2014-03-13. Te Anau, Nya Zeeland.

Dag 1392. 24 januari 2014. Nelson – Richmond.
Taktiken är att börja lugnt. Att trampa en cykel med packning är inte samma sak som att trampa en cykel utan packning. Det tar ett tag att vänja knäna. Med 12 timmars tidsskillnad samt en maratonresa i kroppen spritter det inte heller i benen på några dagar. Pappas motivation är det däremot inget fel på. Vi följer den gamla järnvägslinjen som numera är cykelbana ut ur Nelson. Fångar upp den smala cykelbanan längs havet och utmed väg 6 mot Richmond. Vädret är strålande sol men hård vind träffar oss rakt i nyllet. Havet börjar en bra bit ut i Tasman Bay då det är lågvatten. Vi ankommer Richmond med 14,000 folk tidigt och hinner med en promenad för att lukta lite lätt på byns stadskärna. Höjdmeter 40.
Distans 13 km. Ack 26583 km.

Dag 1393. Richmond – Motupiko.
Vi fortsätter på väg 6 med riktning sydväst mot västkusten. Mycket fruktodlingar på väg ut ur Richmond och sedan mest skog. Vinden är nu borta men vid 25 km kommer dagens test. Fyra kilometer och 300 höjdmeter uppför. Det går bra ända tills vi börjar rulla utför. I god fart får jag en hastig punktering bak. När vi parkerat i vägkanten frågar pappa hur fort luften gick ur och precis då pyser det till på exakt samma sätt i framdäcket. Hittar inget hål fram men slangen bak har en 10 cm lång reva. Upptäcker dessutom att fälgen bak är sprucken nästan hela vägen runt. Hjulet har två väggar och det är den som slangen ligger mot som är trasig. Den andra som ekrarna försvinner in i ser fortfarande ny ut. Det var ju inte länge sedan jag köpte ett nytt hjul i norra Thailand.

Förstärker fälgbandet med silvertejp hela vägen runt. Får en tredje punktering strax efter men det är återigen framhjulet som strular och det finns inget hål. Vi passerar Motupiko och checkar in på Quinney’s Bush Camp som är en annorlunda camping proppfull av aktiviteter för barn. Här finns vattenrutschbanor, skateboardpark, BMX-banor, gokart, badplats vid flod och en massa annat. Mejlar Olya som är kvar i Nelson och ber henne köpa några fler slangar och ta med till Murchison där vi ska ses om två dagar. Höjdmeter 510.
Distans 42 km. Ack 26625 km.

Dag 1394. Motupiko – Kawatiri.
Låga moln långt ner i dalarna och regn när vi börjar klättra uppför. Dagens stigning är 20 km lång men det är bara de sista 1,5 km som är brant. Direkt efter toppen som ligger 620 meter över havet får jag punktering på framdäcket. Vädret spricker samtidigt upp och vi passar på att brassa välkryddade nudlar vid sidan av vägen. Pappa har nog aldrig ätit så goda nudlar vilket till mesta delen antagligen beror på omständigheterna. Lätt utför till Kawatiri som är en gammal järnvägsstation i korsningen med väg 63. Den stängdes 1931 efter endast 5 år i tjänst. Förutom rester av perrongen finns det en gräsyta med gratis camping samt minst 10 miljarder sandflugor. Det är mygghatt på och in i tältet fortast möjligt. Dryga djur som surrar runt oss i flock och flyger in i tältet i mängder när vi ska in eller ut. Självmordssugare är dom också då det inte finns den minsta plan på att överleva. Man slår lätt ihjäl dem men då har deras bett oftast redan börjat klia. Höjdmeter 480.
Distans 34 km. Ack 26659 km.

Dag 1395. Kawatiri – Murchison.
Bästa naturen hittills efter Nelson. Stora dalar med gräs inbäddade av högre berg med skog. Fint väder men strul med bakhjulet igen. Får två punkteringar tidigt och lyckas inte laga utan att slangen läcker. Bestämmer mig för att cykla som en idiot i 1 km och sedan pumpa. Det funkar tills det är 15 km kvar. Då beslutar vi att pappa cyklar före till Olya som står och väntar i nästa stad. Jag gör en ny ansträngning att få ordning på slangen men det slutar med att jag återigen bara kan cykla i 1 km innan luften är borta. Vid 10 km kvar kommer Olya med nya slangar. Hon har träffat pappa och sedan liftat med en husbil och vill hjälpa till då rapporten löd att jag är okej men cykeln kaputt. Jag väljer dock att fortsätta med samma cykla pumpa-tema hela vägen in till campingen i Murchison. Väl i byn har jag ont i armen efter i runda tal 30 pumpningar på 38 km. Sluttid 7 tim 30 min. Höjdmeter 180.
Distans 38 km. Ack 26697 km.

Dag 1396. Murchison.
Vilodag i Murchison med 500 invånare. Byn är relativt sömnig men trevlig. Det som lockar är aktiviteter på flera närliggande floder. Pappa och jag anmäler oss till en forsränningstur på Buller River. Vi är 6 klienter och en guide samt en chaufför-fotograf som följer oss nedströms. Efter påklädning av våtdräkt och en flytväst som vi enligt nyzeeländsk lag inte får knäppa själva är det dags för floden. Vi börjar mjukt med lite träning i första forsen såsom paddla fram, bak och hålla i oss snabbt och utan att knocka någon annan med paddeln.

Vädret är perfekt och canyonen vi paddlar vacker. Det är flera skoj forsar men ändå en ganska kort paddelsträcka. Vi hoppar också ur gummibåten och åker med nedströms en bit samt hoppar från 8 meter höga klippor. Roligast är avslutningen som beroende på vattennivå kan vara farlig. Vi går i land före ett två meter kraftigt fall med rejält baksug. Guiden funderar ett tag över vägval innan vi får åka och det går sedan galant. Det är pappas första rafting någonsin och en riktigt skoj tur.
Distans 0 km.

Dag 1397. Murchison – Lyell.
Bra väder och trevlig cykling i tät skog på väg 6. Efter en stund följer vi Buller River längs samma sträcka som vi paddlade igår. Canyonen gör sig riktigt bra även från vägen. Vi korsar floden på en 20 meter hög bro som vi paddlade under igår. Samma bro som några nissar en gång i tiden hoppade ifrån varav en bröt benet enligt vår rafting-guide. Slår läger på en simpel camping i Lyell. En gammal guldgrävarstad som blommade som mest år 1862. Nu är det bara en obemannad camping som kostar 30 kronor skallen. Höjdmeter 290.
Distans 36 km. Ack 26733 km.

Dag 1398. Lyell – Westport.
Underbar cykling med små korta backar mestadels nedför på väg mot kusten. Det är fint väder och medvind. Vägen följer i huvudsak Buller River och vi passerar stora gräs-dalar omgivna av bergssidor med barrträd. Vid en passage är vägen uthuggen ur berget precis intill floden. Vi stannar vid ett stort cafe då pappa börjar bli lagom intresserad av en kaffe som jag aldrig har att bjuda på. Stängt. Lite senare har vi blivit enormt sugna på cola i värmen och stannar vid en äventyrsarrangör som har en dryckesmaskin som är tom. Det är inte första dagen det inte finns något alls att köpa längs vägen. Vi når staden Westport på västkusten och nu finns det utbud. Vi äter både mat och glass innan vi gör en attack på att hitta Olya. Innan butikerna stänger lyckas jag också beställa ett nytt bakhjul som bör anlända på lördag om två dagar. Höjdmeter 450.
Distans 68 km. Ack 26801 km.

Dag 1399. Westport.
Planerad vilodag i Westport med 3900 folk. Staden lockar få turister då den inte ligger längs huvudstråket på västkusten. Det ska dock finnas fantastisk natur norr om staden som vi tyvärr inte har tid att besöka. Skön camping utan sandflugor vilket visar sig bero på att sand och grusmark besprutas.
Distans 0 km.

Dag 1400. Westport – Punakaiki.
Cykeln är klar på morgonen och nu följer vi väg 6 söderut. Tuff start med motvind och branta backar. Vägen går till en början inåt land men vi skymtar ändå havet några gånger. Efter 25 km är vi vid kusten igen och likaså solen. Det är en fantastisk sträcka med tät djungelskog, höga bergsklippor och breda stränder. En vägskylt varnar för att pingviner kan korsa vägen. Vi gör två klättringar på 2-3 km med fantastiska vyer över kustremsan. Slår läger i Punakaiki dit Olya anlänt tidigare idag. Besöker Pancake Rocks i Punakaiki vilket är höga kalkstensklippor formade som pannkakor genom erosion. Bland klipporna finns det också flera blåshål där vattnet sprutar rejält när det är högvatten och stora vågor. Populär och cool sevärdhet. Höjdmeter 720.
Distans 58 km. Ack 26859 km.

Dag 1401. Punakaiki – Greymouth.
Vi besöker Pancake Rocks igen medan Olya väntar på bussen. Fortsatt kuperat och fin sträcka utmed kusten men sämre väder med moln och dis. Vänster om oss har vi stundtals höga branta kalkstensberg och en bit ut i havet bildar mindre kalkstensklippor små spetsiga öar. Stannar och svarar i telefonen flera gånger då jag tror att Olya ringer men det är nån jädrans fågel som låter som min mobilsignal. Äter på McDonald’s och handlar med oss mat ut till campingen som ligger några kilometer utanför city. Får nästan en hjärtattack när personalen försöker blåsa oss på priset tre gånger men när vi väl lyckas checka in är det en fantastisk tältplats precis intill havet och med en stor platt och grön gräsmatta. Höjdmeter 400.
Distans 50 km. Ack 26909 km.

Dag 1402. Greymouth.
Vilodag i Greymouth som är västkustens största stad med 10,000 folk. Här landar TranzAlpine efter passagen över Sydalperna från Christchurch och det ska vara en av världens vackraste tågresor. Den resan får vänta till en annan gång men både pappa och jag får oss en riktig omgång när vi badar i havet med hyfsat kraftiga vågor. Svalt bad och kul tills man får sig en åktur bland stenarna på botten. Imorgon fortsätter vi resan söderut mot Queenstown dit det är cirka 500 km.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström

2014-03-05. Te Anau, Nya Zeeland.

Dag 1376. 8 januari 2014. Motueka – Marahau – Te Pukatea Bay.
Vi åker buss 20 km från Motueka till Marahau och starten av Abel Tasman Coast Track i Abel Tasman nationalpark. Vår tredje Great Walk. Himlen täcks till hälften av moln när vi vandrar norrut längs Tasmanhavet i vacker skog och runt flera vikar med härliga vyer över havet, stränder och ett gäng öar i skärgården. Det är mycket folk längs leden och de flesta är på dagstur utan packning. Vi passerar 6 inbjudande campingplatser och stugan Anchorache innan vi når vårt förbokade boende vid Te Pukatea Bay. En otroligt vacker vik med strand av guldfärgad sand och tältplatsen ligger precis i skogskanten med vy över beachen. Kort bad i havet som är kallt men ändå varmare än förväntat. Distans 14 km. Tid 7 tim.

Dag 1377. Te Pukatea Bay – Torrent Bay Village.
Fantastisk morgon men moln drar in redan innan vi packat ihop. Går tillbaka till Anchorache långa strand och kommer till ett vägval som vi inte haft koll på. Leden rundar viken Torrent Bay eller så kan man gå rakt över på sandbotten vid lågvatten vilket det råkar vara just nu. Genvägen är 4 km kortare och lockar men vi korsar några halvmeterdjupa bredare bäckar som vi tvingas vada. Jag står och filmar på en torr bit sand när Olya vadar och två minuter senare står jag med skorna i vattnet. Tidvattnet kommer enormt snabbt och vi skyndar så fort vi kan över viken som är cirka kilometern bred. Campar intill Torrent Bay Village och hänger i tältet hela eftermiddagen då det regnar. Distans 4 km. Tid 1:15.

Dag 1378. Torrent Bay Village – Tonga Quarry.
Jag inleder dagen utan ryggsäck med en promenad tillbaka längs leden runt Torrent Bay och upp till en bäck och badplatsen Cleopatras Pool som bjuder på guldfärgat vatten. Jag hoppar doppet men skjuter några bildserier. Från campingen fortsätter vi genom Torrent Bay Village och vidare upp i skogen. Mysig skogsvandring och med tillfälliga vyer över vikar med blått hav. Vädret är rejält varmt och jag måste bada när vi passerar en klar bäck men vattnet är svinkallt. Kommer ner till den stora viken Bark Bay med både stuga och stor mysig camping där vi vilar och lagar lunch. Gammal tät skog med höga trädormbunkar till Tonga Quarry och vår tältplats. Av alla campingar vi passerat är det den sämsta med 10 tält på för liten yta vilket är extra surt eftersom vi planerat att stanna i två nätter. Okej bad dock med fin sand och rent vatten. Distans 12 km. Tid 6:15.

Dag 1379. Tonga Quarry.
Vilodag och riktigt bra väder. Olya är trött och vilar på campingen. Jag ägnar halva dagen åt att fotografera. Först går jag till nästa stora vik Onetahuti Bay men det är skogen dit som är mest intressant. Efter lunch strosar jag tillbaka till Bark Bay och vikens mjuka sandstränder som fylls av fåglar, kajakpaddlare, några få segelbåtar samt campare som solbadar. De flesta tältplatser är så vackra att jag skulle kunna stanna maxantalet två nätter på varje och på så vis göra vandringen tre veckor lång. Distans 0 km.

Dag 1380. Tonga Quarry – Totaranui.
Vi vandrar genom fin skog till Onetahuti Bay där leden går på stranden i en kilometer. Grymt väder och härligt grön färg på havet. Skog igen och ner till Awaroa Hut där vi stannar och äter. Awaroa Inlet är ledens samtalsämne då inloppet kan passeras två timmar på vardera sida om lågvatten. Dagens passertid är 12 till 16. Vi går på relativt torr havsbotten men det är ändå några längre vad över vatten som inte runnit tillbaka ut i havet. Därefter en bit skog och en bit beach några gånger tills vi kommer till en stor camping med vägförbindelse i Totaranui. Det är nu halv storm ute och vi slår upp tältet i skydd av en skogsdunge innan vi avrundar dagen med det obligatoriska doppet i havet. En tjej lyckas snubbla på våra tältlinor trots att det är det enda tältet inom femtio meter. Distans 14 km. Tid 7 tim.

Dag 1381. Totaranui – Whariwharangi.
Samma tjej som sprang in i våra tältlinor igår åker dit när kontrollanten dyker upp och vill se kvitto på att övernattningen är betald. Leden fortsätter i samma stuk som tidigare. Mindre klättring i vacker skog och sedan ner till nästa vik. Vi passerar Anapai Bay och Mutton Cove båda med riktigt charmiga campingar. Vädret är fortsatt bra och det är nu betydligt mindre folk längs leden då det är lite bökigare att ta sig hit och göra dagsturer. Vandringen har uteslutande gått norrut tills nu då vi svänger väst längs norra kusten.

Vi skickar upp tältet i Whariwharangi som har både stuga och gräsmatta. På eftermiddagen knallar vi iväg till Separation Point som är en udde med fyr, stenklippor och sälar. Leden dit bjuder på några av ledens vackraste kust-vyer. Vi njuter också av att stå och kika på sälarna som parkerat i solen på stenklipporna. Sedan kvällsbad vid campingen men nu ligger havet inte skyddat längre utan det är svettiga vågor att leka i. Distans 8 km. Tid 4:30.

Dag 1382. Whariwharangi – Wainui Bay – Motueka.
Några wekarall-fåglar springer omkring och letar mat på campingen på morgonen vilket är underhållande. Dagen handlar om turens största stigning på knappt 200 höjdmeter upp till ledens högsta punkt med fina vyer över Wainui Bay och den stora Golden Bay som sträcker sig till Sydöns norra spets. Galet bra väder igen och lätt avslutning ner till målet i Wainui Bay. Därefter buss 100 km tillbaka till Motueka via Takaka och över ett rejält bergspass längs väg 60. Distans 6 km. Tid 2 tim.

Dag 1383-86. Motueka.
Enligt planen skulle jag nu ha vandrat Heaphy Track själv men med märkliga transportförbindelser till och från den leden också samt en gästcyklist som snart dimper ner på flygplatsen i Christchurch så räcker inte tiden till. Jag får gå den sträckan i april istället. Dessutom har Olya haft enormt ont i armen under hela vandringen vilket vi till slut listat ut måste bero på en skada som hon fick under cyklingen då hon kände en blixt hugga till i rygg, axel och hals i ett motlut. Hon besöker flera sjukvårdskunniga men ingen har en aning om vad det kan vara. Hon betalar dessutom 500 kronor till en läkare och får samma besked att han inget vet. På Internet hittar vi dock information om att det handlar om vingscapula. En nerv som gör att skulderbladet bland annat inte funkar som det ska. Så nu blir det vila och ingen cykling för henne på ett tag.

Några vilodagar i Motueka är dock inte fel. Vädret är härligt, campingen bra och byn relativt trevlig. Det man dock undrar lite över är hur hela city kan bomma igen klockan 17:30 när det finns tusentals semestrande turister i området. Om man nu har tänkt sig att sälja något så gör man det knappast på dagen då folk far omkring på olika utflykter utanför stan.
Distans 0 km.

Dag 1387. Motueka – Nelson.
Olya tar med cykeln på en buss till Nelson medan jag cyklar. Det är äkta Nelson- väder med blå himmel och skön temperatur. Det är högvatten när jag lämnar Motueka med en kort bit hav på båda sidor av vägen. Lätt kuperat bland torra gräskullar och skog på väg 60 till Richmond. Därefter avslappnad men smal cykelväg de sista 15 km in till Nelson. Höjdmeter 230.
Distans 50 km. Ack 26570 km.

Dag 1388-1391. Nelson – Christchurch – Nelson.
Vi hyr en bil för att hämta upp pappa i Christchurch dit det är 400 km. Vi inleder på väg 6 till Murchison dit vi också tänkt cykla om några dagar. Därefter otroligt vackert fjällandskap längs väg 65 och väg 7 till Hanmer Springs. Orten är känd för sina varma källor och vi badar tills vi nästan svimmar. Nästa dag kör vi de sista 10 milen till Christchurch och plockar upp pappa som efter en maratonresa anländer enligt tidsplan. Åter till Hanmer Springs men pappa är lagom mosig och vill inte bada utan gör en dubbel mollbergare utan skruv rakt in i tältet. Vi besöker de varma källorna nästa morgon istället och njuter för fullt i bra väder. Det finns ett helt gäng pooler att välja mellan i olika storlek och med olika temperaturer. Den varmaste är 42 grader. Det är ett bra bad men inte i klass med det som finns på Island.

Därefter gör vi en sightseeingtur ut till kusten och Kaikoura för att titta på områdets vackra landskap med höga berg alldeles intill en härligt kuperad kuststräcka. Gott om säl finns det vid Point Kean Seal Colony i Kaikoura och längre norrut alldeles intill väg 1. Mycket vacker körning bland stora vinplantager till Blenheim där vi övernattar på luftig camping. Kör Queen Charlotte Drive mellan Picton och Havelock samma väg som vi har cyklat men då i sämre väder. Nu är vi tillbaka i Nelson efter exakt 1000 km med hyrbilen och imorgon börjar pappa och jag cykla mot västkusten medan Olya kommer att ta sig fram med buss för att vila skuldran.

//Magnus Hedström

2014-02-20. Queenstown, Nya Zeeland.

Dag 1365. 28 december 2013. Ohakune – Whanganui.
När vi lämnar Ohakune är det den tredje cykeldagen i närheten av Tongariros vulkaner och också den tredje dagen med låga moln. Övre delen av Mount Ruapehu försvinner upp i molnen bakom oss när vi cyklar tillbaka till väg 4 och svänger söderut. Landskapet är det vanliga med gröna kullar och skog kryddat med Mangawhero River strax väster om vägen. Det är kuperat med långa backar efter 20, 50 och 70 km men riktningen är i huvudsak nedför mot kusten. Det finns en camping halvvägs men vi är inställda på en lång dag och fortsätter. Lite senare på eftermiddagen börjar problemen. Min slang bak går sönder i en utförsbacke och luften försvinner på ett kick. Hålet är en 3 cm lång reva. Jag byter slang men det visar sig att båda extraslangarna också är trasiga då jag har glömt att laga dem.

Fixar den ena slangen men vi kommer bara en bit så blir det punktering igen. Kruxet med den slangen är att hålet sitter precis intill några ränder av gummi vilka jag undrar vad de gör där. Vet inte hur jag ska göra för att det ska bli tätt. Prövar med den tredje slangen och där är det en lagning som gått sönder som jag tar bort och försöker sandpappra gummit slätt men det blir inte heller bra. Gör en attack på slangen med det 3 cm långa hålet. Som tur är har jag kvar några kinesiska lagningslappar för mopeder som egentligen är i överkant stora och de funkar. Nu börjar det att skymma men cyklingen är vacker med molntussar hängande lågt i dalarna.

Får min fjärde snabba punktering samtidigt som vi passerar en skylt där det står hotell 1 km. Planerar att gå dit för att fråga om pris men något hotell ser vi inte. Två killar i en pickup stannar och vill att vi ska följa med dem hem och laga cykeln där samt att de vill bjuda på te då det är mörkt och regnar. Jag svarar att jag vill cykla varje meter och då blir de sura och säger att de inte är farliga vilket jag inte haft en tanke på tills nu. Något hål hittar jag inte. Provar att pumpa däcket halvfullt och cykla sakta de sista 20 km som är flacka längs Whanganui River. Samma flod som vi paddlade i 8 dagar längre norrut. Kommer fram till campingen mitt i natten och slår upp tältet så tyst som möjligt. Incheckningen får vi lösa imorgon. Höjdmeter 960.
Distans 102 km. Ack 26101 km.

Dag 1366. Whanganui.
Det bor 40,000 folk i Whanganui. Staden ligger på Nordöns västkust och floden med samma namn rinner ut i Tasmanhavet här. Byn är trevlig men det är söndag och som vanligt i Nya Zeeland är det mesta stängt då. I floden som är bredare och lugnare än där vi paddlade samsas elitroddare med turister på vattenskotrar.
Distans 0 km.

Dag 1367. Whanganui – Foxton Beach.
Svänger förbi city och köper två nya slangar. Fortsätter sydöst på väg 3 med mycket trafik. Vädret börjar bra och det är kraftig medvind men strax före Bulls efter 50 km hinner ett regnoväder ifatt oss. Landskapet aningen torrare än tidigare. Lunchar på McDonald’s och svänger söderut in på den ännu mer trafikerade väg 1. Jobbig sidvind och extra svårt när lastbilar passerar då det slutar att blåsa i några sekunder och man inte har så mycket yta att flaxa på.

Längs vägen vimlar det av kor som springer iväg när vi stannar men står man kvar en stund så kommer de tillbaka för att kolla vad som är på gång. Inte riktigt lika nyfikna är igelkottarna men det beror nog på att de nyligen lite olyckligt hamnat under passerande fordon. Vi ser cirka 10 döda igelkottar om dagen. Ny punktering men en pysare som inte måste fixas direkt. Når campingen i Foxton Beach två minuter innan de stänger. Kollar in beachen vilken ser ut som världens ände full av bråte och med stark vind och kraftiga vågor. Höjdmeter 420.
Distans 95 km. Ack 26196 km.

Dag 1368. Foxton Beach – Paraparaumu.
Mycket blåsig natt. Tältet funkar bra i hård vind men det är ändå svårt att sova av hög ljudnivå. Inte från tältduken utan från vinden som dånar. Fin morgon dock. Fortsätter på väg 1 söderut. Sidvind igen men det övergår snart i fin medvind och lätt cykling i platt landskap. Ett ryskt par som vi träffade i Whanganui passerar i bil och känner igen oss och stannar för att snacka med Olya. Köper och mumsar jordgubbar i en paus. Passerar stora majsodlingar. På eftermiddagen är det högre bergskullar och grå himmel i öst samt platt mark i väst och blå himmel över havet.

Försöker beställa Fish and chips i Levin men de förstår inte alls vad jag säger på första restaurangen. Kommer som tur är på att det är nyårsafton så att vi kan handla med oss något lyxigt att äta när vi passerar Waikanae. Vi står för det enda tältet på campingen i Paraparauma vilket är ett mysigt ställe. Äter nyårsmiddag korv med mos på en bänk bredvid tältet till ljudet av sirener från väg 1. Någon större olycka eller brand måste ha inträffat. Rundar av dagen en bit före tolvslaget med smaskig chokladkaka. Höjdmeter 270.
Distans 67 km. Ack 26263 km.

Dag 1369. Paraparaumu – Wellington.
Följer väg 1 mot Wellington. Det är medvind igen och flackt. Cyklar en bit alldeles intill havet och det är trevligt. Det finns två vägar in i Wellington och vi väljer väg 58 som går en bit in i landet längs en sjö och över en höjd samtidigt som det regnar sjukt mycket. Brant och kallt ner till väg 2 och sista biten är motorväg in till Lower Hut 15 km norr om Wellington. Dåligt skyltat till campingen men vi frågar i tid innan vi hamnar helt fel. Bättre väder på kvällen. Vi ska upp tidigt imorgon och har ingen alarmklocka som fungerar. Sover inte helt lysande när jag måste hålla koll på tiden hela natten. Höjdmeter 360.
Distans 62 km. Ack 26325 km.

Dag 1370. Wellington – Picton.
Går upp 05:30 och cyklar in till hamnen i huvudstaden Wellington. Ser ingen skylt om vart man ska checka in om man cyklar. Köar bland bilarna men där får vi inte checka in. Kryssar tillbaka genom bilkön och köar bland fotfolket men där får vi inte heller gå med cyklarna och tvingas backa ut bland allt folk. Efter en stund får vi besked att vi ska checka in bland fotfolket utan cyklar och sedan åka en genväg till bilarna. Samma regler gäller för cyklister, kanotister och hundar. Morgonen är fin men när färjan till Sydön väl lägger ut är det moln. Båt tre timmar till Picton på Sydön. Synd på det trista vädret då båtresan i skärgården på Sydön annars är kanon. Vi ser ändå några höga snöklädda berg långt bort. Vet inte riktigt vad det kan vara, det är ju 300 km till Mount Cook. Cyklar några kilometer norrut till en fin men barntät camping med mycket oljud från skrikande ungar. Höjdmeter 70.
Distans 19 km. Ack 26344 km.

Dag 1371. Picton.
Det bor 4000 folk i Picton men på sommaren är det full aktivitet i hamnen och i city på grund av 8 färjor om dagen till och från Nordön. Vädret är grått och city inte mycket att se så vi hänger mest på campingen. Det är högsäsong för resande i Nya Zeeland mellan jul och hela januari och det är läge att förboka boende i alla fall här på norra Sydön där de flesta lokalbor väljer att semestra. Det är dessvärre aningen bökigt då priserna online är högre än om man ringer eller poppar upp i entren. Andra natten dyker det upp en bil med koreaner som pratar högt och smäller i bildörrar när de under en timma försöker få upp tältet. Jag går ut och frågar hur det kommer sig att de måste slå upp tältet på vår plats när det finns andra lediga utrymmen men de har en karta att det också är deras plats. Klockan 03 är dom klara och klockan 05 börjar dom igen med att packa ihop skiten i samma ljudliga anda.
Distans 0 km.

Dag 1372. Picton – Havelock.
Vi cyklar Queen Charlotte Drive västerut längs Sydöns norra kust. En kuperad och kurvig väg med flera utsiktspunkter att stanna vid och mängder av fordon i låga farter på sightseeing. Tyvärr är vädret fortsatt grått och skärgårdens annars så fantastiska färger uteblir. Kör genom en stor dal där befolkningen verkar tävla om vem som har den roligaste brevlådan.

Ankommer byn Havelock i en vik samtidigt som det börjar att regna lätt. Folk varnar oss för nattens storm och säger att det kommer att blåsa sjukt mycket och vi erbjuds till och med att slå upp tältet i skydd av några bilar och båtar. I Nya Zeeland har man inte båtarna i vattnet som i Sverige utan på en kärra bakom bilen. Vi har ju haft några blåsiga nätter nu och jag tycker inte att tältet har rört speciellt mycket på sig så vi använder vår tilldelade plats på en stor plan. Det finns också höga träd runtom campingen. Nattens oväder med en hel del regn blir som tidigare ett fruktansvärt oväsen från vinden som rycker i trädtopparna men de kraftigaste byarna når aldrig tältet. Höjdmeter 460.
Distans 40 km. Ack 26384 km.

Dag 1373. Havelock – Nelson.
Finare väder men stark motvind. Landskapet skiljer sig en del mot Nordön med trädbeklädda högre berg istället för grästäckta låga kullar. Jobbig cykling då asfalten ofta i Nya Zeeland är av småsten vilket ger dåligt rull och skakigt styre. Vi kör nu på väg 6 och det är en hygglig backe vid 30 km och en halvbrakare vid 50 km på några kilometer och 300 höjdmeter. I slutet av den blixtrar en konstig känsla till i Olyas rygg och nacke. Gott om sandflugor när vi pausar och jag måste spraya benen för första gången. Passerar några proppfulla floder. Fortsatt blåsigt men knallblå himmel in till Nelson. Handlar kvällsmat och får en karta på ett hostel till stadens camping som visar sig vara fel men vi kör dessutom fel och vips så hamnar vi rätt. Liten gräsyta med plats för 6 tält som blir smockfull. Annars är Nelson en stor stad för att vara Nya Zeeland med 60,000 folk. Höjdmeter 770.
Distans 79 km. Ack 26463 km.

Dag 1374. Nelson – Motueka.
Nelson vid Tasman Bay är omtalat för att ha landets bästa väder och idag är det kanon. Vi inleder på väg 6 precis intill havet och vattnet är fantastiskt grönt. När vi passerar stadens beach är det lite överraskande mycket folk som badar. Sen blir det mysig cykelväg till Richmond där vi byter riktning från sydväst till nordväst. Vi kör en bit på väg 60 och sedan en så kallad naturskön väg längs kusten och det är vackert hela dagen med kust och bergsvyer. I mindre byar har folk lagt ut fruktpåsar med prislapp på små bord och man betalar genom att lägga pengarna i en burk. Olya har aldrig sett något liknande och säger att i Kazakstan skulle folk sno både frukten och pengarna och antagligen borden också. Olya har väldigt ont i armen och vi kopplar inte ihop det med det som hände igår. Campingen i Motueka rymmer flera hundra tält, husbilar och personer och är full men vi har förbokat. Höjdmeter 200.
Distans 57 km. Ack 26520 km.

Dag 1375. Motueka.
Det bor 7000 folk i Motueka. Byn är ett populärt tillhåll för semestrande nyzeeländare och folk bor länge på campingen och oftast med barn. Annars har det ju varit så att turister bara stannar en natt per camping då de släpar på en dyr hyrbil eller svindyr hyrhusbil. Vi handlar mat och bokar transport till veckans fjällvandring och måste lägga till en extra dag då upphämtningen från målet lite märkligt nog är på förmiddagen vilket gör att det inte finns någon tid att vandra den sista dagen. Imorgon startar vi Abel Tasman Coast Track i Abel Tasman nationalpark strax norr om Motueka.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström