2014-04-22. Nelson, Nya Zeeland.

Dag 1433. 6 mars 2014. Te Anau – Clinton Hut.
Vandringsdag 1. Buss 30 km från Te Anau till Te Anau Downs. Båt 1 timma på Lake Te Anau 210 meter över havet till sjöns norra spets vid Glade Wharf och starten av den 54 km långa Milford Track. Det är tjockt med sandflugor och spray som gäller. Himlen är ljusblå och täckt av ett tunt lager dis. Lätt vandring på bra led i mysig skog längs en grön och glasklar Clinton River. Vi ser några stora fiskar simma i strömmen. Det är bara 5 km till första stugan Clinton Hut 225 meter. Vi har åkt med den första båten och är tidiga. Paxar två av de 40 bäddar som finns. Tältning är inte tillåtet på Nya Zeelands hårdast bokade led och man måste gå enligt ett bestämt schema från söder till norr och bo i tre olika stugor. Sedan finns det ytterligare tre stugor som används av grupper med guide. Under eftermiddagen går vi utan packning en bit norrut längs floden i samma natur. Jag badar kort men det är för kallt och inte alls skönt. Distans 5 km. Tid 2 tim.

Dag 1434. Clinton Hut – Mintaro Hut.
Dag 2. Leden fortsätter längs Clinton River svagt uppför i dalen med samma namn. Solen tittar fram lite i starten men sedan tar molnen över. Vandringen är nästan uteslutande i tempererad regnskog som stundtals är magisk med mossa långt upp på träden. Några småfåglar bjuder på trevligt kvitter. Vid ett par tillfällen glesnar träden och vi ser höga berg bredvid oss i en U-formad glaciärdal. Leden är i superskick men vid flera tillfällen finns det meterhöga pinnar som man ska följa om floden skulle svämma över vilket händer ibland. Nederbörden i vissa delar av området är upp till 8 meter om året.

I slutet av dagen blir det brantare uppför och skogen ändrar karaktär medan vi plockar höjdmeter. Det börjar också att regna och det är egentligen då det blir som vackrast när de gröna färgerna nästan blir självlysande. Passerar ett enormt jordskredsområde. Ser bara två andra vandrare på hela dagen. Vi når stugan Mintaro Hut 600 meter klockan 19:30 samtidigt som våra namn ropas upp av stugvärden för att vi inte lämnat in vår övernattningsbiljett. Vi ombeds att inte lämna några prylar på marken utanför stugan under natten då det bor ett par kea-fåglar bredvid stugan och de gillar tydligen att lattja med folks utrustning. Distans 17 km. Tid 9 tim.

Dag 1435. Mintaro Hut – Dumpling Hut.
Dag 3. Prognosen säger att vädret ska spricka upp under dagen så vi sussar länge och startar sist igen. Helt plötsligt blir det ett himla liv på taket av stugan från fåglarna då de fått tag på en killes ena doja. Han menar att fågeln bara snodde skon av honom när han satt och knöt den. Stugvärden löser dock det problemet. Skogen är helt galet vacker medan vi klättrar upp till trädgränsen och vidare upp till Mackinnon Pass 1154 meter. Ledens högsta punkt och enda alpina passage. På toppen finns en sten till minne av Quintin McKinnon som fann passet och skapade leden 1888. Vyerna är till en början mest moln och dimma men det spricker upp mer och mer och klockan 13:30 har vi bra sikt både bakåt ner i Clinton Valley samt in i Arthur Valley som leden fortsätter i. Det är otroligt vackert i synnerhet vyn över Arthur Valley.

Vi är själva på toppen då de sista israelerna gav upp en timma tidigare. Eller helt själva är vi inte då det finns flera kea på plats också. Kea är en intelligent papegoja som lever i alpin miljö och det är hastigt och mindre lustigt nära en smärre katastrof. När vi lämnar vår packning obevakad en stund samtidigt som vi fotograferar är fåglarna framme och rycker i Olyas ryggsäck som bara väger 2 kg. I den har vi våra värdesaker och det vore ju begränsad underhållning att se en kea flyga iväg med ryggsäcken över dalen och landa på ett annat berg någon minut senare. En fågel försöker också öppna dragkedjan på locket till min ryggsäck där folk vanligen har sina kex.

Vi korsar passet och fortsätter ner i skogen och Arthur Valley. När leden är som brantast har de byggt trappor och spänger av trä bredvid ett vattenfall i flera nivåer. Vi lämnar våra ryggsäckar i ett vindskydd och gör en avstickare till det mäktiga Sutherlands Falls 580 meter högt och Nya Zeelands högsta vattenfall. Det är mörkt när vi ankommer Dumplin Hut 180 meter. Distans 18 km. Tid 10:30.

Dag 1436. Dumpling Hut – Te Anau.
Dag 4. Sista vandringsdagen och man måste pricka båtens avgångstid vid målet så vi startar 08:20. Vilket egentligen är för tidigt då det fortfarande är lite mörkt för att fotografera. Vi delar leden med en guidad grupp som ska med samma båt. Mer vacker skog och vandring längs Arthur River. Vi korsar floden på en hängbro och kommer fram till det mycket vackra och 25 meter höga Mackay Falls där vattnet studsar fram och tillbaka flera gånger över stora stenbumlingar. Floden rinner ut i Lake Ada och bredvid sjön är leden uthuggen i berget en bra bit ovanför vattenytan.

Vädret är kanon och de tillfälliga vyerna med sjön och skogstäckta berg är härligt gröna. Från en hängbro ser vi ledens sista vattenfall det 30 meter höga Giant Gate Falls som plumsar ner i en liten grön pool. Ledens avslutning är i lite annorlunda skog med höga stammar. Vi kommer till målet vid Sandfly Point i lagom tid till båten och nu är vi nere på havsnivå. Femton minuter vacker båttur till Milford Sound samt buss 1 tim 45 min till Te Anau. Distans 18 km. Tid 7:15.

Dag 1437-1440. Te Anau.
Vila i Te Anau. Jag flyttar fram starten av nästa vandring en dag för att kunna bo i stuga alla tre nätter då Olya vill bo kvar i tältet på campingen. Det finns dessutom bara en enda camping som är lämplig att använda längs leden. Det gör också att första dagens väder blir betydligt bättre. Alla vandringar i Nya Zeeland måste bokas i förväg och vissa så långt som flera månader innan. Det dyker dock ständigt upp återbud så om man bara är på hugget så går det normalt att göra vissa justeringar.

Dag 1441. Te Anau – Luxmore Hut.
Vandringsdag 1. Starten av Kepler Track börjar egentligen 5 km utanför city på andra sidan sjön men det är skönare att gå än att åka buss eller båt. Olya ska vila i några dagar men hänger med en kort bit. Det är perfekt väder och mycket vackert när vi rundar Lake Te Anaus södra ände förbi startpunkten och in i skogen en timma till en liten sandstrand vid Dock Bay. Vi äter medhavda pajer och badar i sjön som är sval. Olya vänder tillbaka medan jag gör ytterligare en skogssträcka till Brod Bay där det finns en fantastiskt trevlig camping precis vid strandkanten och som man kan använda om man vill göra leden på tre dagar.

Klättring 900 höjdmeter i fin skog men inte alls i samma kvalitet som jag sett på Routeburn och Milford Track. Jag håller högsta fart för att komma över trädgränsen medan det fortfarande är blå himmel. Skogen slutar vid 1000 meter över havet och det blir grymma vyer ner över Lake Manapouri i söder, Te Anau i öst, Lake Te Anau i öst och nordöst samt Murchison Mountains i norr. Jag letar vinklar och fotar för fullt innan jag checkar in i Luxmore Hut 1085 meter. Kvällens snack av stugvärden tar över en timma. Min känsla är att den här informationsbiten mest är till för stugvärdarna själva som får en stunds uppmärksamhet då de kan briljera med sin lokalkunskap samt dra några väl repeterade vitsar. Distans 19 km. Tid 6 tim.

Dag 1442. Luxmore Hut – Iris Burn Hut.
Dag 2. En lovande väderprognos slår fel och det är moln istället. Molntussar hänger i klasar över sjön och det hade säkert varit enormt vackert om inte ett tjockare molntäcke parkerat långt högre upp. Leden fortsätter uppför till ledens högsta punkt Mount Luxmore 1472 meter. Vyerna är ungefär samma som igår men vädret sämre. Stigen sicksackar sig fram i 12 km på flera sammanhängande bergskammar vilket är ledens kändaste passage. Jag befinner mig nu i Kepler Mountains och landskapet är berg i alla vinklar samt att marken bredvid leden är täckt av små fjällväxter och grästuvor. Vackert skogsparti nedför 900 meter till Iris Burn Hut 500 meter. Jag dumpar ryggsäcken på den enda lediga sängen och går iväg till det 15 meter höga Iris Burn Waterfall en kvart från stugan. Vattenfallet är inget speciellt. Jag badar i sjön nedanför fallet vilket inte heller är någon höjdare då det är för kallt och sandflugorna totalt galna. Distans 15 km. Tid 9 tim.

Dag 1443. Iris Burn Hut – Moturau Hut.
Dag 3. Ledens andra camping finns vid Iris Burn men killarna som bott där är måttligt förtjusta över antalet sandflugor. Jag besöker vattenfallet igen och skjuter några bilder i annat ljus. Vandring svagt nedför i Iris Burn Valley och riktigt vacker skog. Marken är täckt av mossa och ormbunkar samt att mossa krupit upp en bit på trädstammarna precis som tidigare. Ser en del småfåglar men de verkar omöjliga att fotografera då de inte sitter still en sekund. Passerar en öppen yta efter ett jordskred från 1984. Skogen har inte repat sig alls varken på bergssluttningen eller nere i dalen. Vädret är moln och ett par ljusstrimmor sol vid några tillfällen.

Leden når Lake Manapouri och följer dess norra strand fram till Moturau Hut 200 meter. Precis när jag kommer fram så börjar det att regna. Jag checkar in och simmar kort i sjön i duggregn vilket är svalt men skönt. Den här stugan verkar aldrig bli full då det är för enkelt att fortsätta 6 km till en parkering och åka buss tillbaka till Te Anau där det finns varm dusch, mjuka sängar och pizza. Det gör vistelsen mycket förnämligare för oss andra. Distans 16 km. Tid 6:15.

Dag 1444. Moturau Hut – Te Anau.
Dag 4. Fin morgon över Lake Manapouri trots en hel del moln. Gör en kort sträcka i skog och svänger sedan av leden och besöker sjön med ett rikt fågelliv. Regnbågen dyker upp och vädret ser mörkt ut i Iris Burn Valley. En bit längre fram har de byggt en utsiktsplattform över ett stort område våtmark och det är ljuvligt vackert när solen tittar fram en stund. Under de senaste 150 åren har 90 procent av Nya Zeelands våtmark försvunnit och blivit jordbruk. Det var innan man förstod att vattenmängderna som lagras där spelar en viktig roll i ekosystemet. Sista milen följer leden Waiau River i halvtrist skog. Fem minuter före målet som är samma plats som starten vid Lake Te Anau börjar det att regna. Min egen målgång är 5 km senare i Te Anau. Kepler Track är 60 km lång utan sidospår. Distans 22 km. Tid 6:30.

Dag 1445-1447. Te Anau.
Av de vandringar jag har gjort här i Fiordland så håller Routeburn och Milford Track världsklass medan Kepler är bra men ändå något steg efter. När vi sålde Olyas cykel i Queenstown så fick vi plötsligt tid över då jag kan cykla dubbelt så långt per dag. Vi försöker boka om nästa vandring på Stewart Island men det går inte då första campingen alltid är proppfull. Vi hänger några extra dagar på campingen i Te Anau istället. Det blir lyckat då vi får de sista två nätterna gratis samt ett presentkort på ytterligare två nätter om vi kommer tillbaka någon gång. Utan tvekan bästa servicen hittills i Nya Zeeland.

Dag 1448. Te Anau – Tuatapere.
Jag lämnar Te Anau i fint väder på väg 95 söderut. Först längs Lake Te Anau och sedan genom ett platt torrt landskap till Manapouri, en liten by längs Lake Manapouris östra sida. Det är riktigt vackert och jag ser Kepler Mountains på andra sidan sjön som jag vandrade i för några dagar sedan. Fortsätter söderut genom torra dalar omgivna av berg. Det är få bilar, höstfärger på träden och tusentals får på stora gräsytor. Efter 50 km är det en 200 höjdmeters stigning över 5 km.

Vid en skola i byn Blackmount finns det gratis dricksvatten så jag stannar och fyller upp mina flaskor. Noterar att det är en imponerande fin skola med stor lekplats, studsmatta, tennisbana och 20 meters inomhuspool. Samt att de har en minibuss för att skjutsa ungarna till och från hemmet. Jag snackar lite med rektorn eller om det är en lärare eller chauffören eller allt i samma. Han håller med om att skolan är jättefin men tycker samtidigt att det är lite trist att de bara har tre elever. En mil raksträcka i motvind ger spaghettiben strax innan jag kommer fram till en camping i Tuatapere. Höjdmeter 500.
Distans 101 km. Ack 27998 km.

Dag 1449. Tuatapere – Invercargill.
Det är dimma, få bilar och 10 km på väg 99 ut till Nya Zeelands södra kust. Stannar på en rastplats när dimman lättar och njuter av vyerna över Stilla havet, kustremsan, vågornas brus och den svala luften. Vägen följer havet i några mil. Vid en lång bukt pausar jag och kikar på ett gäng brädsurfare som åker på de inte så jättestora vågorna. Flack eftermiddag i mindre intressanta omgivningar och med fler bilar. Folk frågar vart jag är på väg och när jag svarar Invercargill som är den enda stora staden i området samt endast 20 km bort så fattar folk ingenting. Mitt uttal är inte rätt men man kan ju undra vad de tror att jag säger när det egentligen bara finns ett ställe att cykla till om man är på väg österut. Cyklar väg 1 sista biten in till staden och hittar Olya på den mest centrala campingen. Höjdmeter 450.
Distans 87 km. Ack 28085 km.

Dag 1450. Invercargill.
Invercargill med 50,000 folk är platt och med gatorna liknande ett schackbräde. Det finns inga stora sevärdheter men en del trevliga äldre byggnader samt en vacker park. Byn är helt okej och relativt lugn. Det är populärt bland lokalbefolkningen att åka omkring i stora äldre amerikanska bilar eller raggarbilar som vi säger hemma på min gata i stan. Varför det är så vet jag inte om det kan ha något med Burt Munro att göra som var härifrån. Han som filmen ”The World’s Fastest Indian” handlar om. Imorgon åker vi över till Stewart Island för att vandra Rakiura Track vilket blir min sjunde Great Walk.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström