2013-07-31. Vientiane, Laos.

Dag 1191. 7 juli 2013. Champasak.
Byn Champasak består av en 2 km lång gata längs Mekong-flodens västra sida 30 km söder om Pakse. Här finns boendet om man är på väg till Wat Phu Champasak. Templet ligger 10 km sydväst om byn och på de nedre sluttningarna av Mount Penis. Ruinerna av sandsten är cirka 1000 år gamla och byggda av Khmerriket. Komplexet är stort och består av tre nivåer. På bottenplan finns en lång entre och två större ruin-byggnader. Mellanplan bjuder bara på en trevlig vy och på tredje nivån 1400 meter från entren står huvudtemplet som är litet men minst förfallet. Buddhafigurer sitter både inne i byggnaden och bredvid. Vyerna över ruinerna i första nivån, entre-gången, två vattenreservoarer och låglandet längs Mekong-floden är strålande. Summa summarum en helt okej sevärdhet.
Distans 0 km.

Dag 1192. Champasak – Pakse.
Det regnar när Olya ställer sig och väntar på en transport till Pakse samtidigt som jag cyklar ut ur Champasak. Cykeln ger ifrån sig ett konstigt ljud och det brukar betyda att något inte riktigt är som det ska. Jag letar nästan ihjäl mig innan jag förstår att det är stänkskärmen bak som trillat ner och snuddar däcket. Ny asfalt, gröna risfält, berg i moln, kor, bufflar, medvind och med gles trafik njuter jag av cyklingen norrut. Regnet slutar och Olya passerar vinkande i en lastbilstaxi efter 15 km. Vid 25 km når jag samma väg som jag kom på från Thailand och det blir motvind när jag cyklar österut till Lao Japanese Bridge över Mekong-floden till Pakse. Olya finns på Bolaven Cafe där vi planerat att äta lunch. Efter maten slår det oss att det vore skönt med ett rent hotellrum med varm dusch och fungerande wifi så vi checkar in istället för att fortsätta norrut. Läser att Andy Murray vann Wimbledon igår. Höjdmeter 60.
Distans 34 km. Ack 21112 km.

Dag 1193. Pakse – Khong Sedon.
Jag lämnar Pakse över French Bridge och följer väg 13 norrut. Det är helgrått väder men behagligt skönt med endast 25 grader. Till en början mycket hus och gårdar men det övergår till stora risfält och en del träd. Vägen går parallellt med Mekong-floden men ett par mil öst. Det börjar regna och dropparna kommer så tätt att det känns som en dusch med svagt tryck. Barn skriker sabaidee och vinkar från hus och buskage och jag undrar hur i tusan kan så många se mig. Det är lite trafik, flackt och bra medvind. Väster om vägen stiger berg upp i molnen i Phu Xieng Thong nationalpark. Regnet slutar och jag kommer till dagens första boende i byn Khong Sedon där jag hittar ett litet rum med hård säng på ett enkelt Guesthouse för 36 kronor. Enligt uppgift ska det vara 100 km till nästa boende. Höjdmeter 150.
Distans 65 km. Ack 21177 km.

Dag 1194. Khong Sedon – Paksong.
Jag trampar vidare norrut i lite trist natur med barmark, en del träd och ibland risodlingar. Väg 13 är landets stora och enda genomfartsled men det är inte mycket trafik och de som passerar gör det lugnt. Förutom bussarna. De dånar förbi med Pelle i botten. Jag kopplar ihop det med bussbolagens tidtabeller där bussarna förväntas snitta upp till 85 km/h över långa avstånd. Det funkar såklart inte och ryktet säger att bussarna ofta tar dubbel tid jämfört med tabell.

Det är varmt och lätt kuperat. Alla barn fortsätter att skrika sabaidee och jag svarar med samma mynt. Hundar springer efter mig ibland. Kort kraftig regnskur. Ser ett Guesthouse efter 50 km. Det är tätt mellan byarna och mat säljs i långa rader bredvid vägen. Stannar för att äta i en by och det som finns just här är nudelsoppa vilken smakar okej. Passerar mängder av risfält dränkta i vatten. Folk som jobbar på dem vinkar. Ser flera fina restauranger i en helt annan division och plötsligt blir jag hungrig igen. Stannar och nu är maten super. Hittar stort bra rum men med smutsiga sängkläder i Paksong. Efter att ha sett hundratals glada och trevliga människor under dagen är de två tjejerna som sköter boendet ironiskt nog dagens i särklass otrevligaste. Höjdmeter 340.
Distans 102 km. Ack 21279 km.

Dag 1195. Paksong – Seno.
Rörig natt med ungdomar på moppe som dyker upp, snackar och försvinner i omgångar. Cykeln står fastlåst utanför dörren och jag kollar till den ibland. Köper med mig yoghurt och äter frukost efter en timmas cykling. Cornflakes har jag i väskan. Skön luft och behaglig cykling. Ser som vanligt kor, bufflar, getter, hundar och barn. Risfälten blir färre och träden tätare. I Ban Lak 35 passerar jag avtagsvägen till Savannakhet, Laos andra största stad med 140,000 folk. Trafiken försvinner nästan helt i 20 km och det är härligt tyst och stora gröna risfält. Passerar militärt område med fotoförbud. Hittar dagens första bra restaurang i Seno och 100 meter senare nattens boende. Regnar kraftigt på eftermiddagen och kvällen. Höjdmeter 200.
Distans 67 km. Ack 21346 km.

Dag 1196. Seno – Tha Khaek.
Härlig morgon med fin medvind. Möter två långcyklister och vi stannar och snackar. Det är Simon från Brasilien som varit ute och cyklat i 10 år och en fransman som kallar sig William. De är på väg mot Thailand och Kambodja. Skoj möte. Solen gassar och värmen stiger. Vägen böljar upp och ner. Risodlingarna blir färre och vägen kantas mer och mer av tät djungel. Möter mycket lastbilar på väg söderut antagligen på väg till Vietnam. Kör nästan över en orm i en nedförsbacke och den ringlar sig mycket snabbt över vägen och ner i diket för att undvika mig. Jag svänger och håller upp fötterna. Sämre vind på eftermiddagen och sol hela dagen. Cyklingen är jobbigare här än i Thailand främst för att asfalten ofta är knottrig och det rullar sämre. Trött och halvt grillad närmar jag mig Tha Khaek. Skymtar kalkstensberg mot nordost innan jag kommer in i city och letar upp hotellet där Olya bott i några dagar. Höjdmeter 370.
Distans 102 km. Ack 21448 km.

Dag 1197-1202. Tha Khaek.
Tha Khaek med 78,000 folk ligger längs Mekong-floden precis som flera av Laos stora städer. På andra sidan vattnet några hundra meter bort syns Nakhon Phanom i Thailand. Det är ont om sevärdheter i byn men det finns en rätt trevlig marknad med mycket frukt, grönsaker, kött, fisk och blommor. Samt nudlar, konserver, tandkräm, tvättmedel och annat som man normalt hittar i supermarkets. Någon riktig affär ser vi aldrig. Det finns också en Gamla stan nära floden med fransk och kinesisk arkitektur där en del slitna fasader bjuder på trevligt strosande. Tha Khaek är det givna stoppet för resenärer mellan Pakse och Vientiane vilket bidragit till hyggligt utbud av restauranger och hotell.

Det som lockar är Phu Hin Bun nationalpark och området runt omkring med kalkstensklippor, grottor, vackra sjöar och breda dalar med gröna risodlingar. Många hyr motorcykel eller moppe och det märks genom att västerländska tjejer ofta har bandage på ben, armar och haka. Även vi kvitterar ut en lokal moppe och börjar med att besöka grottan Tham Pa Fa även kallad Buddha Cave. Det är en liten håla med 229 små bronsstatyer som upptäcktes 2004. Experter tror att figurerna är mer än 600 år gamla. Historien är mer intressant än grottan och dessutom är det fotoförbud. Längre österut på väg 12 kikar vi in i Tham Nang Aen. Det är en större och lite roligare grotta med en del stalagmiter och stalaktiter samt en flod. Vi går på uppgjorda gångar kanske 200 meter in i grottan till en vändpunkt där det finns en liten sjö eller vattensamling som hade varit trevligt att bada i om man fått.

De bästa grottorna ligger riktigt otillgängligt till och kräver dagar för att besöka. Vi hade planerat att med guide ta oss in i Phu Hin Bun och göra en djungeltur till fots men nu i regnsäsong visar det sig att man inte kan besöka de bästa platserna och då blir det inte prisvärt. Men att puttra fram bland kalkstensbergen på en moppe är trevligt och landskapet är fantastiskt vackert. Det är som vanligt varmt och vi stannar för att köpa dricka. Olya undrar vad det är för svart i min flaska med apelsinjuice och efter lite närmare kontroll visar det sig vara en levande fisk som simmar runt runt i flaskan. Imorgon fortsätter vi mot Vientiane. Olya med direktbuss och jag ska göra en liten rundtur med hojen i kalkstenslandskapet till att börja med.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström