2013-01-01. Bangkok, Thailand.

Dag 957-968. 15 nov 2012 -. Katmandu-Sundarijal-Kyanjin Gompa-Syabrubesi.
Taxiresan ut ur Kathmandu innehåller de vanliga ingredienserna. De första chaufförerna försöker lura oss kraftigt på priset och skriker lägre summor efter oss när vi är på väg till nästa bil. Chauffören kör på tok för fort och pratar i mobilen med alla han känner. Vägbyggen, lera, trafikkaos. Får byta taxi halvvägs av okänd anledning men betalningen fungerar ändå när vi blir avsläppta vid vandringsstarten. En timma och 13 km utanför Kathmandu.

Vandringsdag 1. Gosainkund Trek börjar i Sundarijal på 1350 meters höjd och går norrut. Stentrappor uppför längs en stor vattenledning. Det är sol och varmt. Kommer upp till gröna terrassodlingar och det blir enormt vackert. Har också utsikt bakåt över Kathmandu-dalen men det är smog och dålig sikt. Ett holländskt par har samma fart som oss. Passerar byn Mulkharka 1800 meter. Kommer in i rhododendronskog. Stannar och lagar nudlar bredvid leden. Motlutet fortsätter och luften blir tunnare. Når passet Borlang Bhanjyang 2440 meter i skog och utan vyer. Leden vänder ner och vi ser vita berg på håll men det börjar bli kväll och ljuset är dåligt. Kommer fram till Chisopani 2140 meter i mörker. Hotellägarna har bildat kartell och priserna är fem gånger högre än normalt. Jag vill sova i skogen men Olya förhandlar fram ett vettigt pris till slut. Både guideboken och hotellet varnar för tjuvar och byn känns inte det minsta trevlig. Tid 5:45.

Dag 2. Hotellet babblar om 10 procents serveringsavgift vilket jag ber dem glömma bums. Leden fortsätter på en kam med vyer norrut över snötäckta berg i Langtang och djupa dalar i öst men det är fortsatt disigt. Nedför genom raviner och det är svårt att hitta men vi samarbetar med det holländska paret. Leden vänder upp vid byn Pati Bhanjyang 1770 meter. En bit upp får vi fantastiska vyer bakåt över långa bergssidor med gröna terrassodlingar. Försöker köpa cola i Chipling 2170 meter men priset är löjligt och damen skriker lägre priser efter mig när vi går. Stannar och lagar mat. När vi ätit klart passerar några getter och plötsligt har jag en getsnok i min nydiskade kastrull vilken antagligen luktar mumma. Vi kämpar oss över passet Lapchu Danda 2420 meter och avslutar dagen på grusväg ner till byn Thotong 2260 meter. Äntligen ett bra ställe och rätt stämning men så drivs Thodhong Lama Lodge av en schweizare. Tid 6:45.

Dag 3. Lodgen ligger på en kam och vi äter frukost ute i fint väder med vyer ner i flera dalar som fortfarande badar i smog från Kathmandu. Grusväg nedför till byn Golphu Bhanjyang 2140 meter. Uppför igen. Det finns inga skyltar som visar vägen men guider och bärare har ritat pilar på marken som vi har hjälp av. Ytterligare en fin kamvandring till Khutumsang 2450 meter. Vi äter lunch på en lodge och samtidigt orienterar vi in oss på vilka berg vi sett flera gånger om dagen i riktning norrut mot Langtang. Det är en hel radda 6000-meters toppar varav Dorje Lakpa 6966 meter är den mest iögonfallande. Vi köper tillstånd till Langtang nationalpark. Lång stigning med fortsatt trevliga vyer. Passerar 3000 meter och den tunna luften känns av. Går igenom ett parti ovanligt hög rhododendronskog som är tyst och öde. Når Magin Goth 3285 meter vilket endast är en enkel lodge på en sadel där vi stannar samt ytterligare två en kilometer ner i skogen. Tid 7:30.

Dag 4. Vila i Magin Goth. Vi hänger halva dagen på stugans uteservering och det passerar några vandrare då och då. Vädret är klockrent. Går upp 200 höjdmeter till en utsiktspunkt på eftermiddagen och kollar solnedgången. Det är härliga vyer men samma som vi haft de första dagarna med rader av bergskammar och dalar i dis söderut. Mot norr ser vi den höga bergskammen Thare Danda som leden är på väg mot. Mot nordost har vi samma rad av vita 6000-meters berg som vi också sett sedan starten. Vi är lodgens enda gäster på kvällen.

Dag 5. Nedför i vacker rhododendronskog med mossa långt upp på trädstammarna. Passerar de andra två tehusen i Magin Goth. Vi har nu lämnat alla byar bakom oss och bergssidorna är inte längre terrassodlingar utan idel skog. Uppför till en ny kam med panorama över Langtangs vita berg. Omväxlande flackt, uppför och skråvandring till Tharepati 3640 meter. Dåligt boendet och återigen en kartell. Olya löser situationen igen och vi trycker in oss i ett minimalt rum för 15 kronor vilket också är ett överpris. Ägaren är dessutom full och otrevlig. Vyerna är dock bra. Det är samma som tidigare men nu ser vi också Laurebina La passet som vi är på väg mot. Det är porten till Gosainkund. Vi gör en acklimatiseringstur upp till en 3900 meter hög topp full av böneflaggor. Vyer i 360 grader med Dorje Lakpa, Thare Danda, Laurebina La samt bergskammarna och dalarna i diset söderut. Luften är klarare mot norr. En stor högljudd grupp från Österrike anländer sent på kvällen. Tid 4 tim och 2 tim.

Dag 6. Guldväder igen och vi äter frukost ute på kammen med fantastisk utsikt. Nedför 300 höjdmeter bland stenbumlingar. Uppför genom skog till en lodge. Träffar en guide som går med en asiatisk tjej vilka vi sett nästan varje dag. De hade planerat vilodag i Tharepati men flydde hit då ägaren till deras lodge också var full och otrevlig. Böljande upp och ner i skog till två lodger i Gopte 3440 meter där vi äter lunch. Vindstilla och varmt. Fortsatt upp och ner längs en bergssida. Luriga passager ner i raviner i ständig skugga med rullgrus och hala isfläckar. Når Phedi 3740 meter precis som solen försvinner bakom en bergskam. Enkel lodge men vi får både rum och dusch i balja gratis bara vi äter i restaurangen. Det var nedanför Phedi som Thai Airways Airbus med 113 personer kraschade år 1992. Den skulle ha landat i Kathmandu och samtliga ombord omkom. Vi besöker inte nedslagsplatsen.

Olya pyser iväg till duschen i en annan byggnad. En minut senare kommer en nepales genom korridoren i riktning duschen och hela gestalten lyser skumt så jag följer efter 15 sekunder senare men när jag kommer ut är han borta. Antingen har han gått runt knuten eller in på dass som ligger vägg i vägg med duschen. På 19 månader har jag bara sett Olya arg två gånger. Den första var i Kazakstan när vi skulle ut på en tågperrong i Almaty. Personalen försökte lura i oss att man måste köpa en perrongbiljett för att få gå ut till tågen. Då höll hon inte på orden. Den andra gången är nu.

När Olya kommer in i duschen upptäcker hon flera hål i väggen in till rummet bredvid vilket är toaletten. Hon hänger upp sina kläder för att täcka hålen så gott det går. Efter en stund hör hon att en person kommer in på toan. Samma kille som jag såg i korridoren. Olya får snabbt en känsla av att något inte stämmer. Det är helt tyst på andra sidan väggen och genom något hål ser hon att ingen använder toan mitt på golvet. Hon känner sig iakttagen. Hon vänder rumpan mot väggen med hål i och försöker duscha ändå men trots det så försvinner inte personen på andra sidan. Efter en stund säger hon att hon vet att någon sitter där och tittar på henne i ett hål utan att använda toan och ber denna någon att dra nu. Efter några upprepningar hör hon att det spolas och någon pyser. Hon tittar ut genom en springa i ytterdörren och ser vem det är.

När hon duschat klart går hon in i restaurangen där det sitter ett gäng killar. Både nepaleser och några västerländska vandrare. Hon konfronterar killen från toan inför alla andra och berättar vad som hänt och vill veta om han är guide eller bärare och åt vilken grupp men det visar sig att han tillhör personalen på hotellet. Han blånekar så klart. Vi beslutar oss för att flytta till en annan lodge. Då kommer killen som borde skämmas skallen av sig och vill att vi ska betala 30 kronor för duschen. Normalpris är 7 kronor. Olya är inte det minsta intresserad av att betala. När vi ska gå blockerar han utgången för Olya men jag ber henne ta en annan dörr så att jag går ut sist. Mig rör han inte men han skriker monkey people efter oss när vi går. Vilket faktiskt är ganska så lustigt i sammanhanget. Tid 6:15.

Dag 7. Leden fortsätter uppför precis nedanför Thare Danda klippan. Vi är nu ovanför trädgränsen och marken består av gräs och stenbumlingar. Stigen är grus och sten. Passerar något som kallas High Camp vid 4230 meter där en lodge håller på att byggas. Det är knallblå himmel igen. Möter en hel del vandrare totalt kanske 30 stycken. Går längs en bäck som till hälften är is. Efter 4 tim 30 min är vi uppe i passet Laurebina La 4610 meter och vi har då klättrat nästan 900 höjdmeter. Solen skiner men vinden är isande kall. Det är mängder av böneflaggor på toppen samt en liten istäckt sjö.

Vi lämnar dalarna med smog bakom oss och får sjukt vackra vyer över Ganesh Himal med några toppar över 7000 meter samt Manaslu 8156 meter. Båda bergsmassiven är i nordväst. Vi har dessa berg i blickfånget när vi passerar ytterligare några små sjöar på väg ner till Gosainkund 4400 meter. Byn Gosainkund ligger bredvid områdets största sjö med samma namn. Hit kommer både buddhister och hinduer för att göra en eller flera kora runt den heliga sjön. Det är en fantastisk plats även om vyerna över Ganesh Himal och Manaslu inte syns då sjön är omgiven av branta bergssidor. Det finns flera bostadsalternativ men tehusen är simpla och slitna med vinddrag inne på rummen. Solnedgången är fantastisk och bergssidorna skiner röda strax innan det blir mörkt. Tid 6:45.

Dag 8. Vi klättrar upp på kammen bakom Gosainkund för fina vyer över sjön och Ganesh Himal, Manaslu, dalarna mellan Gosainkund och Langtang samt Langtang Lirung 7246 meter. Jag går ett varv runt sjön innan vi packar ihop och sätter av nedför. Leden är spektakulär och går högt upp på en brant bergssida. Efter en halvtimma rundar vi en krök och vyerna över Manaslu dyker upp igen. Lite senare ser vi också Ganesh Himal. Nedåt ser vi flera djupa dalar. Bhote Kosi fortsätter in i Tibet som ligger några mil norrut. Tvåtusen meter nedanför oss ser vi byn Thulo Syabru samt Langtang Valley som går i väst-östlig riktning med Langtang Lirung på andra sidan dalen. Leden fortsätter längs en blåsig kam. Vyerna håller i sig. Det är blå himmel och galet vackert. Passerar några lodger i Laurebina Yak 3920 meter. Längre ner på kammen kommer vi in i rhododendronskog och lite senare i barrskog med höga tallar. Samtidigt som det blir mörkt når vi Sing Gompa 3330 meter med bra boende. Tid 2 tim och 4:45.

Dag 9. Vi ska gå olika vägar och försöker hitta en vandringspartner till Olya då flera tjejer försvunnit och blivit mördade i området tidigare. Hittar en israelisk tjej som går med guide vilket är perfekt. Men innan Olya hinner göra upp om kostnaden får vi känslan av att den här tjejen kommer att slå ihjäl Olya. Skum typ. Ett gäng israeliska killar med guide och bärare passerar och Olya tar rygg på dem istället och det fungerar bra. Till en början. De går tillsammans ner till Dhunche på några timmar och chartrar en jeep tillbaka till Kathmandu. När de frågar Olya om vandringen och hennes resande att hon varit ute i 4 år och håller hårt i pengarna för att få det att gå runt så möter hon plötsligt helt nya karaktärer. Killarna blir direkt otrevliga.

Själva reser dom med stil. Flyger bara business class och tycker att alla andra är idioter. Dom här stjärnorna har dag 1 flugit från Israel till Nepal. Dag 2 åkt jeep en hel dag till bergen. Dag 3 vandrat upp med guide och bärare på för hög höjd. Fått ont i skallen och bestämt sig för att avbryta. Vad finns det att se högre upp liksom. Berg som berg. Dag 4 ner igen och samma dag fixar guiden privat jeep 7 timmar till Kathmandu. Under resan ringer de och bokar om sina flyg till Israel så att de kan flyga redan imorgon. Business class givetvis. Då kan de berätta för polarna att de har vandrat i Himalaya och flugit business class två gånger under en och samma vecka. Vill man vara cool så kostar det på.

Jag fortsätter i tallskog norrut. Det är härligt tyst och bra stig nedför. Har några fina vyer upp i Langtang Valley och över Langtang Lirung till en början men de försvinner när jag kommer lägre. Det blir molnigt. Äter lunch i Thulo Syabru 2260 meter. En stor by med 20 lodger på en bergskam men stämningen kunde varit bättre. Folk är inte alls trevliga. Går en hängbro över Ghopche Khola och svänger in i Langtang Valley. Plockar upp huvudleden i dalen som följer forsen Langtang Khola och trampar gasen i botten. Färgerna går i grönt när stigen letar sig fram i skog på forsens södra sida. Passerar fem tjejer från Polen vilka ser ut att pyssla med friidrott. Gren kula. Når som lägst 1750 meter innan det vänder uppåt. Jag både ser och hör en flock apor på andra sidan floden. Fikar i byn Bamboo. Korsar floden sedan brant klättring upp till Lama Hotel 2480 meter. Sitter och pratar med dottern till lodgens ägare på kvällen och får reda på att de just fått en avbokning från fem personer som inte hunnit fram innan mörkret. Tid 7:30.

Dag 10. Ser de polska tjejerna anlända när jag sitter och äter frukost. Samt en annan tjej som blir omplåstrad då hon blöder kraftigt från huvudet. Hon ramlade i duschen igår kväll. De polska tjejerna är okej men det är slitningar i gruppen redan efter en dag. Leden fortsätter uppför i fantastiskt vacker skog. Jag passerar de polska tjejerna samt några fler grupper. Skogen blir glesare och jag får en fin vy upp i Langtang Valley som är en U-formad glaciärdal. Till vänster skiner snön från Langtang Lirung. Marken runt stigen är torrt gult gräs. Stannar och äter lunch på en lodge i dalens största by Langtang 3430 meter. En tysk dam säger att hon känner igen mig från Annapurna förra året. Leden klättrare vidare upp i dalen förbi några långa stenmurar. Längst upp i dalen ser jag Langshisha Ri 6370 meter. Vädret blir sämre med moln och kall vind. Flackt sista biten till Kyanjin Gompa 3860 meter. By med många lodger och dalens sista utpost. Tid 7:30.

Dag 11. Noll grader på rummet under natten vilket känns kallt i min sovsäck. Dags för topptur. Jag fortsätter en bit upp i dalen. Korsar en bred fors genom att hoppa över vattnet på stenar och is. Viker av norrut och börjar klättra uppför den konformade grushögen Tsergo Ri. Vi är ett tiotal vandrare på väg upp och vädret är bästa tänkbara. Vyerna är bra redan från start. Det är brant men stigen är serpentiner och bra. Två korta sträckor med stenbumlingar är lite bökiga. Höjden känns helt okej. Jag når toppen Tsergo Ri 4984 meter efter 3 timmar.

Det är sanslöst vackert med massor av höga berg nära. Langtang Valley försvinner ner i väst. I nordväst stiger Langtang Lirung till 7246 meter. Längst upp i dalen i öst står det vackra Langshisha Ri 6370 meter och på södra sidan dalen finns flera 6000-meters toppar. Bland annat Dorje Lakpa 6966 meter som vi såg de första vandringsdagarna men från andra hållet. Tibet börjar 10 km norrut.

Jag fotar i 45 minuter och går sedan samma väg ner. Sitter och slappar hela eftermiddagen ute i solen. Några barn vill leka men inte jag så de jagar en jak istället. Damen som sköter lodgen undrar om jag kan ge henne 900 euro så att hon kan skicka ett av sina barn till skolan. Hon har ingen sponsor och hennes man har försvunnit. Träffar ett trevligt fransk par från Chamonix vid elden i lodgen på kvällen. Tjejen träffade jag på Tsergo Ri medan killen satt kvar i byn med höjdsjuka. Tid 6:15.

Dag 12. Jag startar 06:00 i mörker och använder pannlampa. Fullt fräs ner i dalen. Ser några enstaka jakar som flyttar sig när jag kommer. Precis före Langtang möter jag de polska tjejerna och undrar hur tusan de kan befinna sig här just nu. Det har varit strul i gruppen och de är några dagar efter tidsschemat. Det är tätt mellan lodgerna men jag ser få vandrare. Kommer in i den vackra skogen och efter en stund når solen dalbottnen och det blir varmt. Äter lunch vid Lama Hotel. Jag frågar hur lång tid det tar att göra pasta med grönsaker. Svar 10 minuter. Efter 10 minuter kommer samma person och frågar om jag beställde pasta med grönsaker. Jag tror inte mina öron men maten är visst klar. Han ville bara dubbelkolla. Brant ner till Bamboo. Ser apor flera gånger och några klättrar i träden ovanför mig. Lättvandrat hela vägen in till asfalten och målet i Syabrubesi 1470 meter. Lång dag men fötterna känns okej då jag haft lätt packning. Tid 9 tim.

Imorgon åker jag till Kathmandu och sen blir det Thailand.

//Magnus Hedström

2012-12-23. Bangkok, Thailand.

Dag 934-956. 23 okt 2012 -. Tilicho BC – Naya Pul – Pokhara – Kathmandu.
Vandringsdag 25. Det är sex plusgrader i trebäddsrummet under natten. Sover knappt alls efter midnatt. Klockan ringer 05:30. Klär på mig, äter frukost och checkar ut. Startar 06:30 och solen är redan på väg upp. Vinglar över en tokhal och isig bäck. Lång skråvandring uppför med riktning The Great Barrier. Det är sol och svettigt. Jag har valt långbyxor vilket är i varmaste laget. Det är mycket folk. Jag vilar varje 200 höjdmeter. Vyerna är magnifika. Khangsar Valley i öst fortsätter ner i Marsyangdi Valley och i slutet av den skymtar 8000-meterstoppen Manaslu. Betydligt närmare i söder syns Gangapurna 7454 meter, Tarke Kang 7193 meter och Khangsar Kang 7485 meter vilka är parkerade bredvid varandra. Bergskammen fortsätter och blir The Great Barrier vars högsta topp är Tilicho Peak 7134 meter. Bakom Manang i nordöst stiger det vackra Chulumassivet till 6584 meter.

Leden blir serpentiner. Vid 4800 meter blir det jobbigare och jag får kämpa i de brantaste partierna. Lagom brant känns dock okej. Leden planar ut vid 5000 meter och går precis nedanför The Great Barrier. Efter 3 tim 15 min och 850 höjdmeter når jag en liten testuga på 5010 meter med vy över Tilicho Lake 4920 meter. Sjön är 4 km lång, 2 km bred och knallblå. Det är också blå himmel och otroligt vackert. På sjöns vänstra sida i sydväst skiner The Great Barriers isfall och till höger är det torrt med berg av grus och sten. Det är gott om vandrare och blåsigt. Jag fotar en hel del vilket är svårt i vinden och upprörande bökigt med vantar att träffa rätt knappar på en liten kompaktkamera.

Jag fortsätter runt en höjd och går ner till sjön. Några bärare till en italiensk grupp går bakom och jag blir orolig att det ska bli stökigt på campingen men de tar vägen nån annanstans. Jag slår upp tältet på en stor plan gräsyta bakom en kulle ungefär 300 meter från sjön. Två vandrare kommer på besök men när de vänder tillbaka blir jag själv. Det är en fantastisk eftermiddag i lä och det är varmt och skönt både ute och inne i tältet. Jag fotar, lagar mat, hämtar vatten flera gånger i sjön och går en promenad längs stranden. Från andra sidan sjön dånar det till och från av laviner som brakar ner från glaciärerna. När solen går ner blir det snabbt minusgrader i tältet och jag skyndar in i sovsäcken. Tid 4:45.

Dag 26. Åtta minusgrader i tältet under natten men jag sover okej. Vädret blir sämre. Vinden river i tältet så jag packar ihop och går 06:00. Leden drar norrut och svagt uppför. Ett litet rött tält dyker upp och ut tittar en yrvaken ryss som inte kan ett ord engelska men min ryska duger till enkla hälsningsfraser. Guideboken varnar för att det är svårt att hitta men leden är väl upptrampad och dessutom är det skyltat. Till och från ser jag sjön bakåt. Det blir brant. Jag går uppför en smal kam när en virvelvind kommer fräsande. Jag kastar mig ner på marken och greppar några klippor men blir inte träffad. Efter 2 tim 15 min når jag 5385 meter och har en fin utsikt över en stor glaciär mot norr. Leden vänder svagt ner och följer en dal västerut på stenskravel. Lätt och behaglig vandring men jag stressar på då mörka moln har ett fast grepp om The Great Barrier på andra sidan sjön. Leden är rösad men stundtals lite väl glest så jag tappar bort den några gånger.

Jag följer dalen i några kilometer och närmar mig en hög brant kam som leden skråar upp mot och det ser hiskeligt brant ut. Men när jag börjar klättra är leden hyfsat bred och det funkar bra. Jag möter en kille med guide och bärare men de säger knappt hej. Kommer upp till 5285 meter och något som jag tror är sista passet men leden fortsätter på skrå till ytterligare ett pass. Dessutom rakt in i de mörka molnen. Jag skymtar sjön för sista gången och knallar vidare i 20 minuter. Vinden tilltar och snö träffar mig som spikar i ansiktet. Jag når Meso Kanto La passet efter 4 tim 30 min. Höjden ska vara 5100 meter men höjdmätaren står på 5265. Kanske beror det på det dåliga vädret. Jag kikar ner på andra sidan mot Jomsom och funderar hur tusan jag ska kunna ta mig ner här. Det är svinbrant.

Jag testar att gå en bit på kammen och till min glädje är marken mjuk. Jag börjar försiktigt ta mig nerför i serpentiner. Hade marken varit frusen hade det inte fungerat. Nu har jag bra hjälp av stavarna. Det blir mer snö och omöjligt att se eventuella isfläckar. Berget är för brant för att jag ska klara mig oskadd från ett fall med ryggsäcken. Marken är snö, grus och stenar i varierande storlek och det lutar brant ner i olika raviner. Jag sätter mig på rumpan och kanar sakta ner längs leden som fortfarande syns tydligt. Jag är noga med att inte få någon fart alls och bromsar med stavar, fötter, händer, rumpa och ryggsäck. Stannar och vilar flera gånger. Reser mig upp när det är mindre brant. Den värsta branten är 100 höjdmeter och tar ungefär en timma.

Jag är nu nere i Lungpuhyun Valley och börjar accelerera mot Jomsom. Det blir varmare och snön försvinner. Två timmar efter passet är det bred och fin stig nedför. Den svänger in i den ena dalen efter den andra och det känns som om jag går och går utan att komma framåt. Passerar ett område med jakar. Femtio av dem står på leden men jag lyckas ta mig förbi utan incidenter. Möter två vandrare med guide och bärare. Då har jag sett totalt 8 personer på hela dagen. Vädret växlar mellan varma partier i lä och kraftig isvind. Från passet är det 2400 höjdmeter ner till Jomsom. Det är ett myller av stigar och irriterande svårt att hitta bron över Kali Gandaki för att komma in i byn. Jag når Jomsom 2760 meter efter 11,5 timma och med blodiga fötter. Efter frukost har jag bara ätit några kex och druckit en liter vatten. Vattnet frös och jag har inte varit tillräckligt hungrig eller törstig för att stanna och dra igång köket.

Det är fortfarande ljust ute när jag anländer till det enda hotellet med bastu och där Olya bor. Tror jag. Olya går inte att hitta. Jag kollar mejlen. Hon är i Marpha 5 km bort. Hotellet som vi skulle ses på har varit fullbokat varje dag och är så även nu. Bomber och granater. Jag beställer mat men inte ens det fungerar. Köket klarar inte mer. Personalen är dock hjälpsamma. De upptäcker att jag är något sliten och försöker hitta plats på något annat hotell men allt är fullt. De hänvisar till ett kök på andra sidan gatan. Jag går dit och trycker en jakstek på en kvart. På med ryggsäck och pannlampa och med de sista krafterna går jag i mörker på grusväg i 75 minuter till Marpha 2680 meter. Olya bor bra och det finns varm dusch. Dagtid. Det blir våtservetter igen. De senaste åtta dagarna har jag bara duschat en gång och den var också kall. Det hade ju inte gjort ont att få en varm dusch speciellt som jag drömt om bastu halva dagen. Tid 13:15.

Dag 27-28. Vila i Marpha. Mina fötter har fått lida ont i nya kängorna som inte passar perfekt. Duschar två dagar i rad. Kallt. Något med solcellerna är paj. Men man blir inte förvånad. Varje hotell har skyltar med Hot Shower och German Bakery. Sen om det finns varma duschar eller något bageri över huvud taget är inte alls säkert. Flyg till och från Jomsom brummar förbi på morgnarna. En eller flera helikoptrar kör skytteltrafik till Marpha vilket verkar skumt. En dag ser vi en vandrare med resväska. Olya berättar att hon haft svårt att få rum på tehusen. När hon kommer så finns det lediga rum men när de upptäcker att hon är själv så blir stället plötsligt fullbokat. Ensamma tjejer är inte populära i högsäsong då de största inkomsterna kommer från hotellets restaurang vilken man måste äta i. Ägarna försöker alltid trycka in två gäster i varje rum och då helst killar som äter mer.

Dag 29. Vi har funderat på att åka buss, jeep eller flyg till Pokhara men väljer att gå. Det är billigast, trevligast och mest miljövänligt. Vi följer grusvägen längs floden ner i dalen Kali Gandaki. Det är inte mycket trafik men när det kommer en buss så dammar det friskt. Några mulor går med oss i en timma. Äter äppelpaj i Tukuche och får reda på orsaken till helikoptertrafiken igår. Tre turister döda. En österrikare fick en hjärtattack i sitt tält. En tyska dog av höjdsjuka på 5100 meter. En israel ramlade ner i floden Kali Gandaki från en träbro i närheten av Jomsom. Passerar byn Larjung. Sol och fint halva dagen. Moln och motvind under eftermiddagen. Lämnar vägen och går mysig led på östra sidan floden in till Kalopani 2530 meter. Vandringens bästa hotell med riktigt säng, varm dusch och grym mat i restaurangen. Tid 6 tim.

Dag 30. Grymt väder och vackra vyer upp i dalen över Dhaulagiri 8167 meter och Tukuche 6920 meter. Grusväg 1 km till Lete. Leden genar genom ett parti barrskog. Sedan grusväg igen med mycket trafik och damm. Dalen blir grönare ju längre ner vi kommer. Bergssidorna är dock branta och vi ser stora jordskred på andra sidan floden. Äter lunch i Ghasa 1950 meter. Möter flera hundra getter och tre killar som kämpar med att få dem att gå åt samma håll. Eftermiddagen blir blåsig igen. Vi väljer grusvägen då vi gick på andra sidan floden för fyra veckor sedan. Trötta vilar vi lite i Dana innan vi klämmer den sista sträckan ner till Tatopani 1190 meter. Det är fullt med folk i byn och svårt att hitta boende men det löser sig bra till slut. Tid 8:30.

Dag 31. Vi går två hängbroar över floderna Kali Gandaki och Ghar Khola och börjar klättra uppför längs dalen Ghar Kholas södra sida. Bästa vyn är mot norr och berget Nilgiri South 6839 meter. Dalen går i grönt med träd och ljusa terrassodlingar. Leden är ofta stentrappor i något som känns som en oändlig stigning. Passerar flera små byar med gott om lodger där ägarna står och letar kunder. En vanlig kommentar som slängs efter oss är att det är flera timmar till nästa lodge. Vilket aldrig stämmer. Vädret är fantastiskt hela dagen och på eftermiddagen får vi underbara vyer över Dhaulagiri. Det blir mörkt och vi går med pannlampor de sista motluten upp till Ghorepani 2870 meter. Trötta checkar vi in på samma hotell som förra året. Rundar av dagen med en dal bhat, ris, linssoppa och grönsaker, vilket är smidigast att beställa om man är sen. Nepaleserna äter det till lunch och middag alla dar i veckan. Total stigning för dagen 1800 höjdmeter. Tid 9:30.

Dag 32. Ett myller av folk passerar hotellet tidig morgon för att gå upp till bergsknallen Poon Hill och studera soluppgången. Jag startar några timmar senare och möter hundratals vandrare på väg ner. Olya är sliten och väljer sovmorgon. Poon Hill 3210 meter har områdets fetaste vy. Man ser både Dhaulagiri och Annapurna samt toppen av Machhapuchhare 6997 meter vilket är ett av världens vackraste berg. Men det är morgonljuset över Dhaulagiri som är mördande vackert och man ser även långt ner i Kali Gandaki vilket gör att man får en bra uppfattning om bergets storlek. Även på väg ner till Ghorepani får jag en fin vy söderut mot Indien där Himalayas berg blir mindre och mindre och morgondimman gör bergen och de överlappande bergskammarna blå.

Väl nere i Ghorepani packar vi ihop och inleder nedfärden till närmaste asfaltsväg. Det börjar med överraskade vacker skog. Följer en bäck och ser några mindre vattenfall. Möter en hel del vandrare på väg upp. Kommer ut i Bhurungdi Valley och det är grönt lysande terrassodlingar längs bergssidorna. Solen skiner och värmen stiger för varje höjdmeter vi droppar. Äter lunch i byn Ulleri 2080 meter. Femhundra höjdmeter ner till Hille är branta stentrappor och någon har räknat till 3300 trappsteg. Avslutningen blir på grusväg tillsammans med några ryska grupper. Redan i Birethanti blir vi erbjudna taxi till Pokhara. Det är en halvtimma ytterligare till Naya Pul 1000 meter och trekkens avslutning. Taxin är så billig att jag anar ugglor i mossen men det visar sig vara ett trick för att få en körning tillbaka till Pokhara över huvud taget. Mer folk startar än avslutar i Naya Pul. Resan till Pokhara går i mörker och som vanligt i full fart och med fullständigt onödiga omkörningar. Tid 1:45 och 7:45.

Vi vilar två veckor i Pokhara. Försöker hitta de bästa restaurangerna vilket inte är så lätt. Maten är generellt bra men inget som sticker ut. Har tänkt att fota några skarpa bilder men den så omtalade klara luften på hösten är inte alls klar utan smog hänger som ett svagt täcke i dalen. Springer på lite folk som vi träffat i bergen vilket är kul. Hängflygning är extremt populärt i Pokhara. Från toppen Sarangkot 1592 meter är det 850 höjdmeter ner till en gräsplätt vid sjön Phewa Tal. En av Nepals antagligen rikaste bönder har sin mark precis i anslutning till landningsområdet och han fakturerar löjligt mycket av de som råkar dimpa ner på hans mark. Det gör man inte osedd det är en sak som är säker. Åker i nepalesiska mått mätt lyxbuss 7 timmar till Kathmandu. Märkligt nog är det mer nepaleser i bussen än turister. Köper nya vandringstillstånd till Gosainkund och Langtang. Det är området precis norr om Kathmandu. Det är dags för lite mer fjällvandring.

//Magnus Hedström

2012-11-09. Pokhara, Nepal.

Dag 923-933. 12 oktober 2012 -. Kagbeni – Manang – Tilicho Base Camp.
Vandringsdag 14. Dalen och floden Kali Gandaki fortsätter upp i Mustang och fram till den tibetanska gränsen drygt fem mil bort. Vi lämnar Kagbeni 2840 meter och börjar klättra upp i Jhong Valley mot öst. Leden växlar mellan grusväg som snirklar sig upp i serpentiner och kortare men branta stigar som är genvägar. Det är en hel del vandrare på väg både upp och ner. Vädret är kalas. Vyerna bakåt över det karga landskapet, Mustang och oasen Kagbeni är super. Efter en timmas vandring ser vi de snöklädda bergen Dhaulagiri 8167 meter och Tukuche 6920 meter på västra sidan om Kali Gandaki.

Leden följer grusvägen och det blir flackare men fortsatt uppför på dalens södra sida. I blickfånget får vi Yakgawa 6481 meter och Khatung Kang 6484 meter längst upp i dalen och på var sida om passet Thorung La vilket vi är på väg mot. Dalen som har varit endast berg och grus i olika nyanser brunt bjuder plötsligt på lövträd i höstfärger. Vi kommer fram till Jharkot 3500 meter. Byn är sliten men läget spektakulärt på en höjd. Det hotell som verkar bäst är fullbokat så vi checkar in på No Name Hotel där vi blir ensamma gäster. Restaurangens meny verkar stulen från ett finare hotell i Jomsom och av de över 100 maträtterna kan de bara tillaga en bråkdel. Tid 5:30.

Dag 15. När vi checkar ut blir vi fakturerade 10 procent i serviceavgift. Antagligen för att det står det på den stulna menyn och det är praxis på vissa dyrare hotell. Nu däremot har vi bott och ätit löjligt simpelt så jag påpekar att de kan glömma den där avgiften vilket de också gör fort. Perfekt väder igen. Leden fortsätter uppför. Vyerna bakåt över Jharkot, färggranna höstträd och Jhongdalens sterila landskap är grandiosa. Det är 2 km till Muktinath 3710 meter. Vi väljer samma hotell som förra året och får också samma hörnrum på översta våningen vilket antagligen är stans bästa. Olya går och hoppas på att vi ska få ryska grannar. Det var länge sedan hon pratade ryska men när nya gäster anländer visar det sig att det är Mikael och Lisa från Malmö. Superkul att snacka svenska och det blir extra kul när det kommer fram att Mikael också är långfärdscyklist med bland annat Malmö – Jordanien i bagaget. Tid 1:15.

Dag 16-18. Vila i Muktinath som är en 500 meter lång gata med hotell för fjällvandrare och indier samt mängder av små utomhusstånd där de säljer tibetanska hantverk. Muktinath Temple strax ovanför byn är det viktigaste buddistiska och hinduiska templet i nepalesiska Himalaya. Templet är inte speciellt vackert och lite halvtrist turistmål men mängder av hinduer vallfärdar hit från Indien för ett kort besök. En eftermiddag ser vi cirka 200 indier sitta i jeepkön till Jomsom.

Det 5416 meter höga Thorung La passet är lite lurigare att passera från väst då man helst först sover ett par nätter över 4000 meter i acklimatiseringssyfte. Vi stannar fyra nätter för att vänja oss med höjden. De första nätterna sover vi inte så bra men det blir bättre. Dagarna inleds med frukost på hotellets tak med strålande vyer åt alla håll. Sen går vi acklimatiseringstur. Två gånger upp till 4000 meter. En dag går vi till den mysiga byn Jhong 3580 meter på andra sidan dalen och floden Jhong Khola. Dalen är speciellt vacker nu med lövträdens höstfärger. Som jag har förstått det så håller bevattningssystem från floderna träden vid liv. Regnar gör det nästan aldrig.

Runt lunch börjar det ramla in folk som har passerat Thorung La. Många är trötta och ytterst få ser glada ut. Vi ser också en hel del cyklister i byn även om de flesta inte tagit sig över passet. En morgon mäter jag temperaturen ute till noll grader. Det är då Olya beslutar sig för att inte följa med till Tilicho Lake och tälta. Det blir i kallaste laget tycker hon. En dag blir det riktigt kul när vi har grannar från Spanien. De tvättar i stort sett alla sina kläder och hänger dem på tork ute över natten. När de ska ta ner byxor, tröjor och strumpor på morgonen så är allt isfruset och stenhårt. Inte riktigt lika roligt har det varit att jaga stora gröna mångfotade kryp på rummets väggar nästan varje kväll. Ruskigt läbbiga varelser som man helst inte vill ha på kinden när man sover.

Dag 19. Jag lämnar Muktinath utan Olya men vi ska ses i Jomsom om 10 dagar. Det är sämre väder och kallare än tidigare även om solen skiner när jag startar. Jag passerar Muktinath Temple och svänger upp i övre delen av dalen. Det ligger ett tunt lager nysnö från 3900 meter men stigen är snöfri. Kommer fram till Chabarbu 4190 meter. Det är fem lodger som egentligen endast fungerar som matstopp för folk som kommer ner från passet men det finns bäddar och jag får en egen liten sovsal då jag blir nattens enda gäst. Totalt under dagen ser jag tre cyklister och 150-200 vandrare inklusive guider och bärare som är på väg ner. Två tjejer mår fruktansvärt illa av höjden men de får hjälp av sina kompisar. Jag gör en tur på breda serpentiner upp till 4400 meter för att reka leden och känna på höjden. Det snöar lätt och allt känns bra. Två nepalesiska tjejer stannar kvar över natten för att servera mig middag och frukost. Tid 2:15 + 2 timmar.

Dag 20. Det är två minusgrader på rummet under natten. Tjejerna har frukosten klar 03:30. Jag börjar gå 04:00 samtidigt som tjejerna piper ner till Muktinath. Det är stjärnklart men beckmörkt och jag använder pannlampa. Cirka fem minusgrader och en lätt bris motvind. De branta serpentinerna är frusen lera och det är bökigt att få fäste med stavarna men kängorna greppar bra. Jag är själv att starta från den här sidan dalen. Farten är 250 höjdmeter första timman. Vid 4500 meter börjar det blåsa mer och jag sätter på mig vindjackan. Halv sex ljusnar det men det blir ruggigt kallt ju högre upp jag kommer. Första vyerna blir bakåt ner i Jhong Valley. Leden flackar ut och passerar genom några raviner. Jag möter de första bärarna klockan sju på 4950 meters höjd. Strax därefter träffas jag av solen och det blir äntligen varmare. Jag får syn på Khatung Kang 6484 meter till höger och det är en vacker topp av snö och is.

Antalet bärare och vandrare jag möter ökar högre upp. Jag stannar för att fotografera men precis som jag får upp stativ och kamera så sätter sig två bärare precis framför kameran och förstör hela bilden. Jag flyttar upp 50 meter men innan jag är klar med alla inställningar och ska ta en bild så hinner också en tysk grupp sätta sig ett par meter nedanför kameran. Man kan bli förbannad för mindre. Nysnö täcker marken när leden letar sig svagt uppåt förbi ett område med kullar. Jag når passet Thorung La 5416 meter efter 6 timmar. Solen dominerar himlen men moln är på väg in från öst dit jag är på väg. Passet består av en bronsplatta som gratulerar till framgången samt mängder av böneflaggor. Det finns också en liten bod där det säljs varm dryck vilket är kanon då mitt vatten frusit till is. Det är mycket folk på toppen. Vackraste vyn är upp mot Khatung Kang.

Efter 45 minuter på toppen börjar jag gå ner och möter ytterligare några vandrare. Ser vackra färggranna berg på andra sidan dalen Jharsang Khola som jag är på väg ner till. Moln täcker solen men temperaturen är lagom. Jag blir passerad av två killar med varsin häst vilka agerat bärare åt trötta turister. Leden är riktigt bra men en passage förbi ett gammalt jordskred är brant och utsatt. Första lodgen jag kommer till är High Camp 4850 meter där jag stannar och äter. Känner mig ordentligt trött i skallen. Sista biten ner mellan High Camp och Thorung Phedi 4540 meter möter jag massor av bärare och vandrare. Några turister rider häst upp vilket måste vara direkt farligt om man inte är bra acklimatiserad. Det är mycket folk i Thorung Phedi men jag får plats i en sovsal där två ryssar och en kines trillar in efter ett tag vilket visar sig bli riktigt skoj. Tid 10 timmar.

Dag 21. De två lodgerna i Thorung Phedi töms på folk mellan 04 och 06 men jag får ändå sällskap vid frukosten av ett spanskt spar som vänt tillbaka på grund av huvudvärk. Ny strålande dag. Jag är längst upp i dalen Jharsang Khola som är smal med branta bergssidor. Leden skråar söderut över ett stort stenparti. Det är enormt vackert med bergen Gangapurna 7454 meter och Annapurna 3, 7555 meter längst ner i dalen och vars snömassor skiner i solen. Jag möter som vanligt 150 vandrare. Korsar floden och följer dalens östsida förbi byarna Letdar och Yak Kharka. Ser riktiga jakar beta på stora gräsytor. Moln driver in och det blir kallt och blåsigt. Passerar byn Gunsang och kommer in i den stora vackra Marsyangdi Valley. Går igenom stenbyn Tengi och vidare ner till gamla Manang 3540 meter också av sten. Fortsätter till turistdelen av byn med stora hotell. Allt verkar fullbelagd men det löser sig till slut även om jag tvingas dela rum med två fransyskor. Tid 7 timmar.

Dag 22. Jag försöker få rum på Manangs bästa hotell men det är så mycket gäster nu i oktober att de bara accepterar telefonbokningar. Jag lyckas i alla fall byta till mig ett soligt hörnrum på hotellet jag bor på. Marsyangdi Valley slutar strax ovanför Manang och det är dalen leden Annapurna Circuit följer första veckan. Jag går en dagstur över floden Marsyangdi Khola till en smaragdgrön glaciärsjö nedanför Gangapurna isfall. Fortsätter upp till Chongar Viewpoint 4800 meter med trevliga vyer ner i dalen, över Manang, Gangapurna och isfallet. Manang blir återigen fullbokat så jag får frågan om jag kan dela rum med Chris från England och det går såklart bra. Han vandrar med guide men guiderna och bärarna sover i enklare sovsalar eller i restaurangen. Vi äter middag ihop och det blir skoj då Chris hela tiden får in andra saker än det han tror sig ha beställt. Träffar på två svenska tjejer som bor på samma hotell.

Dag 23. Jag vill stanna längre men checkar ut då personalen påstår att hotellet är fullt. Vilket antagligen inte är helt sant. Lite synd då det finns turer i området för en hel vecka. Fram tills nu har jag gått Annapurna Circuit baklänges. Sträckan mellan Manang och Jomsom är det avsnitt av leden som utgör själva Tilicho Trek. Jag går genom gamla Manang och ner till Marsyangdi Khola som leden följer västerut på den norra sidan. Ser stora jakar vila i gräset. Korsar Jarsang Khola på en hängbro. Brant vandring uppför och sedan en lång sträcka svagt uppför i dalen Khangsar Khola långt ovan floden med samma namn.

Landskapet är fortsatt torrt men med en del barrträd. Ser Tilicho Peak 7134 meter längst upp i dalen. Passerar byn Khangsar 3745 meter. Brant vandring uppför till Sheree Kharka 4070 meter. Det finns två lodger och jag får ett eget rum i en av dem. Skön eftermiddag ute i solen. Mäktiga vyer både upp och ner i dalen. Trevligt vandringsfolk på hotellet förutom några israeler. Stället har satellit och på kvällen ser vi Sunderland – Newcastle med Sebastian Larsson live på teve. Resultat 1-1 och grymt kul. Tid 3:45.

Dag 24. Jag fortsätter vidare upp i dalen. The Great Barrier som är en över en mil lång bergskam på runt 7000 meters höjd med Tilicho Peak som högsta punkt är nära. Leden gör några svängar in och ut från sidodalar samt går först upp för att sedan droppa ner till dagens svårighet. Ett enormt jordskred har format en kilometerlång passage. Först ser det livsfarligt ut men när jag väl kommer in på den smala stigen och börjar skråa är det överkomligt brant. Den uppenbara faran är stenar som kommer farande uppifrån men man både hör och ser dem bra. Området består av grus och lösa stenar samt att det sticker upp höga raukar som man går mellan eller rundar. Det är grymt häftig vandring och jag fotar mycket. Stigen rundar en kulle och skråar längs en mildare bergssida till Tilicho Base Camp Hotel vilket är tre olika hotell. Jag får dela rum med ett par från Nya Zeeland. Folket jag lärde känna igår vänder alla tillbaka efter diverse problem men även idag är det helskoj människor på lodgen. Tid 3:30.

Imorgon fortsätter jag upp till Tilicho Lake på 4920 meters höjd och där finns inget boende så det blir äntligen dags att plocka fram tältet. Sedan ska jag försöka korsa det öde och branta 5100 meter höga Meso Kanto La-passet till Jomsom.

//Magnus Hedström