2014-01-31. Westport, Nya Zeeland.

Dag 1355. 18 december 2013. Taumarunui – Whakapapa Village.
Vi lämnar Taumarunui på väg 4 söderut. Vädret är idel moln. Landskapet som vanligt gröna kullar med gräs och en del träd. Vägen är kuperad och de flesta backarna går uppför. När vi har klättrat i några timmar får vi vår första vy över Nordöns högsta berg vulkanen Mount Ruapehu 2797 meter i Tongariro nationalpark. Moln täcker bergets övre delar men på de lägre sluttningarna ser vi snö. Temperaturen sjunker för varje höjdmeter vi cyklar. I byn National Park svänger vi öst in på väg 47. Vi är nu 900 meter över havet och naturen är låga fjällväxter och barrträd. Sista 6 km på väg 48 är brant uppför till Whakapapa Village 1100 meter över havet och nu är luften riktigt sval. Campingen har stängt för dagen men vi har förbokat och hittar en orange kon med vårt namn på en liten plätt i en liten skogsdunge. Höjdmeter 1200.
Distans 55 km. Ack 25945 km.

Dag 1356. Whakapapa Village.
Vilodag i Whakapapa Village. I byn finns det knappt några bofasta över huvud taget utan det är en ren turistby med fokus på vandring och skidåkning. Slalombackarna och liftarna finns en bit upp på Ruapehu. Skidsäsongen på vintern är juni till augusti. Vädret är galet bra med knallblå himmel hela dagen. Vi hade hoppats på en fet vy från campingen men i dungen vi bor ser vi bara träd. Vi kollar in starten på morgondagens vandring och packar. Mat har vi haft med oss från Taumarunui då det inte finns någon mataffär i byn.
Distans 0 km.

Dag 1357. Whakapapa Village – Waihohonu.
Vandringsdag 1. Tongariro Northern Circuit är en av Nya Zeelands 9 Great Walks och det blir vår andra. Leden är 43 km och rundar vulkanen Mount Ngauruhoe. Vädret är återigen perfekt och jag är lite nervös för att moln ska dra in under dagen och spoliera fotograferingen men så blir det icke. Vandringen börjar österut några hundra meter från campingen och vi har snart både Ngauruhoe 2291 meter och Ruapehu 2797 meter i blickfånget. Ngauruhoe är en konformat vulkan i norr av sten och sand. Ruapehu i söder ser ut som ett vanligt berg och är till stora delar snötäckt. Det är dock en av världens mest aktiva vulkaner med senaste utbrott i september 2007.

Leden är otroligt bra med grusunderlag och breda spänger. Växtligheten är låga fjällväxter i många olika arter som jag inte kan namnen på. Efter en timma passerar vi det 20 meter höga Taranaki Falls. Vi har köpt med oss några matpajer och njuter av dem samt de fantastiskt vackra omgivningarna. Leden stiger svagt till ett sidospår upp till sjöarna Upper och Lower Tama Lakes som är resterna från två kratrar som exploderat en gång i tiden. Vyn från den övre sjön ner över Lower Tama Lake och Ruapehu är dagens bästa. Det är många vandrare på dagstur fram till sjöarna. Därefter blir vi nästan ensamma. Det fina vädret håller i sig hela dagen och eftermiddagen bjuder på fortsatt fina vyer, smalare stig och svagt nedför. Med trötta fötter anländer vi Waihohonu Hut på kvällen där vi slår upp tältet på en camping i skog och med en mysigt porlande back 10 meter bort. Distans 17 km. Tid 8 tim.

Dag 1358. Waihohonu – Oturere.
Dag 2. Dagen börjar med svettig backe upp och sedan ner igen i vacker skog. Därefter torrt kalt landskap och vandring på grus med den lilla växtlighet som finns utspridd i små öar på marken bara någon decimeter höga. Himlen är täckt av ett skikt dis och det är inte lika vackert som igår. Nu går vi norrut med Ngauruhoe väster om oss och Ruapehu bakåt i söder. Leden korsar flera små raviner och flodfåror men stiger hela vägen upp till Oturere Hut. Campingen är inte speciellt inbjudande på grus och sand och med en piskande vind. Vi säkrar tältet efter konstens alla regler och stänger igen men vinden är kraftig och sand letar sig in överallt. Några andra campare får nog och väljer att bo i stugan istället då den inte är fullbokad. Distans 8 km. Tid 5:15.

Dag 1359. Oturere – Emerald Lakes – Oturere.
Dag 3. Galen vind halva natten och vi har ett lager damm i hela tältet. Somnade inte förrän 03 och vaknar alldeles för sent. Vi har vilodag men vädret är klockrent och jag vill fotografera. Packar snabbt ihop och pyser iväg klockan 08 blankt. Går i full fart upp till ledens mest spektakulära område vid Emerald Lakes. Jag är framme 09 och då är hela himlen täckt av moln. Tala om fiasko. Vädret växlar dock en del och det funkar att plåta men det kunde varit bättre.

Nya Zeelands populäraste dagsvandring passerar sjöarna och det är löjligt mycket folk på leden. Sjöarna är små och smaragdgröna och ligger i hörnet av några enorma kratrar. Marken pyser och ryker och det luktar svavel. Jag går upp till ledens högsta punkt 1886 meter med vyer över Emerald Lakes åt det ena hållet och Mount Ngauruhoe åt det andra. När jag är på väg tillbaka till stugan hör jag en stor smäll och tänker bomb men jag ser inget konstigt. Även Olya vid tältet några kilometer bort hör smällen men vi får aldrig reda på vad det var. Distans 12 km. Tid 4:30.

Dag 1360. Oturere – Mangatepopo.
Dag 4. Går samma väg som igår 6 km nordväst upp till Emerald Lakes. Vad jag minns från samma vandring för 12 år sedan är ett rent månlandskap med sten och grus från stora lavaflöden på den här sträckan. Marken är fortfarande mest grus men med en hel del tuvor av alpflora i ankelnivå i en torr grön nyans. Sjöarna är lika vackra idag och marken färgrikt proppad med mineraler. Stigningen upp till högsta punkten är smal och blåsig. Det är mycket vackert med vyer norrut över Emerald Lakes, en jättekrater fylld med lavasten och den lite större sjön Blue Lake.

Vädret är moln men hög molnbas och bra sikt. Leden går nu mot sydväst och precis intill stigen öster om oss gapar Red Crater brant och dramatiskt mörk. Härifrån kan man bestiga Mount Tongariro 1967 meter men vad jag minns så är vyerna inte bättre där. Slirig brant stig nedför till foten av Mount Ngauruhoe och tvärs över South Crater. Lätt nerför på bred grusstig och spänger till Mangatepopo Hut över lavafält från några av Ngauruhoes utbrott från 1949 och 1954. Senast vulkanen exploderade var i november 2012. Distans 13 km. Tid 6:30.

Dag 1361. Mangatepopo – Whakapapa.
Dag 5. Trist väder med moln i knähöjd men vacker vandring bland två meter höga fjällväxter över flera uttorkade bäckar på smal stig. Den här sträckan är ledens minst populära. I bra väder är nog vyerna grymma men vi ser inga vulkaner idag. Avslutningen är en kort sträcka skog fram till Whakapapa Village. Det är julafton och nästan omöjligt att hitta något smaskigt att äta. Vi har i alla fall kvar lite makaroner och tonfisk. Köket på campingen är proppfullt med grupper som firar jul genom att äta och dricka stort. Typiskt. Distans 8 km. Tid 3:15.

Dag 1362. Whakapapa – Ohakune.
Vi är lite trötta efter vandringen men vill komma ner till varmare klimat och packar ihop våra prylar. Vädret är moln med lätt regn i luften och kallt. Nedför först i 6 km och sedan flackt tillbaka till National Park. Det är juldagen eller Boxing Day som det heter här och allt verkar stängt. Det är lite trafik och fortsatt nerför på väg 4 till skog, stora åkrar med gräs och högre temperaturer. Vi svänger in på väg 49, kommer fram till Ohakune och letar upp campingen som även den är stängd. En skylt upplyser att vi kan checka in själva och betala imorgon. Som tur är finns det en kinesisk mataffär i byn som är öppen. Höjdmeter 240.
Distans 54 km. Ack 25999 km.

Dag 1363-1364. Ohakune.
Det bor 1100 folk i Ohakune. Byn är halvdöd på sommaren eller om det beror på att det är jul nu. Men på vintern fylls den av skidentusiaster för åkning på Turoa Ski Area på Mount Ruapehus branter. En riktig mataffär öppnar och vi kan shoppa grillkött. Alla campingar har stora gasgrillar. Vädret är bra och det är härligt varmt. Veckans leende bjuder en cool mc-kille på då han först sakta glider in på området med en skinande fullpackad hoj och väljer campingens epicentrum att slå upp tältet på. Det är antagligen hans första tältnatt någonsin för han kryper omkring i skinnstället på knäna och drar i linor och tält i en timma innan han blir klar. Imorgon fortsätter vi söderut mot Wellington.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström

2014-01-28. Murchison, Nya Zeeland.

Dag 1347. 10 december 2013. Taumarunui – Cherry Grove – Ohinepane.
Whanganui River rinner från Mount Tongariro ner till Whanganui vid Tasmanhavet. Floden är 290 km lång och Nya Zeelands tredje längsta. Maorier har rest på floden i flera hundra år. Britterna upptäckte den på 1800-talet och strax därefter blev floden en stor turistattraktion med flodbåtar. Numera består trafiken av jetbåtar och paddlare. Vi har valt att paddla sträckan mellan Taumarunui och Pipiriki. Den biten kallas Whanganui River Journey och är en av Nya Zeelands 9 Great Walks.

Paddlingsdag 1. Vi har packat mat och utrustning för 8 dagar i vattentäta tunnor. Vi blir avsläppta tillsammans med kanoten i Cherry Groove utanför Taumarunui. Allvaret drar igång redan i första forsen. I vågorna är vattenlinjen olustigt nära kanten på båten. Några forsar längre ner kommer vi in på för grunt vatten och blir hängande på en sten tills vi lyckas gunga oss loss. Strax därefter i den bökiga passagen Herlihy’s Bluff träffar vi linjen perfekt och glider förbi utan strul. Ytterligare en bit nedströms i en större fors får vi in en våg i båten och vi är nog inte alltför långt ifrån att slå runt. Naturen är träd och gräsbeväxta kullar samma som vi sett längs vägarna. Djurlivet är fåglar, får och kor. Det är bra action hela första dagen med 49 forsar ner till Ohinepane där vi slår läger på första campingplatsen. Den har väganslutning och bland 4 andra campare hittar vi tre prickar från Fagersta. Distans 21 km. Tid 3:15.

Dag 1348. Ohinepane – Poukaria.
Dag 2. Floden är högre och snabbare än normalt på grund av en hel del regn den senaste veckan. Andra dagen innehåller ändå några längre lugnare partier där vi tvingas sköta farthållningen själva. Naturen är fortsatt gräskullar och skog. Efter två timmar stannar vi och fikar på en ö av sten mitt i floden och funderar hur vi ska tackla nästa passage. Till vänster är det mycket vatten och bra fart på forsen men med risk att fastna i ett fallet träd efter en sväng. Vi väljer alternativ två över en grund passage med mycket sten som vi skrapar i flera gånger men det går bra. Direkt efter hittar vi nästa camping i Poukaria. Träffar två nyzeeländska killar som har paus. De vandrar och paddlar hela landet från norr till söder under 4 månader och gör nu 50 km paddling per dag.

Eftermiddagens underhållning uppstår när det dyker upp ytterligare tre kanoter varav en uppsättning i panik paddlar in till strandkanten 75 meter före campen och sedan bär utrustning och kanot sista biten. De har dessutom kapsejsat under dagen vilket inte förvånar mig det minsta då min första tanke när jag såg dem var vad fan håller dom på med. Distans 14 km. Tid 3 tim.

Dag 1349. Poukaria – Maharanui.
Dag 3. Klockrent väder med sol från blå himmel. Vattennivån i floden sjunker för varje dag utan regn. Omgivningarna är nu vackert grön tät skog med flera meter höga trädormbunkar vilket ska vara den äldsta trädtypen som existerar. Nu är det färre forsar, mer paddling och motvind. Djurlivet är några gräsänder då och då. Vi ser knappt någon fisk alls vilket beror på ett vulkanutbrott år 1970 i Tongariro som förgiftade floden och tog kål på de flesta av djuren. Bland annat en 8 kg tung ål. Vi möter jetbåtar för första gången. För några tiotal år sedan hölls jetbåtsmaraton i floden och rekordet ner till Whanganui är 1 tim 59 min över 249 km. Vilket är galet snabbt med tanke på att floden svänger tvärt nästan hela tiden. Vi ser flera vattenfall under dagen och paddlar också in en bit på en biflod för att spana in övre och nedre Ohura Falls. Vi slår läger vid Maharanui där vi blir helt själva. Alla campingarna är obemannade men det finns gräsyta, vatten och toa. Distans 17 km. Tid 4 tim.

Dag 1350. Maharanui – Mangapapa.
Dag 4. Första dagen utan att vi ser någon bilväg vilket känns bra. Passerar en av tre stugor som många väljer att bo i. Molnig dag men andra halvan bjuder på den bästa naturen hittills. Branta mosstäckta bergssidor ner mot floden samt trädormbunkar och andra växter som får en att tänka på filmen Avatar. Fantastisk camping i Mangapapa en bit upp på några klippor i ytterkurvan på floden. Vi har badat varje dag och nu längre ner är vattnet riktigt skönt. Eftermiddagen och kvällen blir fin med värmande sol. Vi delar tältplatsen med ett tyskt par. Till middag brassar vi naturkokade kycklingnudlar med handskurna morötter och fällknivsskivad lök. Livet Deluxe. Distans 15 km. Tid 3 tim.

Dag 1351. Mangapapa – Ohauora.
Dag 5. Fin morgon men moln när vi börjar paddla klockan 12. Fortsatt fantastisk skog på båda sidorna av floden. Några få snabbare forspartier annars lugnt vatten och det känns nästan som motströms när vi har motvind. Det är lördag och vi ser cirka 50 andra paddlare. Övriga dagar har det bara varit ett par stycken.

Stannar och besöker Tamatea’s Cave men det finns ingenstans att fästa båten. Vi drar upp hela kanoten på land men underlaget är oroväckande brant sten så jag behåller flytvästen på utifall att. Det är ingen stor grotta och när vi nästan är klara med fotograferingen börjar det plötsligt att blåsa och det är precis då kanoten börjar kana sakta men säkert rakt ner och ut i vattnet. Det är inte mycket att välja mellan än att springa i full fart på de branta hällarna och kasta sig med magen före i vattnet och fånga in fanstyget innan det försvinner ner i nästa fors 75 meter bort. Lägret Ohauora dyker upp efter nästa kurva. Bra camping igen högt ovan floden i tät skog men med fina vyer över passerande paddlare. Distans 15 km. Tid 2:30.

Dag 1352. Ohauora – Mangawaiiti.
Dag 6. Kalasväder och fortsatt grym natur. Nu rinner floden i en canyon. Stannar vid andra stugan John Coull Hut för att köpa något smarrigt att äta men det finns ingen försäljning över huvud taget trots två stugvärdar. Mitt säte går sönder på ena sidan i en fors och jag ramlar nästan ur båten. Det går att laga hyfsat så att jag i alla fall kan halvsitta på ena sidan. Ny exotisk camping i Mangawaiiti 30 meter ovanför floden i tät djungel. Det är slitsamt att bära upp alla prylar och vi släpar även upp kanoten nästan hela vägen till lägret ifall det blir regn under natten då vattennivån kan stiga dramatiskt fort. Vi delar lägret med det tyska paret igen samt med 10 pungrävar. Arten är importerad från Europa och nyzeeländarna avskyr dem som pesten. Likaså tjejerna. Den tyska tjejen säger att hon blev anfallen av en söt rackare när hon skulle på muggen vilket några timmar senare leder till att jag måste sitta pungrävsvakt när Olya ska upp och pissa mitt i natten. Typiskt. Distans 22 km. Tid 4 tim.

Dag 1353. Mangawaiiti – Ngaporo.
Dag 7. Dagen börjar med 9 km paddling ner till Mangapurua där vi ankrar på land. Tre kilometer enkel vandring i mysig skog till Bridge to Nowhere. En 40 meter lång betongbro som byggdes 1936 men som aldrig fick någon väganslutning. Åter till båten och paddling i brant canyon 10 km till Tieke Kainga där den tredje stugan finns. Vi passar på att luncha då det finns dricksvatten som vi inte behöver koka. Lugn men mysig flod med en del färgglada gräsänder de sista 13 km till Ngaporo. Spännande passage precis före lägret med höga vågor och rejält studsande. Trevlig camping igen uppe på branta klippor med coola vyer ner över floden. Det är bara vi och det tyska paret samt ett par tusen sandflugor. Distans 32 km. Tid 7:30.

Dag 1354. Ngaporo – Pipiriki – Taumarunui.
Dag 8. Whanganui River är en grad 2 flod. Vilket betyder att det finns några forsar med svårighetsgrad 2 av 5. Ett par av dem är sparade till dagens avslutning. Om vi inte haft ett informationsblad om hur de ska paddlas hade det nog slutat upp och ner ibland. Före varje fors bildas alltid ett V av lugnare vatten där vi oftast siktar i botten av V. Dagens första problem är inte speciellt vilt men med en sten mitt i V eller fåran med mest vatten. Vi håller till vänster på ett grundare parti och skrapar i stenar men det funkar. Nästa fors är färdens största men vi träffar linjen perfekt genom en högersväng med vilt vatten. Om man skulle drutta i är floden oftast så grund att man kan ställa sig upp och börja samla ihop sina prylar.

Sista forsen precis före Pipiriki är över hundra meter lång och en skoj avslutning. Vi har då paddlat 145 km på 8 dagar i 249 olika forsar. Vår transport tillbaka till Taumarunui står och väntar och den resan tar 90 minuter. Nu ska vi cykla till Tongariro och sen vandra bland vulkanerna där i några dagar. Distans 9 km. Tid 1:15.

//Magnus Hedström