2010-07-17. Barnaul, Ryssland.

Dag 94-95. 6 juli 2010 -. Pavlodar.
Vila i Pavlodar med 330.000 folk. Floden Irtysh rinner precis bredvid centrum och har en liten sandstrand men vattnet är grumligt och vädret blåsigt, kallt och regn så det är inte aktuellt med bad. Vi besöker Mashhur Zhusip som är Kazakstans största moske. Inte speciellt vacker men den liknar Darth Vader vilket inger en del respekt. Pavlodar ligger 300 km från staden Semey där Sovjetunionen testade 460 kärnvapen fram till 1989. Testplatsen strax utanför staden är fortfarande radioaktiv men inte avspärrad och enligt guideboken springer lokalbefolkningen ovetande omkring där och blir sjuka.
Distans 0 km.

Dag 96. Pavlodar – Sherbakty.
Molnigt och svalt när vi följer några vägskyltar ut ur Pavlodar. En korsning saknar skyltar och vi tokchansar rakt fram men hamnar i ett industriområde och tvingas cykla en omväg. Till slut är vi rätt och följer den spikraka vägen och järnvägen mot nordost. Det är medvind, nästan inga bilar och väldigt lättcyklat. Molnen lättar och vi får sol. Landskapet är platt med rader av låga träd. Vid varje stopp kryllar det av gräshoppor vilket varit vanligt de senaste veckorna. Vi kommer till byn Sherbakty och letar länge efter boende innan vi hittar något mycket enkelt. Men stället ligger helt fel i prisnivå och när vi säger att vi tältar istället så sjunker priset till en fjärdedel och då checkar vi in. Antagligen trodde de att vi kom direkt från Ryssland och tog en rövare på att vi inte hade koll på valutan.
Distans 107 km. Ack 4628 km.

Dag 97. Sherbakty – Dzhira.
Moln och medvind. Strax före gränsen stannar vi och försöker göra av med de sista kazakstanska pengarna på en bunt grillspett som smakar kanon. Efter 35 km når vi gränsen samtidigt som ett regnoväder öser ner. Vi köar flera gånger men gränspassagen går ändå relativt smidigt. Ryssland är inte lika öde som norra Kazakstan varken när det gäller bilar eller träd. Det är dock fortsatt platt. I Kulunda tipsar en lastbilschaufför oss om en omväg för att slippa grusvägar vilket vi lyssnar på. Tältar bredvid en sjö som ser trevlig ut men stranden är lera och det funkar inte att bada. På kvällen kommer två killar på häst på besök och vi snackar en del samt att vi får provrida. De jobbar med att driva runt 200 kor på sina marker vid sjön.

Kazakstan har varit kul. Landet är 6 gånger större än Sverige och världens nionde största land. Det är mycket torrt och i de norra delarna där vi cyklat är det mestadels platt stäpp. Befolkningen har varit vänliga och nästan alla har varit glada. Det har varit mycket lättare att cykla i Kazakstan än i Ryssland då trafiken varit mindre och bilisterna bromsat ner, svängt ut och visat hänsyn när de passerat. Landet har massor av olja och saker och ting börjar ordna upp sig till det bättre, i synnerhet i de större städerna där vi sett en hel del stora och dyra bilar. Västerländsk mat kan de inte men vi hittade några av deras egna rätter som var goda.
Distans 101 km. Ack 4729 km.

Dag 98. Dzhira – Rodino.
Det regnar lätt på morgonen när vi tar ner tältet. Sidvind och halvseg cykling. Tunga regnmoln runtomkring oss och till slut börjar det regna ordentligt och blir kallt. Stannar i en liten by och lagar korv och makaroner under ett plasttak. Flera personer kommer fram och vill prata och precis alla är fulla. Stora delar av den manliga befolkningen här i området lider av kronisk alkoholism vilket vi sett flera exempel på sedan vi passerade gränsen. När vi ska packa ihop köket upptäcker vi att en av våra tamojer saknas. Vi rullar vidare när det slutat regna och det är fortsatt flackt men mycket grönare än i Kazakstan och vi passerar till och med en tallskog. Checkar in i Rodino och tar en härligt varm dusch. Ställer fram klockorna ytterligare en timma.
Distans 95 km. Ack 4824 km.

Dag 99. Rodino – Mamontovo.
Åkrar, bra asfalt, moln, medvind och lättcyklat. Det blir grönare och grönare med fler och större träd. Regnmoln tornar upp sig runt oss och min väderstation i ryggsäcken piper flera gånger och varnar för storm. Det blixtrar och åskar en bit bort men vi klarar oss från regn. Vägen är dock blöt. Trafiken ökar och asfalten blir dålig men det svänger fort för det blir en fin avslutning in till Mamontovo där vi letar hotell länge innan en kvinna cyklar med oss till rätt ställe. Det finns teve på rummet och jag försöker hålla mig vaken för att se VM-finalen i fotboll men det går inte.
Distans 115 km. Ack 4939 km.

Dag 100. Mamontovo – Pavlovsk.
Börjar känna mig sliten. Moln och lite kallt. Efter 40 km får jag min andra punktering den här gången på bakhjulet vilket tar knappa timmen att laga. Har tydligen cyklat in i ytterligare ett vasst metallföremål som fastnat i däcket. På eftermiddagen blir himlen kolmörk och regnet öser ner samtidigt som det blixtrar och smäller nästan samtidigt. Det blir lite otäckt ett tag då vi är relativt högt på vägen även om det finns både elledningar och träd på sina håll. Regnet slutar och det torkar upp men vi kan ändå inte pausa på grund av alla mygg, knott och bromsar. Jag passerar 5000 km totalt vilket känns kul. Vägen blir jättebra med några korta undantag. Dagen blir lång då distanserna på våra kartor inte stämmer. Kommer fram till byn Pavlovsk som är ganska stor. Folk knallar omkring och viftar med lövruskor för att hålla tjocka moln med både mygg och knott borta. Även inne i centrum.
Distans 132 km. Ack 5071 km.

Dag 101. Pavlovsk – Barnaul.
Terrängen är nu kuperad och det var länge sedan vi cyklade i så här branta backar. Som tur är är de inte så långa. Mycket biltrafik och varierande kvalite på vägen. Vi har mörka moln bakom oss men vädret blir bättre och bättre. Kommer in i staden Barnaul och följer trafiken mot centrum. När vi stannat för att läsa kartan kommer en kille fram och frågar om vi behöver hjälp. Han heter Alexandr och har sett oss från sin Volvo och eftersom han cykeltränar nästan varje dag vill han gärna snacka med ett par cyklister. Han visar sedan vägen till hotellet genom att köra före med sin bil.
Distans 58 km. Ack 5129 km.

Dag 102-105. Barnaul.
Vila i Barnaul med 600.000 folk. Byn ligger ungefär 50 mil nordväst om nästankorsningen mellan Kazakstan, Ryssland, Mongoliet och Kina och området räknas till södra Sibirien. Det finns inga stora sevärdheter men det finns en Hollywoodliknande skylt på en höjd bredvid floden Ob en bit utanför city där det står Barnaul med stora bokstäver. Fin utsikt är det också. Byn är ren och trevlig samt har några intressanta Leninstatyer som dekoration istället för stridsvagnar. Alexandr tar med oss på en tur i sin bil och visar det som finns att se samt att vi äter några middagar med några av hans ytterst trevliga vänner. Imorgon fortsätter vi mot Altaibergen dit det är tre dagars cykling. Väl där väntar riktiga berg, siktet är inställt på Mongoliet dit vi bör anlända om cirka två veckor.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström