2014-03-13. Te Anau, Nya Zeeland.

Dag 1392. 24 januari 2014. Nelson – Richmond.
Taktiken är att börja lugnt. Att trampa en cykel med packning är inte samma sak som att trampa en cykel utan packning. Det tar ett tag att vänja knäna. Med 12 timmars tidsskillnad samt en maratonresa i kroppen spritter det inte heller i benen på några dagar. Pappas motivation är det däremot inget fel på. Vi följer den gamla järnvägslinjen som numera är cykelbana ut ur Nelson. Fångar upp den smala cykelbanan längs havet och utmed väg 6 mot Richmond. Vädret är strålande sol men hård vind träffar oss rakt i nyllet. Havet börjar en bra bit ut i Tasman Bay då det är lågvatten. Vi ankommer Richmond med 14,000 folk tidigt och hinner med en promenad för att lukta lite lätt på byns stadskärna. Höjdmeter 40.
Distans 13 km. Ack 26583 km.

Dag 1393. Richmond – Motupiko.
Vi fortsätter på väg 6 med riktning sydväst mot västkusten. Mycket fruktodlingar på väg ut ur Richmond och sedan mest skog. Vinden är nu borta men vid 25 km kommer dagens test. Fyra kilometer och 300 höjdmeter uppför. Det går bra ända tills vi börjar rulla utför. I god fart får jag en hastig punktering bak. När vi parkerat i vägkanten frågar pappa hur fort luften gick ur och precis då pyser det till på exakt samma sätt i framdäcket. Hittar inget hål fram men slangen bak har en 10 cm lång reva. Upptäcker dessutom att fälgen bak är sprucken nästan hela vägen runt. Hjulet har två väggar och det är den som slangen ligger mot som är trasig. Den andra som ekrarna försvinner in i ser fortfarande ny ut. Det var ju inte länge sedan jag köpte ett nytt hjul i norra Thailand.

Förstärker fälgbandet med silvertejp hela vägen runt. Får en tredje punktering strax efter men det är återigen framhjulet som strular och det finns inget hål. Vi passerar Motupiko och checkar in på Quinney’s Bush Camp som är en annorlunda camping proppfull av aktiviteter för barn. Här finns vattenrutschbanor, skateboardpark, BMX-banor, gokart, badplats vid flod och en massa annat. Mejlar Olya som är kvar i Nelson och ber henne köpa några fler slangar och ta med till Murchison där vi ska ses om två dagar. Höjdmeter 510.
Distans 42 km. Ack 26625 km.

Dag 1394. Motupiko – Kawatiri.
Låga moln långt ner i dalarna och regn när vi börjar klättra uppför. Dagens stigning är 20 km lång men det är bara de sista 1,5 km som är brant. Direkt efter toppen som ligger 620 meter över havet får jag punktering på framdäcket. Vädret spricker samtidigt upp och vi passar på att brassa välkryddade nudlar vid sidan av vägen. Pappa har nog aldrig ätit så goda nudlar vilket till mesta delen antagligen beror på omständigheterna. Lätt utför till Kawatiri som är en gammal järnvägsstation i korsningen med väg 63. Den stängdes 1931 efter endast 5 år i tjänst. Förutom rester av perrongen finns det en gräsyta med gratis camping samt minst 10 miljarder sandflugor. Det är mygghatt på och in i tältet fortast möjligt. Dryga djur som surrar runt oss i flock och flyger in i tältet i mängder när vi ska in eller ut. Självmordssugare är dom också då det inte finns den minsta plan på att överleva. Man slår lätt ihjäl dem men då har deras bett oftast redan börjat klia. Höjdmeter 480.
Distans 34 km. Ack 26659 km.

Dag 1395. Kawatiri – Murchison.
Bästa naturen hittills efter Nelson. Stora dalar med gräs inbäddade av högre berg med skog. Fint väder men strul med bakhjulet igen. Får två punkteringar tidigt och lyckas inte laga utan att slangen läcker. Bestämmer mig för att cykla som en idiot i 1 km och sedan pumpa. Det funkar tills det är 15 km kvar. Då beslutar vi att pappa cyklar före till Olya som står och väntar i nästa stad. Jag gör en ny ansträngning att få ordning på slangen men det slutar med att jag återigen bara kan cykla i 1 km innan luften är borta. Vid 10 km kvar kommer Olya med nya slangar. Hon har träffat pappa och sedan liftat med en husbil och vill hjälpa till då rapporten löd att jag är okej men cykeln kaputt. Jag väljer dock att fortsätta med samma cykla pumpa-tema hela vägen in till campingen i Murchison. Väl i byn har jag ont i armen efter i runda tal 30 pumpningar på 38 km. Sluttid 7 tim 30 min. Höjdmeter 180.
Distans 38 km. Ack 26697 km.

Dag 1396. Murchison.
Vilodag i Murchison med 500 invånare. Byn är relativt sömnig men trevlig. Det som lockar är aktiviteter på flera närliggande floder. Pappa och jag anmäler oss till en forsränningstur på Buller River. Vi är 6 klienter och en guide samt en chaufför-fotograf som följer oss nedströms. Efter påklädning av våtdräkt och en flytväst som vi enligt nyzeeländsk lag inte får knäppa själva är det dags för floden. Vi börjar mjukt med lite träning i första forsen såsom paddla fram, bak och hålla i oss snabbt och utan att knocka någon annan med paddeln.

Vädret är perfekt och canyonen vi paddlar vacker. Det är flera skoj forsar men ändå en ganska kort paddelsträcka. Vi hoppar också ur gummibåten och åker med nedströms en bit samt hoppar från 8 meter höga klippor. Roligast är avslutningen som beroende på vattennivå kan vara farlig. Vi går i land före ett två meter kraftigt fall med rejält baksug. Guiden funderar ett tag över vägval innan vi får åka och det går sedan galant. Det är pappas första rafting någonsin och en riktigt skoj tur.
Distans 0 km.

Dag 1397. Murchison – Lyell.
Bra väder och trevlig cykling i tät skog på väg 6. Efter en stund följer vi Buller River längs samma sträcka som vi paddlade igår. Canyonen gör sig riktigt bra även från vägen. Vi korsar floden på en 20 meter hög bro som vi paddlade under igår. Samma bro som några nissar en gång i tiden hoppade ifrån varav en bröt benet enligt vår rafting-guide. Slår läger på en simpel camping i Lyell. En gammal guldgrävarstad som blommade som mest år 1862. Nu är det bara en obemannad camping som kostar 30 kronor skallen. Höjdmeter 290.
Distans 36 km. Ack 26733 km.

Dag 1398. Lyell – Westport.
Underbar cykling med små korta backar mestadels nedför på väg mot kusten. Det är fint väder och medvind. Vägen följer i huvudsak Buller River och vi passerar stora gräs-dalar omgivna av bergssidor med barrträd. Vid en passage är vägen uthuggen ur berget precis intill floden. Vi stannar vid ett stort cafe då pappa börjar bli lagom intresserad av en kaffe som jag aldrig har att bjuda på. Stängt. Lite senare har vi blivit enormt sugna på cola i värmen och stannar vid en äventyrsarrangör som har en dryckesmaskin som är tom. Det är inte första dagen det inte finns något alls att köpa längs vägen. Vi når staden Westport på västkusten och nu finns det utbud. Vi äter både mat och glass innan vi gör en attack på att hitta Olya. Innan butikerna stänger lyckas jag också beställa ett nytt bakhjul som bör anlända på lördag om två dagar. Höjdmeter 450.
Distans 68 km. Ack 26801 km.

Dag 1399. Westport.
Planerad vilodag i Westport med 3900 folk. Staden lockar få turister då den inte ligger längs huvudstråket på västkusten. Det ska dock finnas fantastisk natur norr om staden som vi tyvärr inte har tid att besöka. Skön camping utan sandflugor vilket visar sig bero på att sand och grusmark besprutas.
Distans 0 km.

Dag 1400. Westport – Punakaiki.
Cykeln är klar på morgonen och nu följer vi väg 6 söderut. Tuff start med motvind och branta backar. Vägen går till en början inåt land men vi skymtar ändå havet några gånger. Efter 25 km är vi vid kusten igen och likaså solen. Det är en fantastisk sträcka med tät djungelskog, höga bergsklippor och breda stränder. En vägskylt varnar för att pingviner kan korsa vägen. Vi gör två klättringar på 2-3 km med fantastiska vyer över kustremsan. Slår läger i Punakaiki dit Olya anlänt tidigare idag. Besöker Pancake Rocks i Punakaiki vilket är höga kalkstensklippor formade som pannkakor genom erosion. Bland klipporna finns det också flera blåshål där vattnet sprutar rejält när det är högvatten och stora vågor. Populär och cool sevärdhet. Höjdmeter 720.
Distans 58 km. Ack 26859 km.

Dag 1401. Punakaiki – Greymouth.
Vi besöker Pancake Rocks igen medan Olya väntar på bussen. Fortsatt kuperat och fin sträcka utmed kusten men sämre väder med moln och dis. Vänster om oss har vi stundtals höga branta kalkstensberg och en bit ut i havet bildar mindre kalkstensklippor små spetsiga öar. Stannar och svarar i telefonen flera gånger då jag tror att Olya ringer men det är nån jädrans fågel som låter som min mobilsignal. Äter på McDonald’s och handlar med oss mat ut till campingen som ligger några kilometer utanför city. Får nästan en hjärtattack när personalen försöker blåsa oss på priset tre gånger men när vi väl lyckas checka in är det en fantastisk tältplats precis intill havet och med en stor platt och grön gräsmatta. Höjdmeter 400.
Distans 50 km. Ack 26909 km.

Dag 1402. Greymouth.
Vilodag i Greymouth som är västkustens största stad med 10,000 folk. Här landar TranzAlpine efter passagen över Sydalperna från Christchurch och det ska vara en av världens vackraste tågresor. Den resan får vänta till en annan gång men både pappa och jag får oss en riktig omgång när vi badar i havet med hyfsat kraftiga vågor. Svalt bad och kul tills man får sig en åktur bland stenarna på botten. Imorgon fortsätter vi resan söderut mot Queenstown dit det är cirka 500 km.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström