2013-06-30. Pakse, Laos.

Dag 1129-1165. 6 maj 2013 -. Taplejung – Shantanagar – Kathmandu – Bangkok.
Strejk i Nepal är vanligt. Vi höll knappt på att komma tillbaka från Annapurna efter en vandring 2011. Resan hit försenades lite på grund av en strejk som dock avblåstes. I Kathmandu råkar man ofta ut för någon strejkdag och under vandringen i Kanchenjunga har det ryktats om pågående strejker. Det är ingen stor överraskning att vi inte kan resa som planerat. Det är strejkdag 3 i östra Nepal. Om jag har förstått situationen rätt så är det politiker som utlyser dessa strejker för att sätta press i olika förhandlingar. Inga butiker får hålla öppet även om det tullas på det ibland. Inga fordon är tillåtna på vägarna och den biten verkar strängare. Strejkvakter vilka ofta är tonåringar ser till att strejkerna efterlevs.

Vi hänger på hotellet i Taplejung vilket ändå känns okej då ben och fötter är trötta. Ganska snabbt börjar det talas om att vi kanske kan resa på natten. Mycket riktigt det öppnas upp för resor mellan 18-06. Vi tar plats på bussen en dryg timma innan den ska avgå. Lite olyckligt så finns det ingen normalstor buss i byn så vi hamnar i en lokal variant. Platserna är minimala. När Olya har satt sig finns det nästan ingen plats kvar till mig och halva jag hänger ute i mittgången. Benen måste jag ha där i vilket fall för det finns inte en chans i världen att få plats med dem bakom stolen framför. Folk är oense om vilka som ska sitta på vilka platser och det tar över en timma att fylla en liten buss. Man undrar hur något kan fungera så fasligt illa men precis innan vi ska åka går nästan alla som stått i bussen av. De har bara hängt i en varm kaotisk buss i en timma för att ta adjö av sina kompisar.

Vi stannar och plockar upp folk hela tiden och snart är bussen proppfull igen. Vägen är bergig med serpentiner men chauffören kör vettigt. Sova går inte då jag hänger i tak-stången. Det är i dessa tillfällen man märker hur otroligt små nepaleserna är. Trots det obefintliga utrymmet sitter de som folk och sover. Jag antar att det är ris och grönsaker två gånger om dagen alla dar i veckan som sätter sina spår. Ordentligt trötta rullar vi efter 11 timmar in i Shantanagar på låglandet samtidigt som det ljusnar. Vi är fortfarande kvar i strejkområdet och får inte åka vidare. Tar in på hotell och sover i väntan på nya instruktioner. När vi vaknar gäller samma visa igen. Vi får resa på natten. Nu är det en riktig buss och vi sitter bra. Resan till Kathmandu tar ytterligare 14 timmar.

Väl i Kathmandu möts vi av beskedet från trekking-firman att de har räknat fel på priset och vill ha ytterligare 500 kr. De hade missat att räkna med lönen till guide och bärare för resdagarna. Nu var vi inte speciellt nöjda med servicen och att komma i efterhand och begära mer pengar när de själva gjort fel känns aningen amatörmässigt. Vilket jag förklarar och det accepteras utan större krångel. Medan vi är i Kathmandu brinner Pilgrims Book House, med 250,000 böcker och mängder av rariteter, ner. Stans största, bästa och mest klassiska bokaffär. Ett otroligt tråkigt inslag då det var ett ställe jag gärna både hängde och handlade vid. Branden började i en intilliggande bar och att den inte spreds mer är minst sagt otroligt. Byggnaderna i hela city är packade vägg mot vägg eller som högst med en meter mellan husen. Lite mer luftrum där vägarna går men inte längre än ett längdhopp till andra sidan gatan.

Flyg till Bangkok tar 4 timmar. Vi hade en plan att åka ner till Ko Samet för att bada i havet men när vi läser in oss på ön verkar boendet dyrt. Vi åker ingenstans utan hänger i huvudstaden i 12 dagar varav de sista på ett hotell med svalkande pool. Dessutom tajmar vi in vistelsen på det lite bättre hotellet så att jag kan följa avslutningen av Franska Öppna i tennis. Det är samma hotell som jag förvarat min cykel på och när jag plockar ut den får jag besked att hotellet ska stängas till årsskiftet. Lite synd när man hittat ett inte alltför dyrt ställe som fungerar. När jag reser tänker jag ofta om något jag behöver att det kan jag handla i Bangkok men när man väl är här finns sällan det man vill ha. Nu försöker jag hitta ett gråfilter till min kameralins och dammsuger marknaden utan framgång. Shopping blir det ändå i form av ett rejält myggnät av australisk kvalitet vilket lär behövas i Laos.

Dag 1166. 12 juni 2013. Bangkok – Ayutthaya.
Det är 306 dagar sedan vi anlände hit till Bangkok med cyklarna. Nu lämnar jag Federal Hotel på Soi 11 och följer Sukhumvit Road in till Siam, MBK och National Stadium där jag svänger norrut. Det är lätt att hitta då skytrain-spåret går 10 meter ovanför vägen. Det är mycket trafik men mellan morgonrusningen och eftermiddagskaoset är det relativt behagligt. Det är långa köer vid trafikljusen men dessa passerar jag och alla mc genom att kryssa fram mellan bilarna eller använda trottoaren. Passerar Victory Monument, Chatuchak Market och det blir skyltat väg 1 mot Ayutthaya. Stundtals 18 filer när vägen är i två våningar. Annars 12 men samma höga ljudnivå. Det är pyspunka på båda däcken och jag stannar och fyller på luft varje 5 km. Det tär på krafterna. Termometern visar 35-38 grader. Handlederna värker, rumpan smärtar och jag känner mig rejält trött av värmen.

Stannar och äter vid Seven Eleven några gånger. Ingen av mina två cykeldatorer fungerar. Funderar på att ta in på hotell om det är längre än 30 km kvar men så kommer första avståndsskylten som säger Ayutthaya 22 km. Samtidigt beslutar jag mig för att byta slang bak. Jag är dyblöt av svett, helt slut och däcket sitter som berg. Några killar ser att arbetet går lite trögt och vill hjälpa till men det har man ju lärt sig under resan att killar tror sig vara experter på både det ena med det tredje. Efter en timma är jag klar. Svänger in på väg 32 med mörka moln i hasorna. Stannar utanför Ayutthaya för att äta igen men magen protesterar. Sitter och vilar en stund när mörkret lägger sig och ett skyfall dundrar ner. Går en bit i regnet och kvicknar till så att jag kan ta mig sista biten till hotellet dit Olya anlänt för flera timmar sedan med buss. Höjdmeter 90.
Distans 83 km. Ack 20246 km.

Dag 1167-1171. Ayutthaya.
Ayutthaya var en sprudlande huvudstad i riket Siam mellan 1350 och 1767. Vid stadens största glansdagar fanns det 400 lysande tempel i omgivningarna. Kvar idag finns ett 20-tal tempelruiner varav dussinet är delvis renoverade. Jag har varit här förut men kommer inte ihåg att det var så här trevligt. De centrala delarna av byn på 140,000 folk är omgiven av tre floder som bildar en rektangel. Innanför den och strax utanför ligger stora grönområden med tempelruiner. Atmosfären är avslappnad och ljudnivån obefintlig i förhållande till Bangkok. Som vanligt gäller det att lista ut vad som är värt att se och regeln att prioritera kvalitet före kvantitet sviker inte.

Wat Phra Mahathat är områdets populäraste tempel. Höjdpunkten är ett huvud av Buddha i sandsten som sitter fastklämt i rötterna på ett bodhiträd. Templet byggdes 1374. Förutom det spektakulära huvudet finns det mängder av torn och buddha-figurer av sten i olika grad av förfall samt några stora restaurerade buddha-statyer. Wat Phra Si Sanphet också från 1300-talet var en gång i tiden Ayutthayas största tempel. Centralfigurerna här är tre stora stupa eller chedi på rad som är imponerande vackra. Wat Chai Wattanaram från 1630 blir nog ändå områdets vinnare. Kanske beroende på att vi ser det i kvällssol och att templet är det mest renoverade. Det är ett stentempel i Khmerstil som påminner om Angkor Wat i Kambodja även om storleken är en tiondel eller så.

Vi fastnar längre i Ayutthaya än planerat då Olya blir sjuk i örat. Orsaken är fyra dagars bad i poolen i Bangkok. Vi tar oss till sjukhuset men det är lördag och efter att ha köat till olika inrättningar får vi till slut besked att det inte finns någon doktor på plats på lördagar. Vi får en ny tid tills imorgon och kör återigen samma kö-procedurer som slutar i samma rum hos samma tjej med samma besked att doktorn inte jobbar på söndagar heller. Måndag förmiddag däremot så träffar vi rätt och det blir apotekets antagligen starkaste antibiotika, örondroppar och smärtstillande.
Distans 0 km.

Dag 1172. Ayutthaya – Saraburi.
Olya stannar i Ayutthaya i några dagar till. Jag väljer väg 309 tillbaka till väg 1. Det är långa köer till bensinmackarna men det bör rimligen inte vara brist på drivmedel snarare pumpar. Väg 1 drar mot nordost och det är mycket och tung trafik med otrevlig ljudnivå. Dessa stora trafikleder är ändå lätta att cykla på då det finns tre huvudfiler i vardera riktning samt två tvåfiliga påfartsvägar med vägren som jag kan hålla mig på. Ser risfält ibland. Det är varmt men moln. Bra vind. Kort regnskur. Hittar hotell snabbt i Saraburi. Duschar och handlar mat på Seven Eleven. Sätter upp mitt nya myggnät och börjar läsa Stefan Lindgrens bok om Lenin. Höjdmeter 70.
Distans 64 km. Ack 20310 km.

Dag 1173. Saraburi – Pak Chong.
Väg 1 fortsätter norrut till Chiang Rai. Jag väljer väg 2 mot nordost. Det är bra asfalt och går lätt. Ser en thailändsk långcyklist med minimal packning. Det blir kuperat med två långa backar som suger i benen men det är skönt nedför. Omgivningarna är gröna och jag skymtar mindre berg på håll. Folk gör tummen upp. Jag stannar för att fota en flock vita kor när ett däck exploderar på en passerande lastbil. Kossorna springer för livet men stannar efter en stund och stirrar på mig och undrar vad tusan jag håller på med. Kort regnskur som svalkar skönt. Svänger av mot Pak Chong och hittar hotell snabbt. Höjdmeter 350.
Distans 65 km. Ack 20375 km.

Dag 1174. Pak Chong – Nakhon Ratchasima.
Startar tidigt innan den värsta hettan slår till. Underbar morgon med sol, medvind, lite trafik, bra asfalt, kvittrande fåglar och gröna träd. Ser en enorm fyra meter lång överkörd orm på vägrenen. Kanske en pytonorm då de finns i Khao Yai nationalpark ett par mil söderut. Åter på väg 2 är det smått kuperat. Passerar massor av restauranger med fina vyer över en stor sjö. Flack eftermiddag med stark medvind. Mindre trafik och mer lysande gröna risfält ju längre bort från Bangkok jag kommer. Olya och jag har köpt telefoner så att vi kan kommunicera. Vi anländer Nakhon Ratchasima nästan samtidigt. Medan jag inväntar henne mitt i city kommer en thailändsk tjej fram och tror att jag behöver hjälp med att hitta ett hotell. Hennes engelska är helt under isen och det verkar också saknas några indianer i kanoten. Jag förklarar att jag har koll på boendet men hon envisas och föreslår ett hotell med det lite lustiga namnet ”Boom Boom Girl Seven Hundred”. Höjdmeter 230.
Distans 89 km. Ack 20464 km.

Dag 1175-1176. Nakhon Ratchasima.
Välbehövlig vila i Nakhon Ratchasima med 215,000 folk. Benen mår bra men inte rumpan. Byn hyser inga sevärdheter av rang men är ändå rätt trevlig. Folk är vänliga. Tempot är lugnt. Gatumarknader med i huvudsak ätbart kantar vägarna. Hotellet som någon samlare fyllt med småsaker är charmigt, bra och prisvärt.
Distans 0 km.

Dag 1177. Nakhon Ratchasima – Phimai.
Med wifi på rummet tar jag alltid en titt på google maps innan jag sticker vilket underlättar att snabbt hitta ut ur city. Fortsätter på väg 2 förbi några trafikljus. Stark medvind på bra väg och det går riktigt fort. Vädret är moln och naturen trista åkrar. En bil som kör om tvärnitar och svänger in precis framför mig mot en bensinmack men jag har nya bromsar och ser i tid vad idioten har för sig. Kunde ha slutat illa om jag reagerat sekunden senare. Cyklar väg 206 sista biten in till den lilla byn Phimai där också Olya dyker upp efter 10 minuter. Här ska vi besöka ett av Thailands bäst bevarade Khmertempel innan resan fortsätter mot södra Laos dit det är cirka en veckas cykling. Snittfart 23,8 km/h. Höjdmeter 40.
Distans 62 km. Ack 20526 km.

//Magnus Hedström

2013-06-16. Ayutthaya, Thailand.

Dag 1119-1128. 26 april 2013 -. Ghunsa-Tseram-Ramche-Tseram-Taplejung.
Vandringsdag 26. Vi lämnar Ghunsa 3410 meter i fint väder och börjar vandra uppför i riktning sydsydost. Efter en trevlig vy bakåt över byn kommer vi in i tät vackert blommande rhododendronskog med grön mossa på både träd och stenar. Luften är kall och jag hostar en del när jag går fort. Gruppen håller ihop och grabbarna fixar helt okej potatislunch vid 3900 meter. Strax efter får vi en överraskande vy över dalen Ghunsa Khola och Phole 3210 meter som vi passerade för två veckor sedan. Trädgränsen går vid 4000 meter. Landskapet blir sten med ett täcke blötsnö som gör det halt. Dimma väller in och raderar alla vyer. Passerar ett litet pass med böneflaggor strax före nattens läger vid Selele Camp 4200 meter. Lägret har ett mysigt läge bland bergskullar och består av några öde stenhus, en klar bäck samt en snötäckt yta för camping. Det finns en liten grön fläck där någon nyligen har tältat som passar oss bra. Tid 5:30.

Dag 27. Regn, blixt och dunder under natten men fin morgon. På en sten sitter en fågel och pratar. En av vandringens vackraste dagar väntar men vädret ser inte speciellt lovande ut. Snöpuls uppför med hyggliga vyer en stund innan vi kommer in i tät dimma. En stor grupp kommer ifatt oss. Klienterna går med liten packning medan bärarna bär på enorma lass. Vi passerar passet Mirgin La 4645 meter tillsammans men ljudnivån från den andra gruppens bärare är obehaglig och några röker så vi stampar på gasen i botten.

Det är flera timmars jobbig vandring med 1,5 meter snö som vi då och då trampar igenom och sjunker ner till midjan. Når ett pass till och nu är vädret horisontellt snöfall, hård vind och åska. En bit ner hittar vi tak över huvudet under en klippvägg och pausar med nudelsoppa. Sent på eftermiddagen når vi dagens tredje pass Sinelapche La 4724 meter. Nu är vädret bättre och vi får 30 minuter mycket vacker vandring med sol, nysnö, mörka dalar och moln under oss samt spetsiga vita berg runt omkring. Brant nedför först på hal snö sedan barmark och vi fräser på ordentligt och hinner fram till nattens läger i Tseram 3870 meter precis innan det blir mörkt. Tid 8:30.

Dag 28. Trots det usla vädret igår har guiden och en av bärarna blivit snöblinda. De undrar om vi kan starta efter lunch vilket är helt okej med oss då vädret är perfekt och det bara är en kort bit att gå. Olya och jag gick med solglasögon men jag borde såklart haft koll på dem också. Det föll tyvärr i glömska efter förra veckans snövandring då alla tre hade solglasögon även om den ena bäraren hade klippt till ett par provisoriska från en Sprite-flaska. Det är normalt inte farligt att bli snöblind men för mycket av solens UV-strålar ger sår på hornhinnan och det är smärtsamt. Som plåster på såren fixar killarna jakstek till lunch och den smakar fantastiskt.

Vi befinner oss nu i dalen Simbuwa Khola på Kanchenjungas södra sida. Vi inleder med skogsvandring uppför och förbi ett jordskredsområde. Växtligheten minskar och det ser ut som lågfjälls-landskap med olika grönt i marknivå. Vi går på dalens nordvästra sida. Till höger om oss har vi Yalung Glacier och bakom den står några berg runt 5000 meter som vi inte ser topparna på då moln dragit in. Vinden är kall men vandringen lätt och sista biten är flack längs några små sjöar. Ramche 4620 meter är sista utposten på Kanchenjungas södra sida och består av en enda stenstuga. Vi kör den vanliga uppställningen då vi tältar och motståndsrörelsen sover i köket. Dessvärre har de under dagen lyckats spilla fotogen på Olyas lånemadrass som nu luktar äckelpäckel och den historien slutar med att jag får sova på marken. På kvällen kommer en stor flock blåfår ner till campen för att slicka salt från marken som vi faktiskt bidragit med i form av urin. Tid 3:30.

Dag 29. Guiden och jag startar tidigt och går utan packning vidare upp i dalen. Olya känner av höjden och vilar i tältet. Vädret är perfekt. Snart når vi 4740 meter och en utsiktspunkt med böneflaggor alldeles bredvid Yalung Glacier. Vi är osäkra på om det är ledens vändpunkt. Guiden har heller aldrig varit här förut. Så vi fortsätter 100 meter ner i glaciären och följer en stenig stig en kort stund innan vi inser att det är flera timmars vandring till bättre vyer. Går tillbaka upp till utsiktspunkten för att fota, vila och njuta. Vyerna är bra men inte i klass med Kanchenjungas norra sida. I glaciärens förlängning breder Kanchenjunga-massivet 8586 meter ut sig. Vi står cirka 15 km från massivets mäktiga och 3,5 km höga sydvägg. Återvänder till Ramche, vilar, äter och går samma väg som igår ner till Tseram 3870 meter. Moln igen och lite olyckligt går vi sträckan två gånger utan bra väder. Tid 4:15 och 2:30.

Dag 30. Det är nu sista veckans vandring. Packar ihop och följer dalen och floden Simbuwa Khola nerför mot sydväst. Rhododendron blommar och mossa lyser grön på mark, stenar och träd. Ser flera bäckar med glasklart vatten samt någon brant fors. Det är löjligt vackert och vandringens näst bästa dag. Lunchar i den lilla byn Torontan 2990 meter. Korsar floden och går serpentiner uppför. Möter en stor japansk grupp. Det blir dimma och kallt och benen känns möra. Når som högst 3550 meter vid ett enormt jordskredsområde som skymtar i dimman alldeles bredvid leden. Kommer fram till Lamite Bhanjyang 3410 meter som är ett hus med familj. Blött område och trist tältplats. Kraftigt regn på kvällen. Tid 8:30.

Dag 31. Regnet slutar på morgonen men dimman hänger kvar. Hala stentrappor med löv ner till 3000 meter. Därefter lera och ännu halare. Vi ramlar alla 3 men jag har inte samma fall-teknik som de andra som slirar till och hamnar på rumpan. Min instinkt gör att jag försöker hålla mig på benen så länge det går. Halkar till, snor runt med ryggsäcken och dansar baklänges några meter tills jag hamnar på sidan och rutschande samlar ihop till en gratis lerinpackning. Vädret blir bättre och varmare ju lägre vi kommer. Tvättar av oss i en bäck. Dalarna är nu gröna med tät växtlighet. Smått kuperat och smal stig in till byn Yamphudin 2200 meter. Enligt kartan och guideboken ligger Yamphudin 500 meter längre ner vid flodkorsningen Amji Khola och Kabeli Khola men guiden och by-folket hävdar att vi har kommit rätt. Det tror jag visserligen inte men vi beslutar att stanna ändå. Fin camping, bra vyer och mindre flygfän än längre ner. Tid 4:30.

Dag 32. Varmt och fint väder. Vi börjar uppför genande över flera gårdar på nästan obefintlig stig. Härliga vyer över dalar med skog och nere vid floden ser vi riktiga Yamphudin. Efter en varm klättring vänder stigen ner i en sidodal. I botten på dalen kommer vi till en bäck med vattenfall och jag dyker i för ett svalkande bad. Ser samtidigt en blodigel och det är bara början på de kommande timmarnas elände. Vacker vandring med terrassodlingar och vida vyer men fullt av blodiglar. Vi stannar varje minut och kontrollerar ben och kängor. Jag får totalt cirka 20 blodiglar på mig men lyckas sprätta bort alla innan de börjar suga blod. Olya får några stycken och guiden ingen alls vilket måste bero på något. Misstänker min inte helt luktfria fotsvett. Skråar högt upp på huvuddalens västra bergssida och vänder in och ut i flera mindre sidodalar. Slår läger i den utspridda byn Mamanke 1780 meter. Kvällsregn igen. Tid 6:30.

Dag 33. Fantastiskt väder. Leden går nedför förbi gårdar med terrassodlingar till en hängbro i dalens botten. Varmt uppför i skog. Sedan flack vandring på skrå med mäktiga vyer över långa bergssidor med gröna terrasser. Lunchar på en gammal gård och får en av de bättre dal bhat och nummer 30 i ordningen. Fortsatt lika vackert på eftermiddagen. Ser några vattenfall men marken är betydligt torrare än igår och det blir längre och längre mellan stoppen för att leta blodiglar. Guiden säger att här finns inga blodiglar alls, only a few.

En tjej med 10 barn passerar när vi sitter och mumsar på några kakor och hon ber ungarna en efter en att gå fram och snällt be om en varsin kaka. Några kex kan barnen dock glömma då vi redan betalat för dem två gånger. Det skulle ingå i priset men leveranserna fungerade bara i början därefter har vi köpt kex själva. Kex är hårdvaluta i bergen då det är flera dagars vandring mellan kioskerna. Vi passerar kullen Phungphung Danda och efter att ha vandrat söderut i några dagar svänger leden nu västerut. Går ner en bit och klättrar sedan till Khesewa 2100 meter. Luften är så pass klar att vi kan skymta toppen av Kanchenjunga cirka 50 km bort. Tid 8:30.

Dag 34. Sol och varmt men dis. Rundar en kulle och kommer efter en kvart fram till Sinchebu Bhanjyang en by av plåtskjul där vi äter nudlar till frukost. Mycket terrasser, stentrappor och lång väg ner till floden Phawa Khola 1430 meter där vi badar i väntan på dagens dal bhat. Moln men lång svettig stigning först i skog och sedan längs majs och vetefält genom två små byar. Dålig sten-stig och jobbigt för fötterna. Grusväg sista biten upp till Lali Kharka 2220 meter. Det är lördag och bröllop och ruskigt livat i byn. Musik spelas på en bedrövlig musikanläggning men det är nog det enda som finns. Med jämna mellanrum kryddas festligheterna med raketer och bomber. Fy tusan vilken camping. Tid 8:15.

Dag 35. Fest hela natten och bongotrummor från 05:30. Det är sista vandringsdagen. Skog och grusväg till passet Deurali 2700 meter. Sedan svagt nedför till Sukhetar 2420 meter och områdets flygplats. Vi korsar landningsbanan som är nyrenoverad med grus. Flygtrafiken här är minimal då flygplanet som skulle användas kraschade i Annapurna. Det tar två timmar att få dagens dal bhat på Everest View Hotel vilket gör att vi går i ösregn sista biten ner till den stora byn Taplejung 1820 meter. Vi väljer asfaltsvägen som är 8 km då vandringsleden blivit såphal lera. Efter 34 nätter i tält har vi bett om ett vettigt hotellrum med varm dusch. Guiden gör ett bra jobb och hittar byns bästa hotell. Något varmvatten finns det däremot inte i hela byn. Imorgon hade vi tänkt påbörja tvådagarsresan tillbaka till Kathmandu men det ser mörkt ut då det är stor strejk i området. Igen. Tid 7 tim.

//Magnus Hedström