2013-05-30. Kathmandu, Nepal.

Dag 1106-1118. 13 april 2013 -. Phole – Ghunsa – Pang Pema – Ghunsa.
Vandringsdag 13. Det är inte första gången jag har problem med ryggen. Den brukar låsa sig när det går lång tid utan träning och jag slarvar med stretching, väger 20 kg för mycket och sedan drar igång hård fysisk aktivitet. Som tur är steker solen så jag kan rulla ut tältgolvet på gräset och stretcha en timma i värmen. Det gör susen och vi bestämmer oss för att fortsätta. Det är bara 5 km till nästa by. Olya besöker ett kloster med guiden och jag befinner mig plötsligt själv i rhododendronskog bredvid en porlande bäck och med fina bergsvyer. En fantastisk frihetskänsla infinner sig vilken jag saknat då vi haft guiden i hasorna hela dagarna.

Efter en bit ansluter leden med floden Ghunsa Khola och nu börjar det bli ordentligt vackert med floden framför ett panorama av 6000-meters berg. Vi korsar floden och kommer fram till Ghunsa 3410 meter. Byn har vandringens bästa lodger men vi väljer ändå tält. Skönt väder hela dagen och vi njuter i och runt tältet. Det funkade bra med ryggen att gå men efter lite vila i tältet tar det en kvart att ta sig ut. Tid 2:30.

Dag 14-17. Ghunsa ligger i en dal och led-korsning och det är vandringens populäraste by. Det finns gott om lodger och vi ser flera grupper passera. Vi hade planerat två vilodagar här men stannar i fyra för att inte chansa med min rygg och hosta. Första dagen är vädret kanon men därefter regnar det en hel del samt snöar på nätterna.

Byn med ett femtiotal hus är vacker och består av kvadratformade gräsmattor och åkrar med staket samt stråk av sten-stigar. Jakar och getter håller gräsmattorna välansade. Kulturen är tibetansk och det är ofta trevligt men jag uppskattar inte att varje familj varje morgon eldar någon typ av granris för att producera så mycket rök som bara är möjligt. Det ska ge dem lycka tror jag det är tänkt. Ett svagt dimtäcke lägger sig över dalen vilket känns aningen onödigt. Dessutom är det förbud mot användning av ved i hela nationalparken men den regeln följs inte av någon. Vi blir serverade getkött två gånger och det smakar mumma.

Dag 18. Regn hela natten men enormt vackert med klarblå himmel och snötäckta berg när vi vaknar. Moln drar in tidigt och dominerar himlen när vi packat klart. Svagt uppför på dalens östra sida i icke blommande rhododendronskog. Det är grönt med mossa på mark och stenar. Leden växlar mellan att gå nere vid floden och en bit upp i den allt glesare skogen. Vi kommer ifatt bärarna som stannat i lä och fixat mat bredvid floden. Nu finns det inga byar med kök längre. Korsar Ghunsa Khola på risig träbro.

Går förbi en lodrät klippa när vi ser en sten i storlek liten teve komma flygande längs bergsväggen. Plötsligt träffar den en utstickande klippa och exploderar i hundra bitar. Vi börjar springa men stenarna landar i skogen 20 meter bort. Fortsatt uppför på bra led över gräs och skogspartier. Ser två skygga blodfasaner på marken. Det är kall vind, dimma och lite snö i luften. Passerar brant jordskredsområde och avslutar trötta nerför till Khambachen 4150 meter i sidodalen Nupchu Khola. Liten by med fem gårdar. Blött men bra tältplats. Tid 6:45.

Dag 19. Lätt snöfall under natten och plus 5 grader i tältet. Underbar morgon med snö på marken, jakar runt tältet och härliga vyer. Främst mot öst där vi ser Jannu 7710 meter bredvid två andra toppar på 6500 meter. Vi hade planerat vilodag i Khambachen men det behövs inte då vi stannade 5 nätter i Ghunsa och det bara är 200 höjdmeter till nästa läger. Klättrar upp en bit och skråar på Ghunsa Kholas norra sida. Vi är nu ovanför trädgränsen. Solen skiner på oss men moln täcker bergstopparna vilket pajar de antagligen superba vyerna. Dessutom är dalen inte speciellt vacker med mestadels sten och grus efter mängder av jordskred. Vi har planerat att övernatta i Ramtang 4350 meter som vi passerar efter 2 timmar men våra bärare syns inte till.

Vi fortsätter uppåt förbi stora jordskredsområden och någon lämplig tältplats går inte att finna. Inte heller våra bärare. Vid 4500 meter stannar Olya och jag medan guiden går själv vidare för att försöka hitta bärarna. Efter en bra stund kommer en av bärarna tillbaka med varm choklad till oss. Det är den enda av de tre som inte talar någon engelska alls och vi lyckas inte få reda på hur högt de stannat. Jag fortsätter själv och finner det tänkta lägret på 4600 meter. Jag säger att det är för högt och därmed olämpligt även om det är en fin plats. Vi vänder tillbaka ner till Ramtang 4350 meter vilket inte är någon by utan två mindre gräsytor med plats för ett fåtal tält. När bärarna kommer klagar de på tältplatsen och menar att det är långt att gå för att hämta vatten. Floden ligger 2 minuters promenad nedanför campen. Tid 5 tim.

Dag 20. Det är dimma och lätt snöfall på morgonen och vi avvaktar bättre väder. Det blir dock sämre med kraftigt snöfall. Som jag ser det är det inga problem att fortsätta högre upp men trist att inte se något. Guiden börjar snacka om att vi kanske borde gå ner och för att inte pressa de redan halvt ansträngda relationerna beslutar vi vilodag. Det är inte alls fel ur acklimatiseringshänsyn men från och med nu döper jag grabbarna till motståndsrörelsen. Vädret är grått och det snöar hela dagen. På eftermiddagen passerar några vandrare på väg både upp och ner. Ramtang är den trevligaste campingen hittills utan folk och hus. Trekkingen i Kanchenjunga är omtalad för att vara extremt avlägsen men det här är faktiskt första natten som vi inte tältar i någon by och lite fjällkänsla infinner sig.

Dag 21. Det fortsätter att snöa under natten och slutar med några centimeter nysnö. Tältet blir snötäckt som en igloo och inne är det behagliga 5 plusgrader. Morgonen är grå men solen pressar tillfälligt bort dimman och det blir riktigt vackert. Motståndsrörelsen snackar om att vinden är kall. Jag blir orolig att de vill avbryta så jag plockar genast fram min väderstation som visar att vinden är 0 meter per sekund och i byarna 1,4 m/s. Efter det snackas det inget mer om vinden. Precis som vi ska gå passerar 14 bärare men vi ser aldrig klienterna som de säger ska vara två stycken.

Vi går samma sträcka för tredje gången över nu hala stenpartier och vidare uppför på skrå i dimma. Det är kallt men när vi kommer upp i en stor bred dal blir det varmare. Olya är helt ur form så vi tar hennes packning och går före den sista biten längs en brant ravin där leden är kuperad och tidvis riktigt brant. Jag lämnar min packning i Lhonak 4790 meter för att gå och möta Olya men hon har gått på bra själv och kommer strax efter. Vi har egentligen stannat några hundra meter före Lhonak på en stor plan yta av grus och sten vilket är en gammal uttorkad sjö. Vi slår upp tältet och bygger en mur av sten som skydd för den hårda kalla vinden. Som vanligt blir vi serverade nudelsoppa på eftermiddagen men idag är den kryddad med fotogen. Jag blir inte överraskad då bäraren som burit köket idag fick se sin packning ramla ner från en sten som han lagt den på vid en paus. Vi får nudelsoppa med fotogen två gånger innan det blir bra. Kraftigt snöfall på kvällen. Tid 4 tim.

Dag 22. Hård vind, dimma och mer snö. Vi avvaktar vädret igen. Ser några blåfår inte långt ifrån tältet. Vid 10 blåser det mindre och solen tittar fram. Det blir ruskigt varmt i tältet. Dalen är nu vackert vit. Vi äter lunch och packar sedan ihop. Passerar några stugor i Lhonak efter 10 minuter. Leden går på en morän ovanför Kanchenjunga-glaciären som är enormt stor. Det är dimma men då och då spricker himlen upp en aning så att vi skymtar höga berg på andra sidan dalen. Om vädret varit bättre hade vyerna antagligen varit sanslösa. Glaciären krymper och moränen har rasat samman stundtals vilket skapat en del branta och svåra passager. Olya blir återigen enormt trött och orkar knappt gå. Vi låter motståndsrörelsen gå före och det tar inte lång tid innan de snabbt som attan slagit upp tältet trots att vi inte är framme i Pang Pema 5140 meter. Vi är på rätt höjd men det ska finnas minst en stuga som vi inte kan se på grund av dimman. Tid 5 tim.

Dag 23. Natten är stjärnklar och vi har minus 5 i tältet. Fantastiskt väder och tältplats. På andra sidan glaciären står Wedge Peak 6750 meter eller Chang Himal som berget också heter. Områdets kanske vackraste berg. Nedanför oss sträcker Kanchenjunga-glaciären ut sig i dalens riktning. Det ser ut att vara 2 km kvar till Pang Pema. Vi äter frukost och börjar gå tidigt utan ryggsäckar. Det är fortsatt kuperat på stundtals trasig morän på glaciärens norra sida. Vi går på ett tunt lager nysnö och upptäcker spår efter en snöleopard. Strax före Pang Pema ser vi världens tredje högsta berg Kanchenjunga 8586 meter. Det finns två risiga stugor i Pang Pema men ingen bemanning. Vi ser varken tält eller någon annan grupp. Olya har svag huvudvärk och väljer att vila en stund för att sedan gå tillbaka till tältet. Guiden och jag tar sikte på en kulle bakom stugorna. Det är brant och jobbig klättring utan led upp till en utsiktspunkt på 5400 meter.

Vädret är fortsatt bra och vyerna sanslösa. Det som är vackrast och dominerar landskapet är berget Kanchenjunga och glaciären med samma namn som gör en sväng i slutet av dalen för att klättra en bit upp på bergets norra sida samt Wedge Peak längre ner i dalen. Vi ser flera laviner på Kanchenjungas branta nordvägg. Jag njuter, fotar och filmar tills jag är nöjd. Sen går vi tillbaka till tälten och äter lunch. Vi hade planerat att stanna en natt till men packar ihop och går samma väg ner. Vädret är nu sämre med moln och kall vind. Jobbig vandring förbi samma trasiga partier av morän men lättare sista sträckan ner till Lhonak. Ser två stora grupper campa som har kommit upp hit idag. Korsar den uttorkade sjön. Vädret blir dimma och svinkall vind när vi vandrar genom en ravin till ett bredare parti dal där vi slår upp tälten på 4600 meter. Tid 4:15 och 5 tim.

Dag 24. Fin morgon med blå himmel. Trevligt landskap med bred dal och berget Merra Peak 6344 meter på andra sidan dalen. Vilket vi missade på vägen upp när det var moln och dimma. Fortsätter nerför på samma led som vi gick för några dagar sedan. Passerar stort jordskredsområde och ett högt vattenfall där det bildats penitentes nedanför fallet. Rastar i gamla lägret i Ramtang och stannar för lunch i Khambachen 4150 meter. Ser två helt nyfödda get-kalvar som försöker lära sig att gå och dricka mjölk från mamma. Mer skråvandring förbi jordskred innan vi når skogen. Jakar betar på gräsytor. Korsar floden på en nyligen reparerad bro. Passar på att fylla på vatten och upptäcker att jag precis fångat en liten fisk i vattenflaskan. Härlig skogsvandring med mycket mossa och fina blommor ner till Ghunsa 3410 meter. Vädret är bra länge men det slutar med moln, regn och riktigt trötta fötter. Tid 8 tim.

Dag 25. Vila i Ghunsa på samma lodge och camping som förra veckan. Det är varmt och fint väder. Vi tvättar kläder i floden, duschar varmt och slappar, läser bok. Vi får sällskap av en grupp japaner som anländer i helikopter. De ska också vandra upp till Kanchenjungas norra sida men skippar första delen av leden och acklimatiseringen. Själva ska vi försöka korsa tre bergspass för att ta oss till Kanchenjungas södra sida.

//Magnus Hedström

2013-05-14. Kathmandu, Nepal.

Dag 1067-1106. 5 mars 2013 -. Kathmandu-Dharan Bazaar-Basantpur-Phole.
Vi stannar i nästan en månad i Kathmandu innan vi beslutar oss för en fjällvandring i Kanchenjunga i nordöstra hörnet av Nepal. Det ligger en del taktik i det beslutet då det ryktas om mycket snö och kyla samt att vi inte vill göra någon annan trek först vilket antagligen skulle innebära att vi inte vill åka till Kanchenjunga över huvud taget. Området lockar främst för att jag inte har varit där tidigare men baksidorna är att man måste ha guide och eller bärare vilket dessutom är dyrt. I Kathmandu besöker vi som vanligt några av de stora sevärdheterna men i huvudsak så hänger vi på Internet, ser på film, äter gott och läser böcker. Bokhandlarna i Kathmandu håller världsklass och det finns även en del svenskt.

Vi träffar vår guide och två bärare på busstationen den 31 mars. Första dagens resa går till Dharan Bazaar 20 mil sydost. Fågelvägen. Resan börjar dock mot sydväst då vägarna i Nepal inte riktigt är som man kan önska. När vi lämnar Kathmandudalen blir det bergsväg med serpentiner och givetvis Pelle i botten. En tredjedel av bussens passagerare spyr frekvent både i påsar och ut genom fönstren. Likaså Olya. Jag får i uppgift att dra in henne när vi får möte så att hon inte träffas av någon backspegel i skallen. Längre söderut far vi mot öst och det blir skog och platt men skakig asfalt. Bussen går sönder två gånger men det finns mekaniker. Når Daran efter 13 timmar och övernattar där. Nästa morgon får vi besked om stor strejk och vi planerar att sova halva dagen men strejken avblåses och vips så sitter vi på en ny proppfull buss på kurviga vägar upp till bergsbyn Basantpur rakt norrut vilket tar 5 timmar. Efter lunch kan vi så äntligen börja vandra.

Vandringsdag 1. Basantpur ligger på 2200 meters höjd och byn är en några hundra meter lång gata kantad av enkla hus i två våningar samt skjul av plåt. Vi lämnar den bakom oss först på asfalt och sedan grusväg och väl upptrampade stigar i skog. Det är riktning nordost som gäller de första tre veckorna. Vyerna är nästan obefintliga då dalen vi har till höger om oss badar i smog. Det går uppför och är enormt jobbigt. Min kondition har rasat efter all sightseeing och strandhäng. Dessutom är det ont om syre och ryggsäcken väger 23 kg. Passerar ett stycke trevlig rhododendronskog innan vi når den lilla byn Door Pani eller Ghurbise 2780 meter. Exakt vilken by vi är i är svårt att fastställa. Det finns en lodge men kvaliteten är inte i närheten av de enkla men fungerande alternativen som finns i Everest och Annapurna. På gården utanför finns en mjuk gräsmatta som vi slår upp tältet på. Det ger klart bättre boende än lodgens kalla, mörka, rökiga och smutsiga rum. Tid 3 tim.

Dag 2. Det är 7 grader i tältet under natten och vi sover bra. Skönt väder på morgonen men det är fortsatt tät dimma eller smog i dalen. Lokalbefolkningen klipper några får med dåliga saxar och en stackare börjar blöda kraftigt i rumpan. Leden är grusväg. Först över ett litet pass och sedan längs en bred bergskam med stora vackra blommande rhododendronträd till byn Chauki 2680 meter. Vi väljer tält igen på bra gräs med vy över en ny stor disig dal med terrassodlingar. Härifrån ska man kunna se 8000-meters bergen Everest och Makalu men det funkar inte då sikten bara är ett par kilometer. Makalu som är närmast ligger 60 km bort. Barn kommer och kollar in både oss och tältet och några baby-getter tuggar på tältrepen. Vi vilar i tältet hela eftermiddagen. Färggrann solnedgång. Tid 3:15.

Dag 3. Väldigt fin morgon och vi skymtar Makalus vita topp svagt. Fortfarande dimma, rök eller smog i dalen. Grusvägen fortsätter på kammen Milke Danda med stora blommande rhododendronträd. Efter en timma stannar vi och äter lunch i en blåsig och dammig by mitt på kammen. Området är torrt men vi passerar några små sjöar innan vi avslutar dagen i den slitna byn Gupa Pokhari 2890 meter. Ny bra camping på gräs ovanför en dal som vi inte heller ser. Vi har än så länge inte mött några andra vandrare men då och då kommer det lokalbor längs leden. Guiden går hela tiden med oss medan våra två bärare pinar på långt före. Tid 5:45.

Dag 4. Fortsatt bra väder och luften lite klarare. Vi lämnar grusvägen och svänger också av kammen och skråar på bred stig högt över en torr men grönt vacker dal. Mer rhododendron. Kommer in i tät skog med olika sorters bladträd. Möter en liten grupp från Schweiz som har vandrat i två veckor utan att ha sett några vyer på grund av smogen. Leden viker nerför. Vi stannar på en gård och lånar köket för att laga lunch. Guiden och bärarna står för all matlagning. Finns det grönsaker att köpa längs leden så gör de det men vi har också egen mat som bärarna bär. Mer ner förbi terrasser med ris, vete eller bara torr jord. Kort parti bambuskog. Vi slår läger ovanför en lodge i Gurja 2000 meter och nu tältar även nepaleserna. De har varit lite oroliga att något ska hända oss när vi sover i tält och de i lodge och här ligger tältplatsen en bit från lodgen. Deras tält ser ut att vara från andra världskriget. Tid 7 tim.

Dag 5. Mer nerför genom trevligt grön skog. Passerar gårdar där det odlas olika grödor på terrasser längs bergets sluttning. Leden är nu stenstig. Det är fortsatt torrt och dalen vi är på väg ner i är som vanligt fylld av dis. Det blir varmare för varje höjdmeter vi droppar. På andra sidan dalen ligger Taplejung tusen meter högre upp och som man kan se i klart väder. Det är där vi har tänkt att avsluta vandringen. Leden fortsätter ner i dalens botten till den stora byn Dobhan 640 meter. Floderna Tamur Kosi och Maiwa Khola möts i Dobhan och vi tältar precis ovanför flodkorsningen och lite nedanför byn. Badar och tvättar oss i Tamur Kosi som är den renare men kallare av floderna. Får dal bhat med kyckling på kvällen och det smakar fantastiskt. Första gången vi äter kött på en vecka. Tid 6:45.

Dag 6. Vilodag. Riktigt bra camping på fin gräsmatta. Området är inhägnat och vi är de enda gästerna. Tvättar kläder i floden. Badar igen. Har tänkt att gå en promenad på byn för att fota men folk blir alldeles till sig när de ser oss så vi låter bli. Det har varit så sedan vandringsstarten men den här byn är vandringens största. Några barn letar sig ändå ner till campingen för att kolla in oss. Guiden lyckas fixa till en riktig köttbit med pommes som smakar kanon. Han säger också att de precis slagit ihjäl flera hundra kycklingar uppe i Taplejung på grund av nån smitta så nu blir det ingen mer fågel. Vädret är varmt och bra. Plågas en del av flugor som bits på ben och fötter så att det börjar blöda och klia rejält. Det har varit ett irritationsmoment i flera dagar men här på låg höjd är det som värst. Dessutom är det lite stressande att vi hittar flera fästingar i gräset runt tältet.

Dag 7. Leden fortsätter mot nordost längs Tamur Kosi:s östra sida. Först på grusväg och sedan bra stig. Dalen är stundtals bred med åkermark. Kor och träredskap används för att plöja marken. Kommer in i fin skog och leden går omväxlande upp och ner. Äter lunch i Thumma på mysig gård. Stigen blir smalare och går högt ovan floden. Naturen blir tropisk skog eller djungel och allt är jättegrönt. Får flera fina vyer ner över den krokiga floden men det är fortsatt dis och idag också moln. Slår upp tältet vid en lodge i Mitlung 880 meter. Perfekt plats långt ovan floden och ägaren har servicekänsla. Det fixas fram en vattenslang så att vi kan duscha. Ser en skogsbrand på andra sidan dalen där bergssidan är rejält brant. Det är lokalbefolkningen som eldar för att bättra på gräsväxten för boskapen. Eldandet lär ju vara en av orsakerna till smogen i dalarna. Tid 7:15.

Dag 8. Kort bit grusväg ner till floden och sedan brant uppför på smal stig. Terrassodlingar, härlig skog och bra stig till Sinwa. Lunchstopp. Mer fin skog utmed floden. Det är varmt och kuperat. Möter en nepalesisk ambulans. Det är en liten dam som är sjuk och tre killar har stuvat ner henne i en korg som de turas om att bära på ryggen. Passerar några gårdar, går en hängbro och kommer trötta fram till Chirwa 1190 meter. Rekar lodge i byn men kvaliteten är återigen värdelös och vi beslutar tält. Går vidare i fem minuter till byns fotbollsplan. Där finns varken lodge eller restaurang så nepaleserna plockar fram köket för första gången men det är trasigt så killarna gör upp eld och lagar mat över den istället. Tid 8:15.

Dag 9. Kuperad led i skog och förbi ett jordskred till Tapethok där vi visar vandrings-tillstånden i fjärde kontrollen hittills. Korsar Tamur Kosi på en lång hängbro till den västra sidan. Går på nylagd stenled uppför. Det går fort men är jobbigt för fötterna. Fortsatt vacker skog bredvid floden. Bärarna har som vanligt sprungit före och förberett lunch på en gård. Eftermiddagen bjuder på moln och aningen svalare väder. Terrasser med vete och lövskog till flodkorsningen Tamur Kosi och Ghunsa Khola. Vår led fortsätter på västra sidan i dalen Ghunsa Kola till några få gårdar i byn Sakathum 1640 meter. Ny fin tältplats med trevligt folk och de vanliga rutinerna drar igång. När vi kommer fram slår vi upp tältet och blir serverade nudelsoppa. Sen bad i floden som dock börjar bli i kallaste laget. Därefter vila. Vi äter middag 18:30 samtidigt som det blir mörkt. Tid 6:30.

Dag 10. Korsar floden på en hängbro. Smal dal, skog och stenled. Över floden igen på trasig träbro. Skråar högt ovan floden på brant bergssida innan leden letar sig ner till floden och det ständiga bruset. Det är grönt och vackert och mindre dimma än tidigare. Passerar en bro till. Smal passage med lodräta bergssidor i nivå med floden och vid ett ställe är leden uthuggen ur berget. Åter till nordvästra sidan. Lång brant stigning i ösregn. Tar skydd under ett skjul men gör det sista motlutet i regn till Amjilosa 2490 meter.

Guiden säger att vi inte kan tälta i det här vädret men det funkar såklart. Slår upp tältet snabbt och precis när vi är klara börjar det hagla centimeterstora bollar. Jag har tidigare sagt ifrån all form av hjälp med tält och packning men nu tycker nepaleserna att de måste hjälpa till i det usla vädret så de öppnar min vattentäta ryggsäck och drar ur systemkameran ur en vattentät påse. När jag väl ser det ber jag dem att för tusan inte röra någonting. Jag stoppar in packningen i absiden och försvinner in i tältet. Nepaleserna bor inomhus. Tid 7 tim.

Dag 11. Fantastiskt väder och första dagen med klar luft. Leden fortsätter uppför till en kam med härliga vyerna bakåt ner i dalen. Vi går längs branta bergssidor på bra led. Ser några berg med snö högre upp i dalen. Nerför 300 höjdmeter i rhododendronskog. Det är varmt. Lunchar på en gård då ett gäng barn som jobbar som bärare också stannar till för att äta. Tydligen så tjänar de 150 kronor om dagen vilket kan jämföras med 30 kronor som är normal dagslön i området. Lång sträcka kuperat genom skog med bambu och andra mosstäckta träd. Möter en grupp israeler utan guide. Ser några vattenfall. Skymtar ett högt berg uppe i dalen som kan vara Jannu 7710 meter men vi är inte säkra. Tuff klättring till Gyabla 2730 meter. Träffar en rysk grupp som bor på samma lodge men inte tältar. Nytt regn under kvällen. Tid 6:30.

Dag 12. Fin morgon men hög ljudnivå från den ryska gruppen. Lite ner genom bambuskog som övergår i rhododendronskog där grön mossa klänger runt träd och stenar. Går bredvid Ghunsa Khola som nu faller brant som en fors och vattnet är smaragdgrönt. Passerar flera jordskredsområden. Möter en till grupp israeler utan guide. Hur de tar sig förbi alla checkposts som finns vet jag inte. Reglerna säger att det är förbjudet att vandra här utan guide eller bärare. Lång backe upp till Phole 3210 meter.

Först kommer vi till 20 öde hus och undrar vad som står på men byn är tvådelad och högre upp är det aktivitet. Ser riktiga jakar och precis som på alla gårdar finns det både getter och höns som far omkring. Vackra omgivningar. Nu är bergen högre och mer dramatiska. Söder om oss ser vi två berg med höjd cirka 4500 meter och mitt i dalen mot norr stiger Nango Paungsa till 5140 meter. Känner mig vissen och vilar i tältet. Har dessutom fått samma typ av hosta som Olya drogs med första veckan. Tid 5:15.

Dag 13. En gemensam nämnare i byarna är toaletterna som genomgående varit obehagliga. Nu mår jag sådär och måste upp på natten. Besöket börjar alltid med att man slår skallen i den 160 cm höga dörrposten. Sen är rummet både litet och med halt golv så att man knappt törs röra sig. Asiatisk modell med hål i golvet. Toan i Phole håller dock aningen bättre standard än vanligt då det finns ett konstant vattenflöde så att man kan spola. Det har annars varit en bristvara. Golvet lutar så att man sitter i motlut och det ger mjölksyra i benen långt innan man är färdig.

Halvt svimfärdig avslutar jag sedan besöket med att återigen dunka skallen i dörrposten på vägen ut. När jag kommer tillbaka till tältet har jag blivit törstig som en kamel och tar fram vår termos men när jag ställer ner den i gräset ramlar den och bokstavligen exploderar i tusen bitar. Giuden köpte den i Dobhan men det funkar tydligen inte att ta med en vakuumtermos på hög höjd utan att göra hål i den. Superfin morgon men när vi packar så smäller det till i ryggen så att jag knappt kan röra mig. Feber, hosta och invalido.

//Magnus Hedström

2013-03-30. Kathmandu, Nepal.

Dag 1051-1066. 17 februari 2013 -. Palolem – Bengaluru – Hassan – Mysore – Bengaluru – Mumbai – Delhi – Kathmandu.
Väckarklockan ringer innan jag hunnit somna. Checkar ut och hoppar in vår förbokade taxi 01:00. Nittio minuter mörk ödslig resa med mycket hundar på gatorna genom Goa till flygplatsen. Flyg en timma och cirka 60 mil sydost till Bengaluru. Stad med 5,7 miljoner folk mitt i landet med skön torr luft 900 meter över havet. Äter frukost i ankomsthallen i väntan på soluppgången. Vill inte anlända till city i mörker. Det går flygbussar men vårt tänkta hotell ligger avsides så vi beslutar oss för taxi. Det är upplagd för strul så vi försöker med förbetald taxi eller bil med taximeter. Lyckas inte få någon klarhet i hur det fungerar då några taxikillar aggressivt pratar i mun på varandra i jakt på oss som kunder. Det är antagligen någon form av maffia. När vi väl beslutar oss för något så ändras priset innan vi ens hunnit lasta in vår packning i någon bil.

Till slut väljer vi en lugn man med bra pris. Att vi får ett bra pris framgår av att de andra taxikillarna blir förbannade och stämningen är obehaglig. Det är 40 km in till city men redan efter några hundra meter börjar chauffören tjata om att han vill ha mer betalt. Han menar att vi borde förstått att priset är för lågt. Jag svarar att vi betalar uppgjort pris och ingenting annat. Han blir arg och säger att han ska höra med vårt hotell vad en taxi normalt kostar från flygplatsen och det priset gäller. Jag ber honom glömma även det och nu är det enormt irriterat i bilen. Vi kommer till en betalstation och då vill han att vi betalar tullen några kronor. Det blir droppen och vi beslutar att kliva ur. Ryggsäckarna är dock inlåsta i bagageutrymmet.

Chauffören är inte helt med på noterna och några vakter vid betalstationen kommer fram och undrar vad som står på. Vår chaufför säger något till vakterna som sedan ber mig kliva in i bilen igen med motiveringen att man inte får kliva av här. Jag berättar vad som hänt och då blir det okej att kliva av här och nu. Chauffören ändrar taktik och säger att uppgjort pris gäller. Inga problem. Han föreslår också att han kan släppa av oss 50 meter längre fram bara jag hoppar in i bilen. Det är såklart en bombsäker lögn. Efter 5 minuter får vakterna honom att öppna bagageluckan och vi går utan att betala en spänn.

Vi ställer oss bredvid vägen för att diskutera ny plan och efter någon minut kommer en av de aggressivaste killarna från flygplatsen och undrar vad som hänt. Jag berättar och han svarar vad var det jag sa. Nu vill han köra oss för ett ännu bättre pris samtidigt som han har två polare i bilen. Det är såklart helt uteslutet att kliva in i den bilen. Vakterna vid betalstationen hjälper oss att komma på nästa flygbuss och vi landar mitt i city ändå. Letar upp ett hotell, checkar in och intar 8 timmars koma.

Några intressanta sevärdheter finns inte i Bengaluru. Vi promenerar runt i city vilket är en halvtrist historia. Buss 3 timmar till Hassan. Trevlig resa på fin motorväg halva sträckan och därefter sämre väg med mycket trafik och livsfarliga omkörningar. Ser flera just inträffade trafikolyckor men chauffören drar aldrig ner på tempot. Spontanletar hotell och hittar ett riktigt bra med snabb wifi och stans bästa restaurang i källaren. Hassan med 130,000 folk åker man till för att besöka de mindre orterna Belur och Halebid fyra mil bort där två av Indiens finaste tempel finns. Vi klämmer in oss i en proppfull lokalbuss till Belur och landar utanför det 900 år gamla hinduiska Channakeshava Temple. Ett litet område med flera tempel varav den stora huvudbyggnaden av sten är imponerande med mängder av detaljrika stenristningar längs fasaderna. Det tog 100 år för Hoysaladynastin att bygga templet.

Autorikshaw till Halebid och Hoysaleswara Temple tar en halvtimma. Också ett fint tempel i samma tidsanda men betydligt mindre. Dock än mer imponerande stenristningar om hur livet var förr och lite andra fantasifulla påhitt. Åter till Hassan. Nästa morgon läser vi i lokaltidningen om en skolpojke som försökt hoppa av en buss i farten men hamnat under ett däck och dött. Vilket retat upp en folkmassa så pass mycket att de eldat upp 3 andra bussar. Vi läser också att det är transportstrejk så vi fastnar i Hassan längre än planerat men det är helt okej. Nästa morgon läser vi i lokaltidningen att någon blivit ihjälslagen under strejken men det var en bit utanför stan. Här var strejken lugnare och endast några bildäck gick upp i rök. Buss 3 timmar till Mysore. Vi anländer tidigt men resten av dagen går åt till att hitta ett vettigt hotell med Internet. Det slutar dyrt och vi kan bara stanna i två nätter sedan är hotellet fullbokat.

Mysore med 800,000 folk ska vara en av Indiens coolaste städer. Antik stad med många äldre byggnader och några riktigt feta sevärdheter. Vi börjar med att försöka ta oss till Somnathpur och Keshava Temple 33 km bort vilket låter enklare än det är. Här kör taximaffian med tricket att först åka och tanka. Så långt inget konstigt för att vara i Asien. Därefter säger chauffören att han inte har några pengar att betala bensinen för och begär förskott på resans pris. Vi råkar ut för samma tricks två gånger men andra gången hittar chauffören plötsligt lite pengar i bilen. Somnathpur är det tredje hindutemplet med arkitektur från Hoysala som vi besöker. Ser ut som en mindre kopia av Channakeshava men med mäktigare inristningar och det är enormt vackert.

Mysore är på många sätt trevligt men det är också en otäck ljudnivå längs gatorna. Byns bästa sevärdhet är Maharaja’s Palace eller Mysore Palace som det också kallas. Ett imponerande kungapalats som vi besöker flera gånger. Innanför grindarna är det välansad trädgård, tyst och gratis. Byggnaden är enorm och består av flera torn och andra detaljer i genomtänkta nyanser. Palatset är kanske mest känt för sin dekoration av 100,000 lampor som tänds en stund varje kväll. Imponerande vackert. Vi tar oss också en titt på St Philomena’s Cathedral, järnvägsstationen, en moske, ett klocktorn samt Mysore’s andra stora dragplåster, Devaraja Market. En livlig marknad med i första hand frukt, grönsaker, blommor och kryddor. Intressant men ungefär samma stuk som vi såg flera gånger i Mekongdeltat i Vietnam. Stadens omtalade museer lämnar vi osedda.

Buss 4 timmar till Bengaluru. Hotellet vi bodde på tidigare är fullbokat och det blir en svettig kväll för att hitta ett alternativ. Nästa kväll har vi tågbiljetter till Mumbai. När vi köpte biljetter för några veckor sedan blev vi lovade en sovkupe i första klass för två personer men just den detaljen visar sig inte stämma. Vi har platser i en 4-bädds hytt men har tur och får aldrig några medpassagerare. Resan till Mumbai tar 24 timmar. Tåg är kul men ett dygn är lite kort för att man ska hinna få den rätta känslan. Dessutom är vårt fönster så skitigt att vi knappt ser ut och det förtar en hel del. Smutsen sitter mellan glasen och är inget vi kan göra något åt. Under hela resan försöker folk ständigt ta sig in i vår hytt men vi har dörren låst. Det är i första hand försäljare som letar kunder. Landskapet är torrt och kalt med gult gräs och enstaka träd.

Mumbai med upp till 20 miljoner folk lite beroende på hur man räknar är Indiens största stad. De bytte bort det tidigare namnet Bombay 1996 lite olyckligt på ett så bra namn. Det börjar bra med struktur på taxiresorna och taximeter som används i varje bil. Små gul-svarta taxi som också ger byn en del av sin charm. I Mumbai har Indiens kvalitet samlats och det har också drivit upp priserna. Det är hemskt dyrt och det blir återigen en komplicerad start att hitta boende. Det här är ett helt annat Indien än vad vi sett tidigare. I alla fall om man håller sig till turiststråken och affärsdistrikten. Gatorna kantas av stora gamla byggnader med spektakulär arkitektur och blandas på sina håll av mer moderna saker. Här finns också Asiens största slumområde Dharavi där en miljon folk trängs på 1,75 km² yta. Elva miljoner av Mumbais invånare bor i slumkvarter och det var här filmen Slumdog Millionaire spelades in.

Staden har en brokig historia med flera otäcka terrordåd bland annat attacken mot Taj Mahal Palace 2008. Numera är säkerheten hög med pansarbilar vid några av stadens viktigaste platser. Taj Mahal Palace är ett fantastiskt hotell med havsvy men rummen kostar från några tusen kronor natten och vi nöjer oss med att se det från utsidan. Mäktigaste sevärdhet är Chhatrapati Shivaji Terminus eller Victoria Train Station som är en enormt vacker och gigantisk byggnad från 1887. Crawford Market är kul. Haji Ali’s Mosque ute i vattnet är sådär. Gateway of India i hamnen är ett mäktigt monument och liknar triumfbågen. Starbucks håller världsklass. Mahalaxmi Dhobi Ghat är en 140 år gammal manuell tvättmaskin med 1026 fack där folk står och stampar kläderna rena. Mumbai är bra.

Flyg till Delhi tar 2 timmar. Vi ska egentligen bara byta flyg men har några timmar att slå ihjäl och en kompis som bor och jobbar i byn ställer upp med bil och chaufför. Tyvärr är han själv i Goa idag. Vi inleder med att besöka regeringsområdet som består av flera stora byggnader men det roligaste inslaget här är bilarna som maktens män kör. Det är en vit gammal sak som jag inte vet namnet på. Cool i vilket fall och inget gemene man kan köpa. Indian Gate ungefär som i Mumbai ligger på samma gata. Vi avslutar vid Delhi’s kvartersbomb Humayun’s Tomb. En fantastisk byggnad i röd sandsten och marmor från 1550. Den ser bra ut från alla vinklar och jag hade gärna stannat längre.

Återigen på flygplatsen försöker vi växla in våra kvarvarande indiska rupies. Jag har till och med tagit ut extra pengar för att kunna betala med US Dollar när vi ska köpa visum till Nepal. Men nu har någon kommit på att om man ska flyga till Nepal så får man inte växla pengar. Bara om man flyger någon annanstans. Vi kämpar in i det sista med att hitta någon som inte ska till Nepal och som kan växla åt oss men det går inte. Flyg lite drygt en timma till Kathmandu. Visumet löser sig smidigt ändå då det numera finns en bankomat på flygplatsen som fungerar samt även ett växlingskontor. Taximaffian lurar vi genom att gå 500 meter från flygplatsen och säga att vi bara har motsvarande 22 kronor som vi kan betala med och det funkar. Nu ska vi ta det lugnt i Kathmandu i några veckor och sedan en vacker dag blir det fjällvandring i Himalaya igen.

//Magnus Hedström