Strandförsäljare, Hua Hin, Thailand.

2015-01-28. Vientiane, Laos.

Nr 8. Vecka 16-17 (12 jan – 23 jan, 2015).

Kanchanaburi – Hua Hin, Thailand.

Det var inte vår plan att lämna det trevliga hotellrummet i Kanchanaburi men när vi kommer ner i receptionen och ska betala för ytterligare 3 dagar, som vi gjort några gånger tidigare, får vi höra att hotellet är fullbokat idag och att vi måste checka ut inom en timma. Nästa destination är Petchaburi 15 mil bort men där är det ont om hotell och det finns inget vettigt ledigt på Internet de närmaste 5 dagarna. Normalt förbokar vi inte men i Petchaburi rekommenderas det. Vi beslutar oss för att stanna några dagar till i Kanchanaburi och hittar ett billigare men bättre rum med mysig vy från balkongen över Riwer Kwai. Det är egentligen så man ska bo här i byn eller ännu bättre på själva floden. Det finns en hel del flytande hotellrum men alla verkar mörka och saknar wifi. Att stanna några dagar till passar oss bra då vi ännu inte besökt Erawan Waterfall.

Erawan Waterfall, del av nivå 1.

Små fiskar mumsar på mina fötter, Erawan Waterfall.

Buss 1,5 timma och 45 km nordväst till Erawan Waterfall i Erawan National Park. Ett enormt populärt vattenfall i 7 nivåer över en sträcka på 1,5 km. En fin stig är byggd genom djungeln till sjunde nivån och toppfallet. Det är vackert hela vägen och betydligt fler fall än 7 då vattnet letar sig nedåt genom skogen i otaliga mindre fall mellan varje nivå. Det finns gott om pooler att bada i och det är ovanligt skoj då mängder av små energiska fiskar mumsar på ens fötter. Jag vet inte riktigt vad de äter men till en början kittlas det och efter en stund känns det som behaglig fotmassage. Det är mycket folk i omlopp men lugnare i de övre fallen då turister på mastodonttur från Bangkok med 10 stopp inte har tid eller ork att gå hela vägen. Vi har sett dessa turistbussar med 48 lik i varje på eftermiddagarna i Kanchanaburi då de på tillbakavägen stannar för att besöka både bron och kyrkogården.

Passerar Cha-Am tågstation 25 km före Hua Hin.

Vattenfall gör sig oftast bäst i regnsäsong och så även här. Nu är det för lite vatten i de flesta nivåerna. Jag uppskattar det första fallet mest men det blir nog helt andra bullar när monsunen anländer på allvar i juni. Några mil norrut finns Huay Mae Khamin Waterfall som ska vara ett av Thailands vackraste men det är svårt att ta sig dit och vi misstänker att också det bör ses utanför torrperioden så vi åker aldrig dit. Under dagen har vi funderat hur thailändarna tänkt sig med bussen tillbaka till Kanchanaburi. Till fallen gick det bussar varje timma. Men de kan ju knappast åka tillbaka tomma säger jag till Olya för då blir det knökfullt i den sista bussen som går klockan 16. Fem minuter före 16 kommer vi springande till bussen och nu är det ståplats som gäller då de tidigare bussarna antagligen rullat tomma tillbaka. Det är löjligt trångt och lågt till tak, bussen verkar hämtad från kriget, tur man är kortväxt. Gudskelov kör chauffören sakta, han verkar också hämtad från kriget, så en eventuell krock är nog tveksamt om vi ens skulle upptäcka.

Hua Hin, Thailand.

Efter lite googlande beslutar vi oss för att strunta i Petchaburi. Templen som är huvudattraktion där verkar inte hålla toppklass. Istället gör vi ett försök att åka stor buss till Hua Hin. Gott om minibussar finns det men ingen stor direktbuss så vi åker först 90 km och 2,5 timma till Ratchaburi där vi delar platserna längst bak med 3 munkar i orange dräkter. En märklig ritual inträffar när de ska betala för bussen. Tjejen som går runt och tar betalt varken tar sedlar eller lämnar växel direkt i munkarnas händer utan man lägger pengarna på ett tomt säte mellan varje transaktion. I Ratchaburi blir vi lurade att gå av för tidigt då bussens kassörska säger att busstationen är på samma ställe som minibussarna till Hua Hin avgår. Vi försöker gå den sista biten till busstationen men har ingen karta och folk pekar oss i olika riktningar hela tiden. Aningen komiskt blir det två gånger när två personer samtidigt pekar åt 180 grader olika håll.

Hua Hin Train Station, kungens stationsbyggnad.

Vi hittar aldrig på busstationen men plötsligt säger någon att det går ett tåg om 20 minuter och vi stressar till tågstationen och köper biljetter med några minuters marginal. Bättre än så kunde förvirringen knappast sluta. Tåg är det absolut bästa sättet att resa om man bortser från att gå, springa, cykla, paddla kajak, ro, forsränna, segla, vindsurfa, åka inlines, skridskor, rullskidor och skidåkning. Bussarna far alltid fram längs vägar, trafik och bebyggelse medan tåget håller sig bland risfält på landsbygden. Vi åker tredje klass med öppna fönster och njuter för fullt. Tåget är dessutom billigare. Sträckan på 12 mil tar drygt 2 timmar och kostar 6 kronor skalet. Bussarna vi tänkt ta hade lätt brakat iväg på 15 kronor.

Hua Hin Beach.

Ridning på beachen är populärt bland de asiatiska turisterna.

Det fanns en hel del apor på en klippa vid södra änden av Hua Hin Beach. De dök ner i vattnet och hämtade mat som jag antar att turister kastat dit.

Hua Hin med 99.000 folk ligger 20 mil bilvägen söder om Bangkok och det var här allting började. På 20-talet byggde landets dåvarande kungar palats längs havet vilket lockade välbärgade thailändare att göra ungefär samma sak och 60 år senare dök de utländska turisterna upp. Längs den 5 km långa beachen finns det gott om lyxiga hotell och området huserar även några golfbanor av klass. Stranden består av härligt mjuk pudersand men även här har erosion gått hårt åt stadens pärla. Hua Hin skiljer sig en del mot Ko Samui och Phuket då det känns mer som en stad än en badort. Det är dock ingen nackdel tycker jag. Vädret här är ovanligt torrt för att vara vid havet och det samt närheten till Bangkok har gjort området enormt populärt. Många äldre svenskar verkar tillbringa vinterhalvåret här eller om de bor här permanent efter pension.

Fiskare, Hua Hin.

Stadens sevärdhet förutom beachen är tågstationen med en kunglig arkitektur. Det finns två stationsbyggnader. En för oss vanligt folk samt en för landets kung som är den vackrare av de två samt den som inte används. Numera åker han helikopter hit. Stadens marknader är bättre än vanligt och ortens restauranggata eller nattmarknad innehåller ett imponerande utbud av seafood med hummer, jätteräkor, musslor och alla möjliga sorters fisk och även lite kött som grillas efter önskemål. Jag har varit i Hua Hin några gånger tidigare men aldrig gett byn en chans. Nu blir jag rätt förtjust faktiskt. Badet är inte det bästa med för mycket folk på beachen men staden är helmysig trots alla turister. Den 23 januari kommer Mats Andren vandrande från Singapore och det passar så bra att vi kan träffas en tredje gång. Vi har ju haft ungefär samma fart norrut trots att han har gått och vi har åkt buss, tåg och flyg.

Chatchai Market, Hua Hin.

Chatchai Market, Hua Hin.

Imorgon börjar vi dra oss mot Laos.

//Magnus Hedström