2012-04-27. Hoi An, Vietnam.

Dag 728-734. 31 mars 2012 -. Cu Nam.
Phong Nha Farmstay är ett litet hotell några kilometer utanför Phong Nha-Ke Bang nationalpark. Det är en australisk kille och hans vietnamesiska fru som lyckats få till det långt över vietnamesisk standard. Byggnaden står mitt på landsbygden med vy över enorma risfält och på längre håll kalkstensberg i nationalparken. Maten är sagolik, det finns en liten pool att svalka sig i, det är trevlig stämning och det är framförallt tyst. På minussidan placerar sig tusentals spindlar. De flesta små historier men ibland får vi på rummet in vandrande saker som ser ut som håriga squashbollar med ben vilka säkert förstört vår nattsömn om det inte varit för de rejäla myggnäten runt sängarna.

Phong Nha-Ke Bang nationalpark består av tät djungel, floder, vackra kalkstensberg som bildades för 400 miljoner år sedan och mängder av grottor. Vi besöker Phong Nha Cave. Det viktigaste rådet vi får är att inte hamna i en båt med några vietnameser eftersom männen röker samt är vansinnigt fascinerade av grottornas eko. Vi delar båt med ett finskt par. Det börjar med en ganska trist flodtur fram till grottans öppning men floden fortsätter in i det kolsvarta berget. Vi åker några hundra meter i mörker, kliver sedan av och går runt bland stalagmiter och stalaktiter. Det är stort och vackert men jag är stressad som en gasell och fotar så mycket jag hinner. Åker båt en bit tillbaka och går sedan en slinga på några hundra meter ut ur grottan. Grottan är 7 km lång men vi får bara se en knapp kilometer som dock är trevlig.

Vi anmäler oss tillsammans med 17 andra på den stora nationalparks-turen som Phong Nha Farmstay kör med en riktigt bra guide. Den inkluderar några platser från det amerikanska kriget. Bland annat Ho Chi Minh Trail där vietnameserna med mat och utrustning for in och ut genom Laos ända ner till Saigon medan amerikanarna försökte pricka dem med bomber. Bad i en svalkande flod och en kort kajaktur till en vattenfylld grotta som vi också badar i.

Höjdpunkten blir Paradise Cave eller Thien Duong på vietnamesiska. Det är en 31 km lång grotta som hittades 2005 och som öppnade för allmänheten 2011. Grottan är enorm och vi tar oss från öppningen ner till botten på långa trappor och får gå 1 km inne i djupet på gångbanor av trä. Det är ett makalöst färgspel av stalagmiter från marken och stalaktiter som hänger i alla möjliga formationer från taket. Väggarna är galet vackra, storleken imponerande med flera större rum och däremellan smalare bergsgångar med några meter i diameter. Jag inser snart att grottan måste höra till en av världens absolut bästa sevärdheter. Vi spenderar 1,5 timma i grottan men det är alldeles för lite om man vill fotografera ordentligt. Det hade varit bättre om vi tagit oss hit själva istället.
Distans 0 km.

Dag 735. Cu Nam – Dong Hoi.
Vi tar adjö av personalen vid Phong Nha samt svenske Kalle från Leksand som varit här samtidigt som oss. Vi cyklar på en bra och öde väg sydost mot kusten. Det är grönt och vackert och vi har medvind men är jagade av ett oväder. Efter en timma kommer regnet ifatt oss och vi blir ordentligt blöta. Det är dock varmt och helt okej. Vägskyltarna räknar ner till Dong Hoi och när vi tror att vi är framme visar en skylt att det är 12 km kvar. Det blir fler konstiga skyltar och vi cyklar lite fel men frågar oss fram till rätt hotell i Dong Hoi med utsikt över Nhat Le River. Hotellet är fint men vi bor granne med en karaokebar vilket inte alls är bra när vi vill sova. Höjdmeter 170.
Distans 38 km. Ack 17512 km.

Dag 736. Dong Hoi – Ho Xa.
Upptäcker att karaokebaren som stört vår nattsömn är en kyrka eller vad de kallar dem här. Vi cyklar över Nhat Le River och svänger söderut på en ny väg 200 meter från havet. Efter 6 km blir den nya vägen röd grusväg omgiven av sanddyner och viss växtlighet. Vi följer havet utan att se det men vi hör vågorna slå. Ser någon motorcyklist ibland annars är vi själva och det är härlig cykling. Vi närmar oss mitten av Vietnam och den mest bombade delen från kriget så vi går aldrig av vägen ens för att slå en sjua. Fortfarande dör i genomsnitt 3 vietnameser varje dag och än fler skadas av gamla landminor och odetonerade bomber. Vi passerar ett par byar och när folket ser oss springer de upp till vägen och skriker hello. Ett tiotal bäckar rinner över vägen och vi cyklar i vatten på mjuk sandbotten som längst 10 meter men det går bra. Efter 43 km tar grusvägen slut och det blir AH1 på bra asfalt och med grön natur sista biten in till den lilla staden Ho Xa. Höjdmeter 150.
Distans 70 km. Ack 17582 km.

Dag 737. Ho Xa – Dong Ha.
Vi fortsätter längs AH1 och kommer in i DMZ eller den Demilitariserade Zonen och passerar Ben Hai River som var gränsen mellan Nord- och Sydvietnam. Det finns en hel del platser från kriget som man kan besöka men inget som intresserar oss nu. Vinh Moc tunnlarna har jag sett förut och det är 10 km enkel ut till dem vid havet. Olya får problem med kedjan och vi cyklar bredvid varandra på vägrenen medan hon förklarar vad som strular när en lastbil bakifrån kommer tutande som en galning. Olya blir lite stressad och svänger in bakom mig för tvärt så att hennes styre fastnar i min ryggsäck och hon tappar balansen och flyger i asfalten. Det går dock hyfsat bra och hon klarar sig med några skrubbsår på benet. Ett plastskydd har gått sönder vid kassetten vilket gör att kedjan fastnar ibland. Skyddet behövs inte så vi tar bort det. Frågar på ett hotell i Dong Ha om vägen till ett annat hotell men de vill inte hjälpa oss dock har vi tur och hittar själva. Höjdmeter 80.
Distans 32 km. Ack 17614 km.

Dag 738. Dong Ha.
Vila i Dong Ha. Vi bor riktigt bra med stort rum, sköna sängar och stor balkong med vy över palmer och bakom dem skymtar en sjö. Hotellet ligger i utkanten av staden så det är relativt lugnt. Okej mataffär så vi handlar och lagar mat på rummet. Kraftigt regn med blixtar och mullrande åska sent på eftermiddagen.
Distans 0 km.

Dag 739. Dong Ha – Hue.
Bra asfalt och flackt. Termometern visar 38 grader och vi blir stekta. Stannar i skuggan flera gånger för att vila och dricka. Mat är vi inte sugna på. Naturen är en hel del träd och några floder. De senaste dagarna har vi sett vit-röd randiga stolpar längs vägen som ska visa hur hög vattennivån är vid översvämningar. Det känns otroligt att det kan bli så mycket vatten då risfälten ligger två meter lägre än vägen. Det lär dock handla om hösten när monsunen härjat i flera månader. Cyklar längs Perfume River sista biten in till Hue centrum där vi hittar ett hotell blixtsnabbt. Står och väntar på grönt vid ett trafikljus precis utanför ett hotell när personalen ber oss ta en titt på rummen vilka visar sig bra. Vi hade dessutom fått information att man måste förboka hotell i Hue då landets största festival pågår i april. Höjdmeter 100.
Distans 73 km. Ack 17687 km.

Dag 740-746. Hue.
Hue med 350.000 folk var Vietnam’s huvudstad på 1800-talet. Naturen är fin med Perfume River rinnandes genom staden omgiven av stora grönområden och kullar samt lite längre bort berg. Det finns många sevärdheter men de flesta är rätt trista saker. Vi besöker Hue’s fästning som är omgiven av en två meter tjock, 10 km lång mur med vallgrav. Den byggdes i början på 1800-talet och mycket är ruiner nu men portarna och flaggtornet är kvar eller restaurerat. I området runt Hue finns flera gamla gravplatser vi besöker Tomb of Tu Duc vilket egentligen var ett lyxigt sommarhus med enorm trädgård. Det fungerade ju som så att ledarna på 1800-talet byggde enorma gravplatser åt sig själva. Antagligen för alla pengar som över huvud taget gick att uppbringa på den tiden. Områdena blev sedan så trevliga och vackra att de valde att leva där även under sin livstid.

Vi kollar också in Ho Quyen vilket är ruinerna av en arena där kungligheter kunde se strider mellan elefanter och tigrar. För att spä på hur korkade dessa människor var så fick tigrarna strida utan klor och tänder för att elefanterna alltid skulle vinna. Elefanterna symbolerade på den tiden ledarnas kraft. Vid sista fotot vid sista sevärdheten går min kamera sönder. Av någon konstig anledning får jag samtidigt feber och blir förkyld så det blir sängen i några dagar.
Distans 0 km.

Dag 747. Hue – Lan Co.
Det är mycket trafik ut ur Hue. En motorcyklist med packning går i marken och det är inte första gången jag ser en vurpa. Som tur är kör de ganska sakta. Enormt varmt igen. Vi stannar i skugga ofta och dricker. Närmar oss bergskedjan Truong Son som anfaller från väst. Det dyker upp en stor sjö öster om oss och det ligger några mindre träbåtar och skvalpar i vattenkanten. Växtligheten är knallgrönt och det är mycket vackert. Vi cyklar över några små minipass med härliga vyer. Kommer till den lilla badorten Lan Co och en tjej som äger ett hotell förstår inte att vi inte vill ha hjälp att hitta boende trots att jag säger det 20 gånger. Vi väljer givetvis ett annat hotell och checkar in på en resort precis vid havet. Det är flera mil fin sandstrand och vi hoppar snabbt i havet men vattnet är lite väl svalt. Höjdmeter 210.
Distans 68 km. Ack 17755 km.

Dag 748. Lan Co – Danang.
Motorvägen fortsätter i en 6 km lång tunnel till Danang. Vi tar den mindre vägen upp till Hai Van Pass. Startar tidigt och till en början fläktar det behagligt. Vyerna ner över Lan Co är kalas. Solen gassar, temperaturen stiger och min förkylning gör sig påmind. Efter 200 höjdmeter och halva backen orkar jag inte cykla mer utan börjar gå. Termometern som visserligen är i solen visar långt över 40 grader. Vi passerar flera små bäckar dar vi stannar och badar för att kyla av oss. Trots att jag går sakta är det så jobbigt att jag blir helt groggy. Det finns nästan ingen skugga men så fort ett träd hänger över vägen stannar vi och vilar. Backen fortsätter i 10 km och vyerna är super hela vägen upp till passet 496 meter över havet. På toppen kryllar det av försäljare som säljer allt möjligt med det finns kall dryck och det är det viktiga. Efter lite vila rullar vi ner på den andra sidan.

Vi cyklar precis bredvid havet på en gångbana där vi är själva. Ser Danang’s byggnader breda ut sig 15 km bort. Badstranden är indelad i sektioner man får bada inom små områden där det sitter en sysslolös badvakt. Havet är ökänt för starka strömmar. Vi parkerar hojarna för ett dopp. Nu är vattnet betydligt varmare och grymt skönt. Plötsligt blir vi jättehungriga och stannar vid en restaurang. Jag beställer ris med grönsaker vilket jag tror att de uppfattar eftersom de repeterar det jag sagt på engelska men efter en stund kommer det ut en stor gryta fullproppad med skaldjur.

Vi har bara motsvarande 100 kronor kvar i kontanter och jag blir nervös för vad maten kan kosta. Störtar in i köket för att ta reda på det och får till svar att det kostar 500 kr eller om de menar 5000 kr. Problem. Jag slänger fram alla pengar vi har och är beredd att pysa utan att äta. Personalen tar bara en del av pengarna motsvarande 50 kr och är nöjda med det, de har bara lite svårt för det här med antalet nollor. 164.000 dong och 16.400.000 dong är en viss skillnad. Vi cyklar igenom Danang’s trafikmyller till Han River där vi får ett kanonrum på våning 8. Imorgon ska jag hämta mamma på flygplatsen. Det är dags för två veckors semester. Höjdmeter 470.
Distans 40 km. Ack 17795 km.

//Magnus Hedström

2012-03-31. Phong Nha-Ke Bang NP, Vietnam.

Dag 716. 19 mars 2012. Hanoi – Phuly.
Av flera vägar ut ur Hanoi väljer vi en av de mindre. Den saknar tung trafik men det är rörigt med mycket motorcyklister. Vi kör om en amerikansk cyklist med enormt mycket packning och det är hans första cykeldag. Efter 20 km blir vägen smalare och det känns ännu rörigare i vägkanten där asfalten stundtals är trasig. Vi ser många cyklande skolbarn i skoluniform som består av en träningsoverallsjacka. Passerar en liten tjej som läser en bok samtidigt som hon cyklar. Vädret är bra. Vi skymtar risodlingar ibland men det är oftast järnväg eller bebyggelse bredvid vägen. Vid 40 km svänger vi ut på motorväg AH1 och trafiken blir tung, ljudnivån hög och vi får motvind. Kommer fram till staden Phuly där det första hotellet vi stannar vid är fullt. Det andra kan de ingen engelska på utan svarar ja på alla våra frågor. Hur mycket kostar det per natt? Yes. Vart kan vi ställa våra cyklar? Yes. Det tredje hotellet är bra. Höjdmeter 40.
Distans 60 km. Ack 17053 km.

Dag 717. Phuly – Ninh Binh.
Amerikanen står och packar sin cykel utanför hotellet när jag kommer ner för att köpa frukost. Lite senare är vi också på väg. Det regnar smått, asfalten är blöt och täckt av ett tunt lager lera. Det är mindre trafik än igår men vägen smal och vi passerar flera vägbyggen där det är grus eller lerväg. En bit ut på risfälten ser vi något som liknar en cykelbana och efter några kilometer hittar vi dit. Plötsligt är det mycket trevligare cykling. Cykelbanan tar dock slut snart och samtidigt smäller en eker bak för mig men det går att cykla vidare.

Vi kommer ifatt amerikanen igen. Hans cykelväskor är inte så stora men han cyklar med ryggsäck och på ramen mellan styret och sadeln har han lyckats spänna fast en resväska. Killen svettas kopiöst och han har dessutom generator på framdäcket och baklyset påslaget. På ryggsäcken har han solceller och på toppen av den stora väskan fram sitter två rejäla lampor och en fläkt. Vi cyklar ihop ett tag han tycker att det här avsnittet av vägen är riktigt otäckt och säger att han inte kan stanna för då ramlar han och det förstår jag då tyngdpunkten hamnat aningen högt. Vägen torkar upp och det går snabbt att hitta hotell i Ninh Binh där de dessutom tvättar våra hojar för 5 kronor styck. Höjdmeter 40.
Distans 34 km. Ack 17087 km.

Dag 718-719. Ninh Binh.
Runt Ninh Binh finns flera bra sevärdheter i form av grottor, tempel och vacker natur. Nummer ett är området Tam Coc och en båttur på Ngo Dong River bland risodlingar och kalkstensberg. Det är en sträcka på 2 km som man åker tur och retur i roddbåt med vietnamesiska tjejer som ror med fötterna. Vattennivån på risfälten är densamma som i floden och det ser ut som en grund sjö. Det är enormt vackert och turen passerar genom 3 grottor varav den längsta är 127 meter. Det som inte är speciellt bra är att det är ungefär 500 andra båtar på floden samtidigt. De flesta fulla med vietnamesiska turister som skriker hello när de ser en västerlänning. Plus de vanliga ingredienserna med dryga försäljare som kommer upp längs båten samt tjejen som ror vill givetvis ha mer pengar än vad vi gjort upp från början. Dock en helt okej tur även om man givetvis hellre paddlat kajak själv.
Distans 0 km.

Dag 720. Ninh Binh – Thanh Hoa.
Det bor 5 franska cyklister på hotellet också men 3 av dem saknar cyklar då dessa försvunnit på tågresan hit. Hojarna ska dyka upp under dagen har de blivit lovade. Vi ger oss av i regn och vägen är asfalt. Efter 10 km börjar det blåsa kraftigt åt alla håll samtidigt men efter ett tag får vi stark medvind. Vägen är okej men efter några kortare partier grus, lera och bruna pölar är vi skitigare än någonsin. Stannar vid en affär och köper färska baguetter och tonfisk till lunch. Upptäcker samtidigt att Olya har punktering bak och lagar den. Det slutar att regna. Mycket trafik på eftermiddagen med många stressade busschaufförer som hamrar på tutan. Antagligen vill väl alla passagerare i bussarna att de ska köra lite lugnare. Alla utanför bussarna också. Eller exakt alla utom just busschaufförerna. Naturen är gröna risfält och mindre bergskullar med träd. Hittar ett litet men bra hotellrum i Thanh Hoa. Höjdmeter 130.
Distans 61 km. Ack 17148 km.

Dag 721. Thanh Hoa – Hoang Mai.
Efter 8 km får Olya punktering igen. Nu har jag tröttnat på hennes kinesiska däck och sätter på mitt reservdäck med ny slang istället men det passar inte hundra. Ventilen är för kraftig och det blir lite studsigt. Vädret är bra, vägen bra och trafiken lugn. Kanske för att det är lördag. Vägen kantas av bostadshus och små affärer och bakom dessa stora fält risodlingar. Vi stannar och äter lunch i en restaurang och när vi ska betala kostar det tredubbelt mot normalt. Egentligen ska man alltid göra upp om priset innan men det tog så lång tid att beställa att vi inte orkade. Vi står och väntar ut varandra för vi vill inte betala 60 kr för något som ska kosta 20 kr. Till slut ger vi dem 30 kr och drar och de ser fortfarande sura ut trots att vi har betalat för mycket. Checkar in och bär upp grejerna till ett rum med mygg i den lilla byn Hoang Mai men byter till ett bättre hotell när det visar sig vara väldigt viktigt att vi inte låser fast cyklarna i någonting. Höjdmeter 60.
Distans 68 km. Ack 17216 km.

Dag 722. Hoang Mai – Vinh.
Fortsatt samma natur med stora risfält och bergskullar en bit bort. Mindre bebyggelse och bättre väder med torrare luft. Möter lastbilar med hundratals skällande hundar i flera våningar. Vi blir omkörda av motorcyklister med levande grisar i små burar. Risfälten försvinner tillfälligt och det blir andra grödor, bönor kanske. Vi handlar yoghurt och musli och tar rast på en åker. Trafiken ökar när vi närmar oss Vinh. Efter lite letande hittar vi ett okej hotell nära en ovanligt stor mataffär samt KFC som får stå för kvällsmaten. Höjdmeter 60.
Distans 77 km. Ack 17293 km.

Dag 723-724. Vinh.
Vila i Vinh med 437.000 folk. Vi slappar mest på hotellrummet men gör några vändor till varuhuset Big C där matutbudet är bra. Det fungerar ungefär som i Kina när vi ska handla. Alla stirrar och några försöker ta reda på vad vi har i korgen samt att barn förföljer oss. Ett fotbollsteam bor på vår våning och när de förstår att det är utlänningar i rummet försöker de öppna den låsta dörren utan att lyckas.
Distans 0 km.

Dag 725. Vinh – Ha Tinh.
Tjugosex grader och moln. Fortsatt lite trafik. Bra asfalt och mer åkermark än bebyggelse. Det är mycket kor och bufflar längs vägen. På risfälten verkar de inte få vara. Passerar flera floder och smala bäckar där tjejer fiskar med små nät. Vet inte om det är fisk dom fiskar eller något annat. Blir stoppade av polisen men de är bara nyfikna på var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Stannar 2 km före Ha Tinh på ett av resans bästa hotellrum. Det är både stort, rent och har vy över gröna omgivningar i utkanten av staden. Höjdmeter 60.
Distans 49 km. Ack 17342 km.

Dag 726. Ha Tinh – Ky Anh.
Soldis och varmt. Bred vägren och lagom trafik. Det är fortsatt samma natur med enorma risodlingar. Hela landskapet är uppbyggt kring dessa risfält som är indelade i ett gigantiskt rutmönster med smala stigar emellan. Vägen är långa raksträckor och vietnameserna fortsätter att skrika hello eller bonjour outtröttligt. Hotellen i staden Ky Anh ligger fel i prisnivå så vi fortsätter att cykla då det är ljust ett tag till. Hittar snart ett enkelt ställe med trevlig ägare. Han skjutsar mig till och med på sin motorcykel tillbaka till staden för att handla och samtidigt passar han på att stanna och säga hej till många han känner. Antagligen för att visa att han har utländska gäster på hotellet eller om det är för att jag sitter på hans motorcykel. Höjdmeter 100.
Distans 62 km. Ack 17404 km.

Dag 727. Ky Anh – Cu Nam.
Fortsatt varmt och skönt. Efter några kilometer går Olyas pakethållare sönder. Den var lagad sedan tidigare och nu stannar vi vid en hondamekaniker som lagar den provisoriska lagningen provisoriskt med ett par varv ståltråd. Efter 20 km ser vi havet för första gången sedan omstarten i Hanoi trots att vägen gått väldigt nära vid flera tillfällen. Vi fikar och tittar på vågorna i en timma på den öde och breda sandstranden. Vägen blir lite mer kuperad. Efter Ba Don svänger vi av AH1 och följer en liten och backig skogsväg i 15 km till den lilla byn Cu Nam där vi tänkt checka in på Phong Nha Farmstay. Dessvärre är hotellet fullbokat och vi hamnar i annexet. Byn Cu Nam ligger granne med Phong Nha-Ke Bang nationalpark där några av världens största grottor finns. Vi ska besöka dem och vila i några dagar sen fortsätter vi söderut mot Hue, Danang och Hoi An. Höjdmeter 300.
Distans 70 km. Ack 17474 km.

//Magnus Hedström

2012-03-18. Hanoi, Vietnam.

Dag 676-679. 8 februari 2012 -. Cat Ba Town.
Vi inleder jakten på ett hotell som kan förvara våra cyklar med packning medan vi reser till Thailand. Hela Cat Ba Town kryllar av hotell längs stadens bananformade marina och vi siktar på de lite dyrare varianterna. När vi får träff checkar vi ut och cyklar bort till ett för oss lyxhotell. Det är lågsäsong och priserna ungefär hälften mot normalt vilket vi kan leva med. När vi kommer dit så har de ändrat sig och vill att vi ska ha cyklarna ute på gården vilket var det vi en timma tidigare varit där och pratat om att vi inte ville. Cyklar surmulet tillbaka och checkar in på samma rum igen. Vi kommer senare på att en svensk långfärdscyklist boende i Hanoi mejlat mig för något år sedan om att låna tvättmaskinen om vi har vägarna förbi. Vi undersöker det spåret vilket visar sig bli en klockren lösning. Åter till Hanoi alltså.

Ön Cat Ba i Tonkinbukten består av kalkstensberg, djungel och fina stränder. Det finns två självklara utflyktsmål. En kort djungelvandring med guide genom Cat Ba nationalpark med skärgårdsvyer och ett ledslut vid en strand där man blir upphämtad med båt. Samt en båttur till Lan Ha Bay öster om Cat Ba med en stor samling mindre kalkstensöar och klart havsvatten. Vädret är moln, regn och kallt och havet inte direkt mysigt nu på vintern så vi gör inga större utflykter utan nöjer oss med fotopromenader längs havet till några mindre stränder. Det här är ett ställe som passar bättre på sommaren även om den lockar enorma mängder med turister.
Distans 0 km.

Dag 680. Cat Ba Town – Haiphong.
Det är 26 km kuperad och vacker cykling till färjeläget. Vädret är moln och 17 grader. Båten avgår 13 men är så packad att vi väljer att vänta en timma till nästa. Det är söndag och många vietnameser verkar vara på helgutflykt. Kort båtresa, sedan 8 km över den platta ön Cat Hai till nästa färja där det är så mycket motorcyklar och bilar i kö att jag funderar om vi kommer med någon båt alls idag. Vi har dock tur och släpps ombord tillsammans med en buss och 150 motorcyklister medan bilarna får stå kvar. En timma båt till fastlandet och sedan 16 km dammig cykling förbi hamnen in till Haiphong och vårt hotell. Höjdmeter 290.
Distans 50 km. Ack 16885 km.

Dag 681. Haiphong – Hai Duong.
Fortsatt grått väder men flack och lätt cykling på cykelbana längs AH14 som har två filer i vardera riktning. Landskapet är vattenfyllda risodlingar. Det händer lite små incidenter nästan varje dag med vietnameserna. Idag är det en lastbil som vinglar ut på vägrenen när det inte är cykelbana och kommer otrevligt nära Olya. När vi passerar en busshållplats mattar en vietnames ett slag mot mitt huvud och håller samtidigt upp en tidning som han träffar så att det smäller till vid mitt öra. Jag tolkar det som ett skämt och struntar i att bunta ihop honom. Vi handlar på varuhuset Big C strax före Hai Duong där hotellpersonalen är glada över att se oss igen. Höjdmeter 60.
Distans 50 km. Ack 16935 km.

Dag 682. Hai Duong – Hanoi.
Bebyggelsen ökar när vi närmar oss Hanoi. Passerar elektronikkedjan Mediamart som har nästan identisk logga som Mediamarkt. Vi ser för ovanlighetens skull en hel del poliser längs vägen vilket antagligen beror på att det är Alla Hjärtans Dag. Ett litet lagbrott ger ju ofta en trevlig sidoinkomst för en polis dagar som denna. Vi cyklar över Röda floden på Long Bien bron som är byggd för tåg, cyklar, motorcyklar och är enkelriktad på var sida järnvägen. Långfärdscyklisten Joakim Esaiasson från Växjo har bott i Hanoi i 5 år och möter upp utanför Sheraton. Det är inget hotell för oss utan vi slaggar i Jockes gästrum och han tar också hand om våra cyklar och packning medan vi är i Thailand. På kvällen går vi ut och äter burgare tillsammans med flera utvandrare och det är både gott och trevligt att sitta på en liten pall längs gatan och snacka i alla fall lite svenska. Höjdmeter 60.
Distans 58 km. Ack 16993 km.

Dag 683-715. Hanoi – Bangkok – Ko Chang – Ko Kood – Bangkok – Hanoi.
Kort taxiresa och flyg knappt två timmar till Bangkok. Äter och köper en guidebok för Thailand och undrar varför flygplatser måste vara så enormt dyra. Det är i alla fall bättre med en guidebok original då det inte säljs annat än kopior i Vietnam. Tar ut pengar och det kostar 35 kronor per uttag till den thailändska banken som äger maskinen. Någon tjärnar storkovan på sina kunder eller rent ut sagt hatar sina kunder. Två gånger skytrain och därefter buss 5 timmar till Trat 30 mil sydost om Bangkok. Övernattar och åker pickuptaxi med ett gäng svenskar till piren i Laem Ngop. En timma båt och sedan ny pickuptaxi med nya svenskar längs Ko Chang’s västkust till stranden Hat Kaibae.

Ön Ko Chang är två mil lång och har 6 större stränder längs västkusten där de flesta turister bor. Mitt på ön är det berg och djungel och på östsidan finns det några inte så populära stränder. Vi letar bostad men hittar inget vi gillar. Hat Kaibae ska vara en av de lugnare stränderna men den rätta känslan saknas både på stranden och på bungalowerna. Vi knallar vidare söderut till Lonely Beach och finner precis vad vi letar efter. En enkel träbungalow med fläkt och myggnät i kanten av beachen 75 meter från havet. Den här stranden är månformad och vackrare. Vi byter om och kastar oss i havet vilket är galet skönt. Dessvärre är det öns partystrand vilket vi blir upplysta om under natten. Jag har under ett års tid funderat över varför kineserna alltid måste skrika i hotellkorridorerna nattetid. Nu blir vi väckta en gång i timman av svenskar med samma talanger.

Nästa dag blir vi informerade av receptionisten att det ska bli stort party på kvällen. Han har tydligen noterat att vi sover när de andra dricker öl och att vi kastar frisbee på stranden när de andra har ont i skallen. Det är nog ingen fara tänker jag men när de börjar rigga högtalarna stora som fotbollsmål så checkar vi ut. Femhundra meter längre bort hittar vi ett nytt hem. Det är visserligen ingen strand utan stenar framför bungalowen men bara 15 meter ner till havet och rummet har aircon. En dag hyr vi motorcykel och rekar boendet vid öns populäraste strand, White Sand Beach, någon mil norrut. Guideboken snackar illa om stranden på grund av prisnivån och att det är för mycket folk men personligen tycker jag att det är Ko Chang’s klart bästa strand. White Sand Beach är 2 km lång och rejält bred. Jag har bott här förut men nu är de flesta enkla billiga hyddorna utbytta mot betydligt högre kvalite och riktar sig till svenska tvåveckorsturister.

Vi bor kvar vid Lonely Beach. Vädret har varit halvtrist de första dagarna med vanligt regn och så har det blåst så att det har regnat kokosnötter från palmerna. Vädret svänger och blir blå himmel och varmt. Olya åker till Bangkok och plockar upp sina föräldrar. De kommer mitt i natten och nu har thailändarna kommit på att strunta i att bemanna upp visumavdelningen och ta extra betalt om man vill ha visumet direkt och inte vänta till ordinarie kontorstid.

Vi latar oss med bad samt gör några utflykter. Hyr motorcykel igen och besöker vattenfallet Ban Khlong Prao med några svalkande pooler. Besöker den mysiga fiskebyn Ban Bang Bao på södra Ko Chang och gör en heldags snorkelutflykt med båt. Stor båt. När vi som sista passagerare kliver på så är det 70 snorklare på en och samma båt. När vi kommer till första stoppet vid Ko Rang så är det totalt cirka 400 snorklare i vattnet samt 10 båtar som parkerat precis över korallerna så att man trasslar in sig i ankarlinorna. Själva snorklingen är okej om det inte varit för den ovanligt klantiga planeringen att alla båtar måste vara där samtidigt.

Sista stoppet av fyra är vid ön Ko Wai. Superfint vatten och koraller en bit utanför stranden. Vi funderar på att flytta dit men väljer istället att åka motorbåt en timma ännu längre ut i skärgården till ön Ko Kood. Det blir en vinstlott. Precis som en badsemester ska vara. Grön djungelö med några fantastiska stränder. Några få betongvägar med minimal trafik och knappt några turister. Vi har tur när vi letar bostad då de första ställena är fulla eller så otrevliga att vi inte vill bo där. Till slut hittar vi kanonfina bungalows till bra priser uppe på en kulle med havsutsikt och 75 meter ner till en liten strand där vi nästan blir själva. Klarare vatten får man leta efter.

Vi bor 10 minuters promenad från stranden Hat Khlong Chao som är större och populärare och räknas som en av de bästa i Thailand men jag tycker nog ända att vår lilla hundrametersremsa till beach är trevligare. Vi hyr motorcykel och kör runt på den kuperade ön. Badar vid vattenfallet Nam Tok Khlong Chao och letar efter David Beckham’s nya sommarstuga utan att hitta. Guideboken skriver att de inte kan laga mat på ön och tyvärr visar det sig stämma.

Pickuptaxi, två timmar båt, pickuptaxi, buss 5 timmar till Bangkok och jag räknar till 22 filer i två våningar på motorvägen sista biten in till Ekamai busstation. Vi försöker ta en taxi men de vägrar använda taximeter på grund av trafikstockning och begär fyrdubbla priser. Vi tar skytrain och tunnelbana till tågstationen där ungefär samma problem uppstår. Till slut hittar vi en kille med taximeter men blir blåsta ändå eftersom han kör ett halvt varv runt Bangkok innan han släpper av oss vid Khaosan Road. Jag brukar inte bo här men vi tänkte att det kan vara kul för Olya’s föräldrar att se området. Gatan är känd som ryggsäcksfolkets näste och det gäller väl fortfarande även om det också är en sevärdhet. Det är smockat med hotell, restauranger, barer som spelar hög musik, gatuförsäljare, enkla matstånd, tatuerare, små butiker som säljer allt möjligt samt mängder av turister.

Vi plockar in de största sevärdheterna. Templen Wat Phra Kaew och Grand Palace samt Wat Pho som alla är mäktiga byggnadsverk. Vi åker longtailbåt på Thonburis kanaler till Taling Chan Floating Market. Det är en intressant resa på smal flod kantad av enkla tätt packade bostadshus. Flytande marknaden däremot är rätt blek. Vi besöker Chatuchak Market och Chinatown men jag har sett det förut och det blir mer städat för varje besök. Bangkok kryllar av feta shoppingkomplex och tjejerna får springa omkring där utan mig. Olyas pappa ställer i alla fall upp och bär omkring på alla inköpen den stackaren. Jag försöker hitta en titankastrull och en ny kameraväska. Kastrull finns inte och kameraväskan är dyrare än i Sverige. Även kamerautrustning ser jag kostar mer än i Sverige.

Olya’s föräldrar flyger hem till Kazakstan. Vi följer med dem i taxi till flygplatsen mitt i natten och på väg tillbaka blir resan 15 km kortare. Vi köper 3 månaders visum till Vietnam och flyger tillbaka till Hanoi. Hämtar ut våra cyklar och packning hos Jocke. Väljer samma hotell som senast med wifi på rummet, stort badkar samt frukostbuffe. Någon ond typ har dessvärre kommit på iden att servera frukost medan gästerna fortfarande sover. Antagligen en professor i ekonomi. Varje dag är vi tvungna att pallra oss upp före klockan 10. Imorgon cyklar vi söderut och siktar på Phong Nha-Ke Bang nationalpark om cirka 10 dagar.

//Magnus Hedström