2012-06-23. Ho Chi Minh City, Vietnam.

Dag 790. 1 juni 2012. Nha Trang – Cam Ranh.
Vi lämnar Nha Trang längs beachen och letar upp vägen till flygplatsen som fortsätter följa kusten. Det är glest med trafik, ny asfalt och smått kuperat. Både himlen och havet är blått. Efter 30 km släpar vi ut cyklarna till Bai Dai Beach och gör ett lunchstopp med bad. Vi är i princip ensamma men stranden är skitig och likaså havet. Frigolit på stranden och plastpåsar i havet. Det blir lätt så när folk slänger soporna över axeln och det därefter regnar 30 cm på en kvart. Allt som flyter far ner i havet. Vi passerar Nha Trang flygplats. Ser stora fiskeodlingar. På telefonledningarna längs vägen hänger det vassa kaktusar så att ingen ska klättra upp och stjäla något. Checkar in på hotell i Cam Ranh. Springer på 50 ryssar i mataffären på kvällen och undrar vad tusan dom gör här. Upptäcker senare att de reser med en charterbuss som har stannat för ett kort break. Höjdmeter 180.
Distans 55 km. Ack 18416 km.

Dag 791. Cam Ranh – Phan Rang.
Fantastisk cykling i bred dal med palmer, risfält och granitberg. Vägen är bra och trafiken lugn. Det finns en hel del gräs bredvid vägen vilket vi knappt sett tidigare. Mycket kor på bete. Passerar två fina champa-torn. Mörka moln tornar upp sig och det blir motvind men vi klarar oss från regn. Kommer till Phan Rang och när vi har 2 km kvar dyker det upp en galning på motorcykel. Han kör före oss, viftar med armen och skriker hysteriskt att vi ska fortsätta rakt på. Vilket vi säkert hade fixat själva då alternativet är att cykla rakt in i en butik. Behöver jag säga att killen inte verkar ha alla indianer i kanoten. Höjdmeter 70.
Distans 46 km. Ack 18462 km.

Dag 792. Phan Rang – Ca Na.
Jag får ont i magen av hotellfrukosten så vi kommer iväg sent. Känner mig vissen i ett par timmar. Landskapet är platt, torrt gräs och kaktusar. Risfälten är upp och nedvända. Mycket kor igen. Stark motvind. Ca Na ligger vid havet och vi hittar en enkel bungalow precis vid en liten strand. Det är vackert men blåsigt och vassa granitstenar i vattnet så jag badar inte. Det finns en tennisbana på området och receptionisten vill att jag ska spela med hans kompisar vilket jag gör en kort stund. Hade nästan glömt bort hur kul det är. Nattvakten knackar på dörren sent på kvällen och ber oss att ta in cyklarna som vi har låst fast ute på terrassen. Vi bor 100 meter från motorvägen och det brukar visst vara lite stökigt mellan varven. Höjdmeter 60.
Distans 34 km. Ack 18496 km.

Dag 793. Ca Na – Phan Ri Cua.
Fortsatt torrt landskap som är skräpigt och inte speciellt vackert. Motvind. Lång backe uppför till ett område med stora vindkraftverk. Marken blir grönare och himlen kolsvart. Vi pinar på för att kanske klara oss från en störtskur men det börjar blixtra olustigt ofta så vi tar skydd i en restaurang samtidigt som himlen öppnar sig. Det är skyfall i en timma. Cyklar sedan i duggregn och mörker in till den lilla byn Phan Ri Cua och är glada över att anlända relativt torra. Det är decimeterdjupt vatten på vägen och 200 meter före hotellet möter vi en bil i 50 knyck som levererar en tsunamivåg rakt över oss. Vi blir både genomblöta och rejält smutsiga. Höjdmeter 170.
Distans 45 km. Ack 18541 km.

Dag 794. Phan Ri Cua – Mui Ne.
Olya har haft en pyspunka de senaste veckorna som vi har varit för slöa för att fixa. Det har räckt att pumpa framdäcket på morgonen så har det hållit hela dagen. Idag när jag står på huk och pumpar så kommer två småkillar fram och på nära håll kollar vad jag pysslar med. I samma veva hittar de en tagg i Olyas däck som de drar ur varpa däcket blir tomt på några sekunder. Jag ändrar taktik och byter slang istället. Vi cyklar på en bro över en flod som är full av färggranna fiskebåtar. På sista gatan ut ur byn sitter lokalbefolkningen på vägen och lagar långa fiskenät samtidigt som de skriker ”hello” till oss.

Vi lämnar Highway 1 och kör en mindre grusväg längs havet. Det är enormt vackert med sandstrand, grusväg och kaktusar. Vi passerar några enstaka skjul som bebos av fiskare. Vägen svänger in mot land. Växtligheten minskar och marken blir vit sand och sanddyner. Det är motvind och kuperat. En oas dyker upp med två sjöar och vi planerar att bada men innan vi når en brygga kommer en kille springande och vill att vi ska köpa biljett. En stund senare åter asfalt och det är stora murar längs vägen för att hålla den sandfri. Kör över en canyon och jorden är nu röd. Cyklar ut till kusten igen och landar på en 10 km lång sandstrand. Vietnameserna sitter i grupper i vattenbrynet och gräver efter snäckor. Vi stannar och badar.

Efter beachen kantas vägen av hotell, turistbussar och vietnameser i flock som ska upp och se solnedgången från sanddynerna. Vi är lite osäkra på om vi är framme eller inte men så kommer en skylt, Mui Ne 2 km. Vi förväntar oss en stor fet sandstrand med lyxiga hotellanläggningar men ser bara envåningshus, något enstaka hotell och en massa vietnameser. Fattar ingenting. Frågar och läser kartan ett par gånger och inser att vi har kommit till fiskebyn Mui Ne och att turistorten Mui Ne, som inte finns med på kartan, ligger 10 km längre bort. Vi gör sista milen i mörker och när ett av våra två tänkta hotell inte finns mer så är saken biff vart vi ska bo. Höjdmeter 330.
Distans 64 km. Ack 18605 km.

Dag 795-800. Mui Ne.
Det bor 15,000 folk i fiskebyn Mui Ne. I turistorten Mui Ne med 10 km sandstrand, hotell och restauranger bor det nästan bara turister. Det är vackert och trevligt men i jämförelse med badparadisen i Thailand tycker jag det är rätt blekt. Dessutom har halva stranden, hela 5 km, försvunnit genom erosion. Första morgonen vaknar vi upp med 20 kliande bett var som vi fått av sandflugor vid sista badstoppet igår. Det är lata dagar och vi bor bra med en djungelliknande trädgård i anslutning till vår terrass. Maten är riktigt bra och det finns stora vågor att surfa på magen i. Mui Ne är känt för stark vind och stora vågor och lockar mängder av brädsurfare, vindsurfare och kitesurfare även om det inte är högsäsong för någon av sporterna nu i juni.
Distans 0 km.

Dag 801. Mui Ne – La Gi.
Strandvägen letar sig in i staden Phan Thiet som vi cyklar rakt igenom. Svänger in på en liten väg längs havet med lugn trafik men med både lokal bebyggelse och flera stora hotellanläggningar. Vädret är till en början sol och 30 grader men vid 40 km börjar det att regna och vi stannar under ett högt plåttak och lagar nudlar. Vägen lämnar havet och det blir gröna risfält och stora odlingar pitahaya. Passerar några korsningar utan skyltar men frågar oss fram. Under någon mil cyklar vi på breda spikraka rakor som antagligen är till för jaktplan i nödfall. Vägen blir sen smalare och det börjar regna igen.

Vid ett par hus står några grabbar och gör ingenting och jag uppfattar det som om de kastar sten efter mig. Jag är inte säker men stannar för att vänta in Olya och då kommer en till sten flygande. Jag lägger ner cykeln och börjar springa och samtidigt flyr en av grabbarna ut på åkrarna. Bredvid vägen är det ett stort dike som jag måste runda och jag blir hopplöst efter men killen håller sig borta och det kommer inga fler stenar. Vägen blir ännu mindre och efter ett tag cyklar vi i lera. Kör över en smal träbro och kommer in i en liten by då asfaltsvägen ansluter och det visar sig att vi hamnat på en genväg och sparat 4 km. Vid busstationen i en liten by står ett ensamt hotell där vi försöker checka in. De ljuger om priset men det reder upp sig efter lite diskussion. Byn är 10 km före La Gi. Höjdmeter 260.
Distans 68 km. Ack 18673 km.

Dag 802. La Gi – Ho Coc.
Skumpig asfalt men det funkar. Passerar La Gi. Marken är sand men ändå full av gröna växter. Folk skriker ”hello” från alla håll och kanter. Ibland undrar man hur de kan se oss när vi inte ser någon människa över huvud taget. Men ett ”hello” hör man ändå. Kommer runt en krok och en vietnames står alldeles bredvid vägen och pinkar i ett par buskar. Oj, pinsamt tänker vi. ”Hello” skriker killen. Kommer ut till havet igen. Stark motvind. Det tänkta hotellet i Ho Coc kostar dubbelt mot vad guideboken säger men vi hittar en resort med mycket bättre bungalows och med havsvy. Höjdmeter 190.
Distans 57 km. Ack 18730 km.

Dag 803. Ho Coc.
Vilodag i Ho Coc. Vi hade tänkt att stanna här i några dagar men det är ingen värstingstrand och havet är inte ens rent. Men det finns pool och vi latar oss i den halva dagen. Vet inte om det finns någon by Ho Coc. Det enda vi ser är några större hotellanläggningar precis vid havet.
Distans 0 km.

Dag 804. Ho Coc – Phu My.
Guideboken beskriver sträckan mellan Ho Coc och Ho Tram som 12 km lång och fantastiskt vacker. Jag får den till 5 km och inte alls speciellt kul. Men det kanske har ändrats. Nu ser vi knappt havet då de bygger en jätteanläggning som ska bli hotell och kasino en dag. Stora plåtstaket skymmer utsikten. Vi lämnar havet bakom oss och det blir mindre vägar över vida risfält. Motvind. Bufflar badar i små vattenhål bredvid vägen. Äter på KFC i Ba Ria. Cyklar motorväg 51 mot Saigon. Det är 3 filer i vardera riktning samt vägren och inte så tung trafik men ändå rörigt med mycket mötande motorcyklar på vägrenen. Vinden kommer från sidan och det går lättare att cykla än på länge. Letar hotell i Phu My men vi passerar hela stan utan att se ett enda. Kommer till Hotel Saigon men de ljuger om priset så vi hojar till nästa hotell istället som är bra på alla sätt och vis. Fantastisk mat. Höjdmeter 100.
Distans 70 km. Ack 18800 km.

Dag 805. Phu My – Saigon.
Motorväg i 13 km sedan svänger vi in på en smal väg med mycket trafik. Vägen kantas av mängder med fruktstånd där de säljer enorma stinkfrukter. Trafiken avtar och vägen blir bredare och det är okej cykling om än inte så vacker. Rastar på en fotbollsplan. Kommer till Cat Lai och åker färja 500 meter över en flod. Det finns ingen bro. Nu är vi nästan framme i Saigon och trafiken är tät och ljudnivån hög. På trottoaren sitter det stora fåglar som man kan köpa. Vi ser försäljarna trycka ner slangar i fåglarnas halsar och pressar i dem någon vätska vilken gör fåglarna  tyngre och apatiska. Det känns rejält olustigt. Vi stannar och fotar och när en kille ser oss blir han förbannad och ber oss dra. Vi sticker innan han börjar slåss.

Efter ytterligare en mil kommer vi till Saigon-floden vilket är 300 meter från centrum men det finns ingen bro. Bara en tunnel och i den får vi inte cykla. Vi kör en omväg på 7 km för att ta oss över floden. Orienterar oss in till turistområdet och checkar in snabbt. Nu ska vi köpa visum till Kambodja och Thailand samt se stan. Sen är det dags för Mekongdeltat. Höjdmeter 100.
Distans 58 km. Ack 18858 km.

//Magnus Hedström

2012-05-31. Nha Trang, Vietnam.

Dag 771-776. 13 maj 2012 -. Quy Nhon.
Det bor 275,000 folk i Quy Nhon och vi stannar längre än planerat. Visserligen är sevärdheterna begränsade till några Champa-torn som vi inte ens besöker. Och byns stora dragplåster, en lång halvmåneformad beach, har mycket smutsigt vatten. Flera gånger ser vi en vidsträckt mörk massa komma flytande från stans centrum vilket måste vara någon form av utsläpp. Men det hindrar inte mängder av vietnameser från att bada tidig morgon och sen eftermiddag. På dagen när solen lyser gapar beachen tom. Men vi bor väldigt bra på åttonde våningen precis vid beachen med härliga havsvyer. Tvärs över gatan serverar Barbara’s smakrik västerländsk mat samt att det finns kabelteve som visar världseliten i tennis på nytt blått grus i Madrid. Vädret är blå himmel och stekhett men vi är mest på rummet som har luftkonditionering.
Distans 0 km.

Dag 777. Quy Nhon – Song Cao.
Vi cyklar lite fel innan vi hittar en mindre väg för motorcyklar som går brant uppför genom djungel till en glest trafikerad väg utmed kusten. Vägen slingrar sig in och ut runt vikar och uddar och det är smått kuperat. Det är enormt varmt och vi passar på att duscha i vattenspridare som finns längs vägen och som lastbilschaufförerna normalt använder för att spola av ekipagen eller kyla ner sina bromsar. Efter 20 km rullar vi ner mot fiskebyn Tuy Phong 2 och vyn är fantastisk med blågrönt hav, 10 km bananformad sandstrand samt över 100 fiskebåtar guppande mitt i viken precis utanför byns centrum i början av stranden. Vi fyller på vatten och fortsätter några kilometer i ett sandigt landskap med stora kaktusar. Svänger av vägen och parkerar cyklarna på den vackra öde beachen och kastar oss i ett kristallklart svalt hav. Snacka om bra bad.

Flackt men motvind på eftermiddagen. Vid 30 km kommer vi ut på Highway 1 och det blir mer trafik. Passerar stora pooler där de utvinner havssalt och jag ställer ifrån mig cykeln för att fotografera. Jag lyckades inte ta någon riktigt bra bild förra gången vi passerade ett liknande salt-område. Springer omkring för att hitta den rätta vinkeln men det är sent på dagen och jag upptäcker att det är det sista lasset salt de jobbar med. Letar upp ett bra ställe och vet att jag bara har en chans på mig. När sista killen kommer med sin pinne på axeln och två fullastade skålar salt, vilket bildar en perfekt spegelbild i en av havspoolerna, och jag precis ska knäppa av så tar batteriet slut i nya pocketkameran. Surt sa räven. Checkar in på hotell Laura i Song Cao. Höjdmeter 300.
Distans 48 km. Ack 18179 km.

Dag 778. Song Cao – Tuy Hoa.
Olya har problem med att skivbromsen på bakhjulet skrapar i bromsplattorna så vi undersöker det. Då upptäcker vi att fästet till hennes nya pakethållare inkräktar en bit in på plastmuttern som håller bakhjulet på plats. Muttern är fastkilad och går inte att skruva upp. Jag lyckas dock slita av hjulet men eftersom det inte går att röra muttern så går det heller inte att sätta tillbaka hjulet. Det är ju aningen opraktiskt att ha det så. Den nya pakethållaren monterades av en vietnames i Sa Huynh för 10 dagar sedan. Jag har inga verktyg för att fixa detta men 300 meter från hotellet finns en cykelmekaniker som slipar till pakethållaren så att muttern till bakhjulet går att använda. Bromsen lyckas vi inte fixa.

Jobbig början med 10 procents motlut ut ur byn. Motorvägen är kuperad och drar sig bort från havet. Det är stundtals medvind och det känns som om luften står stilla och det är galet varmt men längs vägen finns det massor av trevliga fikaställen med hängmattor i skugga. Olya dricker helst färsk kokosmjölk eller sockerrörsjuice som de pressar på plats. Vi behöver bara hitta ett ställe som inte lurar oss på priset och det fungerar överlag bra. Själv dricker jag kall cola. Landskapet är knallgröna risfält, palmer och skogbeklädda kullar. Vi kommer till Tuy Hoa vid havet när solen är på väg ner. Det är proppfullt med vietnameser och motorcyklar längs stranden där vi hittar ett fint hotell med havsutsikt. Höjdmeter 290.
Distans 53 km. Ack 18232 km.

Dag 779. Tuy Hoa.
Vilodag i Tuy Hoa. Första intrycket blev inte så bra igår med stor folkmassa längs hela beachen men när vi vaknar ser vi knappt en kotte ute. Hotellen längs havet ligger en bit från centrum och det är folktomt och härligt tyst dagtid. På hotellet bor en grupp ryska charterturister. Hotellpersonalen rekommenderar en restaurangen på andra sidan vägen precis vid havet. I menyn hittar vi bland annat ”Drunk shrimp” och ”Grilled baby with salt and chilli”. Vi går till mataffären istället. Det är 1,5 km dit och man blir ordentligt trött av att bara gå i värmen. Inte undra på att det är jobbigt att cykla.
Distans 0 km.

Dag 780. Tuy Hoa – Van Gia.
Cyklar igenom city, över en lång bro och en bit grusväg innan vi når motorvägen. Det är platt och långa raksträckor över vida torra risfält som är skördade. Vinden kommer snett bakifrån och det rullar lätt. Risfälten ändrar karaktär till vattenfyllda åkrar. Vi kommer in i ett litet bergsområde med grön djungel, kullar och granitstenar och det är mycket vackert. Lång kurvig backe uppför i 2 km. Det är svettigt men benen funkar bra. Rullar ner till fiskebyn Dai Lanh där vi hittar en restaurang vid havet som serverar riktigt god kyckling. Fin beach och vi försöker bada men det är för mycket maneter i vattnet så det blir bara ett kort dopp. Moln drar in men naturen är kalas med gröna risfält i olika nivåer till den lilla byn Van Gia. Checkar in på ett enkelt rum med sängkläder som tvättas efter ungefär var femtionde gäst. Använder våra egna prylar istället. Höjdmeter 270.
Distans 67 km. Ack 18299 km.

Dag 781. Van Gia – Nha Trang.
Ny varm dag. Termometern visar konstant över 40 grader men det är i solen. I skuggan är det 37 grader. Fortsatt olika typer av risfält, torra, blöta eller gröna. Runt om bergigt men cyklingen mestadels flack. Långa perioder utan bebyggelse och således nästan inga ställen som har kall dryck och skugga. Trafiken blir tätare och motorcyklarna passerar onödigt fort. Folk skriker inte bara ”hello” efter oss längre. Vissa tycker att ”fuck you” passar bättre. Vi närmar oss Nha Trang och luftfuktigheten stiger. Jag svettas kopiöst.

Det finns inga skyltar med vart vi ska svänga av men vi chansar på en trafikerad väg och hamnar efter en stund mitt i Nha Trang city. Tar oss till turistområdet vid havet och letar hotell halva kvällen. Vi hittar flera bra rum men det finns ingen plats för hojarna. När det blir mörkt kan vi inte gå någonstans utan att en fixare springer före in på varje hotell och säger att han visat oss vägen dit vilket kostar extra. Vi går tillbaka till ett hotell som vi rekade själva men som var i dyraste laget. Dock med mycket trevlig personal och rena sängkläder. Höjdmeter 160.
Distans 62 km. Ack 18361 km.

Dag 782-789. Nha Trang.
Det bor 375,000 folk i Nha Trang. Det är en stor turistdestination och det är Vietnams beach och party-ort nummer 1. Gatorna närmast den flera kilometer långa Nha Trang Beach kantas av mängder med hotell, restauranger och barer. Jag är inte mycket för att hänga på barer sent på kvällarna. Havet är dessutom smutsigt så något bad är det inte tal om men vi förlänger våra visum vilket tar en vecka. Vi lämnar också in Olyas cykel för lagning och de fixar strulet med bromsen. De lyckas också efter många om och men få bort en skruv som senaste mekanikern placerat så att några av växlarna inte fungerat. Den stack ut där kedjan normalt passerar hur man nu kan göra så när man är cykelmekaniker. Vi besöker stans bästa sevärdhet, Po Nagar Cham Towers, vilket är ganska blekt och klaras av på tre minuter. Men tornen ligger på en höjd och vyn över Nha Trang är klart stilig.

På en ö 3 km utanför Nha Trang ligger nöjesparken Vinpearl Land som har en vattenpark. Vi åker kabinbana dit. Jag är osäker på vad som väntar. Jag menar vietnameserna har ju inte direkt visat framfötterna när det gäller byggnadskonst. Låsanordningarna på hotellrummens fönster är nästan alltid trasiga. De flesta badrum är felbyggda med dusch och toa felplacerade så hur man än duschar blir hela badrummet blött. Åt vilket håll kallt och varmt vatten är på en vattenkranarna är rena slumpen och ibland är skyltarna felvända det står kallt för varmt och varmt för kallt. Trappstegen i en trappa är ofta olika höga. Vanligt är att det korrigeras i sista steget så när man väl vant sig med höjden riskerar man att stå på öronen. En gång satt lysknappen till en lampa inne på hotellrummet ute i korridoren och en gång hade de vänt titthålet i dörren fel så att man såg in i rummet men inte ut.

Med det i bagaget blir jag positivt överraskad att skarvarna i vattenrutschbanorna  är nästan obefintliga. Det är en bra vattenpark med en hel del kul att åka. Banor där man åker på rygg. Större banor där man åker på gummiring eller gummibåt. Fritt fall men inte så hög. Samt den roligaste attraktionen, rutschbana med gupp där man åker på madrass. Det som inte är lika bra är att rutschbanorna stänger långt före stängningstid vilket gör att vi inte hinner åka så mycket. Det saknas också gummibåtar att åka på. De som fått fatt i en båt behåller dem länge. Bromssträckorna är också i blekaste laget. I mitt första åk i rutschbanan med gupp på madrass åker jag förbi hela bromsområdet och fortsätter uppför trappen och blir hängande på poolkanten och då tog jag det ändå lugnt. En vakt kommer springande och berättar hur jag ska bromsa. Tyvärr är en av de stora rutschbanorna helstängd. Den har en lång uppförsbacke. Hur de nu hade tänkt sig att vattnet ska rinna uppför vet jag inte.

Vädret är fortsatt varmt med mycket sol men varannan dag har det regnat kraftigt på eftermiddagarna så att vissa gator blivit vattenfyllda upp till knähöjd. Imorgon börjar vi cykla mot Mui Ne och därefter vidare mot Saigon.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström

2012-05-17. Quy Nhon, Vietnam.

Dag 749-750. 21 april 2012 -. Danang.
Det är 35 minuters promenad från hotellet i Danang’s centrum till flygplatsen där jag plockar upp en lagom mosig mamma som flugit från Stockholm via Frankfurt och Hanoi. Det bor 900.000 folk i byn men den lockar få turister. Orsaken är dåliga sevärdheter och att nästa stad, Hoi An 30 km bort, har bättre beacher och är en av landets mysigaste tillhåll. Vi passar ända på att se det som finns att se. En katedral, en pagod, ett litet tempel och en marknad. Inte mycket att hänga i granen även om marknaden och gatulivet är spännande om man dimper ner direkt från Sverige.
Distans 0 km.

Dag 751. Danang – Hoi An.
Vi knuffar in mamma i en taxi medan Olya och jag cyklar längs kusten till Hoi An. Vägen går ett par hundra meter från havet men marken närmast den flera mil långa sandstranden är uppköpt och stora hotellanläggningar blockerar vyerna. Dessutom står flera hotellprojekt halvfärdiga då de gjort halt på grund av erosion av stranden som till delar försvunnit. Det visar sig ovanligt svårt att hitta ett bra hotell i Hoi An. I stans stora dragplåster gamla stan är det byggförbud och det finns inget vettigt boende. Vid bästa läget längs Thu Bon River finns bara några dyrare varianter. Prisnivån är genomgående högre än kvaliteten men till slut hamnar vi norr om gamla stan där flera nya hotell ligger på rad. Väljer ett rum med balkong på tredje våningen och hotellets innergård har en okej pool. Höjdmeter 50.
Distans 31 km. Ack 17826 km.

Dag 752-765. Hoi An.
Det bor 131.000 folk i Hoi An och staden anses vara den mysigaste i Vietnam. Huvudattraktionen är gamla stan som de lyckats bevara så som den såg ut för några hundra år sedan med låga, färgglada hus. Dock aningen slitna numera. Det handlar om totalt 800 byggnader och flera smala gränder. Några gator är avstängda för motortrafik precis i anslutning till Thu Bon River. Området är minst sagt gemytligt. Några av husen och ett par tempel är sevärdheter som man kan betala för att kika in i men det är inget som jag tappar balansen för. Annars är det gata upp och gata ner med klädbutiker som säljer äkta siden och fejk siden och skor i en massa olika varianter, souvenirbutiker, researrangörer samt proppat med restauranger. Flera av dem med god mat.

Hoi An’s näst bästa attraktion är beachen. Centrum ligger 5 km från havet så det krävs en liten cykeltur längs åkrar med gröna risfält för att ta sig till cykelparkeringen vid havet vilken kostar pengar. Om det är för att få ner arbetslösheten eller för att plocka några extra dong från oss turister vet jag inte. Det är förbjudet att ta med cykeln till stranden och det finns gott om vakter som övervakar just den detaljen och det är lika gott om övervakade parkeringsplatser för cyklar vilka kostar 1-2 kronor per hoj. Vi varierar mellan tre olika strandremsor. Alla med klart vatten och vit mjuk sand. Cua Dai Beach är den mest populära med planterade palmer som ger skugga men också en del försäljare som visserligen är trevliga men som tar illa upp om man säger nej tack innan de hunnit visa sitt fullständigt värdelösa sortiment. Här finns också uthyrning av vattenskotrar och möjlighet att åka skärmflygning efter motorbåt.

An Bang Beach ligger 3 km norrut och blir vår favorit. Det finns inga palmer som ger skugga men det är mindre folk och det finns solstolar med parasoll att låna bara man äter eller dricker i restaurangen som placerat ut bekvämligheterna. Dessutom finns wifi i utomhusrestaurangens skugga där jag kan sitta medan tjejerna spenderar timmar på beachen. Ett arrangemang i min smak. Några dagar placerar vi oss mellan dessa två stränder och blir då helt ensamma på en härlig sträcka sandstrand. Vi bygger ett litet taikonläger med sidenlakan uppspända mellan cyklarna för att skapa skugga vilket är toppklass. Läget är inte ödsligare än att vi kan gå till en italiensk restaurang och beställa resans kanske bästa pizza.

Inte så lite märkligt är att varje dag runt klockan 16 så kommer något som liknar stormtrupperna och invaderar stränderna. Som på en given signal kommer en uppsjö med vietnamesiska damer springande med mattor och köksutrustning för att pocka en bit av stranden och bygga mängder med små enkla mathak. Strax efter börjar de vietnamesiska kunderna anlända och då är det dags att cykla tillbaka till hotellet.

Vi skuttar in i en taxi för att ta oss till My Son ruinerna. När jag ska betala inträdet blir det fiasko. Jag pröjsar med en 500.000 dong sedel. Medan jag står och väntar på växeln så läser jag biljettpriset på biljetterna jag just fått. Precis då byter tjejen i kassan ut min sedel mot en 20.000 dongare, vilket jag inte ser, och visar mig att hon fått för lite. Jag förvarar alltid stora och små sedlar i olika fack i pengabältet men just idag har jag precis varit på bankomaten och blir lite osäker på vad den kan ha spottat ut. Så jag betalar igen. Arg som ett bi kontrollerar jag sedan mina pengar och det saknas ganska exakt en halv miljon dong, motsvarande 150 kronor, men då är det för sent att göra något. Så galet irriterande. Just dessa kryp vill jag sätta dit själv och inte bli helblåst av.

My Son ruinerna ligger några mil väster om Hoi An och är ett tempelkomplex från Champariket som byggdes mellan 300 och 1100-talet. Det mesta har bombats bort men det finns några coola ruiner kvar utspridda på tre olika platser nära varandra omgivna av trevligt grön djungel. En liten men ändå helt okej sevärdhet. Mamma åker hem till Sverige. Olya och jag åker till beachen igen men det är helgdag och mängder med vietnameser även dagtid och de prövar den nya flugan vattenskoter. Det är bara det att de inte håller sig utanför badavspärrningarna som det antagligen är tänkt utan att de innanför dessa kör med full gas och ständigt tappar kontrollen i vågorna så att skotrarna gör volter bland badande folk. Vi badar icke.

Nästa dag är det bröllop i en av strandens restauranger vilket betyder en ljudnivå i stil med AC/DC men karaokeklass på musiken så vi retirerar igen. Det är dags att köpa kamera. Min systemkamera gick sönder för några veckor sedan och jag sonderar utbudet i Hoi An. Det finns flera kamerabutiker men inga systemkameror. Butiken med det fetaste utbudet har sju olika sorters pocketkameror. Orsaken till det är nog att köpkraften i en stad med 131.000 folk är nästan obefintlig. Det har vi konstaterat sedan tidigare då det inte ens finns en normal mataffär och priserna är högre än i Sverige. Vi tar oss till Danang och varuhuset Big C. Hittar inga bättre prylar där men efter flera besök sjunker priset på en kamera till att i alla fall samma som i Sverige. Det är den mest exklusiva kameran vi hittar vilket samtidigt är den näst enklaste modellen som säljs i Sverige.
Distans 0 km.

Dag 766. Hoi An – Tam Ky.
Olya har haft ont i benen och ryggen när vi cyklat på sistone så hon åker nattbuss till Nha Trang. Jag startar sent och försöker gena ut till motorvägen men hamnar på smala vägar över åkrar och blir osäker om jag hamnat rätt. Det eldas på fälten och några gånger cyklar jag genom rök. Det är färggrant och vackert i eftermiddagssolen och efter en stund dyker motorvägen upp. Flackt men mycket trafik och motvind och jag pinar på så gott det går för att undvika mörkercykling. När det är 5 km kvar till Tam Ky blir det mörkt men vid 4 km kvar blir det gatubelysning. Jag passerar flera hotell och fortsätter in till centrum där jag checkar in snabbt och handlar kvällsmat på en stor mataffär tvärs över gatan. Höjdmeter 30.
Distans 46 km. Ack 17872 km.

Dag 767. Tam Ky – Quang Ngai.
Jag låter datorn stå på för att eventuellt få en signal från Olya om hur bussresan gått. Hon ringer 08:30 på Skype och är inte speciellt glad. Hon har klivit av bussen mitt i natten och vet inte var hon är. Följande har tydligen hänt: Först betalade hon motsvarande 70 kronor extra för att ta med cykeln på bussen. Det är nästan lika mycket som en platsbiljett. De lovade då att det skulle finnas plats för cyklar. En särskild plats. Just detta kontrollerades också med bussbolaget. Nar cykeln sedan lastas på bussen fanns det gott om plats men killarna bokstavligen kastade in hojen utan att vara det minsta försiktiga. Olya blev såklart upprörd och sa till varpå hon blev burdust behandlad med några antagligen svordomar på vietnamesiska med innebörden att hon kan dra åt skogen. I samma veva säger hon att hon inte vill att det lastas några väskor på cykeln och på det svarar de att det inte kommer att ske.

Några timmar senare vid nattstoppet kikar hon till cykeln och får då se att det ligger en motorcykel under hojen samt att det är tjockt med väskor både runt om och även uppe på hennes cykel. Hon blir arg och frågar vad de håller på med. Killen som sköter packningen blir då helt galen och skriker henne i ansiktet, knuffar till henne samt slår till henne på axeln. Hon slår genast tillbaka varpå killen planerar att sänka henne för gott med en rejäl krok men han hejdar sig dock. I samma veva får hon syn på att hennes framhjul saknas och när hon säger det rycks det fram någonstans ifrån och blir ivägslängt 20 meter genom luften av en annan galen vietnames. De är fem vietnameser mot Olya. Det sitter massor av andra västerlänningar på bussen men ingen kommer ut och undrar vad som försiggår.

Olya säger att hon tänker kliva av och då svänger det snabbt. Killarna blir väldigt snälla och vill att hon ska åka vidare samt att de ska ordna packningen med cykeln bättre. Hon sliter dock ut sina väskor och lyckas också få ut hojen. De hjälper henne att sätta tillbaka framhjulet. Bussen åker vidare och kvar står Olya mitt i natten. Klockan är nu cirka 23, hon vet inte var hon är och det är mörkt sedan flera timmar. Hon har dessutom ingen pakethållare och får gå med sin supertunga ryggsäck på styret. Hon hittar dock ett motell snabbt och checkar in men är så uppspelt att hon inte kan sova en sekund på hela natten. Stället har inget Internet.

När det blir ljust checkar Olya ut och börjar leta efter en annan buss till Nha Trang. De plockar inte upp folk där hon är så hon tar sig till en tågstation cyklandes med 20 kg ryggsäck på styret och med punka på framdäcket. Hon hittar en liten tågstation men tågen stannar inte på den lilla stationen. Då tar hon sig till en resort där de har wifi i receptionen och ringer mig på Skype. Vi reder ut var hon är och det är 120 km cykling kvar dit för mig. Beslutar att hon väntar och att vi ses imorgon. En trist historia men föga förvånande. Vi ser ju prov på vietnamesernas beteende dagligen. Guideboken varnar också för aggressiva vietnameser om man klagar på deras service. För bara några veckor sedan blev Olya överfallen av en vietnames som ville kramas inne på en sevärdhet i Hue. Vi hade cyklat dit och gick in en och en för att turas om att vakta hojarna.

Jag fortsätter längs Highway 1. Omgivningarna är gröna träd och skördade risfält. En eker går sönder och lagas på en sidoväg under några träd. Ute vid kusten finns en stenskulptur från den otäcka Son My-massakern som jag funderar på att besöka men det känns för varmt för en omväg. Flera motorcyklister kör precis bredvid och kollar på mig. Barn på väg till skolan cyklar bakom så länge de orkar vilket jag inte gillar. För det första så tror lastbilschaufförerna att ungen bakom mig i skoluniform och fyrkantig, färgglad ryggsäck på risig cykel kanske ska cykla om varpå de hysteriskt hamrar på tutan. För det andra så finns det alltid en risk att något oväntat plötsligt händer så att jag måste tvärnita. Även om mitt ekipage kanske inte stannar så fort så är det obehagligt att ha en unge i skoluniform och fyrkantig, färgglad ryggsäck på risig cykel alldeles bakom och som kanske inte har några bromsar alls. Det är motvind sista biten in till Quang Ngai men jag hittar ett hotell fort. Höjdmeter 80.
Distans 63 km. Ack 17935 km.

Dag 768. Quang Ngai – Sa Huynh.
Varmt, flackt och till en början samma landskap som igår men risfälten förändras och blir gröna efter att ha varit gulbruna och skördade. Trafiken minskar och jag får några stunder utan den normalt så höga ljudnivån. Vägen blir aningen backig och jag passerar två sjöar. Närmar mig havet och det märks av att himlen blir klarblå. Molnen samlas normalt längre inåt land där det finns berg. Cyklar förbi byn Sa Huynh och ser dess beach bakom mig när jag kommer till resorten där Olya ska finnas vilket hon också gör. Vila och bad i havet under eftermiddagen. Olya går på byn och köper en ny pakethållare för 18 kronor. Inklusive montering. Hennes gamla har vi slängt bort då den var trasig och provisoriskt lagad flera gånger. Höjdmeter 100.
Distans 63 km. Ack 17998 km.

Dag 769. Sa Huynh – Phu My.
Det är fortsatt varmt och vi stannar varje mil för att vila i skuggan och köpa kall dryck. Trafiken är okej. Landskapet knallgröna risfält och massor av palmer. Backarna blir fler och fler men är korta. Vi passerar ett bröllop om dagen där musiken dånar och det stora antalet gäster lär knappast kunna tala med varandra. Möter två tjejer från Nya Zeeland som också cyklar och när vi checkar in på hotellet i staden Phu My så träffar vi tre spanska cyklister. Höjdmeter 230.
Distans 59 km. Ack 18057 km.

Dag 770. Phu My – Quy Nhon.
Väljer en liten väg längs havet istället för motorvägen. Första milen är dålig betongväg och mycket lastbilar men det blir bättre. Kurvigt längs gröna risfält och glest med trafik. Passerar ett område bassänger med havsvatten som dunstar och ger havssalt. Vietnamesiska damer bär upp saltet till vägen med axelpinnar där det paketeras i stora säckar. Vi klättrar över ett par minipass med trevliga vyer över sanddyner och stränder. Stannar och badar vid en härlig beach där vi blir själva när några fiskare far ut till havs. Klart och svalkande vatten. Kalascykling med gröna åkrar, granitklippor, sand, backar och lite skog. Kämpar i motvind över en halvö med vy över stora fiskeodlingar innan vi svänger väst ut på en 2,5 km lång bro till staden Quy Nhon. Väljer ett stort hotell längs stadens beach. Nu blir det vila i några dagar innan vi fortsätter mot Nha Trang. Höjdmeter 260.
Distans 74 km. Ack 18131 km.

//Magnus Hedström