2012-02-10. Cat Ba Town, Vietnam.

Dag 662-672. 25 januari 2012 -. Hanoi.
För första gången reser vi utan guidebok. Anledningen till det är att nya Lonely Planet Vietnam släpps i början av februari. Jag är ganska förtjust i guideböcker så det känns sådär att leta information på Internet även om det också funkar. Det första som slår en är landets väder. Från oktober till mars är norra Vietnam drabbat av vintermonsunen med moln, regn och kyla även om kyla i Hanoi betyder 15-20 grader. Vi ser inte solen en enda gång på 11 dagar i byn och nästan varje natt regnar det lite smått. Från april till oktober brakar sommarmonsunen in över hela landet med massor av nederbörd men med den kommer också värmen och förhoppningsvis en del sol mellan skurarna.

Hanoi är Vietnams huvudstad och med 6,5 miljoner folk landets andra största stad efter Ho Chi Minh City, tidigare Saigon, i söder. Första veckan är staden sig inte riktigt lik. Det är folktomt på gatorna och de flesta affärer är stängda. Orsaken till det är inte att det är Australian Open i tennis som jag specialbevakar på teve utan en eftersläng av Tet-festivalen eller nyårsfirandet som man valt att förlägga i slutet av januari.

Vi bor i stadens gamla kvarter som är de mysigaste med en salig blandning av nya och gamla byggnader längs smala gator. Folklivet är intensivt med försäljare på varje trottoar och små butiker, restauranger och hotell tätt packade bakom ryggen på försäljarna. Arkitekturen är smala flervåningshus vilket ser trevligt ut men känns opraktiskt då det är ont om fönster i varje byggnad. Vi rekar 15 hotell för att hitta något riktigt bra men bestämmer oss för att rummet vi trillade in i när vi kom får duga. Det är som i många andra asiatiska städer alldeles för mycket trafik på gatorna. I Hanoi är det motorcykel som gäller. Det tutas givetvis mycket men jag får en känsla av att det minskat sedan jag var här för 10 år sedan.

Någon riktig kvartersbomb till sevärdhet finns tyvärr inte. Gamla stan och i anslutning till den Hoan Kiem Lake är det bästa. Man promenerar runt sjön på en kvart och det är väl vad folk mestadels pysslar med. Temple of Literature och Ho Chi Minh’s mausoleum är två av de populäraste sevärdheterna. Temple of Literature är inget märkvärdigt tempel och jag fann heller inget intresse i ämnets historia som man kan studera om man så önskar. Utanför templet har däremot ett gäng kreativa vietnameser klumpat ihop sig för att sälja olika typer av manuskript vilket faktiskt var trevligare. Mausoleet är en stor pampig byggnad men jag har inget intresse av att gå in för att se en karl som dog för 42 år sedan. Han ville dessutom inte ligga i ett mausoleum. Klassiskt för Hanoi är dockteater i vatten men det har jag sett förut och det räcker nog för resten av livet.

Maten är bra och känns än så länge bättre än i Kina. Det finns också gott bröd. Efter Kina utan brödkultur har vi fått noja på färska frallor vilket säljs på gatorna. Det som inte är lika kul är prissättningen. De tar dubbla eller tredubbla priser för utlänningar. Man kan stå bakom en vietnames i kön och se vad de betalar för att sedan få ett enormt mycket högre pris när man ska shoppa själv. Sånt gör mig förbannad. Jag handlar inte då utan springer omkring tills någon ger mig ett korrekt pris. Det är samma sak med frukt. Olya är normalt storkonsument av frukt men när alla luras med priserna hela tiden avstår hon hellre.

Badminton är fortfarande grymt populärt. I flera parker finns det banor ritade direkt på marken och det spelas både före och efter jobbet. Jag blir snabbt inbjuden till spel när jag stannar för att kika lite men jag vet hur det skulle sluta. Det blir uppståndelse när de ser att jag kan spela och de skrapar snabbt ihop det bästa motståndet och ger mig ett uselt racket och så står man där med sidvind, ojämnheter i underlaget, ett rackethuvud som sitter löst samt en publik som inget hellre än ser mig missa. Det var många år sedan jag spelade och det finns givetvis en liten liten risk att vissa slag är på gränsen till ringrostiga. Så kul ska de inte få det.
Distans 0 km.

Dag 673. Hanoi – Hai Duong.
Det är dags att trampa igen och vi börjar med att laga en punktering på Olya’s cykel som uppstått när vi haft hojarna på hotellet. Vi cyklar först lite norrut på den väg vi borde tagit när vi kom till Hanoi. Över Röda floden och sedan österut in på väg AH14 som det är skyltat eller väg 5 som det står på kartan. Det är 20 grader och regnet hänger i luften men asfalten är till en början torr. Bredvid vägen är det enormt skräpigt. Vägen är helt platt och det är mycket motorcyklar och hög ljudnivå men ofta finns det en smal väg bredvid vägen för cyklar och kor. Det är industrilokaler längs vägen och ibland vattendränkta åkrar. Efter halva dagen blir regnet i luften tätare och asfalten blöt. Stannar vid ett bra hotell i Hai Duong. Höjdmeter 40.
Distans 54 km. Ack 16735 km.

Dag 674. Hai Duong – Haiphong.
Vi fortsätter på väg AH14 som nu har cykelbana med minimal trafik. Det är 23 grader redan på förmiddagen och efter en stund börjar solen titta fram då och då. Medvind. Antalet byggnader längs vägen minskar och istället blir det risodlingar där vietnameserna jobbar med att så ris. Åkrarna är 3 dm djup lera som de plumsar omkring i. Det är fortsatt hög ljudnivå och enormt skräpigt precis bredvid vägen där det ofta ser ut som en soptipp samt att det luktar skumt. Luftfuktigheten ökar när vi närmar oss havet och Haiphong där vi checkar in mitt i city. Haiphong är Vietnams tredje största stad med 1,8 miljoner folk. Höjdmeter 60.
Distans 50 km. Ack 16785 km.

Dag 675. Haiphong – Cat Ba Town.
Våra kartor är inte tillräckligt noggranna så vi använder Internet för att reka hur vi ska cykla. Fortsätter genom Haiphong City och trampar förbi hamnen där vi kör om långa rader av lastbilar. Vägen blir mindre och mindre och trafiken likaså och vi undrar om vi kommer att hitta någon båt. Vi är på väg ut till Halong Bay som skärgården heter. Det finns inga skyltar som vi förstår. Efter 16 km och längst ut på en udde kommer en biljettlucka där vi kan köpa båtbiljetter. Väntar i en halvtimma sen avgår bilfärjan med tio lastbilar, lika många motorcyklar och så vi. Det är några kilometer ut till ön Cat Hai som vi når efter en halvtimma. Det är härligt med hav och lugn stämning men vattnet är fullt av skräp. Det har blivit en soptipp längs farleden.

Cat Hai är platt och vi pinar på för fullt för att hinna till nästa båt som vi misstänker har en avgångstid som är anpassad till färjan vi just åkt men för lastbilar och motorcyklar. Cyklar förbi några små byar där barnen skriker hello och vinkar glatt. Det är 8 km över ön och när vi kommer fram till nästa båt är det gott om tid till avgång. Det är lågvatten och en del gamla fiskebåtar ligger på sandbottnen bredvid hamnen. Ny kortare båttur till ön Cat Ba. Vi rullar av cyklarna och följer vägen som först går genom mangroveträsk. Vägen fortsätter söderut längs kusten och det är kuperad cykling bland kalkstensberg och djungel med nästan ingen trafik och härligt tyst.

Efter ett par timmars trevlig cykling kommer vi till Cat Ba Town på öns södra sida där vi har förbokat ett hotell. Letar upp det men vår bokning finns inte till en början. Vi har valt hotellet för att det enligt deras hemsida har en parkering. Någon sådan finns inte och den bästa lösning de kan erbjuda för cyklarna är att de får stå på trottoaren dagtid för att lyftas in i lobbyn på natten. Det alternativet gillar vi inte då vi inte kan låsa fast hojarna. När vi sitter och diskuterar hur vi ska göra kommer ägaren och frågar vad som är problemet. Jag säger att vi inte gillar lösningen med att ha cyklarna på trottoaren. Han blir då väldigt arg och börjar skrika och menar att hans motorcykel nog kostar mer än våra cyklar.

Det kan mycket väl stämma men det som är viktigt för oss som kunder är att vi är nöjda med lösningen och inte han. Eftersom han är extremt otrevlig så upplyser jag honom om det och i samband med det blir han ännu argare så vi tar våra cyklar och går. Gubben skriker efter oss att vi måste betala en natt vilket vi redan gjort på Internet. Eller vi hade egentligen betalat motsvarande en natt till ett bokningsföretag men hotellet passade också på att fakturera oss för en natt på grund av sen avbokning. Hela staden vimlar av hotell så vi hittar snabbt ett lite enklare men billigare hotell med havsutsikt. Nu blir vi kvar på ön i någon vecka och ska samtidigt försöka hitta ett ställe där vi kan förvara cyklar och packning medan vi reser en kort sväng till Thailand. Höjdmeter 280.
Distans 50 km. Ack 16835 km.

//Magnus Hedström

2012-01-27. Hanoi, Vietnam.

Dag 647-651. 10 januari 2012 -. Nanning.
Vila i Nanning. Det fanns inga intressanta sevärdheter i staden när vi var här i november och det har inte dykt upp några nya nu heller. De turister som bor här sitter i lobbyn på dagarna i väntan på visum eller tåg. Dessutom är vädret regn. Visumen till Vietnam går smidigt då vi lämnar in pass och foton till receptionen på vandrarhemmet som fixar resten utan betalning.
Distans 0 km.

Dag 652. Nanning – Shanweizhen.
Det är hällregn hela morgonen men när vi trampar iväg slutar det att regna. Temperatur 12 grader. I tät trafik letar vi oss ut ur Nanning. Hinner 10 km innan vi ser första skylten med väg 322. Det är lätt att veta att man är på rätt väg genom att det inte finns någon väg. In och utfarter till städer i Kina saknar ofta asfalt. Varför det är så vet jag inte. Vägen blir mindre och mindre och likaså trafiken. Plötsligt kommer en karavan med bilar det är någon som har gift sig och mitt i allt firande så passar någon på att kasta ett smatterband från en bil precis framför Olya’s cykel. Det är vackra omgivningar med gröna sockerrör och en del kalkstensberg. Cyklar några partier lerväg innan vi hittar ett hotell i samma hus som polisstationen i den lilla byn Shanweizhen. Höjdmeter 290.
Distans 64 km. Ack 16310 km.

Dag 653. Shanweizhen – Beijiangxiang.
Moln och 12 grader men temperaturen stiger för varje kilometer. Vägen är fortsatt dålig med långa partier lera. Vid en passage får vi vänta i 10 minuter medan en grävskopa gör underlaget kördugligt. Efter 20 km blir det bra betongväg och medvind. Landskapet är kalkstensberg och böljande sockerodlingar som till hälften är skördade. Vi ser flera små sjöar och områden med barrträd som bryter av de ljusgröna fälten med en lite mörkare nyans av grönt. Det jobbar mycket folk på fälten och bufflar med vagn används för att transportera sockerrören. Vädret blir blå himmel och superskönt. En ödla ligger och solar på vägen vilket känns lite dumt så jag lyfter in den i skogen. Sent på eftermiddagen efter att vi klättrat en del får vi några kilometer fantastisk utförskörning med storslagen vy över området. Fin solnedgång strax före Beijiangxiang där vi med lite hjälp hittar ett enkelt ställe med bara 14 grader på rummet. Höjdmeter 690.
Distans 90 km. Ack 16400 km.

Dag 654. Beijiangxiang – Pingxiang.
Kineserna bränner av rejäla smällare och raketer redan på morgonen precis utanför vårt hotell. Det verkar vara den populäraste sysselsättningen vart vi än kommer den här tiden på året. I varje liten by vi passerar skickar dom på ett rejält smatterband. Kinesiska nyåret närmar sig och det är väl ungefär så otrevligt som det kan bli. Om EU ända kunde förbjuda dessa dumheter så kanske Kina följer efter om en sisådär 30 år.

Smal väg och kuperat med korta branta backar till 30 km. Fortsatt fin natur men molnigt. Flackare cykling förbi några passager med bambuskog till staden Ningming där vi bland tusentals kineser letar restaurang utan att hitta något vi gillar. Lagar nudlar en bit efter staden istället med härlig vy över åkrar. Noterar att folket som jobbar med att lasta vagnar med sockerrör inte skriker när de pratar. Flera hejar dessutom glatt när vi passerar. Det skulle mycket väl kunna vara vietnameser. Gränsen är bara några mil bort. Lång backe uppför innan vi kan rulla sista milen ner till Pingxiang. Checkar in på det sjätte hotellet vi rekar. Höjdmeter 730.
Distans 83 km. Ack 16483 km.

Dag 655. Pingxiang.
Vila i Pingxiang. Rummet är inte det bästa med trasig luftkonditionering och vattendroppar på väggarna. Men vi fick ta in cyklarna på rummet och det finns teve med tennis från Australien. Stadens hus har galler för fönstren ända upp till våning 5 och på hotelldörren står det att man inte ska öppna om man inte vet vem det är som knackar på.
Distans 0 km.

Dag 656. Pingxiang, Kina – Lang Son, Vietnam.
Vi handlar upp de sista kinesiska småpengarna i en mataffär. Kuperad cykling i grått väder på liten väg bredvid en motorväg. Dåligt skyltat sista biten till gränsen så vi frågar oss fram. Inte ens när vi är vid gränsen är vi säkra på att vi kommit rätt. Det är nästan inget folk vid gränsstationen som även är en liten sevärdhet i form av en park. Snabb passage både i kinesiska och vietnamesiska passkontrollen och ingen check av väskorna. På vietnamesiska sidan hälsas Olya välkommen på ryska vilket är hennes modersmål. Lite skillnad mot i Kina där de aldrig har hört talas om Kazakstan.

Efter gränsen börjar väg AH1 som är bra asfalt med bred vägren. Enormt bra skyltat med distanser varje kilometer. Mer trafik än i Kina med mycket motorcyklar som kör i höga farter och passerar närmare än vad vi är vana vid. Folk vinkar och hejar glatt. Cyklar förbi den tidigare så krigshärjade staden Dong Dang och svänger lite senare in i Lang Son där vi hittar ett fint hotell med välstädat rum. Kineserna kan inte städa så det känns väldigt skönt med lite omväxling och priset är det vi normalt betalar, cirka 100 kr. Personalen på hotellet kan lite engelska vilket gör tillvaron aningen smidigare. Höjdmeter 250.
Distans 37 km. Ack 16520 km.

Dag 657-659. Lang Son.
Vila i Lang Son. Vi har anlänt Vietnam lagom till årets största firande, Tet-festivalen. Det är nyår enligt den kinesiska kalendern. Årets största trafikdagar ligger i anslutning till helgen så vi väntar ut det värsta kaoset på vägarna. Så mycket till festival verkar det inte vara utan det liknar mer ett svensk julfirande där familjer samlas i några dagar för att äta och prata. Vi kan gå omkring i city utan att bli uttittade och det känns otroligt skönt. Vietnameserna verkar inte heller ha noja på smatterband.

Det är full aktivitet i staden då alla shoppar ett varsitt träd som sedan transporteras på axeln eller på motorcykeln till hemmet. Samt att frukt och grönsaksmarknaden känns mer kaotisk än vad jag gissar att den normalt är. Det är svårt att över huvud taget ta sig fram bland alla försäljare som sitter på marken och kunderna på sina motorcyklar. Folk är glada och det är väl inget man kan anklaga kineserna för att vara.

Jag går till banken och växlar in motsvarande 900 kronor och får tillbaka 2,9 miljoner dong. Efter andra natten på hotellet går jag ner till receptionen 09:30 för att meddela att vi vill stanna i några nätter till. Nej det går inte, hotellet stänger om en halvtimma och öppnar igen efter helgerna säger de. Vi packar ihop lite snabbt och letar upp ett annat hotell.
Distans 0 km.

Dag 660. Lang Son – Bac Giang.
Det är den stora helgdagen och Lang Son ligger öde när vi cyklar ut ur byn på förmiddagen. Letar upp väg AH1 igen och vi blir nästan själva där också. Det lutar smått nedför länge, det är medvind på bra asfalt och lätt cykling. Efter några mil kurvig väg kommer vi in i en bred dal med olika odlingar omgivna av kalkstensberg och det är mycket vackert. Trafiken ökar på eftermiddagen med främst motorcyklar och det är ofta 3 vietnameser på varje. Folk önskar oss gott nytt år och nästan alla skriker hello. Efter några hundra gånger orkar jag inte svara längre. Några småungar kastar sten efter Olya men ser inte att jag kommer 50 meter bakom. Jag jagar småkrypen lite med hojen så att de i alla fall ser livrädda ut.

Lite senare är några äldre grabbar på väg att kasta smällare efter oss men jag ger dem en blick som får dem att omvärdera situationen. De följer dock efter oss en stund och när de svänger av vägen smäller det till en bit bakom oss. Vi lämnar bergen bakom oss och landskapet blir platt. Stannar vid ett hotell längs vägen strax före staden Bac Giang. Jag går upp och kollar på ett rum som är okej och frågar sedan mannen i receptionen vad det kostar. Han svarar femton kronor för en timma. Men hallå. Tror mannen på allvar att vi har cyklat 90 km för att ta in på just hans hotell för att kolla på teve utan engelska kanaler i en timma för att sedan cykla vidare i beckmörker. Jag lyckas i alla fall förklara att vi avser bo kvar på hotellet tills imorgon bitti. Höjdmeter 230.
Distans 96 km. Ack 16616 km.

Dag 661. Bac Giang – Hanoi.
Fortsatt flackt men betydligt mer trafik. Vägen omgiven av skördade risodlingar som till stora delar är vattentäckta. Eventuellt missar vi en avtagsväg när det är 12 km kvar till Hanoi men det kommer en liten skylt senare som pekar mot en smal väg genom bebyggelse med mycket trafik. Vi frågar efter vägen till centrum flera gånger och vi har en taskig karta som vietnameserna förstår utan problem. Också nytt för oss då kineserna inte ens kunde förstå en karta över sin egen hemstad. Vi kommer fram till Hanois turistområde vid Hoan Kiem Lake där vi hittar ett okej hotell i stadens gamla kvarter. Nu stannar vi i Hanoi ett tag innan vi cyklar söderut eller om vi börjar med en sväng ut till kusten. Höjdmeter 140.
Distans 65 km. Ack 16681 km.

//Magnus Hedström