2010-07-13. Barnaul, Ryssland.

Dag 75-83. 17 juni 2010 -. Kokshetau – Astana – Almaty – Astana – Kokshetau.
Från Kokshetau gör vi en dagsutflykt med buss 1,5 timma till sjön Burabay där det enligt Kazakerna ska se ut som i Schweiz. Det gör det såklart inte men de har gjort i ordning ett trevligt promenadstråk längs sjön bland några små kullar som de kallar berg. Några ovanliga klippformationer reser sig ur vattnet vilket är promenadens höjdpunkt och vändpunkt. Jag doppar mig i sjön och spanar in ett litet zoo innan bussen går tillbaka till Kokshetau.

Resan till Almaty tar 26 timmar och börjar med 6 timmar buss till Astana. Vi hänger halva dagen på tågstationen. I brist på billiga biljetter åker vi 12 timmar lyxigt nattåg till Almaty där vi har eget rum med dusch och toa. I Almaty får vi bo hos Malins kompis Henrik i hans maffiga hus en bit utanför city vilket är superskönt. Almaty är Kazakstans största stad med 1,3 miljoner folk och det var landets huvudstad fram till 1997. Staden har ett fantastiskt läge alldeles intill bergen Zailiysky Alatau som toppar dryga 4000 meter. Tyvärr har vi mestadels dåligt väder och kan knappt se omgivningarna. Besöker city och spanar in Panfilovparken där den gula Zenkovkatedralen ligger vilken påminner en hel del om St Basil i Moskva. Det är stadens bästa sevärdhet. Visum till Mongoliet fixas smidigt och med hjälp av Henrik så prickar vi in resans hittills bästa mat på en belgisk restaurang.

Det finns inga tågbiljetter alls tillbaka till Astana så det får bli buss. Stor buss men med för litet sittutrymme. Malin frågar på busstationen om bussen kommer att ha luftkonditionering och får till svar; Ja självklart, det finns pool och bastu också. Bastu finns det på alla bussar det vet vi sedan tidigare. Nu är vädret inte det bästa så det funkar ändå men tjejerna framför oss har pressat in väskorna under sina säten så det inte blir någon plats kvar till våra fötter. Dessutom så fäller de stolarna till maxläge så att mina knän nästan krossas och tjejen bakom måste till varje pris kila in sina fötter mellan mitt ryggstöd och sittdyna så att jag får dem rakt i avslutet. Bättre har man ju suttit. Första 6 timmarna är vägen kraterfylld och bussen kränger ständigt. Efter 8 timmar exploderar ett bakdäck och bussen fylls av rök innan chauffören stannar för ett däckbyte. Men vägen blir bättre och som tur är tar resan bara 20 timmar.

Astana med 550.000 folk är Kazakstans nya huvudstad sedan 1997. Nästan hela centrum är nybyggd och består av en hel del pampiga byggnader. Vi gör vandringsstråket längs floden Ishim och det är rent, trevligt och vackert i strålande väder. Buss till Kokshetau tar 6 timmar.
Distans 0 km.

Dag 84. Kokshetau – Shchuchinsk.
Vi lämnar Kokshetau i fint men svalt väder. Cyklar motorvägen söderut mot Astana. Passerar en lång sträcka med ny motorväg som är avstängd men som vi cyklar på ändå. Härlig asfalt och bilfritt. Landskapet är lätt kulligt och det är nästan ingen vind vilket antagligen är ovanligt här. Checkar in på ett motell i Shchuchinsk.
Distans 74 km. Ack 3813 km.

Dag 85. Shchuchinsk – Akkol.
Fortsätter på motorvägen som nu är tre filer i vardera riktning samt en ordentlig vägren. Supervind och vi flyger nästan fram hela dagen på fin asfalt. Naturen är fortsatt kullig och på eftermiddagen med en del mindre sjöar och något som liknar fjällbjörkskog. Det påminner om svenska fjällen faktiskt. Kartan visar fel distanser så dagen blir längre än vi tänkt oss. Svänger av motorvägen och hittar ett motell i byn Akkol. Slår både nytt distansrekord med 145 km och högsta snitthastighet med 25,7 km/h.
Distans 145 km. Ack 3958 km.

Dag 86. Akkol – Minskoye.
Svänger av motorvägen och tar mindre vägar österut. Vi blir snart både jagade och bitna av ett gäng getingar. Det börjar med bra asfalt och sidvind men vägen blir sämre och sämre och till slut cyklar vi på en grusväg. Lunchar i en liten by där de har byggt en restaurang i en gammal tågvagn vilket är helmysigt. Efter maten fortsätter den dåliga vägen som vi nästan är ensamma på med trafiktäthet ungefär en bil i timman. Passerar några hästar och kor som är väldigt nyfikna på oss och en ko tuggar lite på vår packning. Träden glesnar under dagen och när vi ska campa finns det inte ett träd att söka skugga under men dessvärre tusentals myggor. Här gäller mygghatt på.
Distans 112 km. Ack 4070 km.

Dag 87. Minskoye – Ereymentaw.
Vaknar tidigt av att det är tokvarmt i tältet. Först grusväg men efter ett tag asfalt. Passerar en stor åker som brinner okontrollerat tror vi först men upptäcker sedan två lokala förmågor som verkar hålla koll på branden. Vi tänkte äta lunch i byn Sileti men hittar ingen restaurang. En kille visar vägen till den lokala affären så att vi kan köpa vatten men den är dessvärre stängd. Då hämtar han ägaren som kommer och låser upp så att vi kan handla. Sileti, tala om håla halva byn ser sönderbombad ut.

Medan vi fikar kommer en tjej fram och frågar om hon får ta en bild av oss. Det går såklart bra. Efter ytterligare en stund kommer hon tillbaka och frågar om hon får bjuda på te. Det går också bra. Vi drar iväg cyklarna en liten bit in på hennes tomt och huset hon bor i ser helt okej ut. Det bjuds på te inne men jag väljer att stanna kvar ute och vakta cyklarna men det går inte alls för sig att jag står ute själv. Plötsligt kommer hela tjocka familjen också ut, cirka 10 personer, med ett fulldukat matbord och ställer det precis där jag är och så bjuds det på både te och manty. Nationalrätten som består av köttfars, lök och potatis i ett ångkokt pastaskal vilket är galet gott.

Under måltiden pratar familjen gott om en damm i närheten där man kan bada och vi säger att vi stannar nog till för ett dopp innan vi åker. Och vips så byter hela tjocka familjen om till badkläder och hoppar in i en bil och ber oss cykla efter. Någon kilometer bort ligger en damm med stor badvänlig sjö i vackra omgivningar. Vi badar tillsammans med dem och försöker konversera så gott det går. De vill att vi ska stanna över natten och har planerat fisk till kvällsmat men vi känner att vi behöver åka vidare. Sileti, tala om guldställe.

Nu är vi sena och vägen helkass och vi kommer knappt framåt. Malin glömmer sin hjälm vid ett stopp och tvingas trampa 10 km extra för att hämta upp den. Vi cyklar stundtals bredvid vägen där bilar tidigare också valt att köra så att det numera har blivit en acceptabel grusväg. Klockan rinner iväg och vi kör de sista 30 km med pannlampor i mörker. Kommer fram till ett motell utanför Ereymentaw klockan ett på natten efter drygt 8 timmars effektiv cykling.
Distans 125 km. Ack 4195 km.

Dag 88. Ereymentaw.
Motellet saknar rinnande vatten och toalett men det finns ett utedass. När jag ska gå på muggen mitt i natten upptäcker jag att vi är inlåsta och det går inte att ta sig ut till toan. Jag använder en vattenflaska på rummet och löser det lilla problemet i den istället. Vi är trötta och tar en vilodag. Jag är mest sliten i de nedre delen av låren alldeles ovanför knäskålarna.
Distans 0 km.

Dag 89. Ereymentaw – Shikyldak.
Nu är vi ute på en lite större väg mellan Astana och Pavlodar men asfalten är riktigt dålig. Antingen skakar det hejdlöst eller är så är asfalten mjuk av värmen. Det är jobbigt att cykla och det blåser mot och sidvind. Naturen är småkullig med en del buskar och det är mycket torrt. På kvällen slår vi upp tältet bakom ett buskage 75 meter från vägen.
Distans 83 km. Ack 4278 km.

Dag 90. Shikyldak – Ekibastuz.
Det regnar under natten och när vi tar ner tältet samt en stund när vi cyklar. Skön temperatur och den tidigare så mjuka asfalten är nu bättre. Efter halva dagen blir vägen enormt ojämn och det är inte ens kul. Landskapet är platt utan träd. Folk tutar och vinkar ständigt och en man är så till sig att han gasar ikapp oss två gånger med bilen och vill fota sig tillsammans med oss samt att det ska pussas på kinden. Helt sjukt. Vi svänger av vägen och rattar in till Ekibastuz där vi checkar in i ett stort rum tillsammans med 32 mygg varav 30 avlivas efter en del stånk och stön.
Distans 93 km. Ack 4371 km.

Dag 91. Ekibastuz.
Vila i Ekibastuz med 130.000 folk. I Kazakstan har de inte McDonald’s men ett tag tror jag att jag ska få en god hamburgare till lunch. Dock så stämmer inte bilden, som visar en riktig big mac, med det som levereras vilket är en köttfärsbit i seg ostfralla.
Distans 0 km.

Dag 92. Ekibastuz – Tortkuduk.
Fortsätter att trampa mot nordost. Det är högtryck och inte ett moln på himlen. Cyklar till och från på en gammal väg bredvid vägen där vi är helt själva. Platt, torrt och svag motvind ger smidig cykling. Blir stoppade två gånger av samma poliser som vill prata och fota oss med mobiltelefon. Tältar hundra meter från vägen i en spalje av låga träd. Finns inte en mygga av någon anledning vilket verkligen är skönt.
Distans 91 km. Ack 4462 km.

Dag 93. Tortkuduk – Pavlodar.
Fortsatt flack och lätt cykling i svag medvind. Passerar en skylt där det står Sputnik 1 km. Det dyker upp en massa försäljare bredvid vägen som säljer färska vattenmeloner och vi köper en klump på 6 kg som smakar kanon. Kommer till Pavlodar tidigt och checkar in på ett fint hotell. Våra kazakstanska visum är nästan slut men nu blir det två dagars vila innan vi tar fart in i Ryssland igen och siktar mot staden Barnaul i Sibirien.
Distans 59 km. Ack 4521 km.

//Magnus Hedström