkar ut. Härifrån är det tre dagars vandring till närmaste väg.

Dalen fylls av dimma och kall vind när vi lämnar Annapurna Base Camp. Några hundar gör oss sällskap i förhoppning att få några kex. Passerar Machhapuchhare Base Camp och kommer ner till trädgränsen. Det regnar stundtals men blir varmare. In i djungelskogen igen och varje timma passerar vi några lodger. Dimman lättar till slut. Det går dubbelt så fort på vägen ner. Letar ständigt efter blodiglar på kängor och ben. Sent på eftermiddagen hör vi åska bakom oss. Kör om en vandrare vars knän har gett upp fullständigt. Ner över floden Chhomrong Khola 1860 meter och vi har då gjort mer än 2000 höjdmeter ner. Seg klättring upp till lodgerna i Chhomrong 2210 meter. Tid 8:30.

Dag 33. Knallar upp genom Chhomrong till en kam. Mer uppför längs kammen och in i en ny dal. Vädret är bra. Lång väg ner till floden Khumnu Khola 1810 meter. Möter några mulkaravaner. Ser gröna och fina terrasser. Tokvarm klättring i skog till Kumrong Danda 2220 meter där vi ser vår nästa destination. Svagt nerför medan moln drar in. Kommer fram till Gandruk 1990 meter som ligger vackert i sidan av Modidalen och med vyer norrut mot de vita bergen. Stor kullig by med många lodger samt en gammal del med vackra stenhus. Regn på eftermiddagen. Tid 4:45.

Dag 34. Leden går brant nedför förbi mycket hus och gröna terrasser. På en del ser vi stora bufflar som plöjer i lera då majsodlingar är på väg att bli risodlingar. Vädret är fint och varmt. Vi får information om en strejk och att det inte går några bussar till Pokhara dit vi är på väg. Kommer ner till Modi Khola och leden följer floden. Det är härligt flackt sista biten till de stora byarna Birethanti och Naya Pul 1000 meter över havet där vandringen slutar. Tid 3:30.

Det är stor strejk i hela Nepal vilket är tämligen vanligt. Vi ser inga fordon på vägarna men en kille som trotsar förbudet dyker upp och skjutsar oss dyrt till Naudanda vilket är halvvägs till Pokhara. Vi går de sista 5 timmarna i besvärande hetta men med fina vyer. Kommer in högt över Pokhara och den stora sjön Phewa Tal. Barn blir helt vilda när de ser oss det är nog inte så vanligt att turister går här. De vill ha pennor och sweets eller bara prata. Tre mindre grabbar irriterar mig lite för länge och när de till slut slänger stenar efter oss byter jag ryggan mot benen på ryggen och skrämmer in dem i djungeln där de kan leka med blodiglarna istället. Fin avslutning dock bredvid sjön och in i Pokhara som är sällsynt trevligt utan trafik. Dusch, kinamat och en riktig säng känns fantastiskt bra. Nu är det dags för 8 dagars forsränning nedför Sun Kosi-floden i Östra Nepal.

//Magnus Hedström

2011-06-10. Kathmandu, Nepal.

Dag 393-405. 1 maj 2011 -. Bragha – Thorung La – Tatopani.
Vandringsdag 11. Vi lämnar byn Bragha 3470 meter med lätt packning 06:15. Vädret är kanon, stigen är bra med lagom lutning och det är skyltat mot Ice Lake. Vyerna blir bättre ju högre vi kommer. Vi vilar varje 200 höjdmeter. Käkar morotskaka vid 4200 meter med molnfri vy över Annapurnamassivet på andra sidan Marsyangdidalen. Passerar ett basläger fullt med tält och med nepaleser som bor här medan de letar efter en insekt innehållande ett extremt dyrt läkemedel. Når en sjö vid 4600 meter och det är enormt vackert med 7500-meterstopparna Annapurna 2, 3, 4 och Gangapurna blänkande i vattnet. Fortsätter i 10 minuter till dagens vändpunkt en större istäckt sjö som inte bjuder på samma spektakulära utsikt som den första sjön. Moln drar in samt att det börjar blåsa men det är lättgått nedför och trevliga vyer över dalen samt byarna Bragha och Manang. Tid 7:30.

Dag 12. Tar en vilodag till så att vi kan fota byn i bra väder. Området är fantastiskt vackert. Stor bred dal med floden Marsyangdi Kholas turkosa vatten i botten. Annapurnamassivet lyser vitt med snö och is på andra sidan dalen. Den gamla byn Bragha med små stenhus byggda ovanpå varandra längs en bergssluttning. Högst upp i byn finns ett litet tempel samt eroderade klippformationer. Marken är torr men där det finns vatten är det grönt och några enstaka jakar betar för fullt.

Dag 13. Svagt motlut upp till Manang 3540 meter. Lätt motvind vilket är ovanligt samt en del moln. Stor by men folktomt. Ser fullpackade mulor som går i karavan. Mer uppför med väldigt vacker vy bakåt ner över floden och Manang som ligger på en liten platå i sidan av dalen. Vi är nu över trädgränsen och det som växer är mindre växter oftast med vassa taggar. Svänger norrut och upp i dalen Jarsang Khola. I en sidodal ser vi jakar och getter. Möter några löpare som kommer springande med nummerlapp och liten ryggsäck. Checkar in i Yak Kharka 4020 meter och går en acklimatiseringstur vidare en bit upp i dalen. Tid 4:30 och 1:30.

Dag 14. Leden fortsätter vidare upp i dalen och vi passerar byn Ledtar. Skråar högt över floden på brant bergssida. Naturen är nu sten och grus och vädret perfekt. Ser getter med stora färgglada horn. De ser ut att vara målade med sprayburk men jag vet inte. Brant ner, korsar floden Jarsang Khola och lika brant upp på andra sidan. Det går sakta uppför i den allt tunnare luften. Leden flackar ut och skråar vidare bland landslides och långa partier av stenskravel. Några andra vandrare har ungefär samma fart som vi. Hittar rum i dalens sista by Thorung Phedi 4540 meter. Gör en acklimatiseringstur upp till 4700 meter och alla andra vandrare gör samma sak. Det är mycket folk i lodgen på kvällen. Det finns wifi och det är en mysig stämning. Här finns bara två lodger och de vandrare vi sett de senaste dagarna är nu samlade. Tid 4 tim och 1:15.

Dag 15. Kallaste natten hittills men ändå 8 plusgrader. Vi kommer iväg 05:15 precis när det blir ljust och ungefär samtidigt som de flesta andra. Leden är brant grusstig och serpentiner uppför. Vi går sakta men håller en stadig fart. Två koreanskor passerar oss på varsin häst och med en guide som går. Vid 4800 meter når vi High Camp där det finns en lodge. Olya är trött så jag tar hennes ryggsäck också. Leden traverserar några snöfält men annars är det bara grus och sten som ett månlandskap. En av koreanskornas häst har halkat och ramlat och tjejen har slagit skallen i en sten och mår pyton.

Vädret är inte perfekt men vyerna är okej med vita berg både på nära och långt håll. Leden svänger och snirklar sig förbi ett område med kullar innan vi når passet Thorung La 5416 meter. Vi får en ny vy ner i nästa dal och toppen är full av färgglada böneflaggor. Vi stannar för fika och fotar länge. Efter en timma kommer Koreatjejerna ridande med humöret i botten. Bråk uppstår. Tjejernas guide, en nepales, är på väg att sänka en av flickorna med en våldsam höger, tjejen som redan har värsta huvudvärken från nicken med stenen.

Jag och en holländare rycker in eftersom tjejerna är i grovt underläge. Holländaren är enormt stor så jag tror att guiden ska lugna sig kvickt. Istället dyker några fler nepaleser upp och som verkar tycka att det är helt rätt att sänka bruden. Jag blir väl inte direkt förvånad det speglar nepalesernas intelligensnivå ganska bra. Dessvärre anar jag att koreanskorna inte heller har alla hästar hemma. När jag försöker reda ut vad problemet är vill guiden först krossa mitt huvud med en stor sten men jag lyckas som tur är lugna honom. En av tjejerna vill inte betala för sin häst eftersom den har halkat och hon gjort sig illa. Priset är 1350 kronor per häst upp till passet. När jag väl har situationen klar för mig snackar jag allvar med de inblandade och vi lyckas komma överens om en sänkning av priset och alla blir glada igen. I alla fall alla utom koreanskorna.

Vädret är bättre på andra sidan passet. Skön lutning nedför på grusstig. Fantastisk dal, torr med färger i grönt och brunt. Vi ser Dhaulagiri 8167 meter. Det är det åttonde 8000-metersberget jag ser. Inte så mycket att skryta över då det finns klättrare som toppat alla 14. Efter några timmar nedför kommer vi till byn Muktinath 3800 meter eller Ranipauwa där vi checkar in och som ligger några stenkast längre ner på 3710 meters höjd. I Muktinath finns ett stort populärt tempel. Det är varmt och det finns grusväg, jeepar, motorcyklar, affärer, restauranger, souvenirstånd och massor av hotell. Plötsligt är vi tillbaka i civilisationen. Tid 9 tim.

Dag 16. Vilodag och grymt väder på morgonen när vi äter frukost på hotellets tak med utsikt över dalarna Jhong Valley och Kali Gandaki som vi ska fortsätta vandra i. Dhaulagiri samt några andra berg sticker upp på andra sidan dalen men de är relativt långt borta. Vi besöker Muktinath tempel som är nepalesiska Himalayas viktigaste religiösa samlingsplats för både buddhister och hinduer. Templet är utspritt över ett större område men inte speciellt vackert. Det verkar besökas i huvudsak av hinduer som badar i två olika pooler och sedan springer igenom en lång rad av vad som verkar vara rejält kalla duschar. Det saknas omklädningsrum men dessvärre är tjejerna som byter om av modell äldre och lungorna hänger som taxöron. Här kunde det ju ha varit betydligt bättre vyer. Vacker solnedgång på kvällen bakom Dhaulagiri och berget Tukuche 6920 meter.

Dag 17. Vi lämnar Ranipauwa och går ner i dalen förbi den gamla byn Jharkot. Ser varken skyltar eller några andra vandrare. Nästan alla andra har hoppat in i en jeep och avslutat sin tur. Leden går omväxlande på grusväg och stigar och vi tappar den några gånger. Dalen är bred med branta bergssidor av sten och grus ner mot floden Jhong Khola. Bergssidorna är fyllda med grottor som inte används längre. Det börjar blåsa kraftigt och det blir obehagligt för ögonen. Byn Kagbeni 2840 meter är en grön oas i korsningen Jhong Valley och Kali Gandaki. Bebyggelsen är ett myller av gamla stenhus. I norr fortsätter dalen upp mot Mustang och Tibet. Vi bor fint och jag passar på att äta jakburgare på YakDonald’s. Tid 3 tim.

Dag 18. Fantastisk morgon. Dalen är torr men det finns stora gröna områden som bevattnas. Leden pyser söderut på grusväg men vi går långa sträckor i den uttorkade flodbädden. Det börjar blåsa otrevligt redan före lunch. Kommer till Jomsom 2760 meter som är dalens stora centrum med flygplats. Letar boende men blir illa bemötta. Fram till nu har det varit trevliga buddhister i stort sett i varje lodge. Nu är det hinduer och de verkar inte vilja ha några gäster samt att det är dyrt. Internetcafeet är inte öppet och byns enda bankomat är trasig. Vi går vidare på grusväg och det blåser upp till 12 meter per sekund. Kommer till byn Marpha 2680 meter som också lyser grönt då fälten får vatten från ett kanalsystem. Tid 6:30.

Dag 19. Vilodag i Marpha. Byn är väldigt trevlig och består av vitmålade stenhus med smala gränder och ligger vackert i kanten av Kali Gandaki. Som tur är går inte vägen genom byn och det gör stor skillnad. Dalen Kali Gandaki har varit Nepals populäraste vandringsområde men med den nya vägen försvann nästan alla vandrare. Nu i maj passerar cirka 40 personer per dag de kontrollstationer vi måste visa våra vandringstillstånd i.

Dag 20. Går en bit grusväg sedan hängbro över till den östra sidan av floden för att undvika vägen. Vi hamnar lite överraskande i barrskog. Det är grönt och hästar betar på ängarna. Uppför till Chimang. Fin vy bakåt upp i dalen. Vi skymtar Dhaulagiris topp bakom molnen. Nerför och vandring längs floden. Mitt i vattenflödet ser vi ett gäng gamar som smaskar och bråkar om ett stort kadaver. Det är en härlig show tills en nepales kommer och börjar kasta stenar på fåglarna. Korsar floden igen och går grusväg till Tukuche 2580 meter. Stöter på flera otrevliga lodgeägare men hittar till slut ett bra ställe som också har supergod äppelpaj. Tid 4 tim.

Dag 21. Vädret är supervackert men det blåser redan på morgonen. Passerar byn Larjung. Leden är växlande grusväg och flodbädd. Flodbädden är upp emot 200 meter bred och med endast några smala fåror vatten. Ser några andra vandrare. Korsar floden. Kommer ner under trädgränsen. Grön vandring genom flera små byar. Barn tjatar om sweets och pen och har så gjort under hela vandringen att jag börjar bli förbannad. I början undrade jag om de trodde att jag var den där Barbies pojkvän Pen. Stannar för natten i Kalopani 2530 meter. Tid 4:20.

Dag 22. Startar tidigt utan packning mot Dhulu Danda, en utsiktspunkt. Det ska ta 25 minuter upp men efter en timma är det dags att avbryta. Vi är då på 3000 meter och högt över utsiktspunkten som inte är utmärkt med böneflaggor vilket jag trodde. Vyerna är dock bra. Ser bergen Dhaulagiri, Tukuche och tre 7000-meterstoppar på Nilgiri, Annapurna 1, 8091 meter samt Kali Gandaki såklart som går i grönt runt Kalopani. På med packningen igen och leden går svagt nedför på grusväg utan trafik. Det är barrskog bredvid vägen. Ser några enorma landslides och ankommer Ghasa 2100 meter vid lunchtid. Lättare regn på kvällen. Tid 1:45 och 2:45.

Dag 23. Kort bit grusväg därefter korsar vi floden på en hängbro. Följer en mulstig uthuggen i berget. Det är vackert och mysigt. Leden går upp och ner tills den droppar ordentligt. Passerar några små byar och möter stora bufflar. Vädret är blå himmel och det blir varmt. Ser kaktusar och massor av ödlor. Korsar floden igen och går grusväg utan trafik. Den mesta trafiken verkar vara på morgonen. Landskapet blir kulligt och grönt blandat med en del stora landslides. Följer floden in till Tatopani 1190 meter.

Klimatet är nu hett och fuktigt. Det är flygfän i luften, spindlar på väggarna och grodor på marken. I Tatopani finns det varma källor som man kan bada i men trots att jag sett fram emot det i flera år så hoppar jag badet. Det är för varmt och allt annat än en mysig pool en halv decimeter från den nya vägen. Imorgon lämnar leden vägen och drar upp på lite höjd igen. Vi ska upp och kika på den klassiska vyn från Poon Hill. Därefter överger vi Annapurna Circuit och ska ta oss till leden Annapurna Sanctuary.

//Magnus Hedström