2013-03-16. Kathmandu, Nepal.

Dag 1033-1050. 30 jan 2013 -. Agonda-Panaji-Old Goa-Anjuna-Agonda-Palolem.
Vi lämnar stranden och Agonda bakom oss i en taxi norrut. Landskapet är grönt och vackert med risfält och palmer. Det tar 90 minuter till staden Panaji. Redan innan vi är framme drar chauffören igång sina knep för att tjäna några extra rupier. Turen kostar 60 kronor mer om vi vill använda aircon med motiveringen ökad bensin-förbrukning. Killen ska prompt ringa hotellet vi angett som destination för att fråga om vägen trots att jag har en karta. Numret får han icke och det blir irriterat. Till slut stannar han och vägrar köra om jag inte ger honom numret. Tricket är klassiskt. Han ringer någon annan och meddelar oss att hotellet är fullt och föreslår samtidigt ett annat hotell där han får provision om han anländer med nya gäster. Vi har bara kilometern kvar så vi hoppar ur och går sista biten.

Panaji med 100,000 folk är huvudstad i Goa. Portugisisk arkitektur och enligt guideboken Indiens mysigaste huvudstad. Även om det skulle stämma så är det inget vi blir lamslagna av. Läget är uppfriskande utmed Mandovi River och det finns några halvtrevliga byggnader att se med Church of Our Lady of the Immaculate Conception som bästa sevärdhet. Det är renare än normalt även om ordet rent inte riktigt passar i Indien. Det lite dyrare hotellet har något så ovanligt som en tjej i receptionen och vi blir för omväxlings skull vänligt bemötta. Men just den detaljen svänger fort när vi på kvällen upptäcker att det är fullt av svarta hår i sängkläderna. Ny personal i receptionen och de blir förbannade över vårt påpekande. Att komma och kolla själva ligger dem inte i fatet men till slut får vi i alla fall rena grejer.

Dryga milen från Panaji ligger Old Goa som var huvudstad i Goa från 1500-talet fram till 1843. Numera finns det ingen stad kvar utan det som finns att syna är ett batteri gamla byggnader över ett stort område. Vi siktar på det bästa och börjar vid den 400 år gamla Basilica of Bom Jesus vilket är en imponerande byggnad av röd sten. Några hundra meter bort ligger de lika gamla Church of St Francis of Assisi och Se Cathedral vägg i vägg. Se Cathedral ska vara Asiens största kyrka. Samtliga byggnader har en imponerande interiör med enorma målningar och andra krusiduller men som vanligt föredrar jag utsidan. På en höjd vandrar vi omkring bland ruinerna från Monastery of St Augustine slutförd 1572 vilket också är en cool plats. Summa summarum är området en sevärdhet av klass.

Samma eftermiddag åker vi taxi några mil till Vagator Beach i norra Goa. Vi anländer sent och hoppas på att hitta bostad snabbt innan det blir mörkt men det visar sig inte helt enkelt. Priserna är skyhöga nära stranden så vi söker andra alternativ inåt land och hamnar snart i ett myller av småvägar med få hotell och inga lediga rum. Vi tappar orienteringen i mörkret och dessutom vimlar det av motorcyklister. Det får snart sin förklaring när vi lagom vilse kommer fram till ett stort partytält på en höjd där musik och motorcyklar dånar i kapp. Det visar sig att vi hamnat mitt i festivalen India Bike Weekend. Indiens största mc-träff. Enorma knuttar på lika enorma Harley Davidson och störst av dem alla verkar Bandidos vara. Ljudnivån är enorm. Elmoppen verkar inte riktigt ha slagit igenom i de här kretsarna.

Vi tar en ny taxi några meter söderut till stranden Anjuna där vi hittar ett helt okej rum med godkänt avstånd från några barer som dunkar transmusik dygnet runt. Efter vad vi läst i guideboken så har vi inte så stora förväntningar på norra Goa men vi vill i alla fall ge det några dagar. Här är det mer party än relax. Anjuna är en liten badort och mest känt för Flea Market, en sprudlande onsdagsmarknad, som vi inte tajmar in. Kuststräckan är kuperad och stranden Vagator omgiven av klippor ska vara en av Goas mest spektakulära. Det är vackert men ryktet lite väl positivt och horder av indiska turister gästar stranden som en sevärdhet utan några planer på att bada. Norr om Vagator på en höjd besöker vi resterna av Chapora Fort. Mycket till fort är det inte då endast delar av muren finns kvar men vyerna längs kusten är finemang.

Norr om fortet delas kusten av Chapora River och fortsätter sedan i stränderna Morjim, Asvem, Mandrem och Arambol i något som ser ut som hela vägen till horisonten. Vi gör en dagsutflykt till Arambol för att hälsa på en kompis till Olya och äta i hennes restaurang. Här påminner upplägget om stranden Palolem i södra Goa då det finns en enda gata proppad med shopping och restauranger. Området är vackert och det är populärt med mycket folk. De turister som hänger här har en väldigt speciell klädstil, långt hår med rastaflätor och tatueringar. Det är nog ingen kvalificerad gissning att många gärna röker på vad de nu kan komma över för att vidga sina sinnen. Hippiekulturen i sitt esse.

Efter en veckas sightseeing i norra Goa åker vi taxi två timmar tillbaka till södra Goa och Agonda Beach. Vi hamnar dessutom i samma Coco Huts som tidigare med namnet London. Agonda är mycket vackert och den bästa orten vi stött på i Goa då den är lugnare än allt annat vi sett. Dagarna börjar på verandan med varm choklad, nygräddat bröd och jakost. En hel del nepaleser tar sig hit i högsäsong för att jobba och de står för det bästa fikabrödet och jakosten. De är också trevligare än indierna. Sedan kör vi löpning på stranden, frisbee, bad i vågor, lunch, promenad, läsa bok, kolla solnedgång samt indisk eller italiensk middag. Det funkar. Vädret är otroligt bra med sol hela dagarna. Som varmast har vi 32 grader i skuggan.

Orsaken till att Agonda är relativt avslappnat ska vara att havet kan vara farligt med förrädiska strömmar. Det är inget som vi märker. Trots att det finns många Coco Huts att välja mellan är stranden inte helt utbyggd. Orsaken till det ska vara att en miljonär som drog igång ett lyxhotellsprojekt i strandens södra ände blev ihjälslagen. Bygget gjorde halt och nu ser det som är påbörjat ut att förfalla. Efter den händelsen verkar det som om nya investerare valt att söka sig till andra stränder.

En dag tar vi oss upp till resterna av fortet Cabo da Rama ungefär 15 km norrut. Det är snäppet bättre än fortet Chapora i norr men återigen är vyerna vassare än ruinerna. Den här delen av kusten består av branta klippor och vida skogar av gröna palmer vilket är väldigt vackert. Efter en vecka slappa väljer vi att avrunda Goa i Palolem 10 km söderut där vi också inledde min vistelse i Indien. Här finns flera resebyråer att välja mellan och vi vill köpa tågbiljetter men det är allt annat än enkelt. Platser i de bättre klasserna är ofta slutsålda och när vi väl hittar något som passar blir vi givetvis lurade på priset. Vi konfronterar säljarna med att vi vet att de inte kör med schyssta metoder men de ljuger så mycket att det är hopplöst att reda ut. Jag prövar att mejla en prisfråga till kundservice på Indiens SJ och får ett kort men lite oklart svar: ”Vänligen kontakta din oro portal om emission.”

Palolem Beach är bedårande vackert men tyvärr så är vattnet inte klart. Sikten är endast dryga metern och så har det varit över hela Goa. Det är inte omöjligt att Indiens ökänt giftiga floder påverkar detta. Eller andra utsläpp. Jag gissar dock att huvudorsaken är att kusten ligger helt oskyddad mot Arabiska sjön och Indiska oceanen och att havet är för vilt helt enkelt. Av den orsaken badar jag mindre än vanligt och det till Olyas förtret. Hennes problem är att de indiska killarna blir som galna när de ser en ensam västerländsk tjej i vattnet. De indiska tjejerna badar aldrig själva och när de badar gör de det i både grupp och fullt påklädda. En ensam tjej hinner inte bada länge innan hon har ett dussin indiska killar inom sin komfortzon och det är ju inte alla som gillar att ha det på det viset. Det har man dock löst genom att ha en särskild badzon för tjejer.

Imorgon flyger vi till Bengaluru.

//Magnus Hedström

2013-02-25. Mysore, Indien.

Dag 994-1032. 22 de 2012 -. Bangkok – Palolem – Gokarna – Palolem – Agonda.
Cykeln måste servas. Jag kontaktar affären som styckade ner den i en kartong när vi kom till Bangkok i augusti. Först säger de nej det går inte på grund av jul och nyår men det ändras till att vi fixar den på två dagar. Blir lite väl moderna prylar men det ser i alla fall bra ut. Jag letar nästan ihjäl mig i olika shoppingkomplex efter gas och bra kartor. Blir alltid lika förvånad över hur lite folk egentligen vet. Om man nu säljer gas och den är slut så bör man rimligen veta vilka andra butiker som också säljer gas. Så är det inte i Asien. Till slut får jag i alla fall tag på två behållare. En liten förhoppning har funnits att Olya ska komma till Laos och cykla eller resa med buss men hon är fortfarande trött efter vandringen i Himalaya och innan det 13 månader på cykeln. Vi beslutar att träffas i Indien istället där hon är på sol och badsemester i Goa. Först måste jag bara förlänga mitt thailändska visum samt fixa visum till Indien.

Förlänga visum till Thailand gör man smidigast genom en så kallad visa run. För det måste jag lämna landet och då ligger Kambodja bäst till. Minibuss 5 timmar till den beryktade gränsövergången Aranya Prathet – Poipet. Huliganerna finns i huvudsak på den kambodjanska sidan. Jag sov onödigt länge på morgonen och det har blivit lite ont om tid. Jag stämplar först ut ur Thailand. Tror sedan att jag är smart och går aldrig in i Kambodja utan köar direkt för ett nytt visum till Thailand men det funkar inte. Jag måste gå in i Kambodja först och nu börjar jag bli lite stressad.

Fyller i en blankett för visum till Kambodja. Poliserna kör samma trick som sist. Precis när jag ska betala blir jag omringad av 5 snutar som stressar mig och försöker krydda priset lite. Jag säger att jag betalar 20 US Dollar och inte en spänn till. Med risk för strul såklart. Jag är enda kunden i rummet och det blir aldrig någon större prestigeförlust för dem så jag får några leenden och en klapp på axeln istället. Ny kö för att stämpla in i Kambodja. Lämnar fingeravtryck. Blir överfallen av maffian i Poipet men jag ska tillbaka till Thailand och de låter mig vara. Går över gatan och köar för att stämpla ut ur Kambodja. Springer tillbaka till Thailand. Det är en kvart kvar tills sista bussen går och det är kö. Det funkar dock fort och jag får 15 nya dagar samt hinner med bussen som dessutom går senare än jag fått information om. Minibuss 5 timmar till Bangkok.

Dagen efter är det dags för visum till Indien. Blankett kan bara fyllas i på nätet och hela proceduren är omfattande. När jag efter några timmar tagit mig igenom allt är besöket på företaget som handhar ansökningarna smidigt. Om jag beviljas visum blir det klart om 8-12 dagar. I värsta fall dagen innan mitt nya visum till Thailand går ut. Slå ihjäl tid i Bangkok är inte svårt. Jag trivs i staden men någon direkt sightseeing blir det inte då jag sett alla sevärdheter minst tre gånger sedan tidigare. Jag gör flera fotorundor längs floden Chao Phraya men resultatet blir rätt magert och det beror nog varken på Bangkok eller kameran. Jag försöker återigen gå på nya James Bond filmen men den går inte längre. Mycket surt och märkligt. I Bangkok bor det 14,5 miljoner folk.

Jag har blivit lovad ett mejl när visumet är klart men något sådant dyker inte upp. Jag har också via mejl fått en länk där jag ska kunna följa visumprocessen men den funkar inte heller. Efter 9 dagar hittar jag på indiska ambassadens hemsida en annan länk som fungerar och där står det att mitt visum är klart. Hämtar ut det och ser att jag fått 6 månader. Köper flygbiljett till Indien samma kväll. Meddelar Olya att jag kommer imorgon och precis innan jag åker till flygplatsen kommer mejlet att visumet nu är klart.

Skytrain gånger två till flygplatsen. När jag checkar in säger de att stora ryggsäcken skickas direkt till Goa men att jag måste peka ut den i Mumbai vid flygbytet. Flyg 4 timmar till Mumbai i Indien. Perfekt plats med stort benutrymme bakom en vägg och själv på tre säten. Tyvärr strular det med några indier som håller på och drygar sig tills de inser att jag inte tänker byta bort min plats. Hänger på flygplatsen i 6 timmar under natten. Finns inga bankomater och inget växlingskontor men det går att köpa mat för US Dollar. Någon procedur med väskan inträffar inte. Flyg en timma till Goa. Väntar på Olya i 6 timmar utanför flygplatsen då man inte får vara inne utan en avgångsbiljett. Vädret är behagliga 22 grader på förmiddagen. Ser ett stridsflygplan flyga i 30 km/h 50 meter över landningsbanan vilket ser mäktigt ut. Olya kommer med första buss från Gokarna. Taxi en timma till Palolem Beach i södra Goa.

Goa är ingen stad utan en delstat. Den minsta i Indien och lite större än Gotland. Befolkning 1,5 miljoner. Geografiskt mitt på den indiska västkusten med hundratals stränder från norr till söder. Palolem Beach ska vara en av de vackraste och vackert är det. En kilometer lång och bred sandstrand som kantas av gröna palmer. Boendealternativen är enkla och inte riktigt prisvärda. Det som finns är så kallade Coco Huts. Enkla bungalows som byggs upp inför varje ny säsong och plockas ner i bitar när turisterna byts ut mot monsunregn i juni till oktober. Bo enkelt funkar men alla bungalows ligger precis inpå varandra med bara någon meters mellanrum och det är inte mysigt. Dessutom är det mycket folk. När Olya var här för fyra år sedan var det tyst, billigt och rena paradiset. Nu har det förändrats.

Maten är en hit. Mängder av fräscha grönsaker, ris, massala och nygräddat bröd smakar fantastiskt. Baksidan av restaurangupplevelsen är rökandet. Jag har aldrig sett folk röka så enormt mycket. Här tar man inte bara ett bloss på maten. Här sitter man i strandrestaurangen och kikar på havet och röker oavbrutet. Det luktar ruskigt illa. Ljudnivån är inte heller så trevlig. Många restauranger och barer spelar hög musik. Indierna skriker när de badar och varje natt brakar flera fyrverkerier igång trots att sovklockan ringt för länge sedan. Detta verkar också vara orsaken till att det numera inte kommer några apor, kobror eller tigrar till byn som det gjorde förut. Vilket jag visserligen är glad över.

En dag åker vi till flygplatsen och möter några av Olyas vänner från Kazakstan. Hon har förvarnat att de ibland kan vara lite tankspridda. Men fyradagarsresan har gått bra trots ett obehagligt nattligt besök på Grand Bazaar i Delhi för att fixa boende och det enda de har glömt är kreditkorten. Vi inleder med sol och bad på Palolem. Går dagspromenader till närliggande stränder och byar. Kikar på kricketspelande indier och njuter av fina solnedgångar. Efter några dagar tar vi taxi till Gokarna två timmar söder om Goa. Vägen dit är trevlig med palmer, skog och ett smått kuperat landskap.

Gokarna med 26,000 folk är en helt annan typ av badort och antagligen en av de mysigaste i Indien. Flera kilometer lång och bred fin sandstrand med få turister. Boendet är i första hand i enkla betonghus på någons gård. Det är inte alls samma stuk med restauranger, barer, butiker, taxis och fixare som i Goa utan en liten pilgrimsby där livet sakta lunkar fram. De turister som kommer stannar ofta i flera månader. Det är ett trevligt hak och det är framförallt billigt. Många dubbelrum kostar 12 kronor natten. Äter man på stans fantastiska vegetariska turistrestaurang kostar maträtterna under 10 kronor. Äter man på lokala krypin betalar man två tre kronor per måltid. Här går turisterna runt på en årskostnad av 10,000 kronor och det finns de som lever ännu billigare. En del tältar gratis. Är man riktigt snål så bjuder det lokala templet på lunch varje dag. Vatten hämtar man från en källa vid strandens ena ände.

Baksidan är att det är väldigt skräpigt. Det här med sophantering har inte riktigt kommit igång i Indien. Bredvid vägar och i floden ser det ut som och luktar soptipp. Hundar och kor står i röran och letar mat. Vi ser till och med ett skelett av ett människohuvud i floden. Ryktet säger att det legat där i två månader. När vi kommer ner till stranden varje förmiddag ligger högar kvar från indiernas morgontoalett. Det är männen som inleder dagarna med att gå ner till beachen och sätta sig på led och bajsa för att sedan hoppa i havet och tvätta sig. De högar som vågorna inte fångar upp ligger sedan kvar tills det blir högvatten. Behöver jag säga att jag inte badar.

Stranden är däremot inte skräpig och området är otroligt vackert. I strandens södra ände finns ett litet berg med några grottor och från toppen är det fantastiska vyer över stranden och det palmtäckta landskapet. Det finns också fler trevliga stränder längs kusten som vi besöker till fots. En dag får vi besök av en stor grå orm i vår sandiga trädgård. Jag är inte på plats men den ringlar sig snabbt mot tjejerna som springer in på rummet och gömmer sig medan vår granne kastar sand på ormen så att den byter riktning och försvinner. Några indier kommer springande och säger att det är en Svart mamba. En av världens giftigaste ormar. Efter lite googlande läser jag att den Svarta mamban bara finns i Afrika och sist jag kollade låg Indien i Asien.

Efter en vecka i Gokarna åker vi taxi tillbaka till Palolem. Badar i ytterligare några dagar. Olyas kompisar shoppar järnet längs Palolems enda gata som är full av krimskrams. Efter två veckors bad åker de hem. Deras väskor är nu så tunga att vi knappt orkar bära dem till taxin trots att Olya och jag hjälper till. Allt går dock bra det enda de glömmer är ett par skor. Olya och jag tar en autorikshaw till nästa beach, Agonda, 10 km norrut. Här är det få turister och tyst. Vi hittar en enkel men helt okej Coco Huts i första raden bara 30 meter från havet. Vi kan tyvärr bara stanna i två nätter sedan är det fullbokat. Vi packar för en rundresa i Goa och planerar att komma tillbaka i nästa vecka istället.

//Magnus Hedström

2013-01-31. Panaji, Indien.

Dag 969-993. 27 november 2012 -. Syabrubesi – Kathmandu – Bangkok – Trang –  Ko Ngai – Ko Muk – Krabi – Ko Ngai – Ko Samui – Bangkok.
Bussresan från Syabrubesi i Langtang till Kathmandu är ökänd. Den börjar dock bra då jag har platsbiljett längst fram bredvid chauffören. Det jag däremot inte väntat mig är att sätet fram är tänkt för två personer och när jag satt mig finns det ingen plats kvar. Vilket någon som aldrig ger sig till känna också inser och antagligen väljer taket istället. Vägen är smal och i huvudsak serpentiner och går längs branta bergssidor. Vi passerar några jordskredsområden där den provisoriska vägen knappt är körbar. Vägen och turen är ändå okej om det inte vore för den stundtals alldeles för höga hastigheten. Chauffören kör normalt tills vi hamnar bakom en annan buss eller kommer in i en by. Då blir han helt galen och kör så fort det bara går tills vi passerat bussen eller byn.

Vi stannar i totalt 8 militärpoliskontroller och nepalesernas packning kontrolleras. En gång fastnar vi i 20 minuter då en lirare har ett stort djurkadaver i en påse. Ett befäl tillkallas, tar sig en titt och efter lite diskussion får vi åka vidare. Vi plockar upp resenärer i varje by och när bussen är proppfull klättrar folk upp på taket. Det är ingen barnlek att sitta där när chauffören kör som en idiot och det ständigt hänger trädgrenar och kablar över vägen som folk måste parera. Men taket är bra ifall vi skulle störta ner i någon ravin då det finns en liten chans att snabbt hoppa av. Resan till Kathmandu är 132 km och tar 8 timmar.

Jag sammanstrålar med Olya och vi spenderar några dagar i Kathmandu. Hon är på väg till Indien men nya visumregler gör att hon måste avboka sin flygbiljett till Delhi och förlänga visumet i Nepal. Fram till för två veckor sedan tog det fem dagar att få ett visum. Det nya är att det tar mycket längre tid nu. Vi tar adjö på obestämd tid. Jag åker taxi till flygplatsen och tar mig till avgångshallen. Det är lika rörigt som vanligt. Kabinpersonalen till flera flyg springer omkring och försöker hitta sina resenärer. Tavlan med vilken gate flygen går ifrån stämmer bara för vissa flyg. En dam med ett av världens mest menlösa yrken rabblar oavbrutet avgångsflyg i ett högtalarsystem som är så dåligt att man inte hör vad hon säger. Flyg tre timmar till Bangkok. Skytrain till city och nytt skytrain till Sukhumvit där jag checkar in på Federal Hotel sent på kvällen.

Under resan har jag agerat kurir. En kompis till Olya har en kompis i Phuket som i regn och mörker kraschat med motorcykel och hamnat på sjukhus. Hon är allvarligt skadad, gravid och utan pengar. Jag ska förmedla en bunt stålar till en kontakt i Bangkok. När jag ringer den tänkta kontakten är han upptagen men sänder en polare till mitt hotell. Under flygresan har jag blivit rolig i magen men avvaktar muggen tills pengarna är klara.

Den ryska killen kommer efter 45 minuter och jag överlämnar en bunt dollar men han snackar så förbannat mycket att jag nästan gör i brallorna. Jag förklarar att jag måste på toa och han säger att han kan vänta. Väl ute vill han hänga med mig till McDonald’s. Vi går i 15 minuter och han snackar konstant. Väl framme tycker han att maten är för dyr och säger att han ska äta på gatan istället. Skönt tänker jag. Men han sätter sig vid mitt bord ändå och fortsätter att snacka om sina resor i Laos och Kina under hela min burgare och pommes. Vi byter mejladresser och till slut går han, äntligen. Efter en minut kommer han tillbaka och undrar om vi ska äta frukost tillsammans imorgon. Nej det har jag absolut inte tid med svarar jag. Tala om översocial prick.

Nästa dag tar jag taxi en timma till Bangkoks södra busstation. Köper bussbiljett till Trang. Taxi en timma tillbaka till centrum. Försöker gå på nya James Bond filmen men tiderna passar icke. Några timmar senare taxi en timma till busstationen igen. Tolv timmar nattbuss till Trang i södra Thailand. Jag har biljett till 24 platsers VIP-buss även om det finns 36 platser i bussen. Mycket behaglig resa och jag sover gott. Försöker gå till Trang centrum men kan inte orientera mig. Åker motorcykeltaxi två gånger för att komma till rätt korsning där bussarna till piren avgår. Minibuss 45 min till en av Trangs pirer i Andamansjön. Vädret är fantastiskt och landskapet kalkstensklippor, palmer och stränder. Tyvärr är båttrafiken kartellstyrd med löjliga priser. Jag har dock tur och betalar en liten slant för att åka med en kille som har en tomkörning till ön Ko Ngai eller Ko Hai som den också kallas. Ungefär en timma från fastlandet.

Om tre dagar kommer några kompisar på besök och jag måste hitta boende åt oss. Ko Ngai är en liten ö med 1500 meter rak sandstrand i östläge. Norra delen har drabbats av erosion och är inte så lockande. Jag hittar dock vad vi letar efter i södra änden av stranden på Fantasy Resort och bokar in oss för en vecka. Bor kvar över natten i ett stort tält med riktig säng som jag hyr för 90 kronor. Nästa morgon har jag tänkt att åka båt till nästa ö i skärgården. Båten ska gå klockan 11 men när jag börjar undersöka vart den lägger till får jag besked att man måste boka plats dagen innan. Vilket ingen lyckades komma på att meddela mig när jag frågade om båten igår. Men jag har tur igen och lyckas förhandla fram en billig transport med ett gäng turister från Ko Lanta som är på snorkelutflykt. Att chartra en båt själv en timma kostar 7 gånger mer än det kostar att åka taxi en timma i Bangkok så det är inte aktuellt.

Trots att jag redan bokat boende undersöker jag utbudet på ön Ko Muk också. Hittar paradiset Sivalai Resort på en halvö med underbar vit sandstrand som knarrar under fötterna när man går. Fantastiskt läge och grymma bungalows men det kostar en del samt passar inte oss då vi behöver ett familjerum. Polarna börjar sin resa imorgon och jag får besked om snökaos i Sverige och inställda flyg på Arlanda. Sover kvar i enkel bungalow på Ko Muk. Nästa morgon båt en timma till fastlandet. Minibuss till Trang. Bil till busstationen. Buss två timmar till Krabi. Checkar in på Pak-Up Hostel som kanske är det bästa hostel jag någonsin bott på. Stora rejäla våningssängar som inte sitter ihop med varandra vilket gör att man inte stör sin kompis. Rent överallt och moderna badrum. Klockren wifi. Kostar 60 kr per natt.

Buss till Krabi flygplats 30 minuter. Micke, Pia, Filip, David, Per och Jessica anländer enligt plan. Per vandrade jag med i Nepal förra året. Övriga polare har jag inte sett på snart 3 år. Minibuss två timmar till Trangs pir och longtailbåt en timma till Ko Ngai och vårt boende. Vi bor bra på stor resort precis vid stranden. Vajande palmer, varmt klart vatten, pool, avslappnad stämning och perfekt väder. Polarna finner sig snabbt och intar varsin solstol mellan besöken i havet. Barnen Filip och David badar utan avbrott. Det finns inte så mycket annat att göra än att ta det lugnt vilket också varit vår tanke. Maten är över förväntan. Utsikten över skärgårdens kalkstenslandskap är bedårande. Det finns små partier med blekta koraller en bit ut som vi snorklar vid. Ser sjöstjärnor, en del fisk samt en skygg bläckfisk.

Två dagar hyr vi långtailbåt med chaufför. Longtailbåt är en stor eka med traktormotor utan någon som helst ljuddämpning. Namnet kommer från motorns propeller som sitter flera meter bakom båten på ett långt rör. Vi börjar med att snorkla vid en kalkstensklippa. Vattnet är kristallklart och vi ser färgglada fiskar, blekta koraller samt en frisk och färgsprakande korall. Nästa stopp är vid grottan Emerald Cave på Ko Muk. Killen vi hyr båten av sa att vi kanske blir själva i grottan om vi besöker den på förmiddagen. Själva är vi icke. Ett gäng stora turistbåtar har ankrat utanför grottan. Några militärklädda thailändare kör omkring i gummibåt och tar ut nationalparksavgift vilket mycket väl kan vara en blåsning.

Vi betalar i alla fall och simmar in. Grottan är 80 meter lång och efter några simtag är det kolsvart men vi har pannlampa och guide med oss. Det är massor av folk och ett enormt oväsen då asiaterna testar akustiken. Ingen av dem kan simma utan de har flytväst och håller i varandra i sjukt långa tåg likt ormar som vi måste undvika. Det hela känns som en parodi men simningen är spektakulär och på andra sidan finns en lagun med djungel och sandstrand som är sagolik. Vi åker till Ko Muk för lunch, promenerar över ön och badar vid öns populära strand Charlie Beach.

Två dagar senare åker vi longtailbåt en timma till ön Ko Kradan. Vi ankrar vid öns södra ände vid ett korallrev där vi badar från båten och snorklar. Det är fullt av färgglada fiskar och vi ser också två muränor. Vattnet är superklart och ön fantastisk med en lång sandstrand i östläge. Minimalt med turister. Det blir lågvatten på eftermiddagen och en stor härlig sandbank öppnar sig en bit ut. Innan vi kommer iväg hemåt så anfaller ett oväder som vår pilot försöker köra ifrån utan att lyckas. Hög sjö och regn på väg tillbaka och vi blir dyngsura men som tur är blir de mörkaste molnen med blixt och åska hängande över fastlandet.

Nästa destination är Ko Samui i Thailandbukten. Vi spanar in väderprognosen vilken säger svarta moln och ösregn varje dag. Vi funderar över alternativa planer men bestämmer oss för att åka ändå. Longtailbåt en timma till fastlandet. Duggregn. Minibuss fyra timmar till en pir utanför Surat Thani. Vädret är stundtals skyfall och himlen otäckt mörk. När vi ska gå på båten står regnet som spön i backen och vi blir genomvåta. Färja 90 minuter till Ko Samui. Taxi 45 minuter till stranden Hat Chaweng. Hittar mysigt boende på norra delen av stranden som också är den lugnare. Ko Samui är en relativt stor ö med några mil i diameter. Det finns stränder runt hela ön men Chaweng och Lamai i öst är de två populäraste. Själva stranden är bra men det är enormt exploaterat med hotell, restauranger och barer överallt så vi bänkar oss i huvudsak runt poolen.

Det är en grön vacker ö och det finns en del att se. Vi hyr minibuss med chaufför en dag för att åka ett varv eller 100 km på vägen runt ön. På minibussens fönster sitter en skylt som förbjuder oss att ha sex, kalasjnikovs eller ta med oxar i bussen. Vi inleder söderut till en fin utsiktspunkt med vy över några klippor och Chaweng Beach. Vid Lamai Beach besöker vi Grandfather and Grandmother Rocks som är några halvlustiga klippformationer. Gör en liten djungelpromenad och badar i de svalkande vattenfallen Na Muang 1 och 2. I anslutning till dessa ser vi elefanter som går omkring med turister på ryggen. Avslutar i norr vid stranden Hat Choeng Mon vilken ska vara öns vackraste. Fint är det men stämningen är sådär kanske beroende på att det i huvudsak är svindyra resorts med miljonärer som bor här.

Ko Samui är helt okej men inte lika bra som Ko Ngai. Vädret är märkligt nog super hela veckan och till tjejernas glädje finns det ett stort utbud av shopping. Två roliga veckor går fort. Polarna flyger hem till Sverige. Jag åker pickuptaxi en timma till Na Thorn. Färja 90 minuter till en pir utanför Surat Thani. Två killar beter sig konstigt och följer efter mig när jag ska gå av båten men jag skakar av mig dem. Vet inte vad de hade för planer. Buss en timma till Surat Thani. Köper tågbiljett. Ska åka buss till tågstationen men jag får inte gå på bussen med min ryggsäck trots att den är liten. Den ska ner i bagageutrymmet men det är inte aktuellt. Några thailändska tjejer erbjuder sig att dela taxi vilket passar bra. Pickuptaxi 40 minuter till tågstationen. Nattåg 12 timmar till Bangkok. När jag kommer ut på perrongen på morgonen klockan 08 spelar de en melodi för Kungen i högtalarna. Hundratals människor ställer sig i givakt i en minut. Tunnelbana till hotellet. Nu ska jag fixa till hojen sen blir det Laos. Tror jag.

//Magnus Hedström