2011-04-26. Jomsom, Nepal.

Dag 355-364. 24 mars 2011 -. Lobuche – Lukla – Kathmandu.
Vandringsdag 12. Daniel och jag startar 05:00 från Lobuche på 4930 meter. Det är mörkt och vi går med pannlampor utan packning. Vi fryser i början innan kropparna kommer igång. Det är svagt uppför i 45 minuter tills vi kommer till en morän då leden blir krokig med korta backar upp och ner. Det blir ljust strax innan vi kommer fram till dalens sista by Gorak Shep 5160 meter där vi äter frukost. Går över en uttorkad sjö i mjuk sand och sedan brant upp i hundra höjdmeter innan leden blir lite humanare. Vyerna blir bättre ju högre vi kommer. Himlen är täckt av ett tunnare molntäcke men svag sol når oss precis innan vi når toppen av Kala Pattar 5545 meter.

Det är en fantastisk utsikt med berget Pumori 7165 meter precis norr om toppen. Nedanför oss har vi Everest Base Camp där några gula tält syns som små prickar på Khumbuglaciären. På andra sidan dalen ser vi Mount Everests svarta sydsida, en bit av Lhotse 8501 meter och framför det Nuptse 7861 meter. Vyn ner i dalen är den bästa med ett pärlband av vita berg, Khumbuglaciären samt kammen och två små förtoppar till Kala Pattar. Det börjar blåsa kraftigt när vi tar våra toppbilder. Vi njuter av utsikten men pyser ner när det blir för kallt. Vinden avtar en bit nedanför toppen och det är trevlig vandring med Everest till vänster om oss. Kommer ner till Gorak Shep och nu är tanken att Per ska dyka upp.

Text: Per Sundeck.
Vi har bestämt träff i Gorak Shep för lunch så jag drar inte förrän strax efter 09 från Lobuche och räknar med att ta mig dit på drygt två timmar. Jag går själv då Jonas hoppar över Everest Base Camp och går i förväg till Dzonglha. Det går tungt redan från början till min besvikelse. Gissningsvis är det min förkylning som gör sig påmind och jag har det jobbigt i varje motlut. Som den logistiker man är så kommer jag fram till mötesplatsen exakt samtidigt som grabbarna kommer ner från Kala Pattar. Vi äter en god lunch och beger oss mot Base Camp i helt okej väder.

Det står i guideboken att det ska ta tre timmar. Jag får tidigt problem med orken efter en fullständigt misslyckad omkörning av en karavan med jakar. Går helt enkelt in i väggen vilket är ganska lätt hänt på den här höjden. Ger i princip upp men efter lite huvudvärkstabletter, diskussion med Mange och en ovilja att missa Base Camp så blir det ett försök till. Tar mig framåt i slowmotion med Mange bakom. Som tur är har någon skojat i boken då det tar betydligt kortare tid än tre timmar att komma fram. Danne, som hakade på jakkaravanen, är redan framme och fotograferar för fullt. Vi är definitivt inte ensamma på plats och jag ser mest is och sten. Höjden är 5300 meter. Det är ungefär 10 tält i baslägret då klättersäsongen inte börjat än. Vi ser inte Mount Everest. Vi tar våra bilder med oss framför isfallet innan vi beger oss tillbaka. Dagen avslutas med pizza och cola i Lobouche. Tid 8:45 och för Danne och Mange 13 timmar. //Per S.

Dag 13. Jag lämnar Lobuche 05:00 i kolmörker. Går själv då vi beslutat att Per och Danne ska få sova aningen längre och Per dras med en liten förkylning. Jag följer leden ner mot Duglha och svänger av efter 30 minuter vid en istäckt sjö som jag halkar över. Letar upp stigen på en brant bergssida samtidigt som det börjar ljusna. Ser 6000-meters bergen Taboche och Cholatse på andra sidan dalen och de känns verkligen nära. Leden är mycket mindre än vanligt då inte så många går här. Jag njuter för fullt av tystnaden och solens uppgång när den träffar de snötäckta bergstopparna. Kort nedför över dalen och sen en kort klättring upp till 4830 meter och de två lodgerna i Dzonglha. Precis som jag kommer över krönet och ser byn dyker Jonas upp på exakt avtalad tid och undrar var de andra är.

Jonas pyser vidare över Cho La passet med en kille från Estland medan jag väntar på Per och Danne. Vädret är kanon likaså vyerna. Jag är omgiven av mäktiga berg och längst ner i dalen står Ama Dablam i givakt. Det är tyst och skönt när jag sitter på en varm sten mitt i solskenet men plötsligt hamnar jag mitt i en amerikansk filminspelning. Några killar är på toppen av det svåra berget Cholatse 6443 meter. Ett filmteam är på plats och blir upphämtade av en helikopter 50 meter från där jag sitter. Filmteamet flyger runt toppen på berget i en timma. Bergsbestigarna filmas när de klättrar en svår vägg men jag kan inte se dem då de är för högt upp.

Efter några timmar kommer Per och Daniel. Vi äter en snabb lunch och fortsätter upp i dalen mot passet. Möter ett par grupper som har startat tidigt från andra sidan. Det är svag lutning i början men när vi kommer fram till en bergvägg blir leden brant. Det är ordentligt jobbigt med ryggsäckarna och vid några tillfällen är det så brant att måste vi använda händerna. Vyerna bakåt är kalas men moln och kall vind drar in när vi når 5300 meter. Sista biten är glaciär där vi följer en upptrampat led. Bredvid leden ser vi penitentes samt några rejäla glaciärsprickor.

När vi når toppen av Cho La Pass 5420 meter är det stark vind och svinkallt. Efter ett kort fotostopp klättrar vi brant ner i Gokyodalen bland is och lösa stenar. Fångar upp leden och gör en halvdryg klättring upp till en kam när det börjar snöa och blir dimma. Vi ser inte mycket men leden är rösad och lätt att följa. Länge svagt nedför i starkt snöfall till byn Tagnag 4700 meter. Stannar för soppa men går genast vidare för att hinna till Gokyo innan det blir mörkt. Leden ska korsa en morän men vi kommer in på en ny led som fortsätter på moränen ända fram till Gokyo. Både snön och mörkret faller. Vi går så fort vi orkar för att inte fastna i moränen över natten. Kommer fram till sista branten av moränen samtidigt som det blir mörkt. Använder pannlamporna för att hitta stugorna i Gokyo på 4750 meter och tajmar in ankomsten lagom till middag. Jonas har varit på plats sedan tidig eftermiddag. Tid 1:40 och 8:15.

Dag 14. Gokyo har Everestområdets mest spektakulära läge. Byn ligger vid kanten av sjön Dudh Pokhari som nu är täckt av is och snö. Det är berg i alla vinklar men vackrast är Cho Oyu-massivet 8201 meter längst upp i Gokyodalen. Per och Jonas väljer att bekanta sig med lodgen idag medan Daniel och jag i strålande väder går upp i dalen mot Cho Oyu. Det är nysnö på marken, halt och stundtals lurigt att följa leden som håller sig bredvid Ngozumpaglaciären. Vi passerar en sjö som kallas fjärde sjön. Leden som vi följer har bitvis ramlat ner i glaciären och sista sträckan är ett ständigt klättrande upp och ner.

Vi kommer till dalens femte sjö. Fikar och börjar klättringen upp för en topp som kallas Knobby View 5553 meter. Elaka moln är på väg in och mitt i klättringen samtidigt som molnen träffar oss säger Danne att han vänder. Jag fortsätter själv och det går bra till en början men högre upp är det ett myller av stora stenbumlingar. Jag hamnar lite fel och klarar inte en passage utan måste vända och ta en annan väg. När jag tror att jag når toppen ser jag ytterligare en topp lite högre och 30 meter bort. Tar mig dit på hala snötäckta stenar och när jag når den toppen ser jag en tredje topp som ser ut att vara ytterligare några meter högre. Den är en halvtimma bort och ser brant och bökig ut då alla stenar är glashala. Vyerna är obefintliga i dimman och Danne står nere och väntar så jag väljer att vända. Jag har varit där förut men glömt bort hur det ser ut. Normalt kan man se Cho Oyu, Everest och Makalu härifrån men inte idag.

Går sakta ner över de hala stenbumlingarna. Längre ner blir det lättare och jag kan gasa på tills jag kommer ner till en iskall Danne som pysslar med att gå en 30-meters sträcka fram och tillbaka. Stoppar i mig en tonfiskmacka och sedan sätter vi av mot Gokyo. Det är mycket snö och vi tappar leden ibland men det går inte att gå vilse då det är berg på ena sidan leden och morän på den andra. Kommer trötta fram till Gokyo och den suveräna lodgen Gokyo Resort. Tid 8:45.

Text: Jonas Mellander.
Dag 15. Även om vi gått upp tidigt är vi inte först att bege oss från Gokyo mot toppen av Gokyo Ri 5360 meter. Den sista toppbestigningen på resan. Medan vi äter frukost, vilket vi dock är först med eftersom de andra verkar ha prioriterat bort det, ser vi små prickar längs grusserpentinerna som sakta rör sig upp mot toppen. Solen har ännu inte letat sig över den kuperade horisonten, men det är ändå ganska ljust. Bestigningen blir ett envetet saxande fram och tillbaka med de andra under knappa två timmar. Väl uppe är vädret bästa tänkbara och solen bjuder in till kortärmat. Utsikten är som vanligt magnifik även om de värsta wow-känslorna lagt sig sedan tidigare toppturer.

Vi ser Everest men från längre avstånd än Kala Pattar. Cho Oyu är närmaste 8000-meters berg. Nedanför oss breder Ngozumpaglaciären ut sig och i samma riktning ser vi byn Gokyo och den istäckta sjön. Efter en intensiv fotosession där slutarna smattrar börjar molnen samlas och smeker bergssidan i uppåtriktning ett efter ett. I gluggarna smattrar kamerorna än mer frenetiskt. Till slut kan vi dock konstatera att vi kommit upp precis i tid för att ta våra bilder då molnen nu verkar ha lagt sig mer permanent över bergstopparna i området. Nöjda med upplevelsen rör vi oss ner mot Gokyo och lodgen igen. Där väntar mer stillsamma aktiviteter i allrummet och mental förberedelse på det som blir startskottet för hemfärden via Namche, Lukla, Kathmandu och slutligen Sverige. Efterlängtat på sätt och vis. Tid 4 tim. //Jonas M.

Dag 16. Dagen börjar med vandringens roligaste incident. Jonas ska hämta ut sin tvätt men den finns inte där det var tänkt utan han hittar den hängande utomhus. Det är 10 minusgrader och snöar så kläderna är inte helt torra snarare hårda av is. Nepaleserna hjälper till att tina upp plaggen så att de i alla fall går att vika ihop och pula ner i ryggsäcken. Vi checkar ut och beger oss nerför i snöyra. Det är flera centimeter nysnö på marken men inga problem att hitta.

Passerar dalens andra och första sjö. Brant ner på stentrappor bredvid floden Dudh Kosi. Pulsar i snö och möter bärare som går i gymnastikskor. Fikar i Machhermo och äter lunch i Dole 4070 meter. Går genom mysig rhododendronskog i dimma. Vi kommer ner under 4000 meter efter att ha tillbringat 10 dygn över. Leden vänder upp i Phortse Tenga 3680 meter och stiger till passet Mong La 3975 meter. Lång utförssträcka, förbi några flacka partier och slutligen in i Namche Bazaars gryta på 3440 meter. Kvällsmaten blir rena festen med jakburgare och cola. Tid 9:30.

Dag 17. Härlig by och härlig morgon. Fint väder och tibetansk musik längs gågatorna. Nedför Namchebacken och det känns som i en djurpark. Vi ser några stora färggranna fåglar, jakar, mulor och fransmän. Fransmännen känns lätt igen då alla andra hejar genom att säga namaste eller hello medan fransmännen säger bonjour. Korsar Dudh Kosi flera gånger på hängbroar. Äter lunch i Phakding. Det blir moln på eftermiddagen och regnet hänger i luften men det kommer bara några stänk. Naturen är gröna terrassodlingar samt träd som blommar i olika färger. Möter massvis med bärare på väg upp. Kommer fram till Lukla 2800 meter och slutet på vandringen. Flygen går bara på morgonen så vi stannar över natten. Tid 8 tim.

Flygbolaget ringer till vår lodge och säger att vi flyttats till ett senare flyg. Nervös väntan då det är molnigt men plötsligt ringer bolaget igen och då är det jättebråttom. Vi checkar ut och går de femtio metrarna till flygplatsens incheckning. Allt går i en rasande fart och snart är vi i luften men med ett annat flygbolag. Resan till Kathmandu tar normalt 30 minuter men piloten visar inga tecken på att vilja landa. Under oss ser vi ett enormt molntäcke. Vi flyger länge och har inte en aning om vart vi är på väg. Någon information får vi icke. Till slut hittar piloten en glipa i molnen och kan gå ner och till vår lättnad är vi i Kathmandu efter över en timma i luften.

Det är härligt att komma tillbaka till civilisationen med värme, bra mat och sovmorgon. Vi betar av det bästa att se i Kathmandu. Swayambhunat stupa ligger på en höjd med fin utsikt över huvudstaden. Det kallas också Monkey Temple för alla apor som lever där. En apa använder Pers ben som språngbräda för att komma upp för en kant och lite senare skojar jag med grabben genom att köra in några fingrar i ryggen på karln vilket skapar en skoj reaktion. I alla fall kul för oss andra samt för några nepaleser som inte kan sluta skratta. Vi besöker Durbar Square som är ett tempelområde mitt i centrum. Pashupatinat är ett hindutempel som inte är speciellt vackert men intressant. Där ser vi en blödande get utan huvud som just har offrats och vi ser fötterna på lik som kremeras bredvid en enormt skitig flod.

Bodhanath stupa är buddhisternas samlingsplats och en trevlig tillställning. En enorm stupa full med böneflaggor som vajar i vinden och tjockt med buddhister som går runt runt varv efter varv. Efter tre härliga veckor och fyra dagars sightseeing dumpar jag killarna på flygplatsen för hemresa till Sverige. Själv ska jag ta en ordentlig semester innan det bär iväg till Annapurna och nästa vandring.

//Magnus Hedström