2012-08-30. Kathmandu, Nepal.

Dag 847. 28 juli 2012. Sihanoukville – Veal Renh.
Vi cyklar in till busstationen i Sihanoukville där Olya baxar in sin cykel och sig själv i en buss för en halv dags resa till Koh Kong. Själv cyklar jag tillbaka till bungalowen vid Otres Beach. Badar, packar, checkar ut och äter spaghetti bolognese vid havet en sista gång. Jag siktar på en genväg ut till stora vägen men hamnar efter en stund på en inhägnad gårdsplan som möjligen är en skola. Frågar lokalbefolkningen om vägen och de pekar in mig på en liten stig full av kor som jag efter en stund lyckas ta mig förbi. Det blir brant uppför och jag måste gå en bit. Solen gassar och det är enormt varmt. Bakåt är det fin vy över Otres Beach och Thailandbukten.

Ett mörkt oväder anfaller från väst och jag når väg 4 efter 7 km och alldeles lagom för att dra nytta av stark medvind. Det går utför och snabbt men kraftigt hällregn hinner ifatt mig. Ovädret försvinner dock och det är trevlig cykling längs gröna åkrar. Trafiken är inte så tät men bilarna åker fort och nära och det känns sådär när jag vet att de flesta har köpt sina körkort. Jag upptäcker att anledningen till att så många kombibilar åker med bagageluckan öppen är att de fungerar som taxis. Vissa är fullproppade med folk och packning. Checkar in på ett rysligt skitigt rum i Veal Renh. Det finns ett stort hål i väggen som jag ställer en papperskorg under och det tar bara en kvart innan en råtta hamnar i den. Jag fixar hålet med silvertejp. Höjdmeter 180.
Distans 47 km. Ack 19515 km.

Dag 848. Veal Renh – Tra Peang Roung.
Jag startar 07:00 i duggregn och svag motvind. Det är behagliga 24 grader och bra asfalt. Vägen kantas av palmer utan stam. Folk bor i hus på pålar. Passerar Sre Ambel junction 09:30 efter 40 km och fyller på så att jag har 9 liter vatten. Jag lämnar väg 4 mot Phnom Penh och cyklar väg 48 mot Koh Kong. Har väntat mig en öde djungelväg men det är hus längs vägen hela tiden och exakt alla är hemma. Det kryllar av barn och alla skriker hello så högt de orkar vilket inte är så lite drygt. Regnet tar slut och i samband med det börjar det smälla olustigt i vevlagret. Jag häller vatten på det och oljudet minskar. Vägen går över en liten höjd och jag får en fin vy över landskapet och ser södra delarna av Kardemumma-bergen en bit bort.

Bebyggelsen tunnar ut och bredvid vägen är det djungel eller gårdar med risodlingar. Precis före byn An Daung Toeuk är vägen trasig och jag cyklar ett par hundra meter i lera och som mest 4 dm djupa lerpölar. Ser två enkla boendealternativ och funderar på att stanna då jag har gjort 90 km men benen känns fortfarande okej. Nu försvinner hus, folk och bilar även om det kommer något fordon ibland. Vid 100 km kommer två rejäla backar och jag går sista biten uppför dem då benen tydligen inte är på topp efter två veckors badande. Efter det andra motlutet blir det 10 km svagt utför. Bredvid vägen är djungeln tät. Jag ser en skylt som varnar för elefanter. Det ligger döda ormar på vägen och jag spanar ivrigt efter tiger då det eventuellt finns i området men det är föga troligt att de i så fall håller sig nära vägen.

Ett skyfall träffar mig och temperaturen sjunker till 25 grader vilket passar mig bra. Jag anländer byn Tra Peang Roung klockan 17:20 efter 8 timmar 41 minuter i sadeln vilket är med 10 minuters marginal tills turistinformationen stänger. Jag har sneglat på klockan hela dagen för den sakens skull. Jag betalar 20 kr för en natt hos en familj vilket är det boendealternativ som finns. Personalen visar mig till ett litet hus i djungeln, homestay nummer 8, där en trevlig familj tar emot mig även om de inte pratar någon engelska. Jag får ett eget rum med madrass på golvet och myggnät. Höjdmeter 760.
Distans 132 km. Ack 19647 km.

Dag 849. Tra Peang Roung – Koh Kong.
Det regnar lätt när jag cyklar över den tredje av fyra broar längs väg 48. För inte så länge sedan var det båt som gällde över floderna. Vägen böljar upp och ner. Djungeln är fortsatt tät och det är ont om vyer men vid några tillfällen ser jag lite mer än den närmaste växtligheten. Molntussar svävar ovanför träden. Det är stundtals dimma. Jag ser några fler elefantskyltar. Vid ett tillfälle brakar det till kraftigt i skogen precis bredvid vägen och jag förväntar mig att en klunga elefanter ska kliva fram men ingenting händer.

Jag når som högst 350 meter över havet efter 28 km. Kardemumma-bergen toppar 1800 meter men vägen går bara i kanten av bergskedjan. Brant ner till Tatai River och byn Phum Daung där jag äter lunch. En påse Sour cream union chips med Sprite. Passerar sista bron och klättrar två sjuprocentsbackar i tryckande värme. Det blir avslappnat utför ner till Koh Kong vid kusten och storslagna vyer över Thailandbukten och områdets mangrovedelta. Olya möter upp när jag kommer fram till hotellet. Höjdmeter 760.
Distans 60 km. Ack 19707 km.

Dag 850-852. Koh Kong.
Det bor 30,000 folk i Koh Kong. Trots stadens lyckosamma läge vid Thailandbukten och med paradisön Koh Kong alldeles utanför samt Kardemumma-bergen, djungeln och flera floder nära så stannar få turister. Gränsen till Thailand är bara 10 km bort och de flesta kliver inte ens ur bussen utan fortsätter direkt till Thailand eller Sihanoukville. Vi njuter i några dagar av rent hotellrum med wifi på rummet och bra restauranger. Vid banken ser vi en skylt att man måste lämna ifrån sig skjutvapen i en bevakad bod innan man får gå in. Annars är staden känd för att vara den plats där den ökände förbrytaren Yor Ngun fångades år 2005. En rutten tjuvjägare med bland annat minst 19 tigrar på sitt samvete.
Distans 0 km.

Dag 853. Koh Kong – Haad Mook Kaew Resort.
Vi cyklar över Kambodjas längsta bro som är 2 km. Fortsätter på liten och kuperad väg omgiven av berg och djungel till thailändska gränsen som vi når efter 10 km. Vi tvingas lämna fingeravtryck i kambodjanska passkontrollen men allt går smidigt. Fyrfilig väg i Thailand med ny asfalt och vänstertrafik. Vi cyklar nordväst och har havsvy till vänster och djungelklädda berg till höger. Vägen är korta branta backar upp och ner. Träffar en holländare på cykel i Khlong Yai som vill visa oss några bra restauranger eftersom han bor här men innan vi hinner så långt ser vi en Seven Eleven. Där inne finns färdiga maträtter, mölk, mackor, hylla upp och ner med godis, glass, ja allt. Helt plötsligt känns livet lite väl lyxigt när vi sitter på trappan utanför och äter mikrovärmd mat. Eftermiddagen är varm och fuktig och vi letar boende vid flera stora hotellanläggningar innan vi hittar något i vår prisklass. En fin bungalow men utan vatten, 40 km före Trat. Höjdmeter 400.
Distans 63 km. Ack 19770 km.

Dag 854. Haad Mook Kaew Resort – Trat.
Härligt väder med klarblå himmel. Bra asfalt och få bilar. Ingen tutar. Långa sträckor folktomt och ingen bebyggelse och man hör fågelkvitter och cykeldäckens brusande ljud mot asfalten. Det är grön och tät skog längs vägen. Vi ser flera döda ormar på vägrenen. Hög kvalitet på mackarna med kaffe, glass och kall dryck. Äter burgare på KFC i Tescos stora anläggning vid infarten till Trat. Checkar in på samma Guest House som vi bodde på i februari. Höjdmeter 80.
Distans 45 km. Ack 19815 km.

Dag 855. Trat.
Vilodag i Trat. Det bor 25,000 folk i Trat men det finns affärer och shoppingcentra som utklassar flera gånger större städer i Vietnam och Kambodja. Det är en trevlig ort med bra billigt boende. Vår granne, en norrman som visserligen inte låter norsk, snarare ryss, har varit här i en månad. De flesta turister passerar Trat på väg till eller från badön Ko Chang och stannar oftast bara en natt.
Distans 0 km.

Dag 856. Trat – Chantaburi.
Vi cyklar väg 3 som är bred och fin med två filer i vardera riktning. Mer trafik än tidigare. Medvind. Ser lite risodlingar ibland. Det finns rastplatser med tak varannan kilometer vilket är guld. Vi passerar flera tempel varje dag och det finns bilder på kungen nästan överallt. Vi ser några gäng cyklister som är ute och tränar och de flesta viftar glatt. Hittar ett stort hotell vid infarten till Chantaburi. Höjdmeter 150.
Distans 68 km. Ack 19883 km.

Dag 857. Chantaburi – Klaeng.
Vi hittar en genväg på Google Maps. Det är bara att följa vägen utanför hotellet rakt genom Chantaburi centrum. Det börjar bra men så blir vägen enkelriktad och vi tvingas svänga flera gånger. Kommer in på smågator, visserligen mysiga, men de går huller om buller och vi letar upp motorvägen så snabbt som möjligt. Efter 17 km passerar vi en skylt där det står Chantaburi 7 km. Det är grådassigt väder och mycket trafik men fortsatt bra väg. Regnmoln täcker himlen på kvällen och det blir snabbt mörkt och hällregn. Letar länge efter ett hotell i staden Klaeng och hittar till slut ett gammalt smutsigt ställe. Trodde först att det skulle finnas ett hyggligt utbud. Höjdmeter 210.
Distans 75 km. Ack 19958 km.

Dag 858. Klaeng – Ban Bueng.
Vi lämnar väg 3 och svänger in på väg 344 som går rakt mot Bangkok. Trafiken ökar lite för varje dag men vägrenen är tilltagen. Det är molnigt men varmt. Nu är det glest mellan byarna och Seven Eleven som vi ätit på de senaste dagarna ser vi inte till. Vägen är långa stunder spikrak men går upp och ner i små vågor. Olya får punktering som jag fixar genom att byta slang men det visar sig att slangen också är trasig. Det var så länge sedan vi hade punka att jag har glömt att laga slangen. Det funkar dock att fylla på luft varje mil. Jag passerar 20,000 km sedan starten i april 2010. Vi når en korsning utanför Ban Bueng när det blir mörkt och hittar ett hotell som inte ser ut som något hotell men vi får ett rum på bottenplan så att vi kan rulla in hojarna utan att ta av väskorna. Höjdmeter 360.
Distans 88 km. Ack 20046 km.

Dag 859. Ban Bueng.
Vi tar en sista vilodag då det är långt kvar till Bangkok och vi vet inte hur svårt det är att hitta boende längs vägen. Hittills har vi bara sett något enstaka hotell i städerna. Rummet är bra och på andra sidan gatan finns enorma shoppingcentra med både Tesco och Big C samt snabbmat.
Distans 0 km.

Dag 860. Ban Bueng – Bangkok.
Nu är det rejält med trafik och vägen är tillfälligt dålig med håligheter som är vattenfyllda. Det är bökig cykling men stark medvind. Vi står i kö en stund i Chonburi efter 15 km där vi svänger norr. Vägen blir 4 vägar med 18 filer som mest. Yttervägarna används som på och avfartsväg och de funkar bra att cykla på. Vi kör lite fel men har fotograferat kartan på Google Maps och reder ut det snabbt. En del av motorvägen försvinner upp på våning 2 och vi cyklar i skuggan av betong. Svänger in på väg 3 igen som även heter Sukhumvit och det är samma väg som vi tänkt bo vid i Bangkok. Det är nu 70 km kvar till centrum. Väg 3 är liten och lugn och går västerut längs Thailandbukten. Det är ibland skyltat Samut Prakan och inte Bangkok vilket i början är lite förvillande.

Trafiken ökar kraftigt när vi närmar oss Bangkok och vi kryssar fram mellan fordonen som stundtals fastnar i köer. Ibland kör vi på trottoaren. Det blir mörkt. Vi är osäkra på vägen i flera korsningar och en gång frågar jag en dam som pekar oss i fel riktning vilket tar ett tag att reda ut. Till slut fångar vi upp Skytrain-spåret som går ovanför Sukhumvit hela vägen in till city. Vi har pannlampor och reflexvästar och det går smidigare än väntat då bilisterna verkar vana vid alla möjliga fordon på vägarna. Efter två timmar mörkercykling är vi framme och vid andra försöket hittar vi ett hotell där vi kan låsa fast cyklarna säkert. Nu är det färdigcyklat fram till årsskiftet. Om två dagar kommer pappa och hälsar på och vi har planerat att ta bussen till Ko Chang för sol och bad. Den 25 augusti flyger Olya och jag till Nepal. Höjdmeter 100.
Distans 117 km. Ack 20163 km.

//Magnus Hedström

2012-08-02. Krong Koh Kong, Kambodja.

Dag 825. 6 juli 2012. Can Tho – Long Xuyen.
Det är enkelt att hitta ut ur Can Tho. Massor av motorcyklar i rörelse och vi håller ögonen öppna för att se om vi är förföljda. En kille passerar oss tre gånger men försvinner sedan. Det är molnigt, medvind och grönt men bebyggelse längs vägen samt mycket trafik och avgaser. Vägen är smal och följer en liten kanal i några mil. Vi cyklar nu mot nordväst. Äter lunch i en enkel restaurang och en liten portion med ris och grönsaker kostar 4 kronor. Efter en kort regnskur blir det sol och varmt sista biten in till Long Xuyen. Medan Olya rekar hotell kommer några ordentligt skitiga barn fram till mig och berättar på engelska att de är hungriga. Det är jag också så vi checkar in och köper med oss burgare till rummet för att äta och se semifinalerna i Wimbledontennisen. Höjdmeter 70.
Distans 62 km. Ack 19161 km.

Dag 826. Long Xuyen – Chau Doc.
Hotellet bjuder på frukost och den serveras trevligt nog uppe på hotelltaket. Cyklingen är flack, moln, medvind och bra asfalt. Broarna avlöser varandra och det är ett imponerande system med tusentals kanaler som vietnameserna byggt i hela Mekongdeltat. De sträcker sig miltals i alla riktningar. I de lite större kanalerna ser vi stora lastbåtar lastade med gult ris. I kanten av vattenlederna bor befolkningen i enkla trähus på pålar. Ibland kan folket längs vägen inte säga ”hello” utan låter som apor eller skäller som hundar för att påkalla var uppmärksamhet. Det är mycket trafik in till Chau Doc där vi checkar in på ett vandrarhem mitt i city precis bredvid stans marknad. Höjdmeter 50.
Distans 57 km. Ack 19218 km.

Dag 827. Chau Doc.
Vila i Chau Doc med lite drygt 100,000 invånare. Staden ligger vackert längs den breda Bassac River vilken är en del av Mekongfloden. Hela områden av flytande hus är uppbyggda på floden och befolkningen lever på fisk som de odlar i fasta metallnät under husen. Kambodja ligger bara några kilometer bort och det är en del turister i byn som planerar att använda gränsövergången på Mekongfloden genom åka båt hela vägen till Phnom Penh.
Distans 0 km.

Dag 828. Chau Doc – Ha Tien.
Vi cyklar sydväst på en smal och skumpig väg. Det är varmt och efter 5 km passerar vi Sam Mountain 284 meter högt. Det är första bulan i landskapet på ett par veckor. Det är hus längs vägen och bakom dem risodlingar. Vi är osäkra på om vi är på rätt väg då det inte finns några vägskyltar. Vi hamnar nästan i Kambodja av misstag då vi kör över en bro för mycket. Vänder tillbaka innan tullhuset och plockar upp en spikrak väg som följer en vacker och 30 meter bred kanal mil efter mil. Det är stor aktivitet längs floden med båtar som lastas och båtar som transporterar ris. På andra sidan floden ligger Kambodja tämligen öde med risodlingar som sträcker sig ett par kilometer bort tills mindre grönklädda kullar blockerar horisonten.

Vi ser nästan inga människor alls på den kambodjanska sidan av floden men i Vietnam är det folk hela tiden. Vi kan inte ens stanna och vila utan att någon som röker kommer och kollar in oss eller att barn kommer springande. Eftermiddagen bjuder på motvind och värme och det är fortsatt vackert. Flodvattnet blir renare ju närmare havet vi kommer. Vi når Thailand-bukten precis som solen är på väg ner. Stannar en kort stund för att beundra himlens färgspel. Letar oss in i Ha Tien och efter en del besvär hittar vi ett okej hotell. Höjdmeter 160.
Distans 98 km. Ack 19316 km.

Dag 829. Ha Tien – Kampot.
Vi försöker göra av med de sista vietnamesiska pengarna men utbudet i mataffären räcker inte så det går inte. Det är 7 km grusväg till gränsen. Vi ser inga andra turister men lokalbefolkningen passerar gränsen på motorcyklar lastade med gräs. Vanligt gräs. Samt eventuellt något mer som inte syns då. En vakt frågar oss vart vi är på väg och vi säger Kampot. Får då tipset att svänga vänster efter 3 km i en korsning. Allt går bra förutom i sista luckan på Kambodja-sidan då de vill se våra vaccinationskort. Olya har inget så jag säger att vi inga har. Då kostar det en dollar istället. Glöm det säger jag och det gör han kvickt.

Grusvägen fortsätter och marken är nu röd jord. Efter 3 km kommer en korsning utan vägskyltar. Vi svänger vänster vilket visar sig kanon. Ny väg som visserligen inte är klar men den är 20 km kortare än den gamla. Landskapet är risodlingar i vatten och en del palmer. Tystnaden är påtaglig. I jämförelse med Vietnam är det ordentligt folktomt. Några barn här och var skriker ”bye bye” eller ”hello” och få fordon. Vädret är sol och varmt till 15 då tjocka moln gör att det blir rejält mörkt och det känns plötsligt som kväll. Passerar en moske. Det blir motvind och duggregn in till Kampot. Vi har ingen guidebok och ingen karta men hittar ett norskt par som visar oss var man bör bo. Höjdmeter 30.
Distans 51 km. Ack 19367 km.

Dag 830-832. Kampot.
Det bor 33,000 folk i Kampot och det är en lugn liten tillställning längs floden Prek Kampong Bay. Staden är omgiven av berg vilket skapar en trevlig atmosfär. Arkitekturen är fransk men många hus är gamla och slitna. Vandrarhemmet är en fransk villa och drivs av tre supertrevliga engelska killar. En av dem aningen virrig dock. Han dubbelcheckar alltid vad man beställt men det blir ofta fel ändå. Det är visserligen inte hela världen då all mat är fantastisk. Valutan som används är US-dollar ner till 1 dollar. För småpengar används den lokala valutan Riel. Växelkursen är 4000 Riel mot 1 US-dollar.
Distans 0 km.

Dag 833. Kampot – Sihanoukville.
Det är fint väder, bra väg och gröna omgivningar med risfält, bladträd och palmer. Inte så mycket trafik men de som passerar gör det i bilar och i höga hastigheter. Precis som i Vietnam kan det finnas bomber och minor bredvid vägen så vi är försiktiga med var vi rastar. Vi cyklar västerut och norr om oss tornar Elephant Mountain upp sig med skogstäckta bergssidor. Barn som har till uppgift att vakta vattenbufflar leker med dem genom att sitta på deras rygg medan de käkar gräs. Efter 50 km kommer vi till den lilla byn Veal Renh där vi tänkt stanna men de två guesthouse vi rekar är så enormt skitiga att vi cyklar vidare.

I Veal Renh svänger vi in på väg 4 från Phnom Penh och det blir betydligt mer trafik i höga farter samt att det är en hög kant från asfalten ner till vägrenen i grus. Vi får inte plats på vägen när två stora fordon möts så man måste hålla koll vad på som händer bakåt. Ingen verkar direkt sugen på att använda bromsen och det påminner en del om cyklingen i Ryssland. Nästan alla bilar och minibussar åker med bagageluckan öppen. Antar att det är den lokala varianten för att få aircon. Många bilar är proppfulla med folk och en bil är så packad att en kille sitter på motorhuven istället när bilen gör 70 knyck. Det blir kuperad cykling och det hinner också bli mörkt innan vi når Sihanoukville. Vi väljer att stanna i city en natt för att dra oss till beachen imorgon. Höjdmeter 300.
Distans 101 km. Ack 19468 km.

Dag 834-846. Sihanoukville.
Sihanoukville med 155,000 folk är Kambodjas stora badort. Centrum ligger mitt på en halvö omgiven av Thailand-bukten och ett 10-tal beacher varav 5 är stora. Vi väljer att bo på Otres Beach 6 km utanför city och den strand som är mest avlägsen. Otres Beach är 4 km lång men endast en kilometer består av bungalower och restauranger. Resterande del är helt öde. Vi har tur då den bungalow som vi tycker bäst om är ledig och ligger endast 10 meter från havet. Läget är kanon men personligen är jag inget fan av när de bygger för nära havet vilket verkar vara standard i Kambodja.

Stranden är bra och det är vackert. Dagarna består av bad och läsa bok och det är  allmänt trevligt men jag får aldrig den riktigt rätta känslan som man ofta får i Thailand under högsäsong. Vädret växlar snabbt och det både regnar och blåser ofta även om jag antar att vi har tur med vädret för att vara under regnperioden. Vädret är mer bra än dåligt. Havet är sällan spegelblankt men istället bjuder det på roliga vågor att leka i. Stället vi bor på drivs av ett gäng italienare och det verkar vanligt att turister stannar länge. I mataffären kan man köpa 12 månaders visum för 2000 kronor. I city hittar vi Small Hotel som drivs av en kille från Stockholm. Hotellets restaurang har ett tiotal svenska maträtter på menyn och kvaliteten på dem är absolut toppklass.

En dag när jag är i city så blir jag påhoppad av folk från det hotell vi bodde på första natten när vi kom. Först fattar jag inte vad de vill men så kommer ägarinnan springande och menar på att vi stulit någon dekoration till sängarna. Jag försöker förklara att vi inte stjäl saker men hon verkar inte lita på turister. Jag säger att om det fanns något på sängarna så ligger väl det i någon låda eller i garderoben. Det är ett litet hotellrum med en garderob, ett skrivbord och ett badrum.

Det bor nya gäster i rummet nu så vi kan inte gå upp och kolla men damen säger att hon letat exakt överallt flera gånger och att grejorna inte finns. Hon menar också att vi försvann så snabbt när vi checkade ut att de inte hann kolla rummet. Vilket jag påpekar inte är sant eftersom det tar en kvart att packa hojarna. Jag hör senare med Olya och hon säger att hon lagt dekorationer i garderoben. Jag åker tillbaka till hotellet och berättar det. Där, skriker damen totalt förvånad och springer upp på rummet för att kolla men kommer ner igen och säger att de inte finns. Vilket antagligen är ljug. Nu kommer jag att cykla genom djungeln mot Thailand medan Olya tar bussen då hon inte gillar vägens höjdprofil.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström

2012-07-05. Can Tho, Vietnam.

Dag 806-811. 17 juni 2012 -. Ho Chi Minh City.
Ho Chi Minh City är Vietnams största stad med 7,4 miljoner folk. Staden fick sitt nya namn 1976, ett år efter kriget och det är i min mening ett bedrövligt namn om man jämför med det tidigare Saigon. Många använder Saigon än idag då det ligger aningen bättre i mun. Stan är stor även till ytan och det är ett myller av slitna hus och gator fullproppade med motorcyklar. Själva stadskärnan börjar dock bli en modern historia med lite finare restauranger, lyxiga hotell samt ett par skyskrapor i anslutning till Saigon River. Vi bor i Pham Ngu Lao Area vilket är budgetområdet och det påminner lite om Khaosan Road i Bangkok. Rörig gata, små gränder med billiga hotell, inte lika billiga restauranger, gatuförsäljare, mängder av massageservice vilket antagligen är någonting helt annat. Samt många små moderna mini-markets modell Seven Eleven vilka till och med säljer färska, billiga, goda mackor.

Tyvärr är det lite glest med bra sevärdheter. Bäst är byggnaden Reunification Palace där Sydvietnam styrdes fram till 10:45 den 30 april 1975 när nordvietnamesiska styrkor med stridsvagnar dundrade rakt igenom staketet och in på området. I byggnaden har de bevarat rummen som de såg ut då. Det är stora möteslokaler, rum fyllda av detaljerade kartor över Vietnam, kommunikationsrum i källaren, vanliga kontor, samkvämsrum med bar och biljardbord samt på taket en helikopterplatta med tillhörande amerikansk helikopter. Jag besöker också krigsminnesmuseet som är en sammanställning över den tortyr som amerikanarna bidrog med under kriget. Det känns olustigt att tänka på hur folk över huvud taget kan bli så enormt korkade. Men det känns också vinklat då bara den ena sidans dumheter finns samlade. Tidigare hette museet Musem of American War Crimes. Väggarna är fyllda av otrevliga men bra fotografier.
Distans 0 km.

Dag 812. Ho Chi Minh City – My Tho.
Vi cyklar ut ur Saigon på flera mindre men väl trafikerade gator till Highway 1 som börjar inne i centrum längs en kanal. Tre filer i vardera riktning. Den supertäta trafiken drar inte igång förrän vi svänger ner på Highway 1 mot My Tho och Mekongdeltat. I 25 km är det ständigt små stånd bredvid vägen där det säljs dricka, frukt, solglasögon och annat smått och gott. Det finns varken vägren eller parkeringar och de som stannar för att handla gör det i innerfilen. Lite senare blir det två filer och vägren men på vägrenen möter vi en konstant ström av motorcyklar som kör i fel riktning. Cyklingen är platt och det är sol och varmt halva dagen. Vi lunchar i Tan An.

Mörka moln tar över på himlen men vi klarar oss från regn. Trafiken blir brutalt tät efter Tan An och vi blir omkörda av 90 motorcyklar i minuten samt en handfull lastbilar. Jag har hela tiden några fingrar på den bromsen som fungerar. Vi kommer till staden My Tho vilket är inkörsporten till Mekongdeltat. Hittar ett hotell precis intill Mekongfloden och parkerar cyklarna i garaget. Tyvärr luktar det inte hallon på rummet snarare tobaksrök och den verkar komma från luftkonditioneringen kanske är det filtret som har gjort sitt. Höjdmeter 70.
Distans 74 km. Ack 18932 km.

Dag 813. My Tho – Ben Tre.
Vi lämnar motorvägen för att cykla i lite lugnare områden. Korsar Mekongfloden på en hög bro. Vyn är fantastisk med ett helt platt landskap bestående av gröna palmer och en kilometerbred Mekongflod med tät båttrafik. Själva cyklingen däremot bjuder inte på några vida vyer då vägen kantas av palmer oavbrutet. Men det är vackert och det är tystare än vanligt med relativt gles trafik. Det växer två typer av palmer. Vanlig palm med stam och längst upp gröna blad och kokosnötter. Samt en annan variant som växer i vatten och som har samma typ av blad men ingen stam. Istället för kokosnötter växer en annan frukt strax ovan marken där bladen är som tätast. Vi stannar i byn Ben Tre och checkar in på ett härligt rum med stort fönster och storslagen vy över Mekongdeltat. Höjdmeter 70.
Distans 21 km. Ack 18953 km.

Dag 814. Ben Tre – Tra Vinh.
Vi vill gärna bo kvar på hotellet men det är fullbokat. Cyklar över en ny lång och hög bro med fin vy. Palmerna fortsätter att dominera det gröna och platta landskapet. De höjdmeter vi samlar på oss är över ett flertal små broar då vägen passerar floder och kanaler i olika storlekar. Det är sol, varmt och svettigt. Passerar byn Mo Cay. Åker färja ett par kilometer över Mekongfloden. Ser flera lastbåtar proppfulla med kokosnötter. På andra sidan floden minskar andelen palmer och stora risfält skiner i eftermiddagssolen. Kommer till Tra Vinh och hittar ett fantastiskt hotellrum på 50 kvadratmeter våning 4. Visserligen ingen vy över någon flod men med balkong, fåtöljer, soffa, wifi, DVD-spelare och en teve med både Wimbledontennis och EM-fotboll. Höjdmeter 90.
Distans 63 km. Ack 19016 km.

Dag 815-819. Tra Vinh.
Vi stannar i Tra Vinh i några dagar. Det finns en stor mataffär i stan och vi blir lika glada varje gång vi hittar en sån. Det bor 130,000 folk i Tra Vinh och det är ungefär den storleken som behövs på en stad för att det ska finnas en mataffär typ Ica Supermarket. Guideboken babblar om några pagodas som man bör se men det har vi lärt oss vid det här laget att dessa är ointressanta. Däremot är marknaden stor och trevlig med mycket frukt och grönsaker. Vi går dit för att fotografera ett par gånger. Frukt och grönsaker odlas billigt i Mekongdeltat och vietnameserna kommer långväga för att köpa på sig så mycket som ryms på en motorcykel. Staden besöks av få turister och i mataffären petar folk på varandra när de ser oss och vissa ramlar nästan omkull. Men inte en gång blir vi lurade på priset och folk är både glada och vänliga. Vädret däremot en hel del regn.
Distans 0 km.

Dag 820. Tra Vinh – Can Tho.
Liten skumpig väg bland risfält och 10 meter höga palmblad som växer i vatten. På själva vägen ligger det ris på tork i långa rader. Det är ständig bebyggelse med små gårdar längs vägen. Vi passerar flera små kanaler som bara är några meter breda och vattnet når ända fram till vägen genom den täta växtligheten. Längs de bredare vattenvägarna ser vi mindre kanoter samt lite större lastbåtar. Det är mycket fin cykling i 40 km då vägen blir grusväg med stora stenar och vi kan bara cykla i 8 km/h långa stunder. Det börjar blåsa kraftig motvind och det kommer även en del regn.

En bit före Can Tho passerar vi Mekongfloden på en stor bro. Vi har bara några kilometer kvar när jag upptäcker att vi är förföljda av en kille på motorcykel. Det är rätt vanligt och händer normalt flera gånger per dag men de flesta brukar försvinna snabbt. Jag tycker inte om det så vi stannar vilket killen då också gör. Vi kör en bit till och han hänger på. Vi stannar igen vilket också killen gör igen. Han är ungefär 20 meter bakom oss och nu ställer jag mig och tittar på honom tills han åker vidare. Samtidigt har jag upptäckt ytterligare en kille 40 meter bort som suttit på sin motorcykel och pratat i mobiltelefon båda gångerna när vi stannat. Jag misstänker att även han förföljer oss.

Vi cyklar en bit till varpå killen följer efter. Jag börjar nu bli irriterad så vi vänder tillbaka och tro på tusan att killen också vänder. Han pratar fortfarande i mobilen och är ungefär 50 meter bort när jag ställer mig och tittar på honom i hopp om att han ska ge sig. Han försöker vända sin motorcykel men ramlar i marken vilket faktiskt är ganska så roligt. Efter en stund åker han vidare. Det hela känns lite olustigt så vi kollar kartan och väljer en annan väg in till centrum. Det börjar nu bli mörkt och det är nästan omöjligt att se om någon följer efter oss. Det är tusentals motorcyklar på vägen.

När vi kommer till det första hotellet ber jag Olya gå in och kolla på rum medan jag vaktar hojarna utanför. Jag ser då två killar som står lite konstigt till i sidan av vägen precis vid en korsning och i ytterfilen. Olya gillar inte hotellet så vi åker till nästa. När Olya är inne och kollar på rum igen så kommer det en tjej på motorcykel och frågar mig om vi ska bo på hennes hotell. Jag säger att min kompis redan är inne och snackar med receptionisten. Tjejen störtar in för att hjälpa till tror jag. Efter en stund kommer hon ut och säger att vi är förföljda och oavsett vilket hotell vi väljer måste vi vara mycket försiktiga. Jag säger att vi har upptäckt att vi är förföljda och frågar vad det är för folk som håller på sådär men hon vet inte. Hon försvinner lika snabbt som hon kom på sin motorcykel och Olya såg henne aldrig inne på hotellet.

Sekunden efter upptäcker jag två killar på en motorcykel som står och kollar på mig. Det är antagligen samma nissar som vid första hotellet. Jag säger till Olya att det är strul och att vi nog ska välja ett dyrare hotell då jag tror att vi numera är förföljda av de där två killarna 20 meter bort. Mycket riktigt. Vi gör en u-sväng och de hänger på. Vid nästa trafikljus stannar vi för rött men kör inte när det blir grönt. Det gör inte killarna heller. Jag blänger på dem i 30 sekunder och de försöker titta bort men upptäcker såklart att vi har sett dem. Vi drar sedan samtidigt som det blir rött och det gör de också.

Vi trampar vidare och då åker de fram till Olya och viskar något i stil med kss, kss, kss till henne. Jag ser dem inte mer men Olya ser dem bakom oss ett tag till. Vi åker till ett dyrt hotell och medan Olya kollar rum står jag utanför och spanar utan att se något misstänkt. Vi rullar ner cyklarna i garaget och tar hissen upp till våning 7. Hela situationen känns mycket obehaglig. Jag söker på internet om turister haft strul i byn men hittar inget. I samma veva får jag kontakt med en amerikansk tjej som bott och jobbat i Vietnam och som är i stan också. Vi bestämmer att träffas imorgon. Höjdmeter 130.
Distans 83 km. Ack 19099 km.

Dag 821-824. Can Tho.
Can Tho är Mekondeltats största stad med 1,1 miljoner folk. Staden ligger utmed Can Tho River och är en livlig handelsplats. Speciellt längs floden som har flera flytande marknader där vietnameserna bedriver detaljhandel av frukt och grönsaker. Hotellet vi bor på är 4 gånger dyrare än vad vi normalt betalar men det är bara marginellt bättre än vad vi normalt bor. Vyn över Can Tho River och öarna runt omkring är bländande och hotellets frukost ger vi plus i kanten men det går ändå inte att jämföra med en svensk Scandic-frukost.

Vi träffar den amerikanska tjejen och försöker reda ut vad som hände när vi kom hit. Den bästa teorin vi kommer på är att killarna planerat stjäla någon väska eller cykel i samband med incheckning men att de gav upp när de inte fick något vettigt läge. Vi misstänker också att tjejen som varnade oss att även hon tillhör det skumma gänget men vi har egentligen ingen susning. Något mer strul springer vi inte på.

Vi besöker två flytande marknader. Cai Rang Floating Market ligger 6 km utanför stan och guideboken rekommenderar foto från en bro precis i anslutning till marknaden. Det är bara det att från bron ser man inte ens marknaden vilket gör det enkelt att hålla sig för skratt. Man behöver en båt för att se något. Nästa dag anmäler vi oss till den stora flod-turen vilket inkluderar samma marknad samt Phong Dien Floating Market 20 km utanför Can Tho. Båtresan startar 05:30 eftersom vietnameserna är så förbannat morgonpigga. Vi är själva på båten med chaufför och guide och marknaderna är som bäst mellan 06 och 08 på morgonen.

Det är en trevlig och intressant båttur på 3 timmar längs Can Tho River. Folket som har det mest knapert bor i mycket enkla hus i kanten av floden. I slutet av regnsäsongen i september oktober har de knädjupt vatten inne i husen. Marknaderna är inte riktigt som jag väntat mig. Det är rena grossistverksamheten med i huvudsak stora motorbåtar fulla av olika typer av frukt och grönsaker. På långa pinnar hänger de upp vilka varor de säljer och så kommer köparna i mindre båtar och lastar över det som står på inköpslistan. Det är intressant och kul att se men för att vara de största flytande marknaderna i Mekongdeltat är det väldigt få båtar. En gång i tiden vimlade det av krokodiler i deltat men nu verkar de vara utrotade. Imorgon börjar vi cykla mot Kambodja och nu är det bara att hålla tummarna för att vi kommer härifrån utan strul. Det är tre dagar till gränsen.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström